Kvällen då jag dog ...

BILD: Impossible is nothing...

en smula.

Livet är inte rättvist och det blir ofta inte som man trott. Detta är en (!) av de visdomar man får på äldre dar. Det är bara att gilla läget och köra vidare, om man inte har gjort slut på den inre energin och bara vill ligga i koma ett par år?!
Som tur är finns det kvar energi i tanken, i alla fall idag =)

" I svenska SAP ströks Ernst Wigforns formulering , som levt vidare i partiprogrammen om " att lägga produktionen och dess fördelning i hela folkets händer" , vid partikongressen 2001"
Boken: Studier i rött - socialdemokratins ideer, sida 36.

Oj. Vad skall jag säga.. Strök de meningen? Varför? Herre gud, vad var det som var så farligt med den meningen? Det är ju inte så att det står att det skall ske om 10 år!

Bilden säger " impossible is nothing" och jag vill tillägga, " if you work hard"


Begreppet katharsis inom psykologi handlar typ om en inre "rening", som innebär att människan når en punkt där en förändring sker. Jag har nog nått den punkten flera gånger.

Jag har accepterat att Socialdemokratin inte alls är den Socialdemokrati jag vill se; kongresser som tar beslut om att det är ok med vinst i välfärden så länge det inte påverkar kvaliteen är ologiskt, eftersom att alla vinster i välfärden kan användas i verksamheten på något sätt. Denne mening är central eftersom att den pekar på att Socialdemokratin valde att inte strida, utan enas om ett citat som i sig kan tolkas lite hur som helst.

Det är som min kursare på lärarutbildningen sa:
- Göra vinst på barn .... det är ju helt galet!

Kanske det bäst jag hört på år och dag!

Det intressanta är dock inte att saker och ting inte är som det borde vara, alltså att Socialdemokratin blir lite radikal och inte accepterar borgerliga skattesänkningar. Det intressanta är att ur intet skapas möjligheter.

Eftersom att jag och många med mig anser att Socialdemokratin anpassar sig för borgerliga tankestrukturer finns det en glädje i att så mycket kan göras.
Denna glädje ligger inte i att det är möjligt att genomföra det vi vill genomföra
( en Socialdemokrati med jämlikhetsambitioner) utan snarare insikten om att varje handling är radikal. Varje beslut som går emot den rådande ordningen är en seger för att visa att det visst finns andra sätt att se på vad som är gott och eftersträvansvärt.

Därför blir dödens politik livets politik, affirmationens politik där vi säger JA till politiken och dess möjligheter istället för att sjunka ner på havets botten.

Impossible is nothing... if you work hard!

Egna barn och andras ungar - Fallet Vellinge

Kalla blåser jantelagens hårda vindar över Söderslätt i november när de boende i Vellinge samlas för att prata om de barn som inga vuxna har . Rädda för att inte ha någon att vända sig till när ungarna hittar på bus blundar de för möjligheterna att hjälpa en av samhällets med utsatta grupper.

Bristen på solidaritet drabbar inte bara den som står utan hem. Bristen på solidaritet tömmer människor på empati. Kvar står rädda, frusna skåningar och fryser på en slätt. De flesta som någon gång kört in i Vellinge har med säkerhet lagt märke till kommunens slogan: Välkommen till Vellinge kommun, här är friheten större (och skatten lägre). Frågan är om inte rädslan är större än friheten. Låt oss hoppas att världens flyktingbarn slipper Vellinge.

Mellanmjölkspolitiken

Ibland har man hört från triumferande vänstersinnade att marknadens fria lov inte fungerar och vänstern nu äntligen har vunnit- så som vi har väntat! Problemet är att så enkelt är det inte ( aldrig är eller kommer bli). Det är inte så att bara för att kapitalismen har haft en sina kriser, vilket sker lite då och då. Kommer världen se annorlunda ut, för att de handlar i grunden om vad människor gör idag och imorgon.
Om de borgerliga tankesmedjorna, de borgerliga politikerna, den borgerliga median sätter dagordningen så kan vänstermänniskor jubla hur mycket de än vill- för de kommer dränkas i marknadens sorl!

Problemet stavas "determinism" det är inte så att världen är given, snarare så är det så att världen är en produkt av varje människas handling och tanke. Detta leder till att om det inte finns kommunicerande alternativ, kommer folk att fortsätta att tro på kapitalismen som enda system; för de har inte fått alternativen tydligt förklarade.

Den breda vänstern borde därför se till att skapa berättelser kring framtiden lika mycket som man gottar sig åt att kapitalismen är i kris!

Socialdemokratins problem är tro de eller ej inte Alliansen! Socialdemokratins problem handlar om att man inte vet vad man vill, och då blir det svårt att skapa tydliga berättelser. Att skapa mellanmjölks politik är inte svårt, frågan är, vill väljarna ha detta ?

Är det verkligen fred vi vill ha?

Till varje tänkbart pris? Imperiets gamla låt fran 80-talet dyker upp i huvudet när jag läser Daniels senaste blogginlägg (http://lakejerna.blogspot.com/). Att Centerpartiet kan tänka sig att acceptera sänkta löner för unga är i sig ingen nyhet. Var det inte Centerpartiet i Stockholm som senast sa att det är en mänsklig rättighet att få jobba för hur låg lön som helst? Jag tycker mig minnas något liknande. Det häpnadsväckande i sammanhanget är precis som Daniel också skriver den socialdemokratiska talespersonen Berit Högmans kommentar till Centerpartiets utspel:

"Man ska inte alls avfärda den här typen av förslag, men det är A och O att man är överens med de fackliga organisationerna. Nivån vill jag inte ta ställning till, men ingen är ju betjänt av att lönen blir så låg att den inte går att leva på."

Man ska inte alls avfärda den här typen av förslag? Det ska man visst. Vad hände med principen om lika lön för lika arbete? Köttberget måste borja röra på sig. Införandet av sextimmars arbetsdag skulle kunna vara ett steg på vägen.

Det handlar inte enbart om några kronor mer eller mindre i plånboken, det handlar om grundläggande värderingar om jämlikhet som vi inte under några omständigheter bör kompromissa bort. Det är sorgligt att vi måste lägga krut på en sådan här debatt inom vårt eget parti.

Efter kongressen - Vad nytt under (s)olen?

Förra veckan var det partikongress för Socialdemokraterna. Om detta har det skrivits och sagt ett och annat. Åt mitten säger vissa. Åt höger säger andra. Åt vänster säger några.

SSK:s förhoppningar (och också mina egna) inför kongressen, vårt best case scenario, kan man läsa om i ETC Stockholm. Vi ville ha bättre studentpolitik (rejäla höjningar av studiemedlen och ett återinförande av studenters rätt till a-kassa), stopp för vinster i välfärden, individualiserad föräldraförsäkring, ett ja till arbetstisförkortning och tydligare mål i bostadspolitiken. Föga förvånande blev det inte riktigt så och jag kan förstå att det finns många som känner sig besvikna. På fredagen var jag också besviken, ledsen och kanske till och med lite arg. Nu är jag lite gladare, även om jag är långt ifrån nöjd (och nöjda ska vi aldrig bli).

Anton skrev på bloggen för ett par dagar sedan att kongressen tog ett litet steg till höger. Jag tror inte riktigt att det måste vara så. Jag är inte säker på att det var så även om det kanske var så. Jag ska förklara ungefär hur jag tänker:

Den del som kanske tydligast var någon typ av mittenfåra var för mig delen om jobben. Där saknades det som jag tror att ett parti till vänster i idag verkligen skulle behöva. En rejält reformistisk linje för att stoppa dels långtidsarbetslösheten men också utslagningen på arbetsmarknaden. Där saknades också vettiga förslag för hur vi ska hantera de idag stora grupper som lider utav det som ibland kallas otrygga anställningar (visstidsanställningar, f-skattesedel, bemanningsföretag, provisionsanställda med flera). Vi behöver reformera vår arbetsmarknadspolitik, med andra ord. Finner vi inte lösningar på de problemen kommer vårt vi att få allt svårare att skapa ett socialdemokratiskt Sverige.

En annan stor besvikelse var förstås studentfrågorna. Jag orkar inte ens kommentera dem men det var uppenbart att merparten av ombuden inte varit studenter på väldigt länge. Problemet är inte att den ekonomiska situationen upplevs som pressad, problemet är att den är akut. Sen är det faktum att vi inte lyckades stoppa avgifter för utomeuropeiska studenter givetvis ett skämt, men tyvärr ett upprepat skämt (vi tog nämligen det beslutet också förra kongressen).

Sen då detta om vinsterna i välfärden. Debatten kring friskolorna var förvisso absurd (och helt osaklig) men debatten under lördagen var mer sansad och jag uppfattar det som nu som står i riktlinjerna som att det faktiskt blir möjligt att stoppa vinster (om den politiska viljan finns), och om inte annat begränsa vinsterna. Det måste sägas vara ett framsteg, för vi ska aldrig glömma att det var vi som införde friskolorna och det vinstbejakande system som ligger idag. 2005 var vi för det utan förbehållning, idag är bilden delvis en annan.

Föräldraförsäkringen blev nu tredelad, vilket bör ses som ett steg på vägen även om jag tycker det är ett mesigt steg.

Så på det hela taget upplever jag egentligen inte att partiet gick åt vare sig höger eller vänster, men det är möjligt att jag missat något stort som hänt. Och till sist, lite reklam:

För dig som vill diskutera vidare vad som hände på kongressen och vad det betyder rekommenderar jag att du den 10 november kl 18.00 kommer till Wallingatan 31 i Stockholm. Då gästar nämligen S-studenters ordförande (och representant på kongressen) SSK för att tala om just det. Missa inte "Efter kongressen - Vad nytt under (s)olen?".

Välj rätt väg!

Här är en artikel som jag skrev i förra veckans ETC Stockholm.

På Älvsjömässan i helgen stakar Socialdemokraterna ut de politiska riktlinjerna inför valet nästa år. Socialdemokratiska Studentklubben i Stockholm uppmanar partiet att se människor som medborgare – inte konsumenter.

Socialdemokraterna är nu på kongress. Det är en kongress där vi står vid en rad viktiga vägskäl. Det handlar om politikens och samhällets roll, om synen på välfärdssamhället. I Socialdemokratiska studentklubben i Stockholm har vi läst och funderat över partistyrelsens riktlinjer. Texten nedan får ses som uppmaningar till den kongress som just nu väljer vår väg.
En av kongressens stora stridsfrågor kommer att handla just om vård och skola, om vinster i välfärden. Ska vi ha likvärdig vård, skola och omsorg för alla eller om vi ska ha ett grundtrygghetssystem där de som har råd kan få det lite bättre, lite fortare? Patienter och elever är inte konsumenter utan medborgare. Skola, vård och omsorg hör inte hemma på marknaden. Därför säger vi nej till vinster i välfärden.

Samtidigt är välfärdssamhället mer än vård och skola. Det är ett samhälle där vi har tid och ork för vänner, familj, intressen och demokratiskt deltagande. Partistyrelsen vill ta bort målet om arbetstidsförkortning, ett principiellt viktigt mål för vår syn på välfärden som något mer än direkt materiell levnadsstandard. Ett ställningstagande mot idén om arbetstidsförkortning är också ett avsteg från en syn på välfärdssamhälle där människovärdet står i fokus. Det är ett steg vi inte vill ta.

Välfärdssamhället strävar mot jämställdhet. En individuell föräldraförsäkring skulle på längre sikt innebära att fler kvinnor arbetar en större del av sitt vuxna liv, och därmed fungera som löneutjämnare och bidra till ett lite mer jämställt Sverige. En extra pappamånad (partistyrelsens förslag) är inte alls tillräckligt.

Menar vi allvar med jämställdheten måste vi börja se män och kvinnor som individer, också inom ramen för äktenskapet. Därför vill vi se en individuell föräldraförsäkring.
Vår utbildningspolitik har tillsammans med fördelningspolitiken varit ett av våra främsta vapen i kampen för jämlikhet. För att så ska förbli krävs att heltidsstudier blir heltidsstudier för alla studenter, oavsett klass och bakgrund samt att studietiden blir tryggare.
Över hälften av landets studenter jobbar idag vid sidan av studierna för att överleva och det går ut över studieresultaten. När den borgerliga regeringen tog bort studerandevillkoret för a-kassan ökade otryggheten för landets studenter.

Partistyrelsen skriver i sina riktlinjer att studenter upplever sin ekonomiska situation som pressad . Vi menar att problemet är att studenters situation är så ekonomiskt pressad och otrygg att det leder till ökad ojämlikhet inom systemet för högre utbildning.
Det krävs en rejäl höjning av studiemedlet och ett återinförande av studenters rätt till a-kassa.

En stor ung generation ger sig nu ut på en bostadsmarknad i kris. Bostadsbristen minskar människors möjlighet att söka jobb på andra orter, hindrar unga att starta sitt eget liv, möjliggör svarthandel och skapar priser på bostadsrätter som stänger ute stora grupper från bostadsmarknaden. För att få bukt med bostadsbristen krävs att ett kvantitativt mål inkluderas i de riktlinjer kongressen ska anta. Vi måste ta fram ett program som gör det möjligt att bygga bort bristen till 2020, genom att bygga minst 40 000 bostäder varje år.

Catharina Ullström
ordf. Socialdemokratiska Studentklubben i Stockholm (SSK)

EU skall prata med alla stora nationer!

Katrine Kielos på Aftonbladet (en riktigt skarp skribent) gör misstaget att i denna artikel pusha för att EU skall lämna den transantlantiska länken. Hon skriver
"...vår säkerhet är inte längre beroende av amerikanerna på samma sätt och våra intressen sammanfaller inte...Det är dags för Europa att gå vidare. Hitta en egen roll i en ny värld."


Å ena sidan är det inte konstigt att olika slag maktsfärer ändras genom historien. Det är naturlig att USA riktar sig mot Kina, som med stor sannolikhet kommer vara en global spelare mycket snart; om man nu inte redan anser att Kina har gått över tröskeln och blivit en global spelare även om landet ekonomiskt kommer behöva ha en hög tillväxt ganska lång tid för att kunna vara en verklig motvikt mot USA ( förutom att investera i amerikanska statspapper). Å andra sidan , kan man vända på myntet och mena att just för att USA lämnar EU, skall EU klänga sig fast vid USA. Samtidigt som man skapar tätare sammarbete med den övriga världen. Jag menar att EU i en global värld skall utveckla alla sammarbeten, inte avveckla för att amerikanarna har en kommande huvudvärk med minskad makt.