Du vet när det är match och ett fotbollslag ligger under med flera mål. Då händer det lätt att laget backar hemåt och passar i sidled. Där befinner sig socialdemokratin idag. Jag brukar ogilla sportmetaforer i politiken men när jag hörde Eva Ernman, fd fotbollsspelare och professor i statsvetenskap, likna vårt partis tillstånd vid det osäkra fotbollslaget kände jag att det var en träffande beskrivning. Vi vet alla att det inte går särskilt bra just nu. Vi vill att någon eller några ska kliva fram och visa vägen, men vi vågar inte riktigt lita på vår egen förmåga. Ändå är det just det vi måste göra, lita på vår egen analys, på reformismens möjligheter och socialdemokratins kraft.
Om jag ska nämna en politisk hjärtefråga idag så är det Den Stora Frågan om socialdemokratins framtid. Det borde vara alla socialdemokraters hjärtefråga just nu. Ingen annan kommer att fixa den där framtiden åt oss. I den hjärtefrågan ligger förstås en mängd olika saker, jag tänker nämna tre:
- Politik och organisation hör ihop. Om vi nu menar allvar med att demokrati är det bästa sättet att styra ett land och ett parti så måste vi ge det demokratiska samtalet och de demokratiska processerna utrymme. Det handlar förstås delvis om nomineringsprocesser och val men främst om att skapa en organisation där människor från olika delar av vår rörelse möts, samtalar med och känner tillit till varandra. Det borde vara enkelt, men plattformarna finns inte i tillräcklig utsträckning idag. Av det lider både politiken och tilliten.
- Skolverket kom nyligen med en rapport som säger att det fria skolvalet ökar segregationen. Samtidigt gillar människor att de kan få välja och välja bort. Här, och på flera andra områden, står vår jämlikhetssträvan i motsats till valfriheten i den tappning vi känner den. Att hitta en socialdemokratisk modell för att lösa den motsättningen kommer att vara svårt och kräva en uppriktig och modig debatt, men det är lösningar vi måste våga finna.
- Tror Socialdemokraterna på full sysselsättning? Frågan förtjänar ett uppriktigt svar. Vi talade om jobb i valrörelsen men samtidigt hade vi inte en politik som hade löst sysselsättningsfråga. Strukturarbetslösheten ökar stabilt och det skadar samhället. Jag tror att de flesta av oss är eniga om att full sysselsättning och goda arbeten är den grund vi måste stå på när vi utvecklar och bygger ut välfärdssektor och goda försäkringssystem. Ska vi kunna presentera en trovärdig färdriktning mot det jämlika samhället måste vi ha en strategi för full sysselsättning, en strategi
vi kan tro på.
Jag heter Catharina Ullström, är 26 år gammal, bor i Hökarängen och kommer ursprungligen från Värmland. Jag sitter i förbundsstyrelsen för S-studenter med ansvar för feminism och jämställdhet. Jag har också fått möjligheten att sitta i Kriskommissionens grupp för politisk analys samt i valanalysgruppen för Stockholm 2010, två parallella processer som under hösten gett mig möjlighet att analysera och tänka mycket kring både varför Socialdemokraterna är i kris och hur vi borde gå vidare.