Friday, December 21, 2007

Befarat trubbel på svensk arbetsmarknad


I ETC intervjuas byggnads Hans Thilly angående det förlorade målet angående Waxholms konflikten. Man kan väl säga såhär ; om byggnadsarbetarna skall behöva konkurrera med lägre löner istället för kvalitet i konkurrensen, så kan Svensk Näringsliv läggas som entreprenad i Östeuropa.
De får säkert mera pengar där än här....och jag tror det finns duktiga ekonomer där också!

Konkurrens skall ske på de villkor som landet utförs i, om levnadskostnaderna är lägre i Tjeckien, skall de då konkurrera ut svensk arbetskraft som genom kollektivavtal och lönedisciplin på lång sikt fått bättre löner och arbetsvillkor. Det hela är vansinnigt! Kvalitet är det som skall gälla, inte den som kan tänka sig att jobba för mindre pengar.

Vad julen borde handla om!? ( gemenskap, kärlek, värme)


Julen är en tid med många ansikten.
Många ser fram emot dagarna då man kan ta det lugnt med familjen, andra bävar inte nära och käras supande, misshandel, stress i butiken - att man köper saker som man inte har råd med. Julen är ett dubbelansikte. Åt ena sidan tiden då vi skall varva ner och tillåta oss gå ifrån vardagslunken, åt andra sidan en period när speciellt många barn och kvinnor far illa.

Julen borde handla om gemenskap, kärlek och värme! Tänka på de som inte har lika mycket. Kanske till och med ge en liten slant till Stadsmissionen eller Röda Korset.
Personligen är jag inte religiös , kommer antagligen att snart gå med organisationen Humanisterna. En sak jag gillar med religioner ; är samtalet kring etik och moral. Hur bemöter vi andra människor? Vad är det vi ser när vi tittar oss omkring i världen?

Det kristna budskapet ( som även finns i andra religioner, såklart, de brukar ju säga ungefär samma sak) om att man skall bemöta människor som man själv vill bli bemött. Ger oss någonting att tänka på!

När till exempel den nya regeringen gör skattesänkningar ( Enligt riksdagens utredningstjäns) som till stor del riktar sig mot de som redan har mycket pengar, ~ 70% av skattesänkningarna går till de 30% rikaste. Så kan man fundera kring var talet om att det skall löna sig att arbeta kom ifrån?
En del av det som gör moderaterna till ett sjunkande skepp, har just att göra med att man kopplas till de som är rika.

Förenklat omfördelar den nuvarande regeringen ifrån de som behöver stöd till de som redan har. (Det är till och med som ovan visar statistiskt belagt enligt RUT)

När jag går omkring i Stockholms innerstad, kan jag ibland få en kylande känsla av att de som går omkring mig verkligen inte vet hur det är att ha lite pengar. De har ingen aning om hur det är att vara fattig, pappa har alltid kommit och hjälpt till när de var mindre och pluggade på universitet eller högskola. Då kan jag känna att jag vill bo i en mindre stad, där antalet rika borgare är mindre, där statushetsen förhoppningsvis inte är lika kvävande. Även om jag är medveten om att det kollektiva medvetandet i Sverige är medeklasssens värderingar och sätt att se på livet ; borlighetens tankedominans!

För vet ni vad, jag bryr mig betydligt mycket mera om människor som har en etisk och moralisk kompass inom sig (Än de som fastnar i ytliga samtal, värder människor utifrån hur de ser ut) Som på något sätt bidrar till att göra samhället bättre. Än de som pratar om ditten och datten, små skitsaker som gör att jag ibland undrar om människor verkligen är så korkade som de ibland verkar vara. SÅ insnöade i I - lands problem. Typ, jag kan BARA köpa julklappar för några tusen, när det finns familjer i Sverige och utomlands som knappt har råd med en endaste julklapp.

Det är alldrig heller lätt att kritisera rådande ordningar, när dessa verkar vara tagna för givna.

Att konsumtionen skulle göra oss lyckligare per definition är en sådan sanning. Jag kan villigt acceptera att nya saker gör en gladare, men det finns en gräns. Och framförallt blir man ofta snabbt van vid den nya prylen. Att inte konsumera ihjäl sig är att i en flexibel värld kunna växla in denna konsumtion mot tid. Att ha större fritid helt enkelt, om man nu inte vill ha en platt tv.

Jag skulle själv inte ha emot att jobba 80% ( även om jag tror att jag skulle göra lika mycket som lärare på 80% som på 100%)

Som vanligt blir slutsatsen att gråskalan "vinner" , julen är himmelsk och helvetisk. När jag tänker på att det räckte att den rika världen gav 0,8% av BNP till bistånd för att göra livet drägligare för miljarder människor, känns det som att jag lever på medeltiden. Samtidigt ser jag människor lysa upp vardagen, men känsla för vad som spelar roll. Riktig roll. Gemenskap, kärlek, värme!

Andra bloggar om: , , , , ,

Tuesday, December 18, 2007

"Brottsförebyggande rådet (BRÅ) delar gladeligen in befolkningen i kategorierna ”alla”, ”ungdomar” och ”kvinnor” eller endast ”alla” och ”kvinnor”"

Och mer spännande blir det i artikeln. En fin analys av ett sjukt samhälle..

http://www.etc.se/etc_kommenterar/

Sunday, December 16, 2007

Utvecklingen går sakta framåt i miljöfrågan

Det avslutade klimatmötet på Bali där världens länder enades om ett dokument kan ses ur två vinklar:

1. Bali var ett misslyckande för att USA inte godtog siffror i kommande mijöarbete som framförallt EU ville ha. Utan siffror kan man alltid försinka åtgärder i det egna landet och trilskas med vad man faktiskt kommit överrens om.

2. Mötet var en framgång för att USA erkände FN´s klimatpanel av tusentals forskare vid IPCC ( Internationell panel of climat change) och därmed indirekt tvingar sig att handla beroende på de slutsatser klimatpanelen drar. Vilket är att människan måste minska på växthusgaser för att inte jorden skall hettas över alltför mycket.

Eftersom att USA varit lång ifrån övriga världen när det gäller insikten om att miljöarbetet måste förbättras , så är IPCC´s erkännande en injektion. Det humoristiska i det hela är att amerikanarna har delstater såsom Calfiornien som ligger välldigt lång framåt i klimatarbetet och även enskilda forskare som är i världsklass.

Problemet när det gäller USA är ett ord : livsstil!

Om man skall vara diplomatisk kan man säga att jänkarnas kollektivtrafik inte direkt är i världsklass, bilen är nödvändig överallt och en viktig symbol för frihet. Ser man utsläpp per capita alltså per medborgare, ligger också jänkarna ensamma lång över alla andra. Amerikanarna måste helt enkelt som Europeerna ändra livsstil, forska mera etc.

Som ofta i diplomati blev det mellanmjölk. Att tro att världsimperiet skulle ge med sig och binda sig för siffror är att vara naiv. Politiken och ekonomin var inte redo för detta i USA.

Det som är hoppfullt är att amerikanarna inte är helt ointresserade av att världen utmålar dem som stoppklossar. Det är välldigt besvärligt att exportera den amerikanska drömmen om den faktiskt innebär att människan i verkligheten skulle behöva 5 jordklot till som filmen Planet Earth konstaterade.

Hösten 2009 i Köpenhamn är ett viktigt datum. OM inte jänkarna har insett att de inte kan stoppa processen mot en hållbar värld blir det betydligt svårare att göra någonting vettigt innan moder jord blir riktigt arg. Det man kan förlita sig på är två saker:

1. Ny president i USA som målat in sig i ett hörn efter att han vunnit valet genom att prata lika mycket om miljö som om Gud.
2. Den amerikanska befolkningen som vaknar upp och inser att miljön är ett lokalt, globalt problem och inte längre kan igonoreras.

Det konstigaste är att det land som verkligen skulle tjäna på lite good will efter Irak krig och inkompetent president ( ok, han gjorde verkligen stora skattesänkningar för de rika, det gjorde han , som hans plan var) väljer att bli strulputte i den viktigaste frågan någonsin. Människan är ingenting utan jorden. Någonstans har USA tappat bort sin roll som ledare i världen.

Tyvärr är det inte bara USA som förlorar på detta.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Friday, December 7, 2007

Vårdval Stockholm. Samma som att välja vilken knapp som passar bäst?

Vilken
knapp passar bäst?

I veckan fick jag den landstingsbetalade propagandan om Vårdval Stockholm.

Framsidan avbildar ett antal knappar i olika färger, som lär oss att vi nu kan välja den mottagning som passar oss bäst. Knappmetaforen skall få oss att tänka att vård, det är ungefär samma sak som att välja den knapp som passar bäst.

Insidan av foldern låter meddela att vi nu har "frihet att välja" och kan göra "ett medvetet val". Nåväl, vad är fel med detta? Det låter väl bra? Bättre vård och frihet att välja för de som vill (men med tillägget att "är du nöjd med din mottagning behöver du inte göra någonting alls")...

Vad är mönstret när medborgare uppmanas göra "medvetna val"? Vilka samhällsklasser utmärker sig som särskilt duktiga på dessa "medvetna val" är det arbetareklassen? Är det människor som inte bott i landet länge och har stenkoll på systemet? Svaret på dess frågor är naturligtvis: nej.

"Valfriheten" sorterar människor så att de som har bäst förutsättningar att välja klarar sig bäst. Klassamhället innebär att dessa val fortplantar sig så att den som gjort ett dåligt val ofta har svårare att göra ett bra val nästa gång. Till exempel får den som har en dålig inkomst bo med andra med dålig inkomst, vilket leder till att man får mindre kontakter för nya jobb vilket leder till högre risk för arbetslöshet. Dessa mekanismer finns i hela samhället. Klassamhället fortplantar sig i och med hjälp av marknaden.

Propagandan låter meddela att välja vård är som att välja knappar. Men är det så? Ska vi välja den som "passar bäst", vill vi inte alla bli friska? Jo, att välja sjukvård är inte som att välja knapp. Det handlar inte om tycke och smak.

I Filippa Reinfeldts Täby har valfriheten lett till att det inte finns någon kommunal barn- och äldreomsorg kvar. På detta sätt urholkas de offentliga systemen. Samma taktik användes av Nixon i USA när han underminerade och förstörde det Amerikanska offentliga sjukvårdssystemet, så att de istället fick de ineffektiva och ojämlika system de har idag. (Se Michael Moores film Sicko!)

Propagandan låter meddela att: "I framtiden kommer du att kunna välja vård enligt vårdvalsmodellen även när det gäller annan typ av vård", alltså även specialistvård.

Hur många år tar det innan vi har ett liknande system det i USA? Jag gissar på sju år till av borgerligt styre. Vill någon sätta emot?

Läs även dagens arena på ämnet.
Om hur vårdvalet drabbar "utsatta" (ett märkligt ord för "fattiga") områden.


Uppdaterat
---------------------------------------------------------------------------------------
Filippa Reinfledt bekräftar i Ekots lördagsintervju att hon gärna ser privata vårdförsäkringar samt att hon hin inte har några invändningar mot försäljningar av akutsjukhus


Andra bloggar om: , , , , ,

Wednesday, December 5, 2007

Superbra artikel om "bidragsfusket"

" Uppgifterna om bidragsfuskets omfattning och underminerandet av socialförsäkringssystemet är inget annat än förrädisk propaganda. I själva verket har utgifternas andel av BNP inte ökat alls, skriver Daniel Ankarloo....

(1980-2006) Ökningen i socialförsäkringsutgifterna motsvarade således ett belopp på ca 15 % relativt den totala BNP-ökningen under samma period"

http://etc.se/artikel/16221/det-oaptitliga-skadespelet-om-bidragsfusket

Andra bloggar om: , , , , ,

Efter val till duman

Rysslands folk har nu sagt sitt kring vilka som i Duman ska få representera dem. Frågan som alla ställer sig, och egentligen ställt sig en dryg månad, är i vilken grad valet blev en marionetteater. Det är inga tvivel om att staten blandat ihop sig med Enade Ryssland slog OSSE fast i sin analys. Organisationen som egentligen är rätt föraktad härborta (eftersom de i ryska ögon agerar som nonchalanta västlänningar) har en viss poäng. All den massiva propaganda som skett i det allmänna rummet kan inte undgått någon. Oppositionen har motarbetats (ibland slängts i fängelse) och statstjänstemän har "tvingats" rösta på Enade rysslad för att visa sin lojalitet. Samtidigt kan detta inte förvåna någon. Några egentliga demokrativänner är oerhört svårt att finna idag. Inte ens den nu margenaliserade oppositionen har under sina tidigare år i makten visat sig vara demokrater. Vi i väst tycks dock göra på samma sätt som vi gör med länder som Ukraina och Georgien. Vi stödjer de som av taktiska skäl påstår sig vara vänner av västerländsk demokrati. Vad hemmaopinionen i dessa länder egentligen säger tycks inte storebror EU bry sig om nämvärt. Att Ukrainas nyvalda PM till skönhetsdrottning råkar vara en av östeuropas största oligarker skrivs inte om i svensk media. En slump eller okunnighet?
Det finns ett talesätt om rysk politik vid val. Medans kampen om makten i västeuropa brukar stå mellan de bästa att leda landet brukar man cyniskt säga härborta att ryska folket alltid tvingats leva med den som är minst värst.
Putin hade dock kunnat ro i hamn en valseger utan att spela regisör. En stor majoritet av befolkningen stödjer honom. Men att ha majoriteten bakom sig räcker inte för gamla KGB agenter, för dem verkar det snarast handla om att strypa varje fraktion av missnöje som på tio tjugo år kan blossa upp till något större. Även en sådan taktik tar till slut stryptag på sig själv. Det om något lär oss historien.

Jag bloggar mer om Moskva och Ryssland på: http://brevfranmoskva.blogspot.com
för den som vill läsa mer. Annars får ni så klart kommentera här på SSK bloggen om Rysslands framtid, hot och chanser.

Andra bloggar om: , , ,

Sunday, December 2, 2007

Att vara en fri människa

"skulle de önska att få vara fria, levande människor helt enkelt, bortom genusdiktaten. Få ha skära änglavingar OCH bestiga en traktor. Få vara en dansande älva OCH prova på hur det känns att hålla i en yxa."

En liten pojke som bara vill vara fri

Thursday, November 29, 2007

"Noll koll i Göteborg"

I krönikan "Noll koll i Göteborg" på sidan efterarbetet.nu skriver Petter Larsson att Göran Johansson, kommunstyrelsens ordf. och tung sosse står för:
"... en mer asylfientlig politik än vad ens Sverigedemokraterna står för".
efterarbetet.nu

Vilket tvvärr är sant, eftersom han fick den geniala ideen om att indirek gå ur Genevekonventionen genom att avvisa alla asylsökanden. Lite illa tänkt! Eller om jag skall vara helt ärlig:

- Göran Johansson, öppna inte käften om saker du inte har någon koll pål!

Det var lagom roligt att gå förbi Metros huvudrbrik på väg till tandhygienisten, vid Skärholmen.

Tuesday, November 27, 2007

Efterarbetet.nu och kravaller i Frankrike

Eterarbetet.nu kan jag rekommendera. Hittade sidan nyss och den verkar lovande! Lyckas jag lägga in den som en länk på bloggen skall jag göra det. Esbati skriver en krönika som heter "Utsvettning", Kielos om "Orättvisa av bästa kvalité".

En annan bra sida i höstmörkret är "Dagens Uffe" på ETC.se, alltid rolig! ETC har också en internetshop där man kan köpa klimatsmarta julklappar, inte billiga men helt klart bra saker. Länge har jag funderat på att köpa artisten Stefans Sundströms bok som ETC förlag gett ut, men det har inte blivit av.

Jag läste om kravaller i en fransk förort, polisen hade råkat köra på två ungdommar som åkt på en moped utan hjälm. Det blev ett himla hej och hå, med en nerbränd polisstation som följd. Självklart fokuserar media i frankrike på våldsamheterna i förorten, men antagligen utan att koppla in det främmandeskap som medborgare i dessa områden känner. Utan jobb, skola, framtid bygger man in sociala problem som sakta eskalerar. Hårdare tag men utan att förstå att det inte hjälper; det som hjälper är att jobba för att medborgarna skall känna framtidshopp.

Den franska presidenten håller på att ändra arbetstidslagstiftningen. Frankrike håller på att som Sverige bli ett hårdare land. Det som kan glädja en, är att både fransmän och svenskar likt många andra européer, vill ha välfärd. Någonting som ger hopp om framtiden. Nyliberalismen har inte vunnit, Europa är inte USA.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sunday, November 25, 2007

Socialdemokratisk arbetslinje - förnyelse eller återtåg, Rätt eller plikt?

God arbetsmarknadspolitik?

Under fredagen hölls ett seminarium på abf initierat av tidskriften tvärdrag och "skuggrådslagsgruppen" om arbete som leds av S-studenter. Medverkande inbjudna gäster var: Luciano Astudillo (en av ordförandena i den socialdemokratiska rådslagsgruppen), S-studenters ordförande Kajsa Bornäs, Irene Wennemo från LO och Hans Andersson från SSU.

Luciano Astudillo inledde och konstaterade att socialdemokraterna missat sitt främsta mål, arbete åt alla. Han menade att arbete åt alla inte bara handlar om att människor skall kunna försörja sig utan även för att ge livet en mening. Han radade upp ett antal viktiga faktorer i detta arbete, bland annat utbildning och ett skapande arbetsliv. Han avslutade med att konstatera att det inte skall vara rätt eller plikt utan både rätt och plikt. Arbetslinjen är en samhällssyn.

Kajsa Borgnäs pratade om att partiet accepterat högerns arbetsmarknadspolitiska verklighetsbild. Sedan 90-talet har det blivit mindre rätt och mer plikt och det första rådslaget gjort är att börja tala om vikten av en välvillig inställning till företag och hårdare krav på arbetslösa, istället för att kontrastera med en socialdemokratisk politik som sätter makt i och det goda arbetet i centrum.

Luciano svarade på Kajsas kritik med att de inte alls glömt bort "rättighetsfrågorna". Men att det är bara så att man valt att dikutera företagar frågor först samt att borgerlig media vinklat det så att de bara lyft ut det som uppfattas som hårdare tag mot arbetslösa. Trots den starka kritiken från Kajsa lyckades Luciano komma undan med mediabilden inte speglar hur diskussionen går i rådslaget. Kaja kontrade med att de ledande i rådslaget har ett ansvar för att sätta tonen för vad partiet tycker.

Det som seminarie deltagarna verkade kunna enas om var vikten utbildning och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och programmen vilket utgör en av hörnpelarna i socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik. Man var också överens om att dessa program kraschat under 90-talet på grund av allt för hög belastning.

Den förre (s)-ministern Carl Tham, som satt i publiken, höll ett intressant inlägg där han påpekade att det kanske inte är så meningsfullt att prata om rätt och plikt. Allas rätt till arbete räcker gott för att sammanfatta den socialdemokratiska arbetslinjen.

Jag som medlem känner mig både lugnad orolig. Visst har vi medlemmar fått bilden av en högervridning av arbetsmarknadspolitiken men Luciano verkar ha bra värderingar och bra idéer. Samtidigt verkar han inte ha en stark ideologisk kompass och verkar inte brinna för att föra samhället åt vänster. Ordförandekollegan Östros är en känd högersosse som inte brukar motarbeta högervridningar. Vad ska dessa två herrar koka ihop tillsammans?

Under seminariet talades om att man skulle ta tillvara på det som var bra med den "gamla" arbetsmarknadspolitiken, men också komma med nya idéer. Det som gör mig orolig är att alla dessa nya idéer hittills verkat handla om företagarpolitik, lägre löner och hårdare krav på arbetslösa. Det är inte vad jag kallar en verklig förnyelse utan en anpassning till den borgerliga verklighetsbilden.

S-studenter, skuggrådslagsgruppen och sskbloggen kommer att fortsätta följa partiets arbetsmarknadspolitik. Snart behöver vi visa vilken ideologisk linje vi vill ta. Vill vi ta strid mot borgerligheten eller acceptera deras verklighetsbild?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, rådslag, samhälle, socialdemokraterna, SSU, S-studenter, rådslag, arbetsmarknad,

Saturday, November 24, 2007

Jämlikhet och frihet

Jag köpte en gång en bok om jämlikhet och frihet för en sisådär 2-3 år sedan som i Italien 1996 skapat en massa rabalder. Boken hade skrivits av en akademiker ( Albertoni tror jag ?) en proffesor i statsvetenskap som i årtionden vegeterat på universiteten och inte gjort någon fluga förnär. Det som gjorde boken omdebatterad var att denna professor försökte sig på det omöjliga, att syntesera begreppet jämlikhet och frihet som i årthundraden varit emot varandra. Att ta bort konflikten som funnits.

Man kan dela in vänster och höger partier i två generella kategorier. Kommunister, socialdemokrater och vänsterliberaler pratar gärna om jämlikhet, medan högerns mer eller mindre liberala och konservativa partier pratar om frihet.

Så frågan är, vad väljer människor? Antingen har man höga skatter som går till en stor offentlig sektor och trygghetssystem eller så har man låga skatter som går till ökad privatkonsumtion i större grad än sparande ( eftersom att de flesta har en tendens att tänka på nutiden och inte på framtiden)

Frågan är vad som gynnar olika grupper i samhället?

(Jämlikhetspolitiken hjälper främst de som har det svagt ekonomiskt, socialt och kulturellt. Medan frihetspolitiken hjälper främst de som har det bättre ställt ekonomiskt , socialt och kulturellt)

Ett socialdemokratiskt parti har den svåra uppgiften att locka till sig väljare som värdesätter både frihet och jämlikhet. Man måste för att kunna ta makten och behålla den hela tiden se saker från olika människors perspektiv. Påverka människor och påverkas av människor.



Andra bloggar om: , , , , ,


Friday, November 23, 2007

Ryska valrörelse Dumaval 2 december!


Att vara medlem i en av världens största rörelser (tillika
socialistisk) förpliktigar. Jag har i mina år i SSK läst en hel del
rapporter från kamrater världen över som bevittnat politiska skeenden.
Därför bör även jag försöka skriva några rader om det stundande
Dumavalet i Ryssland nästa vecka.
Jag studerar för er som inte vet på ett utbyte den här terminen vid
ett av Moskvas IR universitet, MGIMO, som troligen är en av de mest
förmögna (och alltså dyraste) universiteten i Moskva. Studenter som
läser här betalar mellan 8000-9000 euros/per år vilket är mer än de
flesta västeuropeiska universitet kostar. Jag säger det med blandade
känslor, perosonligen kan det ta på krafterna att umgås kring
tokförmögna ungar som som egentligen har lite koppling till det
egentliga Ryssland. Stället är dock helt statligt, som en avdelning i
utrikesdepartementet.
Man skulle med detta kunna tro att det politiska klimatet är hett på
mitt universitet. Det är valrörelse och i Sverige är vi vana vid stora
politiska möten, kampanjer och liknande vid universitete. Så är det
inte här. Valkampanjen sker framförallt inte alls på MGIMO.

För att förstå den ryska politiken måste man troligen börja någonstans
där medier inte belyser. Vad som visas i västlig media är sällan
tillräcklig vad gäller Ryssland (o många andra länder givetvis). Min
amatörsmässiga granskning av svensk medias rapport är att man verkar
förutsätta att Ryssland i grunden är ett västligt demokratiskt land
sedan 1991. Rapporteringar sker oftast kring vilka liberala friheter
som Kreml för dagen inskränkt. Det må vara vara sant att Ryssland
under Putin mer ser blint på när mänskliga rättigheter inskränks.
Ibland till och med hejar Kreml på förtryckarna. Detta är för oss
socialdemokrater givetvis helt oacceptabelt och det internationella
samfundet måste även fortsättningsvis höja sina röster mot detta
(troligen än starktare o mer konstruktivt). Men beskrivningen att
detta är något nytt stämmer inte. Ryssland har under båda sina senaste
presidenter, under Sovjet och tsarryssland alltid styrts med järnhand.
Det här är ingen västlig demokrati och var det inte heller under
Yeltsin. Det är ett land som fortfarande efter 16 år försöker hitta
sin väg. Den ryska befolkningen är efter kaosåren inte speciellt
intresserade av s.k. "västlig demokrati" (vad vi i Sverige nog
egentligen hellre skulle kalla amerikansk demokratimodell än västlig).
I en vetenskaplig studie som presenterades för ett tag sedan visade
sig att ca 16 % av befolkningen idag anser att Rysslands största
prioritet bör vara demokrati. Ungefär 70% ansåg istället att landet
främst måste skärpa tonen mot korruptionen. Man kan sammanfatta denna
undersökning av att medborgarna hellre ser ordning i samhället än ett
"demokratiskt kaos" där vissa priviligerade ändå kan göra vad de
behagar. Egentligen väldigt naturligt men som inte reflekteras i ex.
svensk media. Med bakgrund av detta har Putin ett stort stöd hos
befolkningen för sin politik (ca 70 %igt stöd nationellt). De flesta
av Putins uttalanden som kritiserats i svensk media har stöd av
befolkningen. Och han skulle säkerligen vinna en jordskredsseger ifall
det vore som så att han hade haft möjlighet att ställa upp i
presidentvalet i mars.

Så nu till Duma-valet den 2 december. Som ni säkert läst i svensk
media har internationella observatörer, särskilt från Europa och USA
reducerats kraftigt. Regeringen Putin menar att detta beror på att
internationella observatörer inte alls är lika många vid val i övriga
Europa och att man inte anser att Ryssland ska anses vara mer i behov
av granskning än någon annan. Det är ett bra argument som givetvis
inte återspeglar sanningen. Men det funkar bra för den ryska
hemmaopinionen.
Ett nytt inslag är den 7 % spärr som krävs för ett parti att
kvalificeras sig till plats i duman. Enligt nuvarade opinionssiffror
skulle detta innebära att endast två partier tar sig över spärren; Det
enade Rysslands parti och Kommunistpartiet. Det enade Ryssland är ett
av två "stora" partier skapade av Kreml. Det andra partiet "Ett
rättvist Ryssland" placerar sig som center-vänster. Dessa två partier
sågs länge som de stora rivalerna till makten i duman. Först ska sägas
att något egentligt partissystem inte existerar (bortsett från
möjligen kommunisternas nu mkt sönderfallna partistruktur). Snarare är
dessa partier att betrakta som intresseorganisationer. "Det enade
Ryssland" stöds av de affärsmännen och militären och är på en möjligen
framtvingande höger-vänsterskala sig till höger. "Ett rättvist
Ryssland" är mer vänsterfokuserat, och har de senaste månaderna bl.a.
värvat det kommunistiska ungdomsförbundet (som genom en historisk
kongress lämnade kommunistpartiet). Socialdemokratin i Sverige ska
tydligen idag främst vara i kontakt med detta parti. Ett rättvist
Ryssland har också som syfte att ta de sociala frågorna från
kommunisterna och därmed försvaga KPs mandat. De tidigare
Yeltsintrogna partierna, som syns mest i svensk media (ex.
shackmästaren Kasparov), är egentligen helt utmanövrerade och bråkar
mest sinsemellan idag. Inte förens de enar sig kan de bli ett reelt
alternativ i rysk politik igen.

Hade utvecklingen stannat i september månad kunde vi kanske nu ha
bevittnat ett rafinerat slag mellan kapitalet och de sociala
wannabe-ingengörerna. Spiken i kistan var dock den 1 oktober då
presidenten annonserade att han skulle ställa upp som första namn på
det mer kapitalnationalistiskt intresserade "Det enade ryssland"
(United Russia)s lista. Valrörelsen dog innan den hade börjat. "Ett
rättvist Ryssland" ser idag inte ens ut att hamna i duman, och ses i
vissas ögon som övergivet av sin skapande fader (Putin).
Valrörelsen här liknar idag främst "A one mans campaign to victory".
Det enade Ryssland ställer inte upp i valdebatter mot sina motståndare
utan köper istället in sig genom reklamannonser i all form av media
med slogan "Putins plan". Allt för att slippa försvara sina år vid
makten i Kreml. Mitt i centrala Moskva kan man bevittna en gigantisk
valaffisch med slogan om Plan Putina. Vi brukar skämtsamt säga att det
enda som saknas är en stor affisch endast med Putins ansikte över
fasaden på någon av de stora stalinistiska skyskraporna. Inget parti
kan konkurrera med Putin som anses vara den heliga fadersgestalten. Få
ställer sig dock frågan om vad som händer efter valet. Enligt rysk lag
kan ingen besitta både en stol i parlamentet samtidigt som han eller
hon är president. Om Putin skulle välja att ta sin plats i duman kan
vi således vänta oss en avskedsansökan för presidentposten om en vecka
(eftersom hans presidentmandat inte går ut förens i mars). Detta är
dock inte ansett som troligt. Det lutar åt att Putin vill fortsätta
styra som president till slutet av sin period. Frågan är dock vad
Putins plan egentligen är? Det har allt mer verkat som om han inte
kommer försöka göra om konstitutionen så att han kan sitta en period
till. Samtidigt ses det märkligt att han skulle nöja sig med att bli
gruppledare i Duman och abdikera från makten i Kreml. Konstaterat är
dock att han även i fortsättningen tänker försöka göra det historiska,
nämligen att lyckas överleva som maktfaktor trots att en efterträdare
sitter på tronen i Kreml. Inte ens de sovjetiska herrarna lyckades med
detta.

Någon spänning den 2 december om vinnare behöver vi ju inte vänta oss.
Möjligen ska det bli intressant ifall något tredje parti lyckas bryta
7-procents spärren. Spänningen ligger i vad som händer i efterspelet.
För trots att Plan Putina lyfts fram nu under valrörelsen är det ju
faktiskt ingen som egentligen vet något alls om hans planer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Thursday, November 22, 2007

Lustgas på systmet?



DN skriver idag om att ungdomar sniffar lustgas vilket kan vara farligt. Man skriver att:
"Spasmer, hjärtpåverkan och andningsstillestånd är bara några av riskerna med att sniffa gasen."
Men är lustgas verkligen så farligt? Webplatsen "drugsmart" som är centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning sida riktad till ungdomar skriver såhär på sin hemsida.

"
Eftersom lustgas oftast används på sjukhus m.m. så kan man kanske tro att det är ofarligt men skador har inträffat, främst då gasen inhalerats direkt från lustgastuber. Gasen är då mycket kall och kan, utan att man märker det på grund av bedövningen, ge frostskador i näsan, på läpparna, på stämbanden och i de övre luftvägarna. På grund av syrebrist har dödsfall inträffat vid inandning av ren lustgas. Berusningen har då gjort att man "glömt" att andas vanlig luft. Detta kan dock inte inträffa vid användning på sjukhus, eftersom lustgasen där uppblandas med syre."

Vid använding på sjukhus är gasen alltså tämligen ofarlig men den kan också vara farlig om den används fel.
Det är naturligtvis illa att ungdomar experimenterar med olika typer av gaser och droger som påverkar hjärnarn men ibland blir jag trött på majoritetsamhällets starka normbildning som berättar vad man får och inte får tänka och göra. DN:s artikel som jag tyvärr inte hittar på webben är uppenbart osaklig och dess syfte är inte att upplysa utan att skrämma. Det är okej, och till och med häftigt, att supa sig drängfull på krogen och kissa i någons trappuppgång men inte att sniffa lustgas.

Kanske vore det i och för sig bra om man istället skrämdes lite mer med alkoholen som är en betydligt vanligare och farligare drog. En drog som nästan varje dag dödar, bidrar till att människor att människor misshandlar, våldtar och mördar. Att alkoholen gör så mycket skada i vårat samhälle beror naturligtvis på att den är så vanlig men vi får inte glömma bort att det i sig är en mycket farlig drog. Används den fel dödar den dig. Används den rätt får den dig att göra saker du normalt inte skulle göra, kanske något som skadar någon annan. Det är viktigt att upprepa detta budskap så att vi kan granska alkoholkonsumtionen kritiskt. Vi borde förbjuda alkohol för att bli kvitt allt våld och förnedring som den åstadkommer. Ett första steg är att stänga systemet på lördagar. Och göra något åt EU:s marknadsliberala politik.
Istället för alkohol kanske systemet kunde sälja rätt uppblandad lustgas?


Andra bloggar om: , , , , ,

Thursday, November 15, 2007

Dagensarena

Jag undrar hur det kommer gå för den nystartade ledarsidan dagens arena.
Problemet med vänstermedia är 2 saker
1. Vänstermedia når få då liberel media är överlägset störst ( DN, Svd, Expressen, GP )
2. De som läser ledarsidor är oftast emot eller för den aktuella ledarsidan.

Det är betydligt viktigare att synas i Metros eller Stockholm Citys insändarsida än att Aftonbladet skriver en vass ledare. Tråkigt men sant!

Om vi vänder på hela steken , så kan vi konstatera att dagens arena kan vara ett fräscht tillskot i ett annat ganska tråkigt mediaklimat.

Arenagruppen som är ett viktigt inslag i den progressiva vänsterrörelsen knyter ihop säcken med det nystartade projektet. Lite vassare, lite bättre.

Friskt vågat, hälften vunnit!

Andra bloggar om: , , , , ,

Tankar om klass då och nu

Vi lever i ett klassamhälle! Med historiska glasögon inser man att världens medborgare alltid levt olika liv beroende på klass. Innan industrialiseringen och kapitalismens genombrott på 1800 talet levde mer än 80% av jordens invånare som mycket fattiga bönder. Industrins utveckling gjorde att städerna i Europa växte mer och mer. Fler och fler bytte jordbruket mot industriarbeten. Från att i många fall varit livegna i jordbruket blev människor anställda på lösa villkor i en industri med stenhårda villkor: "Klagar du får du sparken och det finns 100 till som kan tänka sig att arbeta för mindre.."


Vi tänker på Marx, analysen brinner; klassamhället är av ondo! Att analysera dåtiden och nutiden är att skapa visioner för framtiden.
Marx verkade i en tid då man verkligen kunde tro att i en nära framtid skulle revolution ske; arbetarna hade det för jävligt med oändligt långa dagar och dåligt betalt! Fackföreningsrörelser och nya vänsterinriktade partier blev en motvikt mot kapitalet. Tillsammans kämpade man för högre löner, kortare arbetsdagar och bättre arbetsmiljö.

Bourdieu, Weber, habitus
Klass genomsyrar hela livet, från att man föds in i en familj (jag själv i en medelklassfamilj) till att man i resten av livet gör olika val (som inte sällan mer eller mindre hänger samman med familj och närområde).

Marx är inte ute, snarare kan han förklara bla. hur företag och människor agerar på marknader, globalt och lokalt. Det finns dock en rad andra teoretiker som kan komplicera klassbegreppet.

Två samhällsteoretiker som jag kommer ta upp är Bourdieu och Weber. Weber är känd bland annat i sociologin för att inte bara tala om klasser (okvalificerad arbetarklass, kvalificerad arbetarklass, lägre tjänstemän och högre tjänstemän) men även räkna in statusgrupper och politiska partier. Medan Marx utgår ifrån att alla arbetare kommer ha samma intresse (göra revolution, dvs. ta över produktionen) pekar Weber på det faktum att människor kan tillhöra samma klass men kan ha olika syn på saker och ting.
Om jag tar upp Bourdieus begrepp habitus, så kommer vissa att nicka instämmande. Många har en känsla av vad detta begreppet betyder. Wikipedia skriver "handlingsmönster som är inlärda och som leder till att individen gör vissa specifika val som leder till att reproducera makthierarkier. Livsstil och smak...Habitus skapar gemensamma sätt att se på omvärlden och sig själv." wikipedia:Habitus

Habitus säger någonting om människors tankar och handlingar. Den "fria" viljan motsäts alltså av att vi kan (statistiskt) se hur människor sannolikt kommer handla, beroende på föräldrars inkomst, bostadsort och utbildning.

Bourdieu tar också upp ekonomiskt , socialt och kulturellt kapital som skapar olika möjliga vägar i livet. Det är (statistiskt) mindre sannolikt att en människa med lite ekonomiskt , socialt och kulturellt kapital kommer att förändra de tre olika sorters kapitalen radikalt under livet. Låt oss säga; att gå från att vara en arbetslös tidningsutdelare till att bli VD för ett globalt företag. Vägen är helt enkelt för lång, strukturer av olika slag kommer vara mer eller mindre i vägen.
Marx + Weber = ?
Hur skall man tala om klass? Efter Marxs tre indelningar eller som Webers mer komplicerade system? Spelar det någon roll? Ja det spelar roll!
Weber kan kanske ge oss en teoretisk bas varför inte alla i LO röstar till vänster. Det finns t ex. hantverkare som är övertygade liberaler (även om vi i Marxs analys tycker att de borde vara vänster).
Skulle alla i LO rösta vänster skulle SAP vara ett par procent större. SAP är i dagsläget beroende av inte bara LO utan även SACO/TCO för att vinna val.

Vi kan välja att antingen se större delar av befolkningen som arbetarklass ur Marx argumentation (ej kapitalägande, även om vi kan äga några aktier) eller så kan vi kan tala om arbetarklass, kvalificerad arbetarklass, den breda medelklassen och den lilla överklassen (som "råkar" äga mycket aktier).

Habitusbegreppet ger oss hursomhelst en förklaring till varför samhället verkar vara så trögt att förändra. Samhället är trögt att förändra för att vi som medborgare har fått en massa saker i oss från hemmet, skola, närområdet. Våra åsikter och värderingar är inte frikopplade från människorna omkring oss. Medan en människa från Danderyd sannorlikt ser frihet som viktigast i livet, kommer en människa från Skärholmen att vilja ta in jämlikhet som en förutsättning för frihet. Det finns en klassisk motsättning mellan frihets och jämlikhets begreppet. Liberaler talar gärna om hur viktig friheten är medan vänstern talar om hur viktiga jämlikheten är och att det finns dolda och synliga strukturer som motarbetar den sk. friheten i att välja..

SAP+ hegemoni= sant
Politik handlar om förändringar. Tråkigheten är att stora förändringar är oftast mera genomförbart i små etapper. Svenska folket vill ha välfärd, men hur och i vilken omfattning denna välfärd skall se ut är inte självklart ( privat, offentlig, mixad). Det borligheten gör nu är att försöka ändra mentaliteten hos människor. Mer pengar i plånboken och mindre välfärd.

Jag har inte tagit upp begreppet hegemoni, som är välldigt viktigt för att förstå samhället.
"(Det) kapitalistiska samhälle(t) bygger på att ett dominerande skikt i samhället behåller sin ställning genom att de dominerade accepterar ordningen. Ur de härskandes hegemoni kommer värderingar som formar det som de dominerade tolkar som sunt förnuft"
Koppla samman hegemoni med habitus ; så förstår du hur viktiga dessa tankestrukturer är för att fånga vårat medvetande.

Vad som är eftersträvansvärt! Vad som är rätt och vad som är fel.
Hegemonin i Sverige har under en lång tid varit att socialdemokratin haft den "bästa" välfärdspolitiken. Sedan demokratins införande har socialdemokratin styrt i mer än 80% av tiden. Det intressanta i sammanhanget är att medias hegemoni varit liberal. Alliansen vann delvis beroende på att de var bättre socialdemokrater än socialdemokraterna själva. Och kanske för att socialdemokratin inte verkade vara så intressanta, mindre intressanta än alliansen..
Media, politiska paritier, intresseorginisationer (Svensk Näringsliv , LO, TCO/Saco) formar hur vi ser på saker, vad vi kan tänka!
Massan av information som väller framm dolt och synligt skapar tankestrukturer som kan vara svåra att frikoppla sig ifrån. Kampen om vårt medvetande sker i det tysta och i det öppna. Propagandans roll är inte liten i den politiska världen.
Klass är alltså aktuellt, och kommer så att vara en lång tid framöver. Verkligheten är lättare att förstå än vad man tror och svårare. De teoretiska begreppen ger oss en del, samt en intuitiv känsla . Hjärna och hjärta.

Bourdieu
Weber
Marx
Habitus
Hegemoni

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Wednesday, November 14, 2007

"Partiet har fel inriktning i arbetsmarknadsfrågor"

S-studenters ordförande Kajsa Borgnäs är mycket tydlig i en intervju med kommunalarbetaren, partiet har fel inriktning i arbetsmarknadsfrågor. Hon säger
"Visst måste man forma politiken efter en ny tid men maktfrågorna är eviga."

Jag är glad att se att s- studenter som leder det alternativa rådslaget om arbetsmarknadsfrågor redan nu visar en tydlig distans till den politik som parti rådslaget om samma fråga kommer fram till. Den tycker jag och flera andra bland annat Ida här på bloggen är allt för högerinriktad.

Borgnäs kritiserar även Sahlins sätt att hantera betygsfrågan. Hon menar att man inte kan kringå kongressen i viktiga frågor. En högst rimlig ståndpunkt.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Tuesday, November 6, 2007

Välfärdskramare? Eller nedmonterare?



De nya moderaternas "total make over" för att framstå som det nya välfärdspartiet börjar långsamt spricka sönder. Det framgår ju med all önskvärd tydligthet att de inte vill betala skatt eller avgifter till denna välfärdsstat om de kan hitta sätt att slippa. Inga TV-avgifter till public servide och ingen skatt för städningen hemma.

Självklart är det deras idéologi som styr. Och det går inte att säga att det bara är de gamla moderaterna som fuskar. "Nya" har också undvikit att betala skatt o TV-licens.

Kanske får jag äta upp min hatt efterssom riksdagsledamoten och bloggaren Monica Green rapporterar att expressen just nu gör en rundringning för att kolla vilka riksdagsledamöter som har betala svart. Kanske är det lika utbrett i alla partier? Det skulle dock inte förvåna mig om moderaterna är de största fuskarna. Varför betala skatt till ett system man inte gillar? Hon bloggar också om det moraliska förfall detta kan leda till när ledande företrädare smiter.

Märkligt är också att man lägger ned så mycket krut på att jaga bidragsfuskare när skattesmitarna kostar betydligt mer. Kolla tillexemel detta pressmedelande från finansdepartementet. Även socialdemokraterna gjorde fel i denna fråga. Den moderna välfärdsstaten måste bli bättre på att ta in de allt högre skatter som krävs för att klara välfärden. Läs om detta i DN.

Intressant blir att jämföra med de socialdemokratiska skandalerna. De byggde egentligen inte på att socialdemokrater är värre än andra på att fuska och norpa åt sig pengar. De skandalerna blir extra intressanta efterssom vi har ett högre moraliskt ställningstagande. Av var och en efter förmåga. Åt var och en efter behov. Låt det fortsätta vara så men våra partimedlemar måste också bli bättre till att leva upp till våra idéer. Lika duktiga som moderaterana är att leva upp till sina.


Läs också i
AB om skatte moraneln
SVD om att många moderater fuskar

Andra bloggar om: , , , , , ,

Monday, November 5, 2007

Ann Linde i Stockholms Tidningen: "S kritiserar visst Israels ockupation"


I Stockholms Tidningen nr 43 2007 svarar socialdemokraternas internationella sekreterare Ann Linde på klubbens tidigare debattartikel:



"Engagemanget för Mellanöstern är starkt i partiet. Inte minst vår solidaritet med palestiniernas sak är stark. Alexander Tahir och den Socialdemokratiska Studentklubben i Stockholm (SSK) är orolig för att partiet inte är tillräckligt tydlig i sin kritik mot Israels ockupation (inlägg i nr 41). Jag kan lugna Tahir och SSK vad gäller alla de saker som de tar upp: Byggandet av muren på ockuperad mark, utbyggnaden av bosättningarna, och inte minst palestiniernas rätt till en egen stat, har tagits upp i en rad internationella sammanhang.

Det förvånar mig att Tahir inte nämner att vi måste kräva ett slut på Israels ockupation, som är en av grundfrågorna i sammanhanget. Mona Sahlin valde att lägga sin första resa utanför Europa som partiledare till Mellanöstern. Resan fick mycket publicitet, inte minst i Palestina. Tal och videoklipp finns [här]. Där kan Tahir och SSK också försäkra sig om att partiets ställningstagande i Mellanösternfrågan, från kongresser, uttalanden och inlägg i riksdagen, är ännu mer långtgående än vad han själv kräver. Socialdemokraterna i Sverige är det parti i världen, som ger mest stöd på plats åt att stödja en demokratisk uppbyggnad av vårt systerparti Fatah."



SSK gläds åt att partiets linje tycks vara snäppet radikalare än vår egen, men vi poängterade även i inlägget särskilt att det är folkrätten, och inte huruvida man tillhör Socialistinternationalen, som bör vara grunden för partiets stöd. Således bör partiet föra en aktiv dialog även med folkvalda Hamas, något som förhoppningsvis skulle kunna leda till att Hamas-rörelsen på sikt ägnade demokratiska medel större uppmärksamhet i sin kamp för en egen stat.


Alexander Tahir, ordförande SSK, november 2007.

Andra bloggar om: , , , ,

Thursday, November 1, 2007

Nu får det vara nog! Vi måste sätta en gräns för medie makten.

Är fruktansvärt trött på mediernas makt och deras så kallade drev.
Detta har, som vanligt, fått absurda proportioner.

Jag anser att det är helt fel att Schenström avgår. Det talar bara om en skev medieverklighet där fiktion kan bli sanning och där underhållning och "nyhetsvärde" får bestämma riktningen för debatten och i förlängningen politiken. När det dessutom sammanfaller med sexism & patriarkat är det extra beklagligt.

Visst, hon var full, hånglade med en TV4 reporter. Men vad är det för fel med det? Någon börjar hojta om opartiskhet någon annan om rikets säkerhet. Tycker att båda anklagelserna är larviga och definitivt inte någon man ska avgå för. Ulrika Schenström var en av flera personer som hade ansvar för krisberedskapen men det är ju inte någon militärisk organisation där just hon måste vara beredd att ge klartecken för kärnvapenbombning eller liknande. Naturligtvis var det ett misstag att dricka när hon var en av dem som skulle ansvara för att myndigheterna satte igång att göra sitt jobb.

Som skäl för hennes avgång anges också att Reinfledt "hanterat det på ett dåligt sätt". Det talar verkligen om hur vår tid fungerar. Han gjorde inte rätt enligt "medielogiken" därför måste hon avgå. Det är alltså medielogiken som bestämmer hur politiken för det här landet skall utformas.
Jag blir skrämd.

Jag blir äcklad över den andra maktgruppen som ger sig in i detta, statsvetarna. Dessa experter får uttala sig om regeringens förtroende. Sedan när är det dessa professorer som bestämmer om regeringen har mitt förtroende eller inte? Det gör jag väll fortfarande själv? Eller är jag bara reducerad till konsument av denna teater? Jag får väll fortfarande rösta i all fall?

Jornalisterna gottar sig i sin makt och glädjer sig åt att de fått ännu ett huvud att rulla. Grattis. Jag väntar på att makten skall komma till folket och inte ligga hos en handfull medelklass Stockholmare som sätter dagordningen efter sin egen vinnings skull.
En ändring bort från denna ordning och mot mer demokrati är en nödvändighet för den demokratiska socialsimens genomförande.

Matilda & Roya kommenterar vettigt på sin blogg.

DN:s,SVD

Andra bloggar om: , , , , ,

Professionell krishantering, del 945

Regeringens krishantering är nu under luppen. Ulrica Schenström har tagit time-out och i torsdagens utfrågning kan nog Fredrik Reinfeldt få det hett om öronen. Utöver ansvarsfrågan om vem som har jour på regeringskansliet, som naturligtvis är allvarlig, så är det bra att det hela jämförs med liknande händelser i socialdemokratiska regeringar. För självkritiken, den måste socialdemokraterna ta tillvara på när sånt här sker. Vi tittar på två av liknelserna som gjorts:

1. Pihlblad-Fichtelius. Är det lämpligt att Tv4:s politiske reporter har en så ”nära” relation med statsministerns högra hand? Eller fråga istället om vad som hände när det uppdagades att SVT:s Erik Fichtelius sedan flera år följt Göran Persson på nära håll och spelat in en dokumentär med honom? Jo, Fichtelius lämnade SVT som politisk reporter. Borde man kräva något liknande av Anders Pihlblad? Nej, eftersom Tv4 är en privatägd och medioker tv-kanal så finns det ingen anledning för oss utomstående att göra det. Men vi har ytterligare en god anledning att ta Tv4:s politiska rapportering på ännu mindre allvar.
2. Schenström-Danielsson. Vilka uppgifter ska lämnas ut till offentligheten? Uppgifter om vad Danielsson gjorde på annandagen i samband med tsunamin kom ut peu en peu. Detta utan att den socialdemokratiska regeringen på allvar ville delge vad som hände. Var det då en bra hantering av situationen? Kunde den gjorts bättre av Persson, Danielsson och de andra huvudrollsinnehavarna? Ja, det kunde det. Reinfeldt har i alla fall inte lärt sig av det som hände då utan fäller idag ut alla taggar och ifrågasätter folks förundran. Låt oss hoppas att nästa socialdemokratiska regering klarar av det bättre, om liknande händelser inträffar.

Vem är det förresten som har ansvar för krishantering av kriser inom regeringens krishanteringsgrupp? Om det är han som på torsdagen får det hett om öronen, då har han gjort en ännu tveksammare insats än hon som var jourhavande på regeringens krishantering.

Wednesday, October 24, 2007

Slavlöner, svält eller grundtrygghet?


Såg SVT:s uppdrag granskning där de tog upp fallet med de slavliknande förhållanden som råder för de arbetare som via en städfirma var kontrakterade att arbeta för de stora hamburgekedjorna. En artikel finns också i SVD.

Arbetarna jobbade natt 6 timmar om dagen sju dagar i veckan för en månadslön på 6000 kronor, informelt och utan kontrakt. Ingen människa skall behöva arbeta under sådana förhållanden och speciellt inte i ett välfärdsamhälle.

Men min starkaste tanke när jag ser programmet är ändå denna. De arbetade under slavliknande förhållanden, men var inte slavar. De valde jobben eftersom de inte hade något annat val. Detta är en form av utsugning som är mer effektiv än slavarbete och som alltid använts under kapitalismen. Många socialdemokrater börjar oja sig och beklagar att någon kan anställa till så dåliga villkor. Som om arbetarerörelsen någonsin litat till arbetsgivarens moral? Till försvar mot denna utsugning har vi i stället etablerat fackföreningarna och så småningom välfärdssamhället.

Men hur kan detta ske i Sverige 2007? Ett av världens starkaste välfärdssamhällen med en av världens starkaste fackföreningsrörelser? Hur kan vi låta det hända?

För det första måste vi se till välfärdstaten. Om vi vill att ingen skall behöva ta dessa jobb måste det finnas en grundtrygghet för alla, oavsett om man är asylsökande eller kanske bara aldrig haft ett jobb. Dessutom måste sysselsättningen på den reguljära arbetsmarknaden hållas uppe så att människor inte känner desperationen att ta dessa jobb. Socialdemokratin har inte lyckats skapa något av detta. Vi har system med arbetslöshetsförsäkringar och socialbidrag men de skapar ändå inte en grundtrygghet tillräcklig för alla människor.

När det gäller fackföreningarna är de inte så starka inom de områden där dessa yrken finns. Det gäller bland annat städbranschen, hotell- och restaurangbranschen och tidningsdistributionsbranschen. Detta kan vara en förklaring till att man inte kan granska dessa företag i någon större omfattning.


En annan förklaring är att fackföreningsrörelsen är fast i ett gammalt tänkande och har legitimitetsproblem. Man vågar inte eller har inte kraft att agera mot företag där man inte har medlemmar. Detta är enligt mig en helt felaktig strategi och det socialdemokratiska partiet måste understödja fackföreningsrörelsen i den politiska kamp som behövs för att samhället skall se denna typ av verksamhet, där oseriösa företagare kanske måste stänga, som legitim. Med det menar jag inte att vi vill ha en situation där facket bestämmer vilka företag som skall och inte skall finnas, istället måste staten ta sitt ansvar och rensa ut bland alla oseriösa företagare som fuskar och facket måste har rätt att vidtaga stridsåtgärder mot de som inte har kollektivavtal även om det är små företag där inga fackföreningsmedlemmar finns.

En tredje mer obekväm förklaring är att fackföreningsrörelsen är kortsynt och lider brist på solidaritet med de som har svagast etablering på arbetsmarknaden. Detta är kortsynt och osolidariskt eftersom de som är utanför i längden underminerar villkoren för alla arbetare.

Den socialdemokratiska politiken måste få med sig dessa hörnstenar.
Annars är det en politik som understödjer det moderna slaveriet.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Monday, October 22, 2007

SSK i Stockholms Tidningen: Varför så tyst? Om (s) agerande i mellanösternkonflikten.


Följande artikel publicerades i Stockholms Tidningen den 22 oktober, 2007.



Socialdemokratiska Studentklubben i Stockholm (SSK) anser att partiets utrikespolitiska rådslagsgrupp bör understryka vikten av att partiet stödjer sig på folkrätten när uttalanden görs rörande internationella konflikter.

Rörande konflikten mellan staten Israel och Palestina har socialdemokratiska regeringar emellanåt varit otydliga i vårt stöd till det förtryckta palestinska folkets kamp för en stat. Partiet bör tydligt fördöma de olika folkrättsvidriga aktioner som Israel alltjämt utför: välöverlagda angrepp med palestinier som måltavlor; "murbygget" på palestinsk mark; utbyggnaden av bosättningar etc. Även om det finns ledande representanter i vårt parti som förklarat sitt stöd för paletstinierna måste hela partiet agera; kraftfullt och solidariskt. SSK sätter folkrätten främst i Palestinafrågan och därför vill vi nu att partiet tar ställning på ett tydligare sätt.

Palestinierna och den Israeliska befolkningen behöver freden nu. Då måste partiet agera. Då måste ledande representanter skärpa tonen gentemot Israels agerande. Då måste den svenska socialdemokratin bli den aktör som den en gång var på den internationella arenan, en aktör som inte höll tillbaka sin kritik när folkrätten åsidosattes. Det är självklart oförenligt med de socialdemokratiska värderingarna att stödja den israeliska statens agerande. Låt oss därför agera för palestinierna, med Hamas eller Al- Fatah som deras demokratiskt valda företrädare, under senhösten 2007.

Socialdemokratiska Studentklubben i Stockholm, 2/10 2007 genom Alexander Tahir, ordförande.


Andra bloggar om: , , , , , ,

Wednesday, October 17, 2007

Ett sjukt inlägg av Peter Wolodarski

DN:storsatsar idag. Man ger en hel sida av tidningens ledarsida för att för att slå tillbaka mot den film som hyllats av så många och som är ett övertygande ideologiskt dokument.

Filmen handlar, i korthet, om hur misslyckat och osolidariskt det amerikanska sjukförsäkringssytemet är. Sedan visar filmen hur resten av världen valt att lösa sin sjukvård genom att solidariskt betala via skattsedeln. Michael Moore åker runt i Kanada och USA och frågar människor vad de fick betala för att få vård. Oförstående svarar de att det naturligtvis är gratis. Detta kontrasteras mot hemska historier från USA där försäkringsbolagen inte vill betala ut för vård.

Wolodarski har ett antal invändningar mot filmen. Jag hade förväntat mig att, på grund av helsidesformatet, få läsa massiv och välgrundad kritik. Jag möttes i stället av dessa invändningar.

- Filmen är inte en dokumentär eftersom den inte låter alla komma till tals.
Mig veterligen är det inte definitionen av en dokumentär. Ingen som går för att se denna film förväntar väl sig en nyanserad och vetenskaplig bild? Ingen tror väl heller att det är det man får?

"-Enligt Michael Moore leder detta till förfärliga konsekvenser för enskilda männsiskor som ibland förvägras ersättning för vård, men den empiriska forskningen ger en mer nyanserad bild av verkligheten. Det stämmer att patientnöjdheten och tillgängligheten är sämre jämfört med tidigare. Men stora genomgångar av litteraturen visar att managed care kapar kostnader utan att kompromissa med vårdkvaliteten. I "Sicko" förekommer det Kalifornienbaserade vårdföretaget Kaiser Permanente, som Michael Moore framställer i skräckdager och kontrasterar mot den statliga brittiska jätten NHS.

-En liknande jämförelse gjordes för några år sedan i den vetenskapliga tidskriften British Medical Journal. Den visade att Kaiser uppnår väsentligt bättre vårdresultat än NHS till ungefär samma kostnad. Författarna förklarar detta med Kaisers helintegrerade sjukvårdssystem. Patienterna behandlas på ett mer kostnadseffektivt sätt och företaget verkar på en konkurrensutsatt marknad.

Den empririska forskningen ger alltså en mer nyanserad bild än Michael Moore. Förväntas jag bli förvånad? Filmens poäng är att den vanliga statligt finansierade vården är bättre än amerikansk eftersom den är mer rättvis och totalt ger en bättre hälsa för befolkningen. Filmen gör poäng av hur fel det blir när företag tillåts tjäna pengar på vård. Hur fel det blir när ett företag försöker maximera sin vinst på denna så kallade ”marknad”. Filmen visar hur vackert det är med solidarisk vård där alla hjälps åt och vars syfte är att komma alla till del efter behov.

Wolodarski invänder att fel och brister finns även i Sverige som vänskapskorruption och han drar upp tre ”skräckhistorier”. En av dessa skräckhistorier är en kvinna som får betala mycket höga tandvårdskostnader ur egen ficka.

Dessa skräckhistorier som dras upp som svenska exempel där ett belyser en kvinna med höga tandvårdskostnader och ett annat belyser hur en man får hjälp med sin operation först efter att han användt sina vänskapskontakter. När det gäller tandvården går varje progressiv socialdemokrat med på att den skall finansieras så som vanlig sjuvård. Varje progressiv socialdemokrat inser det förskräckliga i att så inte redan skett.

Wolodarskis invändningar om vänskaps korruption och att en gnällig över- och medelklass hörs mest ter sig som lama invändningar när man vet att hela det kapitalistiska systemet, som tar hand om den amerikanska sjukvårdsystemet, ser till att dessa grupper på alla områden klarar sig bättre. Inte ens Wolodarski kan få det till att jämlikheten är sämre i den svenska sjukvården, trots oönskade inslag, men han gör ändå ett mindre lyckat försök.

Wolodarski är av en idéologi som inte tycker det är något problem om människor behandlas olika pågrund av sin plånbok. För honom ter sig filmen som tämligen meningslös och onyanserad.

Denna ideologi som kallas liberalism ter sig ganska förskräcklig för mig och jag tycker att de som försvarar denna ideologi också skall stå till svars för det amerikanska systemet, det är ju ett liberalt system. Åtminstone i lika hög grad som man vill att socialister skall stå till svars för kommunismens tillkortakommanden cilket ofta åberopas av högerdebattörer.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Thursday, October 11, 2007

Problematisk uppmaning av s-studenter

S-studenter gör ett uttalande på sin hemsida i vilket man kräver en svensk bojkott av OS i Beijing 2008. Man gör det mot bakgrund av hemskheterna i Burma och Kinas smutsiga inblandning i att den burmesiska regimen kan sitta kvar ostört.

Kina är idag en diktatur som avrättar människorättsaktivister, ockuperar Tibet, censurerar Internet etc. Skulle s-studenter bojkottat detta? Eller är det Burmafrågan som är så viktig att den går utöver allt annat? Svårt att sia om kanske, men när man läser uttalandet så tycks Burmafrågan vara avgörande. Man kräver inte bojkott av några andra skäl.

Bojkotter kan vara bra ibland. Men till OS 2008 så finns det något annat som måste lyftas fram: det enskilda ansvaret för länder, företag och idrottare. Till sommaren är det 40 år sedan två svarta män – Tommie Smith och John Carlos – stod på en prispall i Mexico och höll sina knutna nävar i luften: Black Power var budskapet. Den tredje mannen på prispallen – Peter Norman – visade även han öppet sitt stöd för protesten. Antalet tv-timmar för att göra något liknande – för frihet, jämlikhet och medmänsklighet – är många för alla idrottare. Ansvaret att agera kan tas på plats: av såväl länder, företag och idrottare.

Sånt ska s-studenter uppmuntra. Idrottarna har alla ett personligt ansvar när de åker till Beijing. De åker dit som representanter och ska vara goda olympier, det vill säga med ett uppdrag att jobba för ett fredligt samhälle och den mänskliga värdigheten (som det står i de olympiska stadgarna). Och vi i tv-sofforna – alltså de som tycker det är kul med OS – bör endast applådera den segrare som fördömer Kinas diktatur. Inget nytt skammens OS från 1936, som förbundsstyrelsen riktigt påpekar.

På flygplatser, restauranger, anslagstavlor etc. över hela Europa finns bilder uppsatta på ett försvunnet engelskt barn. Mediakampanjen kring det hela har varit så stor att man kan tro att hon är det enda försvunna barnet på vår kontinent. Det liknar på det sättet s-studenters uttalande: att Burmakonflikten är problemet med att lägga OS i Beijing. Liksom antalet försvunna europeiska barn så är diktaturen Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna sorgligt många. Men om man bara uppmärksammar ett fall, då riskerar många andra att försvinna ur tankarna. Därför är bojkott inte att föredra denna gång.

Andra bloggar om: , , , ,

Monday, October 8, 2007

Studentrabatt på SL

För några veckor sedan skickade SSK, tillsammans med Sapere Aude och Societas, in den här insändaren till Metro och Stockholm City. Den publicerades inte varför vi lägger ut den här på bloggen istället.

---

Det är terminsstart och Stockholms studenter kan nu köpa SL-kort till studentpris för första gången. 1600 kr för fyra månaders åkande i kollektivtrafiken. Vid biljettkontroller ska man kunna visa upp det personliga SL-kortet samt giltig studentlegitimation.

Men SL har en regel som blir ödesdiger för studenter med otur. På baksidan av kortet kan man läsa "SL ersätter inte förstörda eller förlorade kort". Det är fel – SL ska ersätta kort som ändå är värdelösa för alla andra än ägaren av kortet och som kan visa upp sin studentlegitimation i samband med biljettkontroll. Studenter i Stockholm behöver ekonomisk trygghet och att förlora sitt kort kan innebära en hård smäll för ekonomin.

Inne på SL:s hemsida kan man köpa personliga månadskort som ersätts om de förloras. Dessa kan inte heller användas av någon annan än den som kortet verkligen tillhör. På samma sätt borde SL ersätta terminskort som har förlorats av studenter.

Därför uppmanas SL att ersätta förlorade personliga terminskort i kollektivtrafiken.

Tre socialdemokratiska studentklubbar i Stockholm: SSK, Sapere Aude, Societas

Friday, September 21, 2007

Inget av sysselsättningsökningen är regeringens förtjänst enligt professor Lars Calmfors

Läser just nu makroekonomi och undervisas av riksbekante ekonomiprofessorn Lars Calmfors som bland annat kommenterar höstbudgeten i dagens SVD. Han är en känd och varm förespråkare av regeringens arbetsmarknadspolitik. På en direkt fråga från undertecknad om något av jobben som nu kommer beror på regeringens politik svarar han, tvärt emot vad finansministern påstått i debatter, att de reformer som har genomförts troligen först kommer ha effekt på längre sikt. Inget av den goda utvecklingen på arbetsmarknaden beror på regeringens åtgärder. Denna utveckling vi nu ser hade vi med andra ord haft även utan att tumskruvarna dragits åt mot sjuka och arbetslösa och utan regeringens låglönepolitik.

Calmfors är, vilket står att läsa i SVD också kritisk mot ändringen av fastighetsskatten som med den förändring som är nu bara har fördelningspolitiska effekter. Från den som inte har till den som har.
Denna regering har verkligen gett den omvända Robin hood politiken ett ansikte.

Att ta från den som inte har och ge till den som har.....


Andra bloggar om: , , , , , ,

Thursday, September 20, 2007

Om budgeten -del 1

Vi lever i ett samhälle med många brister, men också med mycket som är värt att kämpa för. Därför har jag engagerat mig politiskt. När jag hör Anders Borg presentera budgeten för 2007-2008 saknas engagemang. Där finns i stället en trött gammal magisters önskan att äntligen få pli på sina elever -de sjuka, de arbetslösa, de förtidspensionerade. I ekonomiska termer förklarar han hur han och hans regering ska få samhället på fötter. Jag känner mig bortdribblad, det är siffror och termer och när anförandet är över undrar jag tyst om ministern trots allt kan ha rätt... Han är ju trots allt magister, jag menar, minister. Och jag vill inte vara den som blir slagen på fingrarna. I det ordnade ledet vill jag också stå, beredd att springa till jobbet och göra min plikt. Pang.

Men när jag ser mig omkring ser jag inga latmaskar. Jag tänker på min kompis. Hon som var sjuk men ville bli frisk. Hon som ville jobba och fick ett deltidsjobb i en skoaffär. När hon äntligen fick beskedet att hon kommit in på den behandling hon behövde sa företaget hon jobbade för att hon inte fick skulle få stanna kvar efter behandlingen -trots att försäkringskassan lovat att stå för alla kostnader. Det var enklare för dem att ge henne kicken än att lova henne en trygghet när hon kom tillbaka.

Det är viktigt att vi som sossar inte glömmer människor som min kompis utan sätter press på arbetsgivarna. Om ekonomin nu är så god som den sägs vara borde det vara direkt lönsamt att anställa fler, mer, längre! Så varför pratar då Borg om att de grupper som i avtalsrörelsen fick höjda löner nu måste stå tillbaka? Det är väl snarare så att de som inte fick sin beskärda del av kakan då bör få den nu. Borg vill inte att människor ska vara deltidsarbetslösa. Det vill för det mesta inte de deltidsarbetslösa heller, de som jobbar några timmar extra i veckan för att få ekonomin att gå ihop. Inte helt sällan finner vi dessa människors arbetsgivare inom den offentliga sektorn. Ska det verkligen vara så svårt att ställa högre krav på dem?

Det är viktigt att vi, även om många av oss själva tillhör den priviligerade medelklassen, inte faller för den nyliberala retoriken om att alla som är sjuka eller arbetslösa är lalliga fuskare. Liksom Anton (se föregående blogginlägg) känner jag en oro för att vi accepterar den nyliberala dynga som Reinfeldt med regering nu presenterar, och att vi vid nästa val glömt vilka de är vi representerar och vilka som är medlemmar i vårt parti.

Visst, medelklassen är stor och inflytelserik och påverkar ofta hur arbetarklassen tänker och röstar. Men vi kan inte hålla på att dalta med en medelklass till den grad att medelklassens syn på de svaga blir cynisk och fördömande. Vi kan inte krama villaägare och samtidigt se hur människor vi värnar om inte har råd att bo kvar när deras hyresrätter omvandlas till bostadsrätt.

Nu har vi chansen att kritiskt granska borgarnas budget, men vi får för allt i världen inte glömma våra egna idéal. Fortsättning följer.

Andra bloggar om: , , , , ,

Wednesday, September 19, 2007

Vi måste våga ta välfärdsstaten vidare

Mona Sahlin lämnade igår hos KG Bergström det mycket tråkiga och oradikala beskedet att Socialdemokraterna, som det verkade, inte skulle gå till val på höjda skatter. Visst kunde hon tänka sig att möblera om i skattesytemet och se till att "slott och koja" inte beskattades lika. Höjd skatt för de riktigt rika altså. Gott så. Men hon poängterade samtidigt att uttaget av fastighetsskatten skulle vara det samma vilket betyder lika mycket pengar till statskassan. Hon pratad även om att utvidga "jobbavdraget" till att även gälla de som inte har ett arbete.


Det låter som att Socialdemokraterna har accepterat borgarnas skattesänkningar. Detta är för mig en orimlig hållning. På det sättet känns det som att borgarna får diktera villkoren för politiken medan vi följer efter i deras fotspår.
Kanske är det så att socialdemokraterna inte vågar gå till val på höjda skatte för medel inkomsttagare i rädsla att förlora röster? Det verkar nästan så på Sahlin. Hon och ledningen verkar tro att ingen vill rösta på ett parti som kommer med skattehöjningar för dem själva och riktar bara in skattehöjningara på överklassen som inte bryr sig eller ändå är stenblåa. Det är fel synsätt. Historien visar att människor är beredda att rösta för en progressiv politik även om det innebär skattehöjningar för egen del.

Det finns så fruktansvärt mycket kvar att göra med de offentliga medlen. Om vi menar allvar med en nolltollerans mot hemlöshet, en bättre jämlik sjukvård, mer pengar till de utsatta och en större jämlikhet så behöver vi en stark omfördelande offentlig sektor. Någon annan väg framåt finns inte.

Självklart behöver skattesystemet bli modernare. Den ökade progressivitet som ett större grundavdrag ger (de 32 i stället för det första 16 tusen är skattefria) är kanske bra.
Samtidigt behöver skatten höjas på annat. Här kommer några enkla tankar:

- Ta tillbaka fastighetsskatten
- Beskatta affärsfatigheter i attraktiva lägen hårdare.
- Mer miljöskatter. Höj på alla områden.
- Höj momsen på producerade varor men behåll eller sänk på tjänster. (Varor blir bara billigare och billigare, de klarar av att bära mer skatt utan att det blir dyrare än dagens priser men det är svårare med tjänster)
- Höj inkomstskatten för de som har bra inkomster
- Höj trängselskatten

Vi behöver komma på fler smarta sätt att beskatta där det är lätt att komma åt pengarna och där det drabbar de som har mycket.

Detta är vår utmaning. Inte att dansa efter borgarnas pipa.
I denna fråga kan en radikal ungdoms eller studentrörelse aldrig ge sig.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Thursday, September 13, 2007

Nya Meckarministern

Kollade på morgonteve imorse. SVT, kanske kvart över sju. Nya handelsministern frågades ut. Om sitt hus, sin familj, om hon gillar att sjunga? Nej hon spelar hellre. Fan vad är det här. Rekord ändå när morgonteve frågar nya handelsministern om hon är en meckarminister med anledning av hennes bilintresse.

Vad är det här, 50-talet? Vi pratar alltså om pigavdrag och kvinnliga meckarministrar! Om en manlig minister har tofs på skallen är tonen lika härlig. Han är en härlig tofs-man och hon en härlig meckarminister. I förra veckan var jag och åt lunch med en kvinna som sa att folk från ett visst afrikanskt land tillhör en härlig ras av negrer.

Så fine, fokus på allt det härligt manskvinnliga, kvinnligtmanliga, pussigullsvarta. Men faktum kvarstår. Vi lever i ett samhälle där det är konstigt att en kvinna gillar bilar och att en man har tofs och om en svart person är härlig måste det vara av en konstig anledning. Det kan väl inte vara så att personen är en soft person, va? Va?

Herregud. Håll tungan rätt i munnen, tack, sucka och kalla det politisk korrekthet om ni vill, men jag står fan inte ut med alla dessa grodor och fördomar.

Peace out. Puss på er alla, ni med vett i skallen och hjärtat till vänster.

Andra bloggar om: , , ,

Sunday, August 19, 2007

Fatalt PR misslyckade av de "nya" moderaterna

Vilkt parti talar till de som är utanför och vilket talar till de som är innanför?
Reinfledt talar i valholm (som tog emot färre än 5 flyktingar) Mona Sahlin i Botkyrka. Reinfeldt kommentar såhär:

"Jag talar till dem som jobbar och hon till dem som oftast inte jobbar."

Tänk på det citatet.

Monas tal var för övrigt väldigt bra! Se det här!

Andra bloggar om: , , ,

Wednesday, July 18, 2007

Identitetspolitik?

Det pågår en intensiv diskussion inom socialdemokratin just nu som rör det som kallas "identitetspolitik".

Identitetspolitik går i korthet ut på att uppmärksamma olika förtryckta grupper för att skapa en politik för dem. Dessa grupper kan vara HBT, handikapade eller invandrade etc eller en kombination av dessa. Som jag tipsat om tidigare på bloggen har Katrine Kielos skrivit några inlägg där hon argumeterar mot identitets politiken och för en vad hon kallar strukturell politik som syftande till att inte dela in människor i fack. Så tolkar jag det hela i alla fall.

Roya har skrivit ett intressant inlägg där hon argumenterqar för ett idéntspolitiskt syssätt och den efterföljande debatten är intressant.
Även på klubbens studie cirkel debatterades dessa frågor igår.
Jag kan konstatera att detta är en viktig politiskt debatt inom socialdemokraterna just nu.

Min åsikt är att den ekonomiska aspekten (klass) fortfarande är den viktigaste eftersom pengar betyder makt. Jag tycker absolut att vi måste ta in fler perspektiv i våra analyser för att kunna ställa oss på de förtrycktas sida, och detta är det viktigaste vi har framför oss fram till 2010, men ett överbetonande av olika grupper och identiteter riskerar att missa att samhället till väldigt stor del styrs av ekonomiska faktorer.

Andra bloggar om: , , ,

Saturday, July 14, 2007

Tack Tage!

Mera länktips! Denna gång från, kan tyckas, oväntat håll. Fick tips om att Tage G skrivit i svenskan om grundlagsutredningen. Såhär under sommaren är det kanske inte den fråga som gör oss unga engagerade mest engagerade, men lik förbannat handlar det om viktiga frågor. Vad tycker vi om personval? Om längre mandatperioder? Vad gynnar det vi eftersträvar, egentligen?

Mest intressant i debattinlägget är kanske kravet på grundlagsskydd av vissa fackliga rättigheter (Vilka menas!?) mest förvånande är kommentaren: Om folkomröstningsinstitutet på gott och ont ska vara kvar i grund­lagen så bör det användas. Fler folkomröstningar eller bara en slopad myndighet?

Tage sitter kanske inte på svaren. Dessa måste vi tillsammans mejsla ut, vid makten eller i opposition. Ser (trots kongressförberedleser till leda) fram emot många och långa diskussioner i höst!

Länk:SvD

Andra bloggar om: , , , ,

Friday, July 6, 2007

EU vid vägs början? Låt oss omkullkasta tanken om marknaden i första rummet.

Göran Rosenberg skriver idag ett viktigt inlägg på DN:s ledarsida. Hans artikel beskriver att EU från början varit ett ekonomiskt projekt med freden som syfte. Den ekonomiska utvecklingen har dock inte följts av en politisk som kan styra.

Från artikeln:
"Den andra slutsatsen är att den ekonomiska gemenskapen i EU slutligen måste anpassas till den politiska. Att de långtgående krav på nationell anpassning som i längden förutsätter en stark politisk gemenskap, måste reduceras till krav som kan bäras av den gemenskap som finns, det vill säga till krav som politiskt kan legitimeras och genomdrivas i tjugosju vitt skilda och delvis djupt åtskilda nationalstater. Det innebär att mindre hänsyn bör tas till "dogmen om den fria konkurrensen"(Nicholas Sarkozy), och större hänsyn till nationella böjelser och bedömningar. Att det bör till mer än ett EU-domslut för att häva nationell lag. Att en mindre "perfekt" marknad bör vara den rimliga konsekvensen av en försvagad politisk gemenskap. "


EU kan för vänstern inte vara ett ekonomiskt projekt utan måste främst vara ett politiskt. Vi måste därför börja ifrågasätta det som listas som en av EU:s grunder nämligen denna fria marknaden. Den är på många sätt är oförenlig med de sociala rättigheter som unionen samtidigt vill garantera.

Det Göran Rosenberg samtidigt efterlyser i sin artikel mellan raderna, åtminstone som jag läser honom, är antingen mer överstatlighet eller att den ekonomiska gemenskapen måste göras mer oberoende av den politiska. Det sistnämnda kan för vänstern aldrig vara ett alternativ och det förstnämnda tåls att diskutera.

Personligen har jag gått från att förorda en stark överstatlighet till att landa i ett mer blandat förfarande ungefär som det som föreslås i den nya framförhandlade "mini konstitutionen".
Dock finns det fortfarande stora problem med EU:s institutioner som att insynen är för dålig och att kommissionen har alldeles för mycket makt. Att 450 miljoner människor i så hög utsträckning styrs av 25 tjänstemän med 10 000 anställda tycker jag är skrämmande. På sikt måste hela den konstitution som nu framförhandlats omförhandlas.

Vi är i EU och vi ska värka i EU. Något annat vore oklokt. Men låt oss aldrig acceptera att marknaden får gå före människan och demokratin. Inskränk då hällre den fria marknaden, denna får inte vara grunden i en politisk gemenskap.

Andra bloggar om: , , ,