Friday, April 20, 2007

SD i TV

Så kom till sist debatten mot Sverigedemokraterna. I TV4 under torsdagskvällen mötte Mona en företrädare för den extrema högern och som väntat kom invandring att dominera debatten.

Länge förvägrades Sverigedemokraterna den scen som en TV-debatt med Socialdemokraterna onekligen utgör. Men nu i ljuset av Sverigedemokraternas valframgångar och Folkpartiets beslut att möta dem i debatt var det så dags. Men är det rätt? Det är naturligtvis en fråga som får besvaras av historien men jag måste erkänna att jag är något tveksam. Sverige är trots allt ett av de få europeiska länder som inte har ett höger extremistiskt parti i sitt parlament och en skillnad har varit att högerextremisterna här inte fått tillgång till mediautrymme. Senaste åren har Sverigedemokraterna emellertid fått mer och mer plats och nu kan mycket väl dammportarna ha öppnats. Och de blir nog mycket svåra att stängas.

Samtidigt så finns det argument för att ta debatten. 1. Sverigedemokraternas paradargument, att de utestängs av etablissemanget, kanske ruckas något. 2. De blir tvungna att stå tillsvars för sina argument och kan inte fortsätta stå och mala ut propaganda oemotsagda. 3. Dessutom finns det en demokratisk aspekt att ta hänsyn till och det är tveksamt om det är helt moraliskt riktigt att försöka stänga ute obehagliga åsikter.

Onekligen har dock Sverigedemokraterna allt att vinna på sådana här tillställningar. Som litet parti under 4 % -spärren gör det inget om så 90 % av tittarna blir avskräckta av vad de får höra, det räcker ju att 6 % blir övertygade för att de nästan ska dubbla sitt väljarunderlag. Dessutom, vilket är det jag fruktar mest, kan debatter som dessa påverka själva samhällsklimatet. Det är den erfarenheten jag tycker mig kunna skönja i flera europeiska länder under de senaste 10-15 åren. En efter en tar framförallt högerpartier upp retoriken och problemformuleringar i hopp om att vinna väljare. Och när en sådan process väl sätter igång så blir samhället snabbt hårdare och mer barbariskt. Inte bara för att de politiska besluten blir mer människofientliga utan också för att en del medborgare snappar upp eller stärks i sin främlingsfientlighet vilket direkt drabbar enskilda i vardagslivet. Det är då det blir riktigt hemskt. När vardagsrasismen slår i affärerna, i skolorna, på anställningsinterjuver, i mötet med myndigheter, på krogen, i bostadsköerna... det är då främlingsfientligheten börjar vinna på riktigt.

Även om vi står oss väl i debatterna, även om vi lyckas locka fler väljare med vår solidaritetstanke, även om vi får fler att förstå vilket monster rasismen är, så finns alltid risken att samhällsklimatet i sig förändras och hårdnar. Att det blir legitimt att måla upp invandrare som ett problem och beskylla än det ena och än det andra på invandringen. Hur ska en lärare förhindra främlingsfientliga yttringar i skolan om de är ok i TV-debatten? Hur ska fördomar kunna motverkas i arbetslivet om Sverigedemokraterna anses vara en legitim samtalspartner? Vem ska sätta stopp för nedvärderande kommentarer på fritids om de bara är upprepningar från de politiska diskussionerna? Det är den här utvecklingen som jag är rädd för. Det är det här som får det att vrida sig i magen på mig när jag ser höger extremismen föra fram sina åsikter i TV.

En sak är åtminstone säker. För 20 år sedan var Sverigedemokraterna ett litet obskyrt nynazistiskt parti i periferin. Igår fick de delta i TV-debatten. Utan tvekan är det i sig en stor framgång för dem och Sverige har blivit lite mer otryggt och lite kallare.


Andra bloggar om: , , , ,


Tuesday, April 10, 2007

En seger för rättvis konkurens och för fackföreningsrörelsen

SVD OCH DN berättar att den omtalade salladsbaren i Göteborg fått kollektivavtal. Det är de nya ägarna som har tagit sitt förnuft till fånga och gått med i arbetsgivar föreningen Sveriges Hotell- och restaurangföretagare (SHR).

Högerfolket i Göteborg var duktiga på att "stödhandla" på sallandsbaren när den var under blockad. Det skulle vara kul om vi kunde ge dessa kloka och förnuftiga företagare en bra start genom att kalasa på lite sallad för en god sak. Tråkigt att man inte bor i Göteborg, just nu i all fall.

Wednesday, April 4, 2007

Slopad fastighetsskatt

Vår hyfsat scizofrena regering har nu kommit överens med sig själv om att avskaffa fastighetsskatten. Ett synerligen korkat beslut.
Fastighetsskatten är en effektiv objektsskatt i den meningen att en grosshandlarvilla i Djursholm är betydligt mindre mobil än en förmögenhet på ett vanligt bankkonto som kräver ungefär tre komandon på tangentbordet för att skicka runt jorden. Det vill säga fastighetsskatten är betydligt svårare att smita ifrån än viss annan kapitalbeskattning.
Fastighetsskatten ger dessutom ganska mycket pengar till staten, åtminståne drygt 16 miljarder.

Förslaget nu är att slopa fastighetsskatten och istället införa en kommunal avgift på 4500 kr eller om man har ett hus med lägre taxeringsvärde än 450 000kr så betalar man som tidigare 1% av taxeringsvärdet. Detta gör att alla ägare av hus värda mer än 450 000kr får minskade kostnader.

Villaprisutvecklingen i storstadsområderna de senare åren är ju som bekant något som mest kan liknas vid ett dakarrally - vilket det här förslaget knappast gör något för att stoppa. Tvärtom tillsätts raketbränsle genom att minska kostnaderna för villorna vilket gör att efterfrågan kommer att öka.

Regeringen har även lagt ett förslag på att öka realisationsbeskattningen från 20 till 30% på vinsten vid försäljning av bostäder för att finansiera slopandet av fastighetsskatten. Detta innebär att säljarna kommer vilja ta ut än mer för sina villor (och bostadsrätter) vid försäljning vilket innebär att priserna pressas uppåt även från utbudssidan.

Denna dubbelverkande inflationspolitik kommer naturligtvis dra till sig riksbankens intresse och med stor sannolikhet kommer räntorna att höjas för att kyla ner marknaden. Således kommer folk med stora lån att drabbas - det vill säga i hög grad unga personer.

Så vilka kommer alltså i slutändan att tjäna på den här politiken? Jo personer som bor i dyra villor och som inte har lån - det vill säga den högst välgödda överklassen. Medan unga och fattiga snarare förlorar än tjänar något. Klassisk korkad högerpolitik alltså.


/August Berg

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Tuesday, April 3, 2007

De borgerliga ledarsidorna verkar se SSU som sin största fiede

I en artikel i senaste ordfront av (som jag tyvärr inte hittar på webben men börja prenumerera om du inte redan gör det) granskas den obalanserade medibevakningen i svensk media när det gäller så kallade "skandaler". Huvudtesen är att när en socialdemokrat beter sig dåligt beror det på en attityd som finns inom partiet medan om en borgerlig politiker gör det beror det på en enskild individ. Tydligast visar sig detta i historien om Anna Sjödins incident på krogen. Flera ledarsidor har dragit kopplingar mellan hela rörelsen och den enskilda händelsen .

Under rubriken "Sjödin mer jämlik än andra" skrev expressens ledar skribent Eric Erfors, efter att domen fallit, att Sjödin kanske trodde att hennes "SSU ordförandeskap gav henne just det privilegiet". Även Expressens gamle chefredaktör Bo Strömstedt vaknar till liv och skriver hela tre artiklar på expressens kultursida på ämnet där han drar ihop "svartskalle" med arbetarrörelsens sprit och överhetskultur.

På detta sätt lyckas de borgerliga opinionsbildarna knyta en enskild händelse, där rättsläget är mycket osäkert, till en påstådd kultur inom en hel folkrörelse.

Artikeln i ordfront får oss också att minnas de borgerliga fylle historierna som snabbt avstannats som mediala händelser och passerat genom den mediala domstolen. Ett exempel är Per Bills fyllevandring med barnvagn. Även den historien innehöll många pikanta detaljer så som våld mot tjänsteman och att Per Bill och försökte använda sin riksdags legitimation för att undvika att bli gripen av polis. Dessutom blåljög han ihop en historia om hur han bakifrån plötsligt blivit överfallen på öppen gata, vilket inte stämmer med den historia som vakterna återger, men där han fick stå i stort oemotsagd. Denna historia dör redan efter en dag eftersom ingen hänger på.

DN:s ledarsida fortsätter idag sitt korståg och skriver en märklig ledare om parti och person där man passar på att spy lite extra galla över Anna Sjödin. Den vill dra slutsatsen att Socialdemokraterna borde sluta "..upprätthålla illusionen om partiet som högsta beslutande enhet" och istället fokusera mer på person och en persons individuella misstag och förtjänster. För det första undrar man hur det ska gå med tanke på hur socialdemokraterna blir beskrivna i borgerlig media. För det andra bjuder den socialdemokratiska tanketraditionen oss att se kollektiv i stället för individer. Så måste det fortsätta vara. Det betyder inte att vi skall godta en beskrivning som låter en enskild handling från en enskild person vara symbolisk för hela kollektivet. Tvärt om ser vi i stället summan av alla handlingar och hur de formar en struktur.

Dock verkar samhället just nu gå emot oss. I media är person betydligt mer intressant än struktur. Därför måste vi nog tyvärr hänga på skandalkulturen och visa hur det är ett uttryck för klassamhället när nästan varje borgerlig minister har haft svart hemhjälp. Vi måste ta hjälp av dessa skandaler för att peka på det klassamhälle vi vill beskriva.

Det karaktärsmord som begåtts mot Anna Sjödin är fruktansvärt osmakligt. Glädjande är dock att konstatera att ledarsidorna och borgerlig media ser oss unga socialdemokrater som en mycket viktig samhällsfiende.

De är också vår fiende. Kampen fortsätter.

Andra bloggar om: SSU, Anna Sjödin, Per Bill, politik, arbetarrörelsen, moderaterna, socialdemokraterna