Saturday, May 19, 2007

politisk förnyelse - betyder det att gå till höger?

Det pågår nu som alltid en politisk strid inom det socaldemokratiska partiet. Bedömare har valt att dela upp falangerna i "förnyare" och "tradintionalister". Andra har valt att kalla förnyarna för "höger" och traditionalisterna för "vänster". Vissa hävdar naturligtvis att en sådan vänster höger terminologi är meningslös. Det kan i vissa frågor vara sant. Samtidigt är det ganska tydligt att de som blivit kallade förnyare är mer höger än de som kallas traditionalister.
Det ger, tycker jag, en mycket tråkig bild. Man är alltså höger om man vill förnya sig. Det går inte att förnya åt vänster?

Jag skall strax ge min syn på svaret på frågan men först måste vi reda ut vilka som just nu är de som definierar förnyarna och vilka som ivrigast talar om behovet av förnyelse inom socialdemokratin. För det första är det de borgerliga oppiniosbildarna som vill se en socialdemokrati som går åt höger så att de borgerliga partierna kan gå ytterligare åt höger. Därför talar de ständigt om behovet av förnyelse inom socialdemokratin och bejublar varje förslag de tycker går i den riktigen. Den andra stora gruppen är socialdemokraterna själva som internt talar om behovet av förnyelse. Ofta kommer det i samband med någon valanalys och många talar ganska luddigt och utan tydlig rikting vad denna förnyelse ska innebära. Man använder begrepp som "närmare väljarna" och ett ändrat ledarskap. Hos vissa är det politiska budskapet mer tydligt, och då handlar det oftast om något steg åt höger.

Så tillbaka till frågan. Kan inte en förnyelse åt vänster ske? Det tror jag absolut. Problemet är att det saknas nya idéer och konkreta föslag som fungerar för nutiden. Vänstern inom socialdemokratin har ett starkt teoretiskt grund att falla tillbaka på. Man har de gamla böckerna och vet vad som har fungerat förut. Man vill tillbaka till välfärdskapitalismen när man kunde kontrollera ekonomin på ett annat sätt än man kan idag. Som jag ser det saknar man till stor del nya idéer och man hamnar ofta i nostalgiska diskussioner om arbetarrörelsens ursprung. Problemet med detta är att nya förslag och tankar har svårt att få plats. Tankar som på ett mer aktuellt sätt kan se till dagens möjligheter och problem.

Förnyarna eller partihögern har haft moderna vetenskaper som nationalekonomin och tidsandan till sin hjälp som har varit bra på att uttolka världen med hjälp av de perspektiven och verktygen.

Partivänstern har å sin sida haft svårt att anamma den nationalekonomiska forskningen. Detta är helt naturligt eftersom den forskning som bedrivits ofta gett argument åt vidare avregleringar och privatiseringar som parivänstern velat motsätta sig.

Där någonstans tycker jag att vi står idag. En vänster som av brist på tillräckligt starka byggande idéer riskerar att fastna i gamla förslag. Högern å sin sida ligger ofta väldigt nära den borgerliga politiklen och får ägna mycket energi åt att förklara vad det är som skiljer dem från de borgerliga. Detta är inte heller en bra väg att gå och jag tror att också det kan leda till att vårt partis inflytande marginaliserats.
Jag hoppas på en vital ideologisk debatt där förnyelse inte behöver betyda att man tror att skattenivån måste sänkas och att mer måste säljas ut och privatiseras.

Vi kan inte heller gå bakåt i tiden. Vi måste framåt. Låt studentförbundet visa vägen!

Andra bloggar om: , , , ,

7 comments:

arvid said...

bra reflektion, anton. kanske något att återkomma till under sommarens studiecirkel?

Anonymous said...

Intressant...

Ida Seing said...
This comment has been removed by the author.
Ida Seing said...
This comment has been removed by the author.
Anton Andersson said...

Arvid:
Ja, aldra troligast är detta ett ämne vi kommer komma tillbaka till under studiecirkeln.

Ida:

Som du påpekar ingår i partipolitikens former att försvara den politik man för. Vi skall i opposition vara kritiska mot vår politik och se dess brister. Men vi får heller aldrig glömma bort dess förtjänster. Jag tycker att det är ett nästan lika stort misstag att glömma bort hur stora förtjänster många delar av politiken har som att glömma bort dess fel och brister. Ta den offentliga sektorn som utgör halva ekonomin. Jag tror som någon sa att vi har glömt hur radikalt detta är. Men borgarna har inte glömt och gör allt för att angripa denna modell.

Ida Seing said...
This comment has been removed by the author.
Anton Andersson said...

Nej. Det är mycket långt ifrån en självklarhet för de flesta människor. Det naturliga i dagens samhälle är var och en för sig och enskilt ägande. Jag tror att det är viktigt att uppmärksamma detta.

Men jag håller med om din analys i övrigt.