Friday, June 29, 2007

Spiken i kistan för den sociala bostadspolitiken?

De borgerliga med bostadsminister Mats Odell (Kd) i spetsen har börjat närma sig tankar om marknadshyror. De vågar sig inte på marknadshyror direkt i de förslag de lägger nu utan talar om att det ska vara lite dyrare att bo i attraktiva områden men att regleringar fortfande skall finnas. Dock skriver DN idag om att den utredning som samma Odell gett diriktiv till föreslår marknadshyror. Utredningen föreslår att de bolag som idag kallas allmännyttaiga som svenska bostäder skall "sträva efter marknadshyror" och bli affärsmässiga bolag och därmed upphöra i sin allmännyttiga roll.
Hur långt regeringen väljer att driva detta denna mandatperiod är oklart men ambitionen verkar vara tydligt.

Låt oss börja med att konstatera att orsaken till att man kan genomföra den här politiken beror, liksom när det gäller arbetsmarknadspoltitiken, på ett socialdemokratiskt misslyckande. Hade vi lyckats skapa en bra bostadspolitik utan den stora bostadsbrist som råder idag hade man inte vågat genomföra den bostadspolitik man nu för, åtminstonde inte när det gäller hyresrätten.

Jag tycker dock egentligen inte att det är så konstigt att man betalar något mer för bostadens läge liksom man betalar för standard. Problemet är att när man för en sådan politik så skapar man social segrigation. Rika bor med rika, priviligerade med priviligerade. Denna sociala segrigation skapar i sin tur ett genom geografin förstärkt klassamälle, ett geografiskt förttck som jag kallade det tidigare. De fattiga och de outbildades barn går i samma skolor och kontaktnäten skapas så att fattiga bara kommer i kontakt med fattiga. Viktigt att poängtera är att i vårat samhälle går klasserna utt utskilja genom hudfärg och man måste lägga till en etnicitets aspekt.



Jag tror inte att vi skall ge upp tanken om den sociala bostadspolitiken även om det ser mörkt ut just nu. Den behövs och är allt för viktig. Det måste få kosta!

Nyvalda ordföranden Kajsa Borgnäs skriver på sin blogg om bostadspolitiken från lite andra perspektiv.
--------------------------------------------------------------------------------

Jag vill avlsutningsvis rekomendera två artiklar av Katrin Kelios från hennes blogg som handlar om identitetspolitik kontra en strukturell politik. Mycket läsvärt!

Här finns det senate inlägget och från det finns länk till det första som bör läsas först.




Andra bloggar om: , , , , , ,

Tuesday, June 19, 2007

Förslag för att få revolutionen att upphöra

Några socialdemokratiska riksdagsledamöter och företrädare föreslår idag på DN Debatt att man skall grundlagsskydda den offentliga egendomen. Detta är ett mycket klokt förskag som skulle innebära att tillfälliga borgerliga majoriteter inte vind för våg kan sälja ut de som gemensamt byggts upp i generationer, vilket närmast kan liknas vid revoutionär tag . Vi diskuterade problematiken kring att behålla den offentliga egendomen mot en aggresiv borgerlighet med Morgan Johansson som är en av artikelförfattarna på ett möte tidigare i höst. Efter mötet skev vår ordförande ner tankar att grundlagsskydda äganderätten på bloggen. Det inlägget finns att läsa här.

Från SSK:s sida är vi glada av våra valda företrädare väljer att driva samma saker som vi gör här på bloggen.

Andra bloggar om: , , , , ,

Thursday, June 14, 2007

"En källa i förbundet säger"

Jag är så förbannat trött på dessa viktigpetters, karriärister och myglare som kontaktar pressen så fort det har något att brösta sig med. Jag vet inte om de lever upp till någon sorts meddelandeplikt de tror gäller eller ser sig själv som samhällets ärlighet. Eller om de kanske bara har sett för många avsnitt av Vita huset.
    Men att gå ut i media och prata om förbundets interna förhållanden skadar bara, det leder inte till något gott. Vi har under våren sett åtskilliga "källor i förbundet" från SSU som uttalat sig om ordförandevalet och nu har vi också "källor" i vårt förbund som uttalar sina högst personliga åsikter om vår ordförande.
   Jag läser i Expressen att källan har sagt att "Folk är besvikna och tycker att hon har kört förbundet i botten. Jag förstår inte att de väljer en ordförande som inte har koll på sin egen ekonomi"
   Jag väljer gärna en ordförande som inte har koll på sin egen ekonomi. Så länge hon är en bra politiker, lojal med förbundet och som ser till att rutiner fungerar eller utvecklar organisationen om de inte gör det. Det har uppenbarligen funnits brister, det finns det i alla organisationer. Därför har vi också revisorer som kan påtala bristerna på ett sätt som gör att vi kan ta till oss av kritiken och se till så att den inte behöver återkomma, som studentförbundet gjort med ekonomin kring de internationella projekten.
   Till alla er mediekåta och Magdalena (sätt in valfritt namn)-kritiska socialdemokrater: Om saker och ting inte går er väg i politiken eller i våra politiska organsationer, börja inifrån! Använd kongresserna till att framföra kritik. Där kan de anklagade direkt bemöta anklagelserna.


Att gå ut med en sån här sak till kvällspressen tycker jag bara spär på politikerförakt och jag tycker det är otroligt onödigt. För vi vet alla att Magda nu är "kontokortsskandal", och ingen kommer att bry sig om att ta reda på vad som hänt. Magdalena är en skicklig politiker och har jobbat dygnet runt för vårt förbund i fyra år nu. Först två år som förbundssekreterare och sedan två år som ordförande. Det senaste året har hon dessutom varit riksdagsledamot. Uppdragen har säkert varit svåra att förena. Hon har rivstartat som riksdagsledamot och jag känner få personer med hennes kapacitet.
   Genom att förankra henne som "kontokortsskandal" har man nu lagt stora hinder för hennes politiska karriär. Stämpeln kommer att förfölja henne och minska hennes pondus och trovärdighet. I ett läge där vi behöver fler politiker och framförallt fler unga och fler kvinnor. Sådana som Magda.
   Och du mediekåta: Nästa gång kanske det är du som inte har haft 100% koll på allting runt omkring dig. Fundera då på om du vill att jag ska ringa Expressen eller politikerbloggen eller om du vill att jag ska kontakta dig och fråga lite om varför det har hänt?


Avslutningsvis. Det är klart att jag inte vill förringa att man hanterat kontokort på ett slarvigt sätt. Men det kan hända oss alla. Och vi vet att det är ett litet förbund med få anställda och mycket att göra. Då kan det vara så att rutinerna brister. Låt oss hoppas att revisorernas anmärkningar leder till att den nya ledningen utvecklar säkra rutiner.

Andra intressanta bloggar om: , , , ,

Fredrik Reinfeldt vet inte vad rättvisa är


Mona Sahlin klarade sig bra i riksdagsdebatten. Hon talade om arbete, ungdomar, klimat och miljö. Mona Sahlin har hög trovärdighet i miljöfrågan och till skillnad från de borgerliga kan hon ge flera konkreta exempel på bra politik för omställning. Mona Sahlin visade några exempel på högeralliansens orättvisa politik och hur den slår mot unga och de i utanförskap. Detta med att använda "utanförskapet" som begrepp är en retorik som både Mona och vänsterpartiets Alice Åström använder sig av. Det blir ett smart sätt att visa att högerns politik faktiskt slår mot de grupper som de säger sig värna. Alice Åström talar om de som befinner sig i utanförskap och aldrig kommer att få ett jobb. Varför slå på dem med sänkta ersättningar?

Mona Sahlin är en ganska vass debattör även om hon inte kommer upp i Göran Perssons retoriska elegans. Fredrik Reinfeld är dock lika sicklig. De övriga partiledarna håller inte samma klass.

Vassaste inlägget är Mona Sahlins slutreplik mot Fredrik Reinfeld (inlägg 20).
Roligast i debatten är Mona Sahlins svar på Maud Olofsson i inlägg 21.

Det tråkiga i debatten är att socialdemokraterna har fortsatt låg trovärdighet i jobbfrågan. Där måste vi återvinna förtroende. Detta kommer att vara en process som kommer kräva mycket förnyelse om väljarna skall tro att vi socialdemokrater är de som kommer lösa sysselsättningen i framtiden.

En sak som gjorde mig deprimerad är känslan av att ha förlorat debbaten om den offentliga sektorn. Mona Sahlin talar överhuvudtaget inte om kvaliteten i den offenliga sektorn, till skillnad från Göran Hägglund (socialminister), naturligtvis ur tillgänglighetsperspektivet. Detta får mig att tänka på en analys av Torbjörn Tännsjö i DN kultur där han driver tesen att medleklassen kapat den offentliga sektorn. Kanske är det så?

Läs mer i SVD

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Monday, June 11, 2007

Social utsortering och det geografiska förtrycket

Innan vi börjar detta inlägg måste jag reda ut ett begrepp.
Segregation syftar på en separation av olika grupper geografiskt. Det är inte ett ord som tillexempel inte kan ställas i motsats till integration som inte enbart har en geografisk betydelse.
Segregerade bostadsorter har för mig inte enbart betydelsen Rinkeby utan också Djursholm och Östermalm. För övrigt börjar det bli larvigt att tala om segregerade områden eftersom hela Stockholm är så segregerat efter samhällsklass. SoFo är lika mycket sorterat efter övre medelklass som Östermalm efter överklass.

Man märker ganska fort vilken bostadsort en människa kommer ifrån. Tillsammans med klassbakrund och klassituation är det en yttre faktor som säger väldigt mycket om vad en människa har för chanser och möjligheter i livet. Tillsammans utgör de en stor del av det fält inom vilket en människa kan verka.

Det geografiska förtrycket handlar om att tillhöra och inte tillhöra en gemenskap beroende på sin bostadsort. Det sker i världen, i landet och i vår stad. Det finns massor med historiska exempel på hur det geografiska förtrycket tar sig i uttryck.
Rika har alltid velat avskärma sig, för att slippa se de fattiga och för att inte behehöva dela med sig av sina priviligier.
Under totalitära förtryckarregimer har man ofta valt att placera en viss grupp som man inte velat ge några möjligheter i ett visst område, jag tänker främst på Nazismens ghetton.
Under den "fria marknaden" sköts placeringen automatiskt och utan att någon behöver komendera fram den. Den medför en social sortering och i Stockholms fall en en social utsortering från innerstaden. Detta sker genom att marknaden tillåts sätta priset på bostäder och de marknadssvaga på så sätt tvingas bort.

Borgarna ser inget problem med att rensa innerstaden på människor med arbetaryrken och låga löner. De ser inget problem med att innerstaden blir en plats för medelklassen och ytterstaden en plats för under och arbetarklassen. När Moderaterna skall definiera segregation så handlar det om "utanförskap" och beskrivs som en idividuell situation. Som vanligt gör de allt för att blunda för de stora strukturerna och fokuserar endast på individnivå.

Bostadsborgarrådet i stockholm Kristina Alvendal uttalar sig sågär om segregation i Stockholms Fria Tidning:

"– .... Men när man pratar om segregation får man ändå fundera på vad det är och vad vi vill förändra när det gäller segregationen. Och segregation för mig är utanförskap. För mig är det inte ett problem i sig att människor med en viss bakgrund bosätter sig i samma områden och bor tillsammans. Problemet uppstår när det här kombineras med ett utanförskap, till exempel att man inte har ett jobb, och socialt destruktiva miljöer. Då skapar man en segregation som inte är bra för människor som bor där och inte för samhället i stort. Det är det man ska åtgärda med segregationen. Det är inte att vissa människor av visst ursprung bor ihop på samma plats."

Segregation är altså bara ett problem om det kombineras med "utanförskap" och "socialt destruktiva miljöer". Så tycker naturligtvis den som segregerat sig in i de mest gynsamma miljöerna. Segregation är inte ett problem så länge underklassen håller sig på mattan.


Det pågår just nu. Högeralliansen i stadshuset vill göra hela bostadspolitiken till en statusmarknad som leder till denna segregation. Jag motsätter mig detta kraftigt och vill istället att vi skall ha en social bostadspolitik där man ser till att olika samhällsgrupper blandas. Så skapar vi ett långsiktigt hållbart samhälle. I den sociala bostadspolitken är det viktigt att en stor del av beståndet består av hyresrätter. Den någorlunda kooperativa bostadsrätten har en plats den med, dock inte såsom i borgarnas vision. Den är bra eftersom det är fint med kooperativt ägande. Spekulationen vid försäljning måste däremot upphöra. I stället för att ett marknadspris sätts bör ett brukspris sättas och försäljning ske efter kösystem eller efter lottning.

Avslutningsvis måste det också till kritik mot den socialdemokratiska bostadspolitiken. Det är främst det otillräckliga byggande som socialdemokraterna varit med om att bidra till som lett fram till dagens ohållbara situation. Mot slutet av den sensate mandatperioden satte man dock igång med byggnationen på allvar vilket visar att en annan väg är möjlig!

Låt oss gemensamt bygga den socialt hållbara och blandade stad som vi vill åstadkomma. Vi kan inte låta borgarnas marknadsidéologiska politik skapa förtryck och orättvisor. Upp till kamp!

Intressanta inlägg om: , , , , ,

Tuesday, June 5, 2007

Israel/Palestina

Det är lätt att göra en människa galen.
Ta ifrån honom allt.
Titta så konstigt han bär sig åt.

Den gamla aforismen dyker upp i mitt huvud när jag läser Israels reaktion på Amnestys kritik av murbygget. Amnesty menar i den rapport som kom ut igår att Israel bygger mur för att komma över palestinsk mark. Man får stöd i frågan av den Internationella domstolen som konstaterat att muren är olaglig då den sträcker sig över ockuperade områden.

Men premiärminister Shimon Peres håller inte med. Palestinierna är ansvariga för sitt öde och får skylla sig själva. Enligt honom är muren ett måste. Kommentaren kunde inte vara dummare. Varje dag hindras palestinier från att leva sina liv. Mängder av arbetstillfällen har gått dem förlorade under de senaste åren. Den bristande tillgången på sjukvård gör att oskyldiga palestinier tvingas leva i ständig osäkerhet. Barn växer upp utan att veta hur trygghet stavas. Hur ska dessa barn kunna slå näven i bordet och kräva fred, när vad de vuxit upp med är konflikter och bristande förhandlingar?

Nej Shimon Peres. Nog kan Israel frukta självmordsbombare. Men att förtrycka ett folk och samtidigt förvandla sitt eget land till ett krigsmaskineri med en nationalism utan motstycke i grunden är inte vägen mot fred.

Är det galna palestinier man vill ha däremot, så finns det en chans att man lyckas.