Friday, September 21, 2007

Inget av sysselsättningsökningen är regeringens förtjänst enligt professor Lars Calmfors

Läser just nu makroekonomi och undervisas av riksbekante ekonomiprofessorn Lars Calmfors som bland annat kommenterar höstbudgeten i dagens SVD. Han är en känd och varm förespråkare av regeringens arbetsmarknadspolitik. På en direkt fråga från undertecknad om något av jobben som nu kommer beror på regeringens politik svarar han, tvärt emot vad finansministern påstått i debatter, att de reformer som har genomförts troligen först kommer ha effekt på längre sikt. Inget av den goda utvecklingen på arbetsmarknaden beror på regeringens åtgärder. Denna utveckling vi nu ser hade vi med andra ord haft även utan att tumskruvarna dragits åt mot sjuka och arbetslösa och utan regeringens låglönepolitik.

Calmfors är, vilket står att läsa i SVD också kritisk mot ändringen av fastighetsskatten som med den förändring som är nu bara har fördelningspolitiska effekter. Från den som inte har till den som har.
Denna regering har verkligen gett den omvända Robin hood politiken ett ansikte.

Att ta från den som inte har och ge till den som har.....


Andra bloggar om: , , , , , ,

Thursday, September 20, 2007

Om budgeten -del 1

Vi lever i ett samhälle med många brister, men också med mycket som är värt att kämpa för. Därför har jag engagerat mig politiskt. När jag hör Anders Borg presentera budgeten för 2007-2008 saknas engagemang. Där finns i stället en trött gammal magisters önskan att äntligen få pli på sina elever -de sjuka, de arbetslösa, de förtidspensionerade. I ekonomiska termer förklarar han hur han och hans regering ska få samhället på fötter. Jag känner mig bortdribblad, det är siffror och termer och när anförandet är över undrar jag tyst om ministern trots allt kan ha rätt... Han är ju trots allt magister, jag menar, minister. Och jag vill inte vara den som blir slagen på fingrarna. I det ordnade ledet vill jag också stå, beredd att springa till jobbet och göra min plikt. Pang.

Men när jag ser mig omkring ser jag inga latmaskar. Jag tänker på min kompis. Hon som var sjuk men ville bli frisk. Hon som ville jobba och fick ett deltidsjobb i en skoaffär. När hon äntligen fick beskedet att hon kommit in på den behandling hon behövde sa företaget hon jobbade för att hon inte fick skulle få stanna kvar efter behandlingen -trots att försäkringskassan lovat att stå för alla kostnader. Det var enklare för dem att ge henne kicken än att lova henne en trygghet när hon kom tillbaka.

Det är viktigt att vi som sossar inte glömmer människor som min kompis utan sätter press på arbetsgivarna. Om ekonomin nu är så god som den sägs vara borde det vara direkt lönsamt att anställa fler, mer, längre! Så varför pratar då Borg om att de grupper som i avtalsrörelsen fick höjda löner nu måste stå tillbaka? Det är väl snarare så att de som inte fick sin beskärda del av kakan då bör få den nu. Borg vill inte att människor ska vara deltidsarbetslösa. Det vill för det mesta inte de deltidsarbetslösa heller, de som jobbar några timmar extra i veckan för att få ekonomin att gå ihop. Inte helt sällan finner vi dessa människors arbetsgivare inom den offentliga sektorn. Ska det verkligen vara så svårt att ställa högre krav på dem?

Det är viktigt att vi, även om många av oss själva tillhör den priviligerade medelklassen, inte faller för den nyliberala retoriken om att alla som är sjuka eller arbetslösa är lalliga fuskare. Liksom Anton (se föregående blogginlägg) känner jag en oro för att vi accepterar den nyliberala dynga som Reinfeldt med regering nu presenterar, och att vi vid nästa val glömt vilka de är vi representerar och vilka som är medlemmar i vårt parti.

Visst, medelklassen är stor och inflytelserik och påverkar ofta hur arbetarklassen tänker och röstar. Men vi kan inte hålla på att dalta med en medelklass till den grad att medelklassens syn på de svaga blir cynisk och fördömande. Vi kan inte krama villaägare och samtidigt se hur människor vi värnar om inte har råd att bo kvar när deras hyresrätter omvandlas till bostadsrätt.

Nu har vi chansen att kritiskt granska borgarnas budget, men vi får för allt i världen inte glömma våra egna idéal. Fortsättning följer.

Andra bloggar om: , , , , ,

Wednesday, September 19, 2007

Vi måste våga ta välfärdsstaten vidare

Mona Sahlin lämnade igår hos KG Bergström det mycket tråkiga och oradikala beskedet att Socialdemokraterna, som det verkade, inte skulle gå till val på höjda skatter. Visst kunde hon tänka sig att möblera om i skattesytemet och se till att "slott och koja" inte beskattades lika. Höjd skatt för de riktigt rika altså. Gott så. Men hon poängterade samtidigt att uttaget av fastighetsskatten skulle vara det samma vilket betyder lika mycket pengar till statskassan. Hon pratad även om att utvidga "jobbavdraget" till att även gälla de som inte har ett arbete.


Det låter som att Socialdemokraterna har accepterat borgarnas skattesänkningar. Detta är för mig en orimlig hållning. På det sättet känns det som att borgarna får diktera villkoren för politiken medan vi följer efter i deras fotspår.
Kanske är det så att socialdemokraterna inte vågar gå till val på höjda skatte för medel inkomsttagare i rädsla att förlora röster? Det verkar nästan så på Sahlin. Hon och ledningen verkar tro att ingen vill rösta på ett parti som kommer med skattehöjningar för dem själva och riktar bara in skattehöjningara på överklassen som inte bryr sig eller ändå är stenblåa. Det är fel synsätt. Historien visar att människor är beredda att rösta för en progressiv politik även om det innebär skattehöjningar för egen del.

Det finns så fruktansvärt mycket kvar att göra med de offentliga medlen. Om vi menar allvar med en nolltollerans mot hemlöshet, en bättre jämlik sjukvård, mer pengar till de utsatta och en större jämlikhet så behöver vi en stark omfördelande offentlig sektor. Någon annan väg framåt finns inte.

Självklart behöver skattesystemet bli modernare. Den ökade progressivitet som ett större grundavdrag ger (de 32 i stället för det första 16 tusen är skattefria) är kanske bra.
Samtidigt behöver skatten höjas på annat. Här kommer några enkla tankar:

- Ta tillbaka fastighetsskatten
- Beskatta affärsfatigheter i attraktiva lägen hårdare.
- Mer miljöskatter. Höj på alla områden.
- Höj momsen på producerade varor men behåll eller sänk på tjänster. (Varor blir bara billigare och billigare, de klarar av att bära mer skatt utan att det blir dyrare än dagens priser men det är svårare med tjänster)
- Höj inkomstskatten för de som har bra inkomster
- Höj trängselskatten

Vi behöver komma på fler smarta sätt att beskatta där det är lätt att komma åt pengarna och där det drabbar de som har mycket.

Detta är vår utmaning. Inte att dansa efter borgarnas pipa.
I denna fråga kan en radikal ungdoms eller studentrörelse aldrig ge sig.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Thursday, September 13, 2007

Nya Meckarministern

Kollade på morgonteve imorse. SVT, kanske kvart över sju. Nya handelsministern frågades ut. Om sitt hus, sin familj, om hon gillar att sjunga? Nej hon spelar hellre. Fan vad är det här. Rekord ändå när morgonteve frågar nya handelsministern om hon är en meckarminister med anledning av hennes bilintresse.

Vad är det här, 50-talet? Vi pratar alltså om pigavdrag och kvinnliga meckarministrar! Om en manlig minister har tofs på skallen är tonen lika härlig. Han är en härlig tofs-man och hon en härlig meckarminister. I förra veckan var jag och åt lunch med en kvinna som sa att folk från ett visst afrikanskt land tillhör en härlig ras av negrer.

Så fine, fokus på allt det härligt manskvinnliga, kvinnligtmanliga, pussigullsvarta. Men faktum kvarstår. Vi lever i ett samhälle där det är konstigt att en kvinna gillar bilar och att en man har tofs och om en svart person är härlig måste det vara av en konstig anledning. Det kan väl inte vara så att personen är en soft person, va? Va?

Herregud. Håll tungan rätt i munnen, tack, sucka och kalla det politisk korrekthet om ni vill, men jag står fan inte ut med alla dessa grodor och fördomar.

Peace out. Puss på er alla, ni med vett i skallen och hjärtat till vänster.

Andra bloggar om: , , ,