Wednesday, October 24, 2007

Slavlöner, svält eller grundtrygghet?


Såg SVT:s uppdrag granskning där de tog upp fallet med de slavliknande förhållanden som råder för de arbetare som via en städfirma var kontrakterade att arbeta för de stora hamburgekedjorna. En artikel finns också i SVD.

Arbetarna jobbade natt 6 timmar om dagen sju dagar i veckan för en månadslön på 6000 kronor, informelt och utan kontrakt. Ingen människa skall behöva arbeta under sådana förhållanden och speciellt inte i ett välfärdsamhälle.

Men min starkaste tanke när jag ser programmet är ändå denna. De arbetade under slavliknande förhållanden, men var inte slavar. De valde jobben eftersom de inte hade något annat val. Detta är en form av utsugning som är mer effektiv än slavarbete och som alltid använts under kapitalismen. Många socialdemokrater börjar oja sig och beklagar att någon kan anställa till så dåliga villkor. Som om arbetarerörelsen någonsin litat till arbetsgivarens moral? Till försvar mot denna utsugning har vi i stället etablerat fackföreningarna och så småningom välfärdssamhället.

Men hur kan detta ske i Sverige 2007? Ett av världens starkaste välfärdssamhällen med en av världens starkaste fackföreningsrörelser? Hur kan vi låta det hända?

För det första måste vi se till välfärdstaten. Om vi vill att ingen skall behöva ta dessa jobb måste det finnas en grundtrygghet för alla, oavsett om man är asylsökande eller kanske bara aldrig haft ett jobb. Dessutom måste sysselsättningen på den reguljära arbetsmarknaden hållas uppe så att människor inte känner desperationen att ta dessa jobb. Socialdemokratin har inte lyckats skapa något av detta. Vi har system med arbetslöshetsförsäkringar och socialbidrag men de skapar ändå inte en grundtrygghet tillräcklig för alla människor.

När det gäller fackföreningarna är de inte så starka inom de områden där dessa yrken finns. Det gäller bland annat städbranschen, hotell- och restaurangbranschen och tidningsdistributionsbranschen. Detta kan vara en förklaring till att man inte kan granska dessa företag i någon större omfattning.


En annan förklaring är att fackföreningsrörelsen är fast i ett gammalt tänkande och har legitimitetsproblem. Man vågar inte eller har inte kraft att agera mot företag där man inte har medlemmar. Detta är enligt mig en helt felaktig strategi och det socialdemokratiska partiet måste understödja fackföreningsrörelsen i den politiska kamp som behövs för att samhället skall se denna typ av verksamhet, där oseriösa företagare kanske måste stänga, som legitim. Med det menar jag inte att vi vill ha en situation där facket bestämmer vilka företag som skall och inte skall finnas, istället måste staten ta sitt ansvar och rensa ut bland alla oseriösa företagare som fuskar och facket måste har rätt att vidtaga stridsåtgärder mot de som inte har kollektivavtal även om det är små företag där inga fackföreningsmedlemmar finns.

En tredje mer obekväm förklaring är att fackföreningsrörelsen är kortsynt och lider brist på solidaritet med de som har svagast etablering på arbetsmarknaden. Detta är kortsynt och osolidariskt eftersom de som är utanför i längden underminerar villkoren för alla arbetare.

Den socialdemokratiska politiken måste få med sig dessa hörnstenar.
Annars är det en politik som understödjer det moderna slaveriet.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Monday, October 22, 2007

SSK i Stockholms Tidningen: Varför så tyst? Om (s) agerande i mellanösternkonflikten.


Följande artikel publicerades i Stockholms Tidningen den 22 oktober, 2007.



Socialdemokratiska Studentklubben i Stockholm (SSK) anser att partiets utrikespolitiska rådslagsgrupp bör understryka vikten av att partiet stödjer sig på folkrätten när uttalanden görs rörande internationella konflikter.

Rörande konflikten mellan staten Israel och Palestina har socialdemokratiska regeringar emellanåt varit otydliga i vårt stöd till det förtryckta palestinska folkets kamp för en stat. Partiet bör tydligt fördöma de olika folkrättsvidriga aktioner som Israel alltjämt utför: välöverlagda angrepp med palestinier som måltavlor; "murbygget" på palestinsk mark; utbyggnaden av bosättningar etc. Även om det finns ledande representanter i vårt parti som förklarat sitt stöd för paletstinierna måste hela partiet agera; kraftfullt och solidariskt. SSK sätter folkrätten främst i Palestinafrågan och därför vill vi nu att partiet tar ställning på ett tydligare sätt.

Palestinierna och den Israeliska befolkningen behöver freden nu. Då måste partiet agera. Då måste ledande representanter skärpa tonen gentemot Israels agerande. Då måste den svenska socialdemokratin bli den aktör som den en gång var på den internationella arenan, en aktör som inte höll tillbaka sin kritik när folkrätten åsidosattes. Det är självklart oförenligt med de socialdemokratiska värderingarna att stödja den israeliska statens agerande. Låt oss därför agera för palestinierna, med Hamas eller Al- Fatah som deras demokratiskt valda företrädare, under senhösten 2007.

Socialdemokratiska Studentklubben i Stockholm, 2/10 2007 genom Alexander Tahir, ordförande.


Andra bloggar om: , , , , , ,

Wednesday, October 17, 2007

Ett sjukt inlägg av Peter Wolodarski

DN:storsatsar idag. Man ger en hel sida av tidningens ledarsida för att för att slå tillbaka mot den film som hyllats av så många och som är ett övertygande ideologiskt dokument.

Filmen handlar, i korthet, om hur misslyckat och osolidariskt det amerikanska sjukförsäkringssytemet är. Sedan visar filmen hur resten av världen valt att lösa sin sjukvård genom att solidariskt betala via skattsedeln. Michael Moore åker runt i Kanada och USA och frågar människor vad de fick betala för att få vård. Oförstående svarar de att det naturligtvis är gratis. Detta kontrasteras mot hemska historier från USA där försäkringsbolagen inte vill betala ut för vård.

Wolodarski har ett antal invändningar mot filmen. Jag hade förväntat mig att, på grund av helsidesformatet, få läsa massiv och välgrundad kritik. Jag möttes i stället av dessa invändningar.

- Filmen är inte en dokumentär eftersom den inte låter alla komma till tals.
Mig veterligen är det inte definitionen av en dokumentär. Ingen som går för att se denna film förväntar väl sig en nyanserad och vetenskaplig bild? Ingen tror väl heller att det är det man får?

"-Enligt Michael Moore leder detta till förfärliga konsekvenser för enskilda männsiskor som ibland förvägras ersättning för vård, men den empiriska forskningen ger en mer nyanserad bild av verkligheten. Det stämmer att patientnöjdheten och tillgängligheten är sämre jämfört med tidigare. Men stora genomgångar av litteraturen visar att managed care kapar kostnader utan att kompromissa med vårdkvaliteten. I "Sicko" förekommer det Kalifornienbaserade vårdföretaget Kaiser Permanente, som Michael Moore framställer i skräckdager och kontrasterar mot den statliga brittiska jätten NHS.

-En liknande jämförelse gjordes för några år sedan i den vetenskapliga tidskriften British Medical Journal. Den visade att Kaiser uppnår väsentligt bättre vårdresultat än NHS till ungefär samma kostnad. Författarna förklarar detta med Kaisers helintegrerade sjukvårdssystem. Patienterna behandlas på ett mer kostnadseffektivt sätt och företaget verkar på en konkurrensutsatt marknad.

Den empririska forskningen ger alltså en mer nyanserad bild än Michael Moore. Förväntas jag bli förvånad? Filmens poäng är att den vanliga statligt finansierade vården är bättre än amerikansk eftersom den är mer rättvis och totalt ger en bättre hälsa för befolkningen. Filmen gör poäng av hur fel det blir när företag tillåts tjäna pengar på vård. Hur fel det blir när ett företag försöker maximera sin vinst på denna så kallade ”marknad”. Filmen visar hur vackert det är med solidarisk vård där alla hjälps åt och vars syfte är att komma alla till del efter behov.

Wolodarski invänder att fel och brister finns även i Sverige som vänskapskorruption och han drar upp tre ”skräckhistorier”. En av dessa skräckhistorier är en kvinna som får betala mycket höga tandvårdskostnader ur egen ficka.

Dessa skräckhistorier som dras upp som svenska exempel där ett belyser en kvinna med höga tandvårdskostnader och ett annat belyser hur en man får hjälp med sin operation först efter att han användt sina vänskapskontakter. När det gäller tandvården går varje progressiv socialdemokrat med på att den skall finansieras så som vanlig sjuvård. Varje progressiv socialdemokrat inser det förskräckliga i att så inte redan skett.

Wolodarskis invändningar om vänskaps korruption och att en gnällig över- och medelklass hörs mest ter sig som lama invändningar när man vet att hela det kapitalistiska systemet, som tar hand om den amerikanska sjukvårdsystemet, ser till att dessa grupper på alla områden klarar sig bättre. Inte ens Wolodarski kan få det till att jämlikheten är sämre i den svenska sjukvården, trots oönskade inslag, men han gör ändå ett mindre lyckat försök.

Wolodarski är av en idéologi som inte tycker det är något problem om människor behandlas olika pågrund av sin plånbok. För honom ter sig filmen som tämligen meningslös och onyanserad.

Denna ideologi som kallas liberalism ter sig ganska förskräcklig för mig och jag tycker att de som försvarar denna ideologi också skall stå till svars för det amerikanska systemet, det är ju ett liberalt system. Åtminstone i lika hög grad som man vill att socialister skall stå till svars för kommunismens tillkortakommanden cilket ofta åberopas av högerdebattörer.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Thursday, October 11, 2007

Problematisk uppmaning av s-studenter

S-studenter gör ett uttalande på sin hemsida i vilket man kräver en svensk bojkott av OS i Beijing 2008. Man gör det mot bakgrund av hemskheterna i Burma och Kinas smutsiga inblandning i att den burmesiska regimen kan sitta kvar ostört.

Kina är idag en diktatur som avrättar människorättsaktivister, ockuperar Tibet, censurerar Internet etc. Skulle s-studenter bojkottat detta? Eller är det Burmafrågan som är så viktig att den går utöver allt annat? Svårt att sia om kanske, men när man läser uttalandet så tycks Burmafrågan vara avgörande. Man kräver inte bojkott av några andra skäl.

Bojkotter kan vara bra ibland. Men till OS 2008 så finns det något annat som måste lyftas fram: det enskilda ansvaret för länder, företag och idrottare. Till sommaren är det 40 år sedan två svarta män – Tommie Smith och John Carlos – stod på en prispall i Mexico och höll sina knutna nävar i luften: Black Power var budskapet. Den tredje mannen på prispallen – Peter Norman – visade även han öppet sitt stöd för protesten. Antalet tv-timmar för att göra något liknande – för frihet, jämlikhet och medmänsklighet – är många för alla idrottare. Ansvaret att agera kan tas på plats: av såväl länder, företag och idrottare.

Sånt ska s-studenter uppmuntra. Idrottarna har alla ett personligt ansvar när de åker till Beijing. De åker dit som representanter och ska vara goda olympier, det vill säga med ett uppdrag att jobba för ett fredligt samhälle och den mänskliga värdigheten (som det står i de olympiska stadgarna). Och vi i tv-sofforna – alltså de som tycker det är kul med OS – bör endast applådera den segrare som fördömer Kinas diktatur. Inget nytt skammens OS från 1936, som förbundsstyrelsen riktigt påpekar.

På flygplatser, restauranger, anslagstavlor etc. över hela Europa finns bilder uppsatta på ett försvunnet engelskt barn. Mediakampanjen kring det hela har varit så stor att man kan tro att hon är det enda försvunna barnet på vår kontinent. Det liknar på det sättet s-studenters uttalande: att Burmakonflikten är problemet med att lägga OS i Beijing. Liksom antalet försvunna europeiska barn så är diktaturen Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna sorgligt många. Men om man bara uppmärksammar ett fall, då riskerar många andra att försvinna ur tankarna. Därför är bojkott inte att föredra denna gång.

Andra bloggar om: , , , ,

Monday, October 8, 2007

Studentrabatt på SL

För några veckor sedan skickade SSK, tillsammans med Sapere Aude och Societas, in den här insändaren till Metro och Stockholm City. Den publicerades inte varför vi lägger ut den här på bloggen istället.

---

Det är terminsstart och Stockholms studenter kan nu köpa SL-kort till studentpris för första gången. 1600 kr för fyra månaders åkande i kollektivtrafiken. Vid biljettkontroller ska man kunna visa upp det personliga SL-kortet samt giltig studentlegitimation.

Men SL har en regel som blir ödesdiger för studenter med otur. På baksidan av kortet kan man läsa "SL ersätter inte förstörda eller förlorade kort". Det är fel – SL ska ersätta kort som ändå är värdelösa för alla andra än ägaren av kortet och som kan visa upp sin studentlegitimation i samband med biljettkontroll. Studenter i Stockholm behöver ekonomisk trygghet och att förlora sitt kort kan innebära en hård smäll för ekonomin.

Inne på SL:s hemsida kan man köpa personliga månadskort som ersätts om de förloras. Dessa kan inte heller användas av någon annan än den som kortet verkligen tillhör. På samma sätt borde SL ersätta terminskort som har förlorats av studenter.

Därför uppmanas SL att ersätta förlorade personliga terminskort i kollektivtrafiken.

Tre socialdemokratiska studentklubbar i Stockholm: SSK, Sapere Aude, Societas