Thursday, November 29, 2007

"Noll koll i Göteborg"

I krönikan "Noll koll i Göteborg" på sidan efterarbetet.nu skriver Petter Larsson att Göran Johansson, kommunstyrelsens ordf. och tung sosse står för:
"... en mer asylfientlig politik än vad ens Sverigedemokraterna står för".
efterarbetet.nu

Vilket tvvärr är sant, eftersom han fick den geniala ideen om att indirek gå ur Genevekonventionen genom att avvisa alla asylsökanden. Lite illa tänkt! Eller om jag skall vara helt ärlig:

- Göran Johansson, öppna inte käften om saker du inte har någon koll pål!

Det var lagom roligt att gå förbi Metros huvudrbrik på väg till tandhygienisten, vid Skärholmen.

Tuesday, November 27, 2007

Efterarbetet.nu och kravaller i Frankrike

Eterarbetet.nu kan jag rekommendera. Hittade sidan nyss och den verkar lovande! Lyckas jag lägga in den som en länk på bloggen skall jag göra det. Esbati skriver en krönika som heter "Utsvettning", Kielos om "Orättvisa av bästa kvalité".

En annan bra sida i höstmörkret är "Dagens Uffe" på ETC.se, alltid rolig! ETC har också en internetshop där man kan köpa klimatsmarta julklappar, inte billiga men helt klart bra saker. Länge har jag funderat på att köpa artisten Stefans Sundströms bok som ETC förlag gett ut, men det har inte blivit av.

Jag läste om kravaller i en fransk förort, polisen hade råkat köra på två ungdommar som åkt på en moped utan hjälm. Det blev ett himla hej och hå, med en nerbränd polisstation som följd. Självklart fokuserar media i frankrike på våldsamheterna i förorten, men antagligen utan att koppla in det främmandeskap som medborgare i dessa områden känner. Utan jobb, skola, framtid bygger man in sociala problem som sakta eskalerar. Hårdare tag men utan att förstå att det inte hjälper; det som hjälper är att jobba för att medborgarna skall känna framtidshopp.

Den franska presidenten håller på att ändra arbetstidslagstiftningen. Frankrike håller på att som Sverige bli ett hårdare land. Det som kan glädja en, är att både fransmän och svenskar likt många andra européer, vill ha välfärd. Någonting som ger hopp om framtiden. Nyliberalismen har inte vunnit, Europa är inte USA.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sunday, November 25, 2007

Socialdemokratisk arbetslinje - förnyelse eller återtåg, Rätt eller plikt?

God arbetsmarknadspolitik?

Under fredagen hölls ett seminarium på abf initierat av tidskriften tvärdrag och "skuggrådslagsgruppen" om arbete som leds av S-studenter. Medverkande inbjudna gäster var: Luciano Astudillo (en av ordförandena i den socialdemokratiska rådslagsgruppen), S-studenters ordförande Kajsa Bornäs, Irene Wennemo från LO och Hans Andersson från SSU.

Luciano Astudillo inledde och konstaterade att socialdemokraterna missat sitt främsta mål, arbete åt alla. Han menade att arbete åt alla inte bara handlar om att människor skall kunna försörja sig utan även för att ge livet en mening. Han radade upp ett antal viktiga faktorer i detta arbete, bland annat utbildning och ett skapande arbetsliv. Han avslutade med att konstatera att det inte skall vara rätt eller plikt utan både rätt och plikt. Arbetslinjen är en samhällssyn.

Kajsa Borgnäs pratade om att partiet accepterat högerns arbetsmarknadspolitiska verklighetsbild. Sedan 90-talet har det blivit mindre rätt och mer plikt och det första rådslaget gjort är att börja tala om vikten av en välvillig inställning till företag och hårdare krav på arbetslösa, istället för att kontrastera med en socialdemokratisk politik som sätter makt i och det goda arbetet i centrum.

Luciano svarade på Kajsas kritik med att de inte alls glömt bort "rättighetsfrågorna". Men att det är bara så att man valt att dikutera företagar frågor först samt att borgerlig media vinklat det så att de bara lyft ut det som uppfattas som hårdare tag mot arbetslösa. Trots den starka kritiken från Kajsa lyckades Luciano komma undan med mediabilden inte speglar hur diskussionen går i rådslaget. Kaja kontrade med att de ledande i rådslaget har ett ansvar för att sätta tonen för vad partiet tycker.

Det som seminarie deltagarna verkade kunna enas om var vikten utbildning och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och programmen vilket utgör en av hörnpelarna i socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik. Man var också överens om att dessa program kraschat under 90-talet på grund av allt för hög belastning.

Den förre (s)-ministern Carl Tham, som satt i publiken, höll ett intressant inlägg där han påpekade att det kanske inte är så meningsfullt att prata om rätt och plikt. Allas rätt till arbete räcker gott för att sammanfatta den socialdemokratiska arbetslinjen.

Jag som medlem känner mig både lugnad orolig. Visst har vi medlemmar fått bilden av en högervridning av arbetsmarknadspolitiken men Luciano verkar ha bra värderingar och bra idéer. Samtidigt verkar han inte ha en stark ideologisk kompass och verkar inte brinna för att föra samhället åt vänster. Ordförandekollegan Östros är en känd högersosse som inte brukar motarbeta högervridningar. Vad ska dessa två herrar koka ihop tillsammans?

Under seminariet talades om att man skulle ta tillvara på det som var bra med den "gamla" arbetsmarknadspolitiken, men också komma med nya idéer. Det som gör mig orolig är att alla dessa nya idéer hittills verkat handla om företagarpolitik, lägre löner och hårdare krav på arbetslösa. Det är inte vad jag kallar en verklig förnyelse utan en anpassning till den borgerliga verklighetsbilden.

S-studenter, skuggrådslagsgruppen och sskbloggen kommer att fortsätta följa partiets arbetsmarknadspolitik. Snart behöver vi visa vilken ideologisk linje vi vill ta. Vill vi ta strid mot borgerligheten eller acceptera deras verklighetsbild?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, rådslag, samhälle, socialdemokraterna, SSU, S-studenter, rådslag, arbetsmarknad,

Saturday, November 24, 2007

Jämlikhet och frihet

Jag köpte en gång en bok om jämlikhet och frihet för en sisådär 2-3 år sedan som i Italien 1996 skapat en massa rabalder. Boken hade skrivits av en akademiker ( Albertoni tror jag ?) en proffesor i statsvetenskap som i årtionden vegeterat på universiteten och inte gjort någon fluga förnär. Det som gjorde boken omdebatterad var att denna professor försökte sig på det omöjliga, att syntesera begreppet jämlikhet och frihet som i årthundraden varit emot varandra. Att ta bort konflikten som funnits.

Man kan dela in vänster och höger partier i två generella kategorier. Kommunister, socialdemokrater och vänsterliberaler pratar gärna om jämlikhet, medan högerns mer eller mindre liberala och konservativa partier pratar om frihet.

Så frågan är, vad väljer människor? Antingen har man höga skatter som går till en stor offentlig sektor och trygghetssystem eller så har man låga skatter som går till ökad privatkonsumtion i större grad än sparande ( eftersom att de flesta har en tendens att tänka på nutiden och inte på framtiden)

Frågan är vad som gynnar olika grupper i samhället?

(Jämlikhetspolitiken hjälper främst de som har det svagt ekonomiskt, socialt och kulturellt. Medan frihetspolitiken hjälper främst de som har det bättre ställt ekonomiskt , socialt och kulturellt)

Ett socialdemokratiskt parti har den svåra uppgiften att locka till sig väljare som värdesätter både frihet och jämlikhet. Man måste för att kunna ta makten och behålla den hela tiden se saker från olika människors perspektiv. Påverka människor och påverkas av människor.



Andra bloggar om: , , , , ,


Friday, November 23, 2007

Ryska valrörelse Dumaval 2 december!


Att vara medlem i en av världens största rörelser (tillika
socialistisk) förpliktigar. Jag har i mina år i SSK läst en hel del
rapporter från kamrater världen över som bevittnat politiska skeenden.
Därför bör även jag försöka skriva några rader om det stundande
Dumavalet i Ryssland nästa vecka.
Jag studerar för er som inte vet på ett utbyte den här terminen vid
ett av Moskvas IR universitet, MGIMO, som troligen är en av de mest
förmögna (och alltså dyraste) universiteten i Moskva. Studenter som
läser här betalar mellan 8000-9000 euros/per år vilket är mer än de
flesta västeuropeiska universitet kostar. Jag säger det med blandade
känslor, perosonligen kan det ta på krafterna att umgås kring
tokförmögna ungar som som egentligen har lite koppling till det
egentliga Ryssland. Stället är dock helt statligt, som en avdelning i
utrikesdepartementet.
Man skulle med detta kunna tro att det politiska klimatet är hett på
mitt universitet. Det är valrörelse och i Sverige är vi vana vid stora
politiska möten, kampanjer och liknande vid universitete. Så är det
inte här. Valkampanjen sker framförallt inte alls på MGIMO.

För att förstå den ryska politiken måste man troligen börja någonstans
där medier inte belyser. Vad som visas i västlig media är sällan
tillräcklig vad gäller Ryssland (o många andra länder givetvis). Min
amatörsmässiga granskning av svensk medias rapport är att man verkar
förutsätta att Ryssland i grunden är ett västligt demokratiskt land
sedan 1991. Rapporteringar sker oftast kring vilka liberala friheter
som Kreml för dagen inskränkt. Det må vara vara sant att Ryssland
under Putin mer ser blint på när mänskliga rättigheter inskränks.
Ibland till och med hejar Kreml på förtryckarna. Detta är för oss
socialdemokrater givetvis helt oacceptabelt och det internationella
samfundet måste även fortsättningsvis höja sina röster mot detta
(troligen än starktare o mer konstruktivt). Men beskrivningen att
detta är något nytt stämmer inte. Ryssland har under båda sina senaste
presidenter, under Sovjet och tsarryssland alltid styrts med järnhand.
Det här är ingen västlig demokrati och var det inte heller under
Yeltsin. Det är ett land som fortfarande efter 16 år försöker hitta
sin väg. Den ryska befolkningen är efter kaosåren inte speciellt
intresserade av s.k. "västlig demokrati" (vad vi i Sverige nog
egentligen hellre skulle kalla amerikansk demokratimodell än västlig).
I en vetenskaplig studie som presenterades för ett tag sedan visade
sig att ca 16 % av befolkningen idag anser att Rysslands största
prioritet bör vara demokrati. Ungefär 70% ansåg istället att landet
främst måste skärpa tonen mot korruptionen. Man kan sammanfatta denna
undersökning av att medborgarna hellre ser ordning i samhället än ett
"demokratiskt kaos" där vissa priviligerade ändå kan göra vad de
behagar. Egentligen väldigt naturligt men som inte reflekteras i ex.
svensk media. Med bakgrund av detta har Putin ett stort stöd hos
befolkningen för sin politik (ca 70 %igt stöd nationellt). De flesta
av Putins uttalanden som kritiserats i svensk media har stöd av
befolkningen. Och han skulle säkerligen vinna en jordskredsseger ifall
det vore som så att han hade haft möjlighet att ställa upp i
presidentvalet i mars.

Så nu till Duma-valet den 2 december. Som ni säkert läst i svensk
media har internationella observatörer, särskilt från Europa och USA
reducerats kraftigt. Regeringen Putin menar att detta beror på att
internationella observatörer inte alls är lika många vid val i övriga
Europa och att man inte anser att Ryssland ska anses vara mer i behov
av granskning än någon annan. Det är ett bra argument som givetvis
inte återspeglar sanningen. Men det funkar bra för den ryska
hemmaopinionen.
Ett nytt inslag är den 7 % spärr som krävs för ett parti att
kvalificeras sig till plats i duman. Enligt nuvarade opinionssiffror
skulle detta innebära att endast två partier tar sig över spärren; Det
enade Rysslands parti och Kommunistpartiet. Det enade Ryssland är ett
av två "stora" partier skapade av Kreml. Det andra partiet "Ett
rättvist Ryssland" placerar sig som center-vänster. Dessa två partier
sågs länge som de stora rivalerna till makten i duman. Först ska sägas
att något egentligt partissystem inte existerar (bortsett från
möjligen kommunisternas nu mkt sönderfallna partistruktur). Snarare är
dessa partier att betrakta som intresseorganisationer. "Det enade
Ryssland" stöds av de affärsmännen och militären och är på en möjligen
framtvingande höger-vänsterskala sig till höger. "Ett rättvist
Ryssland" är mer vänsterfokuserat, och har de senaste månaderna bl.a.
värvat det kommunistiska ungdomsförbundet (som genom en historisk
kongress lämnade kommunistpartiet). Socialdemokratin i Sverige ska
tydligen idag främst vara i kontakt med detta parti. Ett rättvist
Ryssland har också som syfte att ta de sociala frågorna från
kommunisterna och därmed försvaga KPs mandat. De tidigare
Yeltsintrogna partierna, som syns mest i svensk media (ex.
shackmästaren Kasparov), är egentligen helt utmanövrerade och bråkar
mest sinsemellan idag. Inte förens de enar sig kan de bli ett reelt
alternativ i rysk politik igen.

Hade utvecklingen stannat i september månad kunde vi kanske nu ha
bevittnat ett rafinerat slag mellan kapitalet och de sociala
wannabe-ingengörerna. Spiken i kistan var dock den 1 oktober då
presidenten annonserade att han skulle ställa upp som första namn på
det mer kapitalnationalistiskt intresserade "Det enade ryssland"
(United Russia)s lista. Valrörelsen dog innan den hade börjat. "Ett
rättvist Ryssland" ser idag inte ens ut att hamna i duman, och ses i
vissas ögon som övergivet av sin skapande fader (Putin).
Valrörelsen här liknar idag främst "A one mans campaign to victory".
Det enade Ryssland ställer inte upp i valdebatter mot sina motståndare
utan köper istället in sig genom reklamannonser i all form av media
med slogan "Putins plan". Allt för att slippa försvara sina år vid
makten i Kreml. Mitt i centrala Moskva kan man bevittna en gigantisk
valaffisch med slogan om Plan Putina. Vi brukar skämtsamt säga att det
enda som saknas är en stor affisch endast med Putins ansikte över
fasaden på någon av de stora stalinistiska skyskraporna. Inget parti
kan konkurrera med Putin som anses vara den heliga fadersgestalten. Få
ställer sig dock frågan om vad som händer efter valet. Enligt rysk lag
kan ingen besitta både en stol i parlamentet samtidigt som han eller
hon är president. Om Putin skulle välja att ta sin plats i duman kan
vi således vänta oss en avskedsansökan för presidentposten om en vecka
(eftersom hans presidentmandat inte går ut förens i mars). Detta är
dock inte ansett som troligt. Det lutar åt att Putin vill fortsätta
styra som president till slutet av sin period. Frågan är dock vad
Putins plan egentligen är? Det har allt mer verkat som om han inte
kommer försöka göra om konstitutionen så att han kan sitta en period
till. Samtidigt ses det märkligt att han skulle nöja sig med att bli
gruppledare i Duman och abdikera från makten i Kreml. Konstaterat är
dock att han även i fortsättningen tänker försöka göra det historiska,
nämligen att lyckas överleva som maktfaktor trots att en efterträdare
sitter på tronen i Kreml. Inte ens de sovjetiska herrarna lyckades med
detta.

Någon spänning den 2 december om vinnare behöver vi ju inte vänta oss.
Möjligen ska det bli intressant ifall något tredje parti lyckas bryta
7-procents spärren. Spänningen ligger i vad som händer i efterspelet.
För trots att Plan Putina lyfts fram nu under valrörelsen är det ju
faktiskt ingen som egentligen vet något alls om hans planer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Thursday, November 22, 2007

Lustgas på systmet?



DN skriver idag om att ungdomar sniffar lustgas vilket kan vara farligt. Man skriver att:
"Spasmer, hjärtpåverkan och andningsstillestånd är bara några av riskerna med att sniffa gasen."
Men är lustgas verkligen så farligt? Webplatsen "drugsmart" som är centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning sida riktad till ungdomar skriver såhär på sin hemsida.

"
Eftersom lustgas oftast används på sjukhus m.m. så kan man kanske tro att det är ofarligt men skador har inträffat, främst då gasen inhalerats direkt från lustgastuber. Gasen är då mycket kall och kan, utan att man märker det på grund av bedövningen, ge frostskador i näsan, på läpparna, på stämbanden och i de övre luftvägarna. På grund av syrebrist har dödsfall inträffat vid inandning av ren lustgas. Berusningen har då gjort att man "glömt" att andas vanlig luft. Detta kan dock inte inträffa vid användning på sjukhus, eftersom lustgasen där uppblandas med syre."

Vid använding på sjukhus är gasen alltså tämligen ofarlig men den kan också vara farlig om den används fel.
Det är naturligtvis illa att ungdomar experimenterar med olika typer av gaser och droger som påverkar hjärnarn men ibland blir jag trött på majoritetsamhällets starka normbildning som berättar vad man får och inte får tänka och göra. DN:s artikel som jag tyvärr inte hittar på webben är uppenbart osaklig och dess syfte är inte att upplysa utan att skrämma. Det är okej, och till och med häftigt, att supa sig drängfull på krogen och kissa i någons trappuppgång men inte att sniffa lustgas.

Kanske vore det i och för sig bra om man istället skrämdes lite mer med alkoholen som är en betydligt vanligare och farligare drog. En drog som nästan varje dag dödar, bidrar till att människor att människor misshandlar, våldtar och mördar. Att alkoholen gör så mycket skada i vårat samhälle beror naturligtvis på att den är så vanlig men vi får inte glömma bort att det i sig är en mycket farlig drog. Används den fel dödar den dig. Används den rätt får den dig att göra saker du normalt inte skulle göra, kanske något som skadar någon annan. Det är viktigt att upprepa detta budskap så att vi kan granska alkoholkonsumtionen kritiskt. Vi borde förbjuda alkohol för att bli kvitt allt våld och förnedring som den åstadkommer. Ett första steg är att stänga systemet på lördagar. Och göra något åt EU:s marknadsliberala politik.
Istället för alkohol kanske systemet kunde sälja rätt uppblandad lustgas?


Andra bloggar om: , , , , ,

Thursday, November 15, 2007

Dagensarena

Jag undrar hur det kommer gå för den nystartade ledarsidan dagens arena.
Problemet med vänstermedia är 2 saker
1. Vänstermedia når få då liberel media är överlägset störst ( DN, Svd, Expressen, GP )
2. De som läser ledarsidor är oftast emot eller för den aktuella ledarsidan.

Det är betydligt viktigare att synas i Metros eller Stockholm Citys insändarsida än att Aftonbladet skriver en vass ledare. Tråkigt men sant!

Om vi vänder på hela steken , så kan vi konstatera att dagens arena kan vara ett fräscht tillskot i ett annat ganska tråkigt mediaklimat.

Arenagruppen som är ett viktigt inslag i den progressiva vänsterrörelsen knyter ihop säcken med det nystartade projektet. Lite vassare, lite bättre.

Friskt vågat, hälften vunnit!

Andra bloggar om: , , , , ,

Tankar om klass då och nu

Vi lever i ett klassamhälle! Med historiska glasögon inser man att världens medborgare alltid levt olika liv beroende på klass. Innan industrialiseringen och kapitalismens genombrott på 1800 talet levde mer än 80% av jordens invånare som mycket fattiga bönder. Industrins utveckling gjorde att städerna i Europa växte mer och mer. Fler och fler bytte jordbruket mot industriarbeten. Från att i många fall varit livegna i jordbruket blev människor anställda på lösa villkor i en industri med stenhårda villkor: "Klagar du får du sparken och det finns 100 till som kan tänka sig att arbeta för mindre.."


Vi tänker på Marx, analysen brinner; klassamhället är av ondo! Att analysera dåtiden och nutiden är att skapa visioner för framtiden.
Marx verkade i en tid då man verkligen kunde tro att i en nära framtid skulle revolution ske; arbetarna hade det för jävligt med oändligt långa dagar och dåligt betalt! Fackföreningsrörelser och nya vänsterinriktade partier blev en motvikt mot kapitalet. Tillsammans kämpade man för högre löner, kortare arbetsdagar och bättre arbetsmiljö.

Bourdieu, Weber, habitus
Klass genomsyrar hela livet, från att man föds in i en familj (jag själv i en medelklassfamilj) till att man i resten av livet gör olika val (som inte sällan mer eller mindre hänger samman med familj och närområde).

Marx är inte ute, snarare kan han förklara bla. hur företag och människor agerar på marknader, globalt och lokalt. Det finns dock en rad andra teoretiker som kan komplicera klassbegreppet.

Två samhällsteoretiker som jag kommer ta upp är Bourdieu och Weber. Weber är känd bland annat i sociologin för att inte bara tala om klasser (okvalificerad arbetarklass, kvalificerad arbetarklass, lägre tjänstemän och högre tjänstemän) men även räkna in statusgrupper och politiska partier. Medan Marx utgår ifrån att alla arbetare kommer ha samma intresse (göra revolution, dvs. ta över produktionen) pekar Weber på det faktum att människor kan tillhöra samma klass men kan ha olika syn på saker och ting.
Om jag tar upp Bourdieus begrepp habitus, så kommer vissa att nicka instämmande. Många har en känsla av vad detta begreppet betyder. Wikipedia skriver "handlingsmönster som är inlärda och som leder till att individen gör vissa specifika val som leder till att reproducera makthierarkier. Livsstil och smak...Habitus skapar gemensamma sätt att se på omvärlden och sig själv." wikipedia:Habitus

Habitus säger någonting om människors tankar och handlingar. Den "fria" viljan motsäts alltså av att vi kan (statistiskt) se hur människor sannolikt kommer handla, beroende på föräldrars inkomst, bostadsort och utbildning.

Bourdieu tar också upp ekonomiskt , socialt och kulturellt kapital som skapar olika möjliga vägar i livet. Det är (statistiskt) mindre sannolikt att en människa med lite ekonomiskt , socialt och kulturellt kapital kommer att förändra de tre olika sorters kapitalen radikalt under livet. Låt oss säga; att gå från att vara en arbetslös tidningsutdelare till att bli VD för ett globalt företag. Vägen är helt enkelt för lång, strukturer av olika slag kommer vara mer eller mindre i vägen.
Marx + Weber = ?
Hur skall man tala om klass? Efter Marxs tre indelningar eller som Webers mer komplicerade system? Spelar det någon roll? Ja det spelar roll!
Weber kan kanske ge oss en teoretisk bas varför inte alla i LO röstar till vänster. Det finns t ex. hantverkare som är övertygade liberaler (även om vi i Marxs analys tycker att de borde vara vänster).
Skulle alla i LO rösta vänster skulle SAP vara ett par procent större. SAP är i dagsläget beroende av inte bara LO utan även SACO/TCO för att vinna val.

Vi kan välja att antingen se större delar av befolkningen som arbetarklass ur Marx argumentation (ej kapitalägande, även om vi kan äga några aktier) eller så kan vi kan tala om arbetarklass, kvalificerad arbetarklass, den breda medelklassen och den lilla överklassen (som "råkar" äga mycket aktier).

Habitusbegreppet ger oss hursomhelst en förklaring till varför samhället verkar vara så trögt att förändra. Samhället är trögt att förändra för att vi som medborgare har fått en massa saker i oss från hemmet, skola, närområdet. Våra åsikter och värderingar är inte frikopplade från människorna omkring oss. Medan en människa från Danderyd sannorlikt ser frihet som viktigast i livet, kommer en människa från Skärholmen att vilja ta in jämlikhet som en förutsättning för frihet. Det finns en klassisk motsättning mellan frihets och jämlikhets begreppet. Liberaler talar gärna om hur viktig friheten är medan vänstern talar om hur viktiga jämlikheten är och att det finns dolda och synliga strukturer som motarbetar den sk. friheten i att välja..

SAP+ hegemoni= sant
Politik handlar om förändringar. Tråkigheten är att stora förändringar är oftast mera genomförbart i små etapper. Svenska folket vill ha välfärd, men hur och i vilken omfattning denna välfärd skall se ut är inte självklart ( privat, offentlig, mixad). Det borligheten gör nu är att försöka ändra mentaliteten hos människor. Mer pengar i plånboken och mindre välfärd.

Jag har inte tagit upp begreppet hegemoni, som är välldigt viktigt för att förstå samhället.
"(Det) kapitalistiska samhälle(t) bygger på att ett dominerande skikt i samhället behåller sin ställning genom att de dominerade accepterar ordningen. Ur de härskandes hegemoni kommer värderingar som formar det som de dominerade tolkar som sunt förnuft"
Koppla samman hegemoni med habitus ; så förstår du hur viktiga dessa tankestrukturer är för att fånga vårat medvetande.

Vad som är eftersträvansvärt! Vad som är rätt och vad som är fel.
Hegemonin i Sverige har under en lång tid varit att socialdemokratin haft den "bästa" välfärdspolitiken. Sedan demokratins införande har socialdemokratin styrt i mer än 80% av tiden. Det intressanta i sammanhanget är att medias hegemoni varit liberal. Alliansen vann delvis beroende på att de var bättre socialdemokrater än socialdemokraterna själva. Och kanske för att socialdemokratin inte verkade vara så intressanta, mindre intressanta än alliansen..
Media, politiska paritier, intresseorginisationer (Svensk Näringsliv , LO, TCO/Saco) formar hur vi ser på saker, vad vi kan tänka!
Massan av information som väller framm dolt och synligt skapar tankestrukturer som kan vara svåra att frikoppla sig ifrån. Kampen om vårt medvetande sker i det tysta och i det öppna. Propagandans roll är inte liten i den politiska världen.
Klass är alltså aktuellt, och kommer så att vara en lång tid framöver. Verkligheten är lättare att förstå än vad man tror och svårare. De teoretiska begreppen ger oss en del, samt en intuitiv känsla . Hjärna och hjärta.

Bourdieu
Weber
Marx
Habitus
Hegemoni

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Wednesday, November 14, 2007

"Partiet har fel inriktning i arbetsmarknadsfrågor"

S-studenters ordförande Kajsa Borgnäs är mycket tydlig i en intervju med kommunalarbetaren, partiet har fel inriktning i arbetsmarknadsfrågor. Hon säger
"Visst måste man forma politiken efter en ny tid men maktfrågorna är eviga."

Jag är glad att se att s- studenter som leder det alternativa rådslaget om arbetsmarknadsfrågor redan nu visar en tydlig distans till den politik som parti rådslaget om samma fråga kommer fram till. Den tycker jag och flera andra bland annat Ida här på bloggen är allt för högerinriktad.

Borgnäs kritiserar även Sahlins sätt att hantera betygsfrågan. Hon menar att man inte kan kringå kongressen i viktiga frågor. En högst rimlig ståndpunkt.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Tuesday, November 6, 2007

Välfärdskramare? Eller nedmonterare?



De nya moderaternas "total make over" för att framstå som det nya välfärdspartiet börjar långsamt spricka sönder. Det framgår ju med all önskvärd tydligthet att de inte vill betala skatt eller avgifter till denna välfärdsstat om de kan hitta sätt att slippa. Inga TV-avgifter till public servide och ingen skatt för städningen hemma.

Självklart är det deras idéologi som styr. Och det går inte att säga att det bara är de gamla moderaterna som fuskar. "Nya" har också undvikit att betala skatt o TV-licens.

Kanske får jag äta upp min hatt efterssom riksdagsledamoten och bloggaren Monica Green rapporterar att expressen just nu gör en rundringning för att kolla vilka riksdagsledamöter som har betala svart. Kanske är det lika utbrett i alla partier? Det skulle dock inte förvåna mig om moderaterna är de största fuskarna. Varför betala skatt till ett system man inte gillar? Hon bloggar också om det moraliska förfall detta kan leda till när ledande företrädare smiter.

Märkligt är också att man lägger ned så mycket krut på att jaga bidragsfuskare när skattesmitarna kostar betydligt mer. Kolla tillexemel detta pressmedelande från finansdepartementet. Även socialdemokraterna gjorde fel i denna fråga. Den moderna välfärdsstaten måste bli bättre på att ta in de allt högre skatter som krävs för att klara välfärden. Läs om detta i DN.

Intressant blir att jämföra med de socialdemokratiska skandalerna. De byggde egentligen inte på att socialdemokrater är värre än andra på att fuska och norpa åt sig pengar. De skandalerna blir extra intressanta efterssom vi har ett högre moraliskt ställningstagande. Av var och en efter förmåga. Åt var och en efter behov. Låt det fortsätta vara så men våra partimedlemar måste också bli bättre till att leva upp till våra idéer. Lika duktiga som moderaterana är att leva upp till sina.


Läs också i
AB om skatte moraneln
SVD om att många moderater fuskar

Andra bloggar om: , , , , , ,

Monday, November 5, 2007

Ann Linde i Stockholms Tidningen: "S kritiserar visst Israels ockupation"


I Stockholms Tidningen nr 43 2007 svarar socialdemokraternas internationella sekreterare Ann Linde på klubbens tidigare debattartikel:



"Engagemanget för Mellanöstern är starkt i partiet. Inte minst vår solidaritet med palestiniernas sak är stark. Alexander Tahir och den Socialdemokratiska Studentklubben i Stockholm (SSK) är orolig för att partiet inte är tillräckligt tydlig i sin kritik mot Israels ockupation (inlägg i nr 41). Jag kan lugna Tahir och SSK vad gäller alla de saker som de tar upp: Byggandet av muren på ockuperad mark, utbyggnaden av bosättningarna, och inte minst palestiniernas rätt till en egen stat, har tagits upp i en rad internationella sammanhang.

Det förvånar mig att Tahir inte nämner att vi måste kräva ett slut på Israels ockupation, som är en av grundfrågorna i sammanhanget. Mona Sahlin valde att lägga sin första resa utanför Europa som partiledare till Mellanöstern. Resan fick mycket publicitet, inte minst i Palestina. Tal och videoklipp finns [här]. Där kan Tahir och SSK också försäkra sig om att partiets ställningstagande i Mellanösternfrågan, från kongresser, uttalanden och inlägg i riksdagen, är ännu mer långtgående än vad han själv kräver. Socialdemokraterna i Sverige är det parti i världen, som ger mest stöd på plats åt att stödja en demokratisk uppbyggnad av vårt systerparti Fatah."



SSK gläds åt att partiets linje tycks vara snäppet radikalare än vår egen, men vi poängterade även i inlägget särskilt att det är folkrätten, och inte huruvida man tillhör Socialistinternationalen, som bör vara grunden för partiets stöd. Således bör partiet föra en aktiv dialog även med folkvalda Hamas, något som förhoppningsvis skulle kunna leda till att Hamas-rörelsen på sikt ägnade demokratiska medel större uppmärksamhet i sin kamp för en egen stat.


Alexander Tahir, ordförande SSK, november 2007.

Andra bloggar om: , , , ,

Thursday, November 1, 2007

Nu får det vara nog! Vi måste sätta en gräns för medie makten.

Är fruktansvärt trött på mediernas makt och deras så kallade drev.
Detta har, som vanligt, fått absurda proportioner.

Jag anser att det är helt fel att Schenström avgår. Det talar bara om en skev medieverklighet där fiktion kan bli sanning och där underhållning och "nyhetsvärde" får bestämma riktningen för debatten och i förlängningen politiken. När det dessutom sammanfaller med sexism & patriarkat är det extra beklagligt.

Visst, hon var full, hånglade med en TV4 reporter. Men vad är det för fel med det? Någon börjar hojta om opartiskhet någon annan om rikets säkerhet. Tycker att båda anklagelserna är larviga och definitivt inte någon man ska avgå för. Ulrika Schenström var en av flera personer som hade ansvar för krisberedskapen men det är ju inte någon militärisk organisation där just hon måste vara beredd att ge klartecken för kärnvapenbombning eller liknande. Naturligtvis var det ett misstag att dricka när hon var en av dem som skulle ansvara för att myndigheterna satte igång att göra sitt jobb.

Som skäl för hennes avgång anges också att Reinfledt "hanterat det på ett dåligt sätt". Det talar verkligen om hur vår tid fungerar. Han gjorde inte rätt enligt "medielogiken" därför måste hon avgå. Det är alltså medielogiken som bestämmer hur politiken för det här landet skall utformas.
Jag blir skrämd.

Jag blir äcklad över den andra maktgruppen som ger sig in i detta, statsvetarna. Dessa experter får uttala sig om regeringens förtroende. Sedan när är det dessa professorer som bestämmer om regeringen har mitt förtroende eller inte? Det gör jag väll fortfarande själv? Eller är jag bara reducerad till konsument av denna teater? Jag får väll fortfarande rösta i all fall?

Jornalisterna gottar sig i sin makt och glädjer sig åt att de fått ännu ett huvud att rulla. Grattis. Jag väntar på att makten skall komma till folket och inte ligga hos en handfull medelklass Stockholmare som sätter dagordningen efter sin egen vinnings skull.
En ändring bort från denna ordning och mot mer demokrati är en nödvändighet för den demokratiska socialsimens genomförande.

Matilda & Roya kommenterar vettigt på sin blogg.

DN:s,SVD

Andra bloggar om: , , , , ,

Professionell krishantering, del 945

Regeringens krishantering är nu under luppen. Ulrica Schenström har tagit time-out och i torsdagens utfrågning kan nog Fredrik Reinfeldt få det hett om öronen. Utöver ansvarsfrågan om vem som har jour på regeringskansliet, som naturligtvis är allvarlig, så är det bra att det hela jämförs med liknande händelser i socialdemokratiska regeringar. För självkritiken, den måste socialdemokraterna ta tillvara på när sånt här sker. Vi tittar på två av liknelserna som gjorts:

1. Pihlblad-Fichtelius. Är det lämpligt att Tv4:s politiske reporter har en så ”nära” relation med statsministerns högra hand? Eller fråga istället om vad som hände när det uppdagades att SVT:s Erik Fichtelius sedan flera år följt Göran Persson på nära håll och spelat in en dokumentär med honom? Jo, Fichtelius lämnade SVT som politisk reporter. Borde man kräva något liknande av Anders Pihlblad? Nej, eftersom Tv4 är en privatägd och medioker tv-kanal så finns det ingen anledning för oss utomstående att göra det. Men vi har ytterligare en god anledning att ta Tv4:s politiska rapportering på ännu mindre allvar.
2. Schenström-Danielsson. Vilka uppgifter ska lämnas ut till offentligheten? Uppgifter om vad Danielsson gjorde på annandagen i samband med tsunamin kom ut peu en peu. Detta utan att den socialdemokratiska regeringen på allvar ville delge vad som hände. Var det då en bra hantering av situationen? Kunde den gjorts bättre av Persson, Danielsson och de andra huvudrollsinnehavarna? Ja, det kunde det. Reinfeldt har i alla fall inte lärt sig av det som hände då utan fäller idag ut alla taggar och ifrågasätter folks förundran. Låt oss hoppas att nästa socialdemokratiska regering klarar av det bättre, om liknande händelser inträffar.

Vem är det förresten som har ansvar för krishantering av kriser inom regeringens krishanteringsgrupp? Om det är han som på torsdagen får det hett om öronen, då har han gjort en ännu tveksammare insats än hon som var jourhavande på regeringens krishantering.