Wednesday, January 30, 2008

Dagens siffra (om språkets makt)

Spårkets makt har stor betydelse. Trycks samhället ned av skatter? Eller håller skatterna en viss nivå?

Det socialdemokratiska klingande ordet skatteuttag genererar 15 600 träffar på sökmotorn.
Det borgerligt och av svenskt näringlsiv lanserade ordet skattetryck genererar 22 300
Det mer neutrala skattenivå generarar 13 800.

Låt oss inte glömma språkets makt. Tänkt tillexempel på det fina ordet blandekonomi som jag läste om i min skolbok. Vad har hänt med det? Numera lever vi i en marknadsekonomi. I det här fallet kanske det i och för sig snarare är ordet som anpassat sig till en förändrad verklighet.

Läs för övrigt Kajsa borgäns artikel i aftonbladet där hon behandlar arbetsmarknadspolitiken. Tydligt bra och helt rätt. Arbetslöshetsfrågan kan aldrig ses som ett individuellt problem är ett samhällsproblem. Natruligtvis använder hon det korrekta ordet skatteuttag. Läs!

Andra bloggar om: , , , , , ,

Saturday, January 26, 2008

Israel och Palestina - eller ; orsak och verkan i historia!

Så var det kris igen ( för 1000 gången) Gazaborna råkar av någon anledning ha galningar
som skickar raketer över till Israel. Landet svarar med att göra situationen jävligare för den normale Gazabon, som vars högsta drömm är att leva i fred, säkerhet. Samt att barnen skall kunna få leva i ett land med hopp om framtiden. Hur mycket hopp finns för den genomsnittliga Palestiniern?

Min något trötte palestinske vänn fick frågor om Palestina vid en fest varvid jag skämtade med honom ; att han alldrig slipper hemlandet- även när han skall ha skoj! ( han har fåglar och olivträd på väggarna för att bli mer harmonisk..)
Som tur var förklarade han situationen för sin bekanta som inte hade koll på Israel och Palestina. Ganska förenklat men historiskt korrekt ( kom inte och säg att landet Israel innan Israel inte beostod av människor som bode på det geografiska området)

- Jo , tänk om svenskarna blev fördrivna från Sverige, hur skulle du känna ? Vännen blev naturligtvis bestört. Fördrivna? Hur? Varför? När?

Och här börjar kontroversen kring Israel och Palestina, allt anant är en fotnot. Om man är pro Israel så kommer det automtatiska svaret " Men herre gud, det slaktades ju 9 miljoner Judar , vad var det för fel att skapa en judisk stat?" Svaret blir " Felet var att man skapade en stat där det redan fanns människor" och så där håller det på. Man kan retoriskt använda sig av olika årtal, händelser, och framförallt känsloargument.

För den historiskt totalt okunnige, så har Judar i alla tider fördrivets. Man kan säga att de anklagats för allting. Och av den anledningen skall de ha en stat, kosta vad det kosta vill. Orsak och verkan..

En pro Israel kommer också hänvisa till det faktum att det regnar raketer över Israel. Det kan låta typ så här, tror jag!

- Men alltså allvarligt, om någon skickar raketer över oss och hotar våran säkerhet så måste vi göra allt vi kan för att stoppa detta. Inkluderat åtgärder som helt omintetgör det civila samhället ( alltså det Palestinska) om sedan konsekvenserna blir att invånarna i det aktulle området än mer stöder radikala rörelser såsom Hamas, det räknar man inte med. Orsak och verkan. Logik är tufft. På med skyddslapparna.

Min mamma konstaterade att Israels agerande i Gaza nog resulterade i ett antal villiga självmordsbombare, vilket är hemskt; det var väl inte det som var syftet med de israeliska åtgärderna! Syftet var ju att hindra raketer och självmordsbombare. Åter igen, logik är inte roligt. Allt har en orsak och verkan. Människors handlande har alltid en orsak och verkan.

- De är så rädda, både palestinier och israeler. Min palestinska vän tittar på mig för att se om verkligen har fattat vad han just sa.

Men jag förstår inte. Hur kan jag förstå Israels och Palestinas folk. Jag har ju inte ens varit i området. Även om det spöklika Betlehem ( turismen florerar knappast ) skulle vara intressant att besöka. Även Judiska bosättningar och Palestinska områden.

Jag suckar innan jag publicerar inlägget. Ockhams rakkniv lär oss bland annat att skära bort de oviktiga runt problemet för att se det viktiga, kärnan. Kärnan i konflikten är geografiska områden. Om inte Palestina får mer mark och en chans att knyta samman öarna som Palestina är idag, så kommer alldrig konflikten att lösas. Allting är , just det, orsak och verkan..

( Jag är inte antisemit, däremot ateist. Däremot har jag samma åsikt när det gäller alla religioner, att de är hokus pokus)

Andra bloggar om: , , , ,

Tuesday, January 22, 2008

Politikens ethos,pathos och logos

Eftersom att jag studerar till lärare, så har jag intresserat mig för retorik. De tre begreppen ethos (trovärdighet) pathos ( väcka, visa känslor) och logos ( (logiskt resonemang) är intressanta inte bara för en lärare, utan i synnerhet för en politiker.

Att tala väl vara viktigt i det gamla antika Grekland, för att få höga samhällsposter och för politiker. Sofisterna lärde ut talekonsten och Sokrates kritiserade sofisterna för sin lära.

Läs gärna vidare på wikipedia om begreppen innan du läser vidare.

Olika politikers retoriska kompetens, enligt mig ;)

Lars Ohlys problem är framförallt ethos. Han är inte trovärdig ; folk ser honom som gammalvänster/kommunist . Den breda majoriteten svenskar återfinns i mittenfåran i svensk politik, och de röster Vp kan tänkas sno åt sig är ifrån S men så länge S kan tala både till miten och vänster väljare så händer inte detta.
Ohly är bra på pathos, alltså att väcka känslor. Det är han minst lika bra på som Schyman som får höga poäng i alla de tre retoriska begreppen.

Det är inte för inte Göran Persson har sagt att Schyman är den retoriskt bästa politiker han någonsin mött. Hon har inte bara pathos, som vänsterpartiser har ( de är oftast genuint förbannade) utan även ethos och logos. Schyman är sannorligen en av de bästa retoriska politiker genom tiderna. Naturlig talare. Hon har inte behövt lära sig retorik, hon är ett gående exempel på genial retorisk talare.

Göran Persson tränade sig nog till höga nivåer i de tre begreppen, genom många många tal. En period så sågs han ju som "mys" Göran, lekte med doris etc.

Fredrik Reinfeldt , som garanterat tränat retorik ( om moderater vet nått så är det PR och retorik) vill framstå som en myndig persson och har sannorlikt i timtal tränat upp ethos och patos. Hans problem är logos. Svenska folket köper inte hans poltik. Och då måste man vara ännu bättre i retoriken, faktiskt närmast genial för att komma ur detta. Och det är inte Reinfeldt.

Mona Sahlin har om jag kommer ihåg skrivit en bok om retorik med någon. Hon är en god retorisk talare som utstrålar medelklass, med fötterna på jorden. Samtidigt som hon är partiledare för Sveriges största parti, så kan hon attrahera mitten och vänsterväljare. Att hon är kvinna gör inte saken sämre. Det gråa partiet S behöver någon som ger lite färg åt alltihopa. Det kan nämligen bli välldigt byråkratiskt och segt.

Maud Oloffson har en stark personlighet. Vilket många blir irriterade över. Hon tar plats! Som ledare för det "nya" högerpartiet borde hon kunde locka till sig företagare och innevånare i villatäta kommuner som Nacka, Lidingö , Danderyd, Täby. Problemet är att medborgarna i dessa områden är genuint insnöade för moderaterna. De har välldigt starka känslor för detta nygamla parti som nästan är som gråsossar. Man älskar sitt parti. Jag tror att Maud framförallt har pathos och logos. Att Trovärdigheten inte är på topp har att göra med att partiet har förändrats snabbt på kort tid. Det gamla bondepartiet har blivit mer eller mindre Timbros parti, vilket kan synas komiskt , eftersom att de borde ha fastnat för moderaterna. Men smart är det av Timbro, man har influerat minst två partier. Det är bara fem kvar..

Miljöpartisterna har efter all klimatdebatt fått ökat ethos och logos. Men de är kanske inte så bra på att väcka känslor. Jag kommer nästan inte ihåg vad deras partiledarpar heter. Nej jag gör inte det.. =)) Jo. Maria Wetterstrand, och gubben från norra Sverige har jag glömt.

Jan Björklund ( officern) är en stark personlighet. Han gillar själv logos. Argument argument! Om han gör något så väcker han känslor.... han är dock inte socialliberal, eller känns inte som det?! Honörsord för honom är " ordning och reda"

Retoriken är avgörande för hur det går för de politiska partierna. Man kan ha en bra ide, men om man inte lägger fram den på rätt sätt så går det åt pipan. Moderaterna har till exempelvis associerats med rikemansparti, efter att de gjort stor skattesänkningar för de med mycket pengar. Vilket för en moderat är självklart, de betalar ju mest i skatt, men för en vänsterorienterad helt omöjligt att förstå.

Andra bloggar om: , , , , ,

Thursday, January 17, 2008

Tydligt av Hägglund inte trovärdigt av Sahlin

Gårdagens partiledardebatt bjöd på en del skratt och visade som vanligt var de olika partierna står i Svensk politik.

Tydligast var Göran Hägglund som i ett replikskifte med Sahlin sade:

"Wigforss lär ha sagt en gång att armod är lättare att fördras om det delas av alla.
Men det kan inte vara ambitionen att åstadkomma armodet, och det kan inte vara ambitionen att åstadkomma lika lång väntan för alla. Ambitionen måste vara att korta köerna, få bort köerna, så att människor kommer till vården eller äldreomsorgen – att de får vård i tid. "

Naturligtvis är aldrig ambitionen att åstadkomma armodet men vår ambition som socialdemokrater är naturligtvis att åstadkomma lika lång, men helst av allt ingen, väntan för alla. Det finns inget i politiken som är enklare än att ta bort köer. Börja bara ta betalt så sköter marknaden resten. Endast de som har råd kommer då att få tillträde. Ingen behöver sitta i tråkig kö ty de fattiga göre sig icke besvär. Göran Hägglund har visat att regeringen inte har någon trovärdighet i frågan om lika vård för alla eftersom det inte ens är en ambition. Nej vänta, det är till och med så att det inte kan vara en ambition. Jämlikheten som mål är omöjlig att föreställa sig för Hägglund.


Mona Sahlin klarade Riksdagsdebatten bra men är inte trovärdig när hon samtidigt kommer med många högersvängar av politiken, accepterade av skattesänkningar mm vilket kan tolkas som att vi ger högern rätt. Socialdemokratin måste tydligt stå upp för vårat alternativ.

Människovärdet främst!

Hör debatten i SR
Dn om debatten

Andra bloggar om: , , , , , ,

Enkelt tanke?!

- Pengar skall fördelas som gödsel, över en hel åker!
Francis Bacon


Om vi låter vissa delar av åkern dö genom att inte så ( människor) så förlorar vi ur helhetssynvinkel på detta. Därför skall hela åkern förses med näringsrikt gödsel. Om gödseln skall fördelas exakt lika överallt är den svåra frågan!

Samhälsbygge handlar i grunden om mattematik ; hur maximerar vi lyckan för alla, inte ett fåtal?

Monday, January 14, 2008

Att tala om klass och arbetarklassens vilkor




"Berätta gärna för mig, Carl Bildt, om den stora fina världen.
Berätta om IT satsningar och nya flygplansmodeller.
Men berätta inte för mig om det svenska klassamhället.
Jag har sätt det. Jag har växt upp i det växt upp i det.
Jag hatar det.
Hela
min politiska gärning kommer att ägnas åt att bekämpa klassklyftor där ensamstående mödrar betalar skattesänkningar åt bättre ställda. Det kan jag tala om för dig."
// Göran Persson i svts Dullen. Valrörelsen 1998.

Detta citat får mig att rysa av välbehag och kamplust ( se citatet här. Två minuter in i klippet.) . Men är en likande retorik gångbar idag och framför allt är den tillräcklig?

Före och under valrörelsen 2006 användes inte klassbegreppet och liknande terminologi särskilt mycket. Alliansen lyckades etablera begreppet utanförskap och satte därmed en dagordning.
Det senaste året eller halvåret har det dock många talat om vikten att prata om klass eller grupper av olika slag.

Gratistidningarna i Stockholm så som bonierägda Stockholm city är de som i Stockholm bäst uppmärksammar arbetarklassens villkor och frågor. Rätta mig om jag har fel men aldrig tidigare har arbetarklassen läst en morgontidning i denna utsträckning som nu. Det utgör ur många aspekter en sann möjlighet. Problemet är dock att dessa tidningar aldrig använder klassbegreppet och sällan går in med vinkeln som om arbetare hade gemensamma intressen. Ofta söker man i stället en diffus grupp i "Stockholmare som bryr sig" eller likande. Om de väljer att fokusera på en mer konkret grupp så gör de det på till exempel människor i ytterförorterna eller som i en aktuell artikelserie, andra generationens invandrare.

Dessa tidningarna lever inte i en bubbla utan detta är symptomatiskt för vår tid.
Vi talar om andra grupper trots att så som "förorten och innenrstan" eller invandrare och svenskar som kanske har motsatta intressen men som fortfarande främst och bäst fångas genom en klassanalys. Med "förorten" avses inte alla förorter utan arbetarklassens och invandrarnas förorter. Grupperna smälter ofta ihop eller som någon sa: arbetareklassen har fått en ny hudfärg.

Tror att lösningen är att vi skall vända oss till det som fortfarande kan beskrivas som arbetarklassen och den lägre medelklassen och ha de gamla men också radikalt uppdaterade analyser med nya grunder för förtryck och politiska subejekt. Det vi dock delvis måste ändra är att tala så att människor känner sig tilltalade men också så att människor känner sympati och tillhörighet. Tror att Göran Perssons tal om en kvinna i offentlig sektor fungerar bra men måste kompletteras.

Mona Sahlin har hittills varit bättre än sin föregångare på att vända sig till dessa nya politiska subjekt dock har hennes problem varit att hon talat för lite om klass. Balansgången är svår men nödvändig.

Fredrik Reinflets citat från i sommras angående att han höll tal i överklassens Vaxholm och Sahlin i arbetarklassens Fittja gör i alla fall klart hans ståndpunkt.
"Jag talar till dem som jobbar och hon till dem som oftast inte jobbar."
Han säger till oss: De som bor i förorten är inte mitt folk! Inte mina väljare!
Vad hände med utanförskapet? Den som lyssnade på valdebatten 2006 kunde tro att detta var de moderata kärnväljarna.

Här har socialdemokratin en roll att spela men då måste vi organisera och forma en politik även mot ett "utanförskap" men med en klassanalys. Där har man varit dåliga.
I senaste valet gick moderaterna fram i botkyrka medan sossarna tappade. Det är en läxa värd att tänka på, även om sossarna och vänstern i stort fortfarande är överlgset störst.

Andra bloggar om: , , , , ,

Saturday, January 12, 2008

Varför finns de rika ?

"Till den som har skall var givet" Bibeln

Om man lärt sig någonting av filosofi så är det att verkligheten är lika enkel som svår. Att ens bevisa att någonting existerar ( Jag tänker därför finns jag) är ungefär lika lätt som att säkert påstå att universum är ändlig ....

Allting kan ses som skitsvårt men även lätt. Låt oss filosofera.

Varför finns det rika? Jo, det finns rika för att det finns fattiga. ( Vilket vi många inte vill acceptera, eller i alla fall motverka...)

Om historia lära oss någonting så är det att ett samhälle alltid rent historiskt har minst tre delar, en del som har det dåligt ekonomiskt, en del som har det lagom ekonomiskt och en del som har det bra eller mycket bra ekonomiskt.

Det lättaste sättet att bli rik är att ärva, och visst är det så att rikedomar går i arv. Rika finns i speciella områden. Du hittar inte rika medborgare i fattiga områden; områden där arbetslöshet och social spänning råder. Du hittar dem i villaområden , i enklaver av bostadsrätter.

Människor i samma klassposition bor oftast med människor i samma klassposition och har svårt att tänka hur andra lever. Det är därför rikare människor med få undantag dras till skattesänkningar istället för att hålla en högre standard i offentlig sektor. En krona i höjd kommunalskatt från 29-30 kr per hundralapp gör stor skillnad i kvalitee för en kommun och man kan fundera över hur jobbigt der är att betala 10 kr mer per tusenlapp för att skolan skall kunna köpa in en ett par böcker till, eller anställa en till lärare. De flesta skulle utan vidare betala lite mera skatt för att deras barn skulle få en bättre skolgång.

Det är kanske utopist att tänka sig att man kan ta bort de rika och de fattiga. Om man kan drömma om någonting på sikt så är det snarare att de som hamnar i mittenpositionen ökar. Detta går att göra med flera verktyg och ser man historiskt så har det i Sverige skett stora förändringar sedan andravärldskriget.

För om det finns någonting som finns i samhället; så finns det resurser. Den tillväxt som sker i landet kan investerar i privat konsumtion men även i offentlig sektor.

På 50-100 år borde Sverige kunna minska fattigdomen ganska rejält.

Andra bloggar om: , , ,

Thursday, January 10, 2008

Varning för Texasgubben?


Världens mäktigaste man är på besök i mellanöstern. George W:s första besök (och ja troligen sista) som president blir som en betraktelse för honom över hur amerikansk utrikespolitik fungerat under hans tid vid Vita huset. Kanske nyttigt om än lite väl sent.
Vid gårdagens presskonferens vid Ben Gurions flygplats utanför Tel Aviv blev det ändå ett kärleksfullt möte mellan USAs kanske mest religiösa president på länge och det heliga landet. Ehud Olmert bedyrade sin vänskap med presidenten genom att berätta till världen hur nära vänner de är. Den Israeliska presidenten (tillika fredspristagaren) Shimon Peres tackade USA för stödet i alla de krig Israel haft under sina 50 år var på President Bush deklarerade att USA alltid kommer försvara den Israeliska staten som bygger på demokrati. Jag förstår den israeliska oron över sitt territorium. Under president Bush har Mellanöstern utvecklat till allt annat än ett säkert och fredligt område. De högerextrema krafterna i Israel kan nu med gott samvete propagera fram sitt budskap om att det är bättre att utrota än att utrotas. Likheten mellan dessa krigshetsare och de extremister som finns inom Hamas är nästan ironiskt tydliga. Ändå har jag svårt att se hur världen skulle terrorstämpa högerns ledare Netanyahu.

Det är många som dömmer ut de fredssamtal som nu sker mellan Israel och Palestina. Jag håller med om att man åter igen gör stora misstag (bland annat att totalt neglegera det folkvalda Hamas). Men när alternativet till den fredsprocess som nu sker innebär att högern i Israel tar makten och att Palestina blir en scen för ett större inbördeskrig och en ny intifada, då är det ändå bättre att t.o.m. tro på Bush än att passivt vänta på att Ramallahs och Jerusalems gator fylls av blod.

P.s. Att dimman idag hindrade Bush att åka helikopter från Jerusalem till Ramallah och tvingade hans bilkaravan att åka genom israeliska check-points kan nästan få mig att bli lite smått religiös.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sunday, January 6, 2008

Att vara pragmatiker istället för idealist! (kritik mot föregående artiklar)

"Politik är att vilja", Olof Palme.

Jag skulle vilja omformulera det hela med att säga att politik är att vilja och att kunna. För även om vi vill att verkligheten skulle se annorlunda ut, så kan vi inte undgå att se hur samhället idag är konstruerat. Samt vad som är möjligt att göra. Hur är verkligheten idag konstruerad? Det är en bra fråga och framförallt en svår sådan. Låt oss göra en generell historiebild. En historiebild som jag egentligen inte tycker om och jag skulle vilja hänvisa till boken " Det sociala landskapet" som är en sociologisk genomgång av Sverige från 1950-2000 av en rad professorer. De konstaterar att samhället är komplext idag men dock har faktorer som biter sig fast år efter år exempelvis utbildning beroende på socioekonomiska faktorer.

Ser vi Sverige under ett 100 års perspektiv så kan vi som Alex Tahir konstaterar tydligt i tidigare inlägg se att socialdemokratin och dess medlemmar har fått kämpa oerhört för att kontinuerligt få det bättre. Ingenting har man fått gratis. Man har fått lägga ner enorma mängder tid och energi för att göra det bättre för arbetarna och även den brokiga skalan av medelklass som man fått stöd av, och som man måste få stöd av; för att kunna göra förändringar! (...vilket jag senare kommer gå in på mera.)

Relationen mellan arbete och kapital finns kvar idag (Wallenberg är exempelvis oerhört viktiga ägare av svenska företag via Investor ) men är ändå i förändring. Och vad är det då som förändras? Jo man kan generellt säga att arbetena har förändrats till att gå ifrån verkstadsindustri mot mera tjänstemansbetonade arbeten (det sk. kunskapssamhället).

Om man 1960 var född i en arbetarfamilj i Hisingen i Göteborg, så var det solklart att man började arbeta i en industri om man var man och om man var kvinna sökte sig till den offentliga sektorn. Idag är det flera som har chansen att plugga, och som därmed gör en sk. klassresa (att man får ett jobb som många gånger har högre lön, och/eller ett mera "komplicerat" arbete).

Sverige är ett land där det idag är lättare att göra klassresor än det var förut. Av den enkla anledningen att det finns flera chanser att plugga vidare. Socialdemokratin började att bygga ut gymnasier för alla under 50-60 talet och har sedan dess gått vidare med utbyggnad av högskolor och universitet.

Jag avundas er idealister! Tänker drömmande på hur pappa gick i demonstrationer, delade ut radikala tidningar och verkligen trodde på socialismen (religion!?) på 70-talet; tanken att alla skall ha det lika bra utan ekonomiska skillnader! Bokhyllorna hemma rymmer titlar som "Rosa Luxemburgs politiska skrifter", "Kapitalet" (tysk rotvälska), "Hegel i urval", "Utalitarismen" av John Stuart Mill, "Kvinnan och revolutionen" och det stora tredelade verket som ekonomihistoriken Fernando Braduell skrev, etc. Men jag är inte idealist, jag är pragmatiker!

Hade socialdemokratin haft väljarnas stöd 2006 skulle en tandvårdsreform varit en bra sak för Sverige. Även om borgarna funderar på någonting liknande. Jag tror att alla reformer socialdemokratin gjort och gör i framtiden måste accepteras av breda folklager
(medelklass+arbetare = framgång), det är däremot inget fel att driva politik, snarare ett krav. Som Kajsa Borgnäs, ordf. i Socialdemokratiska Studentförbundet och Nisha Besara på dagensarena.se har konstaterat.

Jag tror dock (tyvärr) att man måste vara iskall, realpolitisk! Att exempelvis dra in begrepp som socialism, eller ekonomisk demokrati i den politiska svängen är att skrämma bort många. För att begreppet som socialism och kommunism är begrepp som inte funkar i Sverige; begreppen är, om det tillåts sägas, lika med diktatur för många. För om inte dessa begrepp vore kopplade till någonting negativt i Sverige så borde vänsterpartiet vara minst 10% idag istället för 5%, med tanke på att de verkligen har visioner (ex. 200 000 nya jobb i offentlig sektor) och verkligen har en ledare som utstrålar socialist, kommunist , ja ni fattar. Med den slitna skinnjackan samt ord och gester är det ingen tvekan om var han tillhör i den politiska skalan.

Som pragmatiker är jag intresserad av det som fungerar. Jag är inte praktiskt intresserad av teorier såsom Participatory Economics av den enkla anledningen att jag inte tror att det kommer hända i Sverige under en låååång tid. Teoretiskt är det dock kittlande att sätta sig in i ett helt annorlunda samhällssystem. Att man i Venezuela och i Bolivia har valt en annan väg ser jag som intressant, men Chavez och Co. kommer inte lyckas driva igenom sina projekt om inte stora befolkningslager håller med. Om de lyckas skapa ett socialistiskt, helt jämlikt samhälle, jätte bra, då har vi någonting att sträva emot!

Jag tror som slutknorr att den skandinaviska modellen kommer att sprida sig och att det inte är för intet som Kinas premiärminister för första gången var på besök för ett tag sedan. Kineserna är imponerande att Sverige kunnat kombinera relativ stor jämlikhet i livshchanser och ändå haft världsledande företag.


Andra bloggar om: , , , , ,

Kulturell demokrati.

DN:s ledarsida skrev igår 5/1 om att linjen i regeringens kulturpolitik att: "Om det går att finna en linje i alliansregeringens kulturpolitik så här långt är den tunn: det ska inte vara gratis och det ska helst vara lönsamt".

Hur rimmar detta med en socialdemokratisk kultursyn? Som jag ser det bör samhällets syn kulturen bygga på en demokratisk syn. Det är inte de som har mycket pengar, föds i rätt familj eller samhällsklass som skall bestämma vad som är bra kultur eller vilken kultur som skall finnas. Inte heller kan kulturen lämnas åt marknaden och dess mekanismer som allt som oftast innebär ett uppsving för det som många kan tycka om i stället för det som några få älskar, såvida dessa få inte också råkar sitta på ekonomiska resurser.

Det skall heller inte vara några få förunnat att få uttrycka sig konstnärligt eller få utlopp för sin kreativitet. När borgarna nu höjer avgifterna till kulturskolan i Stockholm så är det ett led i deras kultursyn som innebär mer av marknad och mindre av demokrati.

Lösningen är en kulturell demokrati i såväl skapande som iakttagande. Utgångspunkten är att alla människor skall ha samma rätt att utöva och tillägna sig kultur och ha möjlighet till makt över den kulturella utvecklingen. Med en sådan utgångspunkt blir det självklart att det offentliga skall stödja verksamheter som kulturskolan och att statliga museer skall ha fritt inträde. Som DN:s ledarsida (Barbro Hedvall) konstaterar så är besparingen för att avgiftsbelägga museerna marginell, föremål och personalen finns ju fortfarande kvar, men förlusten för det allmänna är stor.

Med denna diskussion om kulturell demokrati följer också en för vänsterns intellektuella besvärlig diskussion: Om kulturen skall formas efter majoriteten, vad händer då med de smala kulturutryck som endast några få uppskattar? Kan man med kulturell demokrati skilja på fin och ful kultur?

Jag tror inte att kulturell demokrati behöver betyda likriktning och popularisering. Men däremot blir det svårt att mena att en viss kultur är bättre än någon annan om den uppskattas lika mycket av lika många. De som gillar den hårt subventionerade smala kulturen får inse att man här måste ge sig in i en politisk förhandling. Den mellersta och övre medelklass som de flesta som uppskattar denna smala kultur är del av (även om kulturella finsmakare naturligtvis finns i alla samhällsskikt) får förhandla med den breda arbetareklassen. Socialdemokratin har länge byggt upp och försvarat en kulturpolitik som gett makten över och tillgången till de smalare uttrycken till en publik som inte har de största ekonomiska resurserna. Tillexempel har man i allians med liberaler byggt upp och utvecklat Public service. I kompensation för kulturen får den kulturhungrande medelklassen lättare att acceptera breda lösningar på andra samhällsområden. Detta utgör en viktig bas för en klassallians ty högerut ut finns bara marknadslösningar att hämta.

Socialdemokratin måste utveckla tankarna kring och debatten om den kulturella demokratin. Både för att vi skall kunna utveckla en kulturpolitik för alla men också för att en vänsterpolitik ska bli en självklarhet för en tvekande DN-läsande medelklass i Stockolms innerstad.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Wednesday, January 2, 2008

Låt oss sluta svansa efter liberala demokratiteoretiker!


Arbetarrörelsens ledande person i Pakistan blev slutligen mördad. Få av oss som följt mediabevakningen i Pakistan har annat än förundrats över hur öppet det var runt omkring denna provokativa kvinna som bedrev sin valkampanj. Som om hennes dödsruna var skriven på förhand. Kanske har vi nu också fått ännu en martyr i ett "mellanöstern" som på så många sätt blivit en skådeplats för kaos, fattigdom och stormaktspolitik.

Jag tror vi börjar komma till ett stadium där vi måste inse att vår demokratikamp idag inte är effektiv och att vi åter måste inkludera någon form av ekonomiska demokratiseringensteori i vår analys. I utsatthetens misär har alltid religionen stått som ett av de mest tröstvärda alternativen. Kanske är det den enkla förklaringen att alla människor är lika inför gud och lovorden om ett paradis för guds barn som gör att man finner sin religion starkare än tron på någon form av rättvis fördelning i det jordiska livet.
Jag vet att detta snuddar på gamla marxfloskler från 1970-talets beroendeskola men att år 2008 inte våga nämna ordet s*****ism eller ekonomisk demokrati är bara ett svek mot de som idag slits isär av s.k. "inomstatliga" konflikter. Att klandra islamistiska grupper för mordet på Bhutto, utmåla Hamas som djävulens hantlangare eller misstankar om att ayatollorna i Iran lägger planer för att belysa världen med den stora explosionen är så klart nödvändigt. Men minuten efter att världen fördömt dessa illdåd behöver vi ha en kartlagd analys över hur vi preventivt ska lyckas motarbeta dessa grupper i framtiden. Få sossar tycker ju att den amerikanska filosofin om "tand för en tand" ska råda som vägledning. Men vad erbjuder vi från vänster idag som alternativ?

Socialdemokratin måste som världens största vänsterrörelse börja samtala med de sociala grupperna, hitta lösningar på problem som kan tänkas komma om fem-tio år som vi på något magiskt sett behöver få för att samtidigt lyckas få gamla sår att börja läka.
Vart har FNs refomeringsprocess tagit vägen efter Kofi Annan? När ska de länder där oroligheterna finns få höras på allvar inom FN hirarkin herr Ki-Moon? Och framför allt när ska mannen och hustrun i de fattiga områdena i vår värld få möjligheten att visa alternativa möjligheter till en framtid för sina barn än ett medlemsskap i Al-quida och Hamas?

Dessa frågor är lika akuta som växthuseffekten och jag önskar att vi tillsammans under året 2008 kan få vårt parti att förstå att världen börjar se sin undergång på flera sätt. Och hur svårt kan det vara att förstå att världsfattigdom o misär i slutändan faktiskt har med fördelningen av pengar att göra.
Låt det bli ett nyårslöfte!

Andra bloggar om: , , , , ,