Friday, February 22, 2008

En döende folkrörelse? Om att döda engagemang.



Mona Sahlin sa i sitt installationstal
att vi måste vara en folkrörelse och att det betydde folk i rörelse. Varför skall vi samlas i en rörelse och varför ska vi röra oss? Det blir en allt mer angelägen fråga nu när man ser att S kraftigt tappar medlemmar, samtidigt som väljarstödet är starkare än på mycket länge. Vid utgången av 2007 hade S totalt 101 158 medlemmar jämfört med 120 091 ett år tidigare. Så vad får en människa att aktivera sig i ett parti?

Grunden för mig och många andra är till syverne och sist att man vill förändra samhället i sin egen riktning. För att göra detta behöver man makt. Detta torde åtminstone vara ett av de starkaste skälen till att vara en aktiv i stället för passiv medlem. Är det överhuvudtaget någon mening med att gå med i ett parti för att påverka samhället? Är det inte mer meningsfullt att lägga ned tiden på andra saker som att till exempel skaffa sig en så bra utbildning som möjligt och satsa på karriären eller att satsa på att lära sig skriva och att bli journalist. Att "förändra världen" är faktiskt, märkligt nog, ett av de vanligaste skälen till att bli journalist. Den som trodde att journalisten syftade till att vara objektiv bör tänka om.

Att utöva inflytande inom ett parti är däremot inte lätt. Det känns som att vad medlemmarna tycker spelar allt mindre roll. Se bara på "framtidsdagarna" då partieliten med Tomas Östros i spetsen tystade besvärliga företrädare. Så lyckades man av "taktiska skäl" tysta medlemmarna. Signalen är mycket tydlig. Den taktiska utspelspolitken är mycket viktigare än vad den så kallade folkrörelsen skulle få för sig att tycka. Tanken slår mig. Vad är det jag håller på med? Varför vara aktiv i ett parti när partieliten tystar besvärliga röster genom fula knep och maktkupper. Samma sak hände på senaste kongressen där Persson gick ut och deklarerade att vad kongressen tyckte spelar ingen roll. Någon delad föräldraförsäkring blir det inte.

Personval verkar vara det enda som spelar roll i dagens politik. Ordföranden i vårat parti är en sanslöst mäktig person som med full frihet kan "forma sitt lag". I praktiken kan denna person bestämma hela politiken för partiet och Sverige. Man kan fråga sig om detta är rimligt? Jag anser att det inte är det. I Sverige liksom i det socialdemokratiska partiet bör det finnas någon typ av maktdelning. Det har vi inte nu och ledsen blir man därför när man märkte hur detta det allra viktigaste av val gick till.
Vi gräsrötter satt glada på våra möten och diskuterade och röstade på olika kandidater. Vår klubb valde Carin Jämtin och Margot Wallström. Märkligt kändes det därför när ingen av dessa kandidater ställde upp.

Medlemmarnas roll för utgången av val har blivit allt mindre eftersom det är allt svårare att påverka utgången av val genom engagemang. Istället bestäms valets utgång av mediebilder och så kallade utspel.

Detta kan vändas men då måste vi inse att 2000-talet är inte 1900-talet. Människor som engagerar sig i partier gör det endast delvis av klasstillhörighet och för att det inte finns något bättre att göra. Istället vill de som engagerar sig ha inflytande, även om man inte ägnar sitt liv åt en politisk karriär eller studier till en pol.mag.
Om man menar allvar med att man vill vara en folkrörelse krävs därför reformer och nya krafter. Medlemmarna måste utveckla sin teknik för att påverka väljare. Makt måste flyttas nedåt. Val måste bli öppnare och renare. Partiet som politisk kraft måste bli bättre och ta sig själv på allvar.

Allt detta krävs för att vi skall kunna bli en folkrörelse igen. Socialdemokratin kommer inte inom överskådlig tid att ha miljontals medlemmar. Däremot kan vi bli 120 000 medlemmar igen och aktivitetsgraden i föreningarna kan bli mycket högre. För det är fruktansvärt kul att vara politiskt aktiv i ett parti.

ps. Den som vill bli informerad internt av vad som händer inom partiet kan tänka om. Läs istället denna mycket insatta artikel i Fokus. ds.

ps 2. Det finns åtminstone vissa företrädare som driver bra linjer. Läs S-studenters ordförande Kajsa Borgnäs inlägg om SD.

Andra bloggar om: , , , , ,

10 comments:

Watchlar said...

Borde ju vara oraonde för socialdemokratin att samtidigt som man har bra opinionssiffror så minskar antalet medlemmar. Det borde ju vara tvärtom om de bra opinionssiffrorna berode på att folk faktiskt gillar socialdemkratin. Nu verkar det mer vara en markering MOT Alliansen inte FÖR socialdemokraterna. Det kan då lika snabbt svänga tillbaka: "easy come, easy go".

Samtliga partier (utom just SD) har minskad medlemsskara. En anledning är att det finns inget ekonomiskt incitament för partierna att försöka värva medlemmar, partiernas verksamhet finasierar ju genom offentliga bidrag, inte genom medlemsavgifter.

Anonymous said...

Tack för ett bra inlägg Anton. Jag delar de åsikter som du uttrycker. Partiet och dess sidoorganisatoner håller på att förvandlas till företagsliknande kampanjorganisationer istället för de folkrörelser de borde vara. Det är upp till oss att vända trenden!

//Alex

Catti Ullström said...

Vi är nog många som tänker det du skriver i det här inlägget... mycket bra!

johannes said...

Angeläget ämne minst sagt. Föreningarna måste bli mer pådrivande och se till att föra fram medlemmarnas åsikter i partiet (inte bara sprida partiets åsikter externt). Där är ni ett föredöme.

Anonymous said...

Du har tyvärr rätt. Jag tror inte S kommer växa utan minska ganska radikalt till endast ett par tusen medlemmar! Det finns ingenting som pekar på att det blir "hett" med politik. Speciellt inte i Sverige där vi har konsensus strävan i många frågor.

S har redan etablerat sig mer eller mindre som ett kampanjparti, man behöver inte medlemmarna. Rådslaget är exempelvis ett enda stort frågetecken! Vad är poängen , igentligen? Är det inte bara att följa partiprogrammet. Watchler har helt rätt i sin analys, S tjänar mest pengar på A-lotterna och det verkar som att SSU förbereder sig för tuffare tider, annars skulle man väl inte ha sådana sparade buffertar?

Med tre ord: Folkrörelsen är död.

Men det är dock roligt att gå på möten som ex. SSK har. Även om jag faktiskt inte tror att jag kan påverka politiken..

JOhan Nyström

Anton Andersson said...

Rådslagsarbetet visar tydligt partiledningens tanke om vad man anser om rörelsen. Vi skall tycka men toppen bestämma. Förhoppningsvis har man roligt på vägen. Tycker dock ändå att det är ett lovvärt initiativ att man åtmisntonde vill att föreningarna skall tänka. Det har lett till en bättring och att kritiska tankar om partiets politik väckts. Det är possitivt.

Anonymous said...

Jag håller verkligen med om tidigare inlägg.
Rådslagen är bara ett spel för gallerier! Och då undrar man varför man är med i ett parti som socialdemokraterna - där maktstrukturerna av dess olika slag är djupa - och interndemokratin i botten...

Malin Hanson said...

Hallå alla domedagsprofeter. Tycker det är ganska deppigt att se klubbens medlemmar förutspå en sådan dramatisk försämring för partiet. Kanske kommer det att gå åt helvete innan det vänder, men det måste vända. Ibland får jag intrycket av att det finns alldeles för mkt "det var bättre förr" inom s. Var det bättre på 50-talet när folk (som sedan inte skrevs ut) gick med i ssu för att de hade schyssta dansbanor? Jag säger inte att det är bra som det är. Bara det att vi inte kan ge upp det vi har. Ses i kampen!

Anton Andersson said...

Naturligtvis går utvecklingen att vända och jag brinner för att det skall hända.

Kampen fortsätter.

Anonymous said...

För att hitta lösningar måste vi också se problemen! Vare sig det är gräsrötter eller partiledning så måste sossarna tolerera kritik och självkritik. Det har inte gjorts hittills. Därför kan vi se en utvecklingen av vår politik och organisation - SOM AV MÅNGA S-MEDLEMMAR och SSK-MEDLEMMAR OGILLAS.

Vi vill ha förändring! En stor förändring!
Upp till kamp!