Friday, February 8, 2008

En moral för samtiden?




Filosofen och existentialismens portalfigur under 1900 talet Jean Paul Sartre skrev huvuddelar av sitt magnum opus " Varat och intet" i Tyskt fångläger. Senare i livet försökte han kombinera marxismen med existentialismen, men ansetts av många ha misslyckats ( annars kanske existentialismen vore livaktig än idag).

Radikalt fria

Vi är radikalt fria i situationen, säger Sartre. Och visst är vi det, vi kan alltid tänka eller handla utifrån det läge vi befinner oss i ( tortyrsituation gör dock tanken svårsmält) Sartre menar att Fransmännen alldrig varit friare än under Tysklands occupation. Varje tanke var radikal, varje handling en seger.

Existentialismen är en frihetsfilosofi- därför har jag i omgångar snöat in i dess tankar ( jag hatar tanken på att jag inte själv skapar mitt eget öde). Vi skall handla självständigt, vi är alltid sjävla ansvariga för vad vi gör och inte gör. Vi kan alldrig skylla på de omständigheter som hindrar oss, bara det faktum att vi i varje situation väljer att välja eller väljer inte att välja. När vi väljer att inte välja, väljer vi ändå. Människans unikna situation är att hon inte kan avsäga sig handlingar. Människan innersta väsen är detsamma som frihet enligt Sartre. Så om vi är radikalt fria, och skall alltid självständigt handla utifrån vårat egna tänkande, får vi handla som vi vill? Ja, säger Sarte, men tillägger, du skall alltid handla så att andra kan handla som du gör!
Våra handlingar skall kunna göras samtidigt av alla människor. Tanken är att vi människor hänger ihop!

Exempel.

Jag beslutar mig för att skippa skolan en vecka och sova. Är detta moraliskt eller inte? För mig själv så är det inga problem att ligga och lata sig en vecka, men hur vore det om sjukhusets personal gjorde detta, det skulle ju inte gå! Människor skulle dö för att de inte fick vård. Slutsatsen är att jag inte kan vilja att andra människor gör som jag , slappar en vecka, ialla fall inte samtidigt!

Problemet är att Sartre alldrig skrev en etik. Även om man kan dra generella slutsatser av det han skrivit i sin bok " Varat och intet" som dock blir förenklade tankegångar.

Jag gillar dock hans tankar, speciellt när han uppmanar oss till handling. Fransmannen, som var mycket aktiv politiskt ( Bland annat till stöd för självständighet för Algeriet) efter att han avsagt sig sin professur, samt inte mottagit den finaste medaljen i Frankrike och Nobels litteraturpris.
Han präntar in i oss att handling är det som gäller. Kom inte och klaga, handla! Kom inte och säg att du inget kan göra, du kan alltid göra någonting!
Demostrera, organisera, utbilda, filosofera.

Sartre, skriver i slutet av Varat och intet, att människan är en lönlös passion. Allt vi gör blir till sand, ingenting vi gör blir beständigt!I hans beckmörka slutsats, kan man fundera över om det verkligen är nödvändigt att man själv finns till efter sin död? Minna handlingar har rörts in i massan och är därmed en del av existensens fortgång. Jag är en del av altet, och i detta finner jag ro.
Sartre var ateist ( tron på att övernaturliga saker inte existerar såsom Gud) och detta var kanske skälet till sin irritation över att inte få leva i evighet. Frågan är dock om man verkligen vill göra detta?


En annan speciell sak med Sarte var att han var tillsammns med Simone, som skrev " Det andra könet" en klassiker i feminismen. Hon skrev också " En tvetydighetens moral" där hon till skillnad mot Sartre skrev om etikens tvetydighet. Simone var en ständig kritiker till Sartre, allt lästes av Simone innan Sartre skickade in manuskript till Gallimard, och även tvärtom.

Sartres Varat och intet kan ge oss ångest över våran frihet i situationen, men även en förståelse över att vi alltid kan överskrida det givna. Våra begränsningar sätts mångt och mycket av oss själva. Vi tror helt enkelt att vi kan göra mindre än vad vi kan!

Så.... handla!

*************
I strimman av hopp
ser jag askgrå ansikten gå av tunnelbanan
tunga portföljer följer slitigt trötta män i kostymer ; målaren går hemm med färg på byxorna
men se där ; ett barn som leker kurragöma i tunnelbanans
katakomber; hon rör med fingret och skapar mönster i luftens osynliga partiklar
jag för min kalla hand över pendelns element
ser en vacker flicka rakt framför mig , hon blixtrar till och går av. tomrumm.
visst är det svårt att leva
men likväl vackert.
Jag tror jag väljer hoppet
Jag tror jag väljer hoppet


Andra bloggar om: , , , ,



No comments: