Saturday, June 14, 2008

Ett nej är ett nej är ett nej är ett socialt Europa!

Jag gick med i socialdemokratin 1999. Det var fyra år efter att Sverige gått med i EU och det var på den tiden som till och med partiordförande Göran Persson från mitt partidistrikt var emot den monetära unionen. Vad som egentligen fick honom att ändra sig är osäkert. Medan han själv utgick från devisen; "det är bättre att sitta med vid bordet än att stå i rummet brevid" funderade vi andra på om det inte bara råkade vara så att högmod tog fatt i GP vid millenieskiftet. 


I sittande stund är det kongress i S-studenter och SSK är inte bara ombud men också värdar för vårt högsta beslutande möte. Fruktansvärt häftigt!
När jag tog möjligheten att gå med i SSK 2002 kände jag mig direkt hemma. Framför allt i Europafrågorna. Vi var emot EMU (men höll fanan högt för de som var för!) och var den s.k. oppositionen mot det så kallade F-ordet, federalism, i förbundet. Men inte var vi sämre EU vänner för det. Jag har alltid hävdat att de socialdemokratiska EU-kritikerna är de största vännerna av EU. Det låter kanske motsägelsefullt, men det beror främst på den mediala bilden av att EU-kritik skulle betyda EU-utträde. Det är inte sant inom (s). Det vi är kritiska mot är ett marknadens Europa, byggt på kapitalistisk frihandel, som motarbetar fackliga rättigheter, offentlig sektor och kollektiva lösningar. 
Jag tycker om den grundläggande idén om ett öppet Europa utan gränser. Men det som jag inte tycker om är när ledande politiker tror man kan dra på högväxel och köra över medborgarna gång på gång utan att blinka. På något annat sätt kan man inte beskriva EU-regeringarnas ambition att driva igenom gemensam valuta, gemensamt försvar, konstitution och nu det så kallade Lissabon-fördraget. Jag läser på s-studenters kongressblogg att s-studenter ställt sig positiva till fördraget men inte förens man väljer att skydda de fackliga rättigheterna. Det är en fin tanke, men har man inte missat grundproblemet? Irlands nej till fördraget bygger inte enbart på en misstro mot sin nationella regering. Det är ännu ett tecken på att människor överlag inte ser EU som något påverkningsbart utan bara ett regelverk, vilket det ju också på många sätt är! Min vision om Europa är ett Europa med mänskligt ansikte, byggt på de sociala samhällen som finns på vår kontinent, inte på regler för konkurrens. 

Tänk om vi beslutade oss för ett långtidsprojekt på 10 år, där alla folk i Europa fick komma till tals, och som resulterade i ett socialt och demokratiskt EU. Om något sådant inte sker är min övertygelse att EU-projektet är ett minne blott inom en snar framtid. För inga regeringar kan i längden ignorera folket, det om något har historien visat oss.

2 comments:

Havsglimten said...

just det,man kan aldrig i längden ignorera folket så en bra början är att vi får rösta om EU-fördraget.

Mattias Sääksjärvi said...

Visst kan vi rösta om ett fördrag men ännu bättre vore ifall vi fick vara med och skriva det! Låter kanske vansinnigt men jag tror att ma bör se över EU grundligt, ha diskussioner över hela samhällssektorn, för att försöka få till stånd en allmän bild av vad vi vill med projektet. Problemet är ju att folkomröstningar om ett djupt jurudiskt dokument är svåra att genomföra rent sakupplysningsmässigt. Risken är att vi bara trampar på samma plats hela tiden, rädda för förändringar, eftersom vi inte förstår dem. Men i grunden har du rätt så klart.