Tuesday, August 5, 2008

Lägg ned Pride!

Europride har alldeles precis avslutats i Stockholm. Något som jag dessvärre missat men som jag inte kan låta bli att diskutera. Vad är egentligen ett Pride event, en bal på slottet... alldeles alldeles underbart? Eller kan man påstå det vara ett stort uttryck för en allt mer kommersialiserad gaykultur där cash är kung? Jag börjar tro det senare...

Den stora gaysiten qruiser meddelade alldeles innan evenemanget att SAS satsat stort på evenemanget, man hade skapat en egen gaysite (som förvisso inte reklamerades stort på flygbolagets förstasida), och jag kan bara gissa att de dyra biljetterna inte hindrade de gigantiska reklamplakaten i år heller. Pride får mig faktiskt att må illa. Jag gillar glitter, glamour, drugor och fjollor. Allt detta ska man ha stor öppenhet för, även om det inte representerar den stora majoriteten av bögar och flator i landet. (man ska ju vara ödmjuk med att inse att inte heller bögar och flator representeras av en stor majoritet i landet, olyckligtvis). Vad jag dock inte kan acceptera är att ett evenemang som ska visa stolthet sätter stoppskylten i ansiktet på folk som av olika anledningar inte har råd att gå in på området. Och de som lägger ut de där hundralapparna för att ta sig in möter en allt för stereotypisk rosa tillvaro där budskapet allt för tydligt är konsumtion punkt. Trots att man vet att det är ett viktigt event för många bögar, flator o transpersoner som reser långväga varje år för att känna gemensamhet och värme brukar man inte lägga speciellt stor tonvikt på annat än stereotyp och norm.
Jag kan i detta inte hjälpa att undra varför Pride inte kan få vara en folkfest på riktigt? I Paris firar man Pride en dag om året med en stor parad som avslutas med en stor folkfest vid Bastiljen (helt gratis). Inte alls lika stort som i Sverige men välbesökt och folkligt. I Stockholm portas folket vid grindarna efter paraden. Är det något att vara stolt över??
Det är dags för sossarna i Sthlms stad att sluta älska pride bara för att det ger billiga poäng och istället börja ställa krav på att evenemanget också ska vara öppet och tillgängligt för alla. Annars kan man lika gärna bojkotta tältområdet nästa år. Detta önskar jag SSK tillsammans med Homososarna driver aktivt under året som kommer.

3 comments:

Linus Samuelsson said...

Nja Mattias,

För det första vet jag inte om jag tycker att budskapet på Pride är "konsumtion punkt". Även om matpriserna var uppenbart högre i parken (på grund av den minst sagt bristande konkurrensen...) kan jag inte påstå att det var konsumtion som dominerade pride park. Det var i första hand scenen och alla människor på plats som gjorde det största intrycket på mig i alla fall.

Sen vet jag inte riktigt om de "gigantiska reklamplakaten" verkligen är något att vara kritisk till. För det första tycker jag inte de var särskilt gigantiska, för det andra vet jag inte om jag såg särskilt många plakat. Härtill bör läggas att spons bidrar tre gånger så mycket till festivalen som offentliga bidrag (Källa:http://www.stockholmpride.org/Know/Pengar/)

Eftersom Pride är en ideell verksamhet som gör nollresultat bör mer spons och bidrag innebära minskade kostnader för festivaldeltagare, vilket också har skett sista åren.

Sist av allt skadar det ju inte att titta på årets sponsorer. Enligt Pride själva (http://www.stockholmpride.org/Know/Arets-sponsorer/) finns bland årets huvudsponsorer:

15 privata företag
1 offentligt ägt företag
1 fackförbund
2 ideella organisationer
3 offentliga institutioner

För min del tycker jag det är ganska lagom med privata företag, det är ju klart fler än förra Europride då många avstod från att sponsra eftersom det inte ansågs bra för varumärket att förknippas med pride. Däremot är det märkligt att inte fler fackförbund anser sig ha råd att vara huvudsponsorer...

Sen undrar jag vad en bojkott från s-håll skulle göra för nytta. Faktum är att arbetarrörelsens fyra-fem tält var några av de mest välbesökta och uppskattade och vi värvade många nya medlemmar på plats.

Mattias Sääksjärvi said...

Jag tänker inte yttra mig allt för mycket kring årets händelse då jag inte var där men att hela gaykulturen blivit allt mer kommersialiserad borde vara rätt uppenbart. Jag tillhör dem som tycker att det är För mycket kommersialism inom gaykulturen. Naturligt för marknader som söker nya "targetgroups".
Kanske var det så att årets pride var annorlunda, att man hade mer saker som hände förutom en scen med allt för mycket schlager, ett tältområde och ett överfullt barområde. Om det är så vore det grymt och förhoppningsvis var det inte bara för att det vara Europ.

Men du missar hela poängen. Pride Är en exkluderande händelse, med entrébiljetter som för många kostar väldigt mycket. Tältplatser är också dyra och att ha en vagn i paraden också. Det är sånt jag tycker man ska kritisera från (s) håll, pride ur ett klassperspektiv.

Jag tror på såna här verksamheter, absolut, men de flesta bögar o flator jag känner går max en dag, om någon. Istället väljer man att fokusera på andra evenemang utanför området, som klubbar. Frågan är varför?

Att sedan sossarna var duktiga och värvade många medlemmar är väl bra för partiet, men har väl inget att göra med min kritik?

Ida Seing said...

Det är sorgligt att samhällets tolerans för ex. "homosexuellas rättigheter” och ”mångfald” finns så länge man kan tjäna pengar på det. Vad händer då företagen bestämmer sig för att dra sig ur och inte ex. inte sponsra Pride längre? För i det kommersiella systemet blir ju saker ”inne” och ”ute”.