Sunday, September 14, 2008

Att anställa 200 000 i offentlig sektor verkar rimligt


I dagarna har förts en debatt om att vänsterpartiet inte vill acceptera budgetlagarna. Dessa lagar säger att riksdagen tre år i förväg fastställer ett tak för de offentliga utgifterna. De föreskriver också att Sverige skall gå med överskott och spara 1 % av inkomsterna varje år.

Det finns poänger med dessa principer och under 90-talset kriser och stadsskuld var det en rimlig politik. Nu är vi dock i ett nytt politiskt läge och det kan därför vara läge att ompröva dessa principer.

De huvudsakliga argumenten mot ett utgiftstak är att det gör det svårare att parera konjunkturer samt att det lägger krokben för en expansiv politik. Däremot är det, som jag förstår saken, fortfarande fritt fram för ofinansierade skattesänkningar.

Den goda tanken med överskottsmålet är att vi ska spara till svåra tider och en undertecknad tycker att det är bättre att det offentliga sparar än att det sker privat. Frågan är dock hur mycket vi behöver spara. Professorn i nationalekonomi Assar Linbeck har uttryckt saken som att det är onödigt att spara till framtida generationer eftersom dessa ändå kommer att vara rikare än nuvarande.

DN:s ledarsida avfärdade vänsterpartiets förslag som "gammal expansionspolitik". Enligt en liberals synsätt är det naturligtvis gammalt att expandera den offentliga demokratiska sektorn. För en socialdemokrati är det däremot något livsnödvändigt. Enligt sosse ledningens budget har man förlorat cirka 50 miljarder till skattesänkningar. Detta är inte rätt väg. Förutom att sparkvoten borde minska behöver även skatterna höjas.

Det är en lång väg som väntar arbetarrörelsen. Vi har varit på villovägar ett tag. Men nu är det dags att återupptaga bygget av den social demokratiska staten.


Som en vän och försvarare av marknadsekonomi uttryckte saken:
Det handlar inte ens om socialsim på fler områden utan om mer av samma. Behoven finns. Pengarna finns. Det framstår som rimligt att anställa 200 000 i offentlig sektor.


På torsdag har vi ekonomiskt politiskt seminarium med Thomas Östros på temat
Välfärd 2010 men vem ska betala?
Plats: Universitetet i en hörsal, mer info kommer
Tid: 15.30



Andra bloggar om: , , , , , , ,

4 comments:

Havsglimten said...

Dom behövs verkligen...

Donald.JB said...

Varför stanna vid 200000? Och skatterna kan väl höjas riktigt ordentligt och glöm inte att höja a-kassan och sjukförsäkringen så att det blir som i mitten på 80-talet då det var mer lönsamt att leva på dessa bidrag än knega.

Emilia Bjuggren said...

Självfalet skall man inte stanna vid 200 000. Det är bara ett delmål.

Naturligtvis skall a-kassan och sjukförsäkringen upp. Det innebär inte att folk inte jobbar. Tänk på att sverige hade en av världens genom tiderna högsta sysselsättningsgrader i slutet av 80-talet.

Mikael said...

emilia:
Ett delmål? Vad är det slutgiltliga målet då? Att 100% av Sveriges befolkning skall jobba inom den offentliga sektorn? Vart skall då alla pengar komma ifrån? Skattepengar som kommer in i systemet kommer enbart från den privata sektor, samt medborgarna (som får anses vara privata). Den offentliga sektorn är inte producerande ut ett strikt ekonomiskt perspektiv - och så ifall självdör hela systemet.

Eller har du månne uppfunnit en ekonomisk "perpetuum mobile"?