Monday, October 20, 2008

Låt oss lämna oljan innan oljan lämnar oss!

Med anledning av dokumentären "När oljan tar slut" som sändes i SVT igår kommer här några reflektioner. Det är uppenbart att den århundradets fest som gjort det möjligt för oss att flyga jorden runt till låga priser är på väg att ta slut. Det går inte heller att förneka det faktum att stora delar av världens industriproduktion därmed hotas eller blunda för de konsekvenser som riskerar att följa i kölvattnet av en sådan kollaps. Peak Oil, den punkt där oljeproduktionen börjar dala är enligt vissa forskare redan nådd. Sedan 60-talet har vi producerat mer än vad vi hittat och det är mycket möjligt att länder som Kuwait och Saudiarabien råge överskattat hur mycket olja som finns kvar.

Samtidigt, trots minskat prospekteringsintresse från oljebolagens sida, fortsätter den desperata jakten efter nya pölar av det svarta guldet som man tror kan ha lämnats kvar. Nya, dyra borrar utvecklas som ska kunna nå ännu oexploaterade områden på havsbotten. En slags Babels torn, fast omvänt, om ni förstår vad jag menar. Andra, bland dem Saudiarabiens energiminister, gör det lätt för sig genom att hävda att Peak Oil bara är en myt. Det finns massor med olja kvar. Hur mycket som helst. Men tänk efter, vad är Mellanöstern värd utan dess olja?

På 1970-talet vädjade president Carter till det amerikanska folket om en minskad oljekonsumption. Den första oljekrisen var ett faktum, men lagom till den andra oljekrisen i slutet av samma decennium hade man ändrat retorik. Då ingick Persiska viken i USAs "vitala intresse-sfär", en anledning god som någon att vilja skydda det lilla landet Kuwait som år 1990 attackerades av en oljetörstande irakisk diktator. Hur det gick sedan vet vi alla. Men ett är säkert: USA minskade inte sin oljekonsumption.

Idag är USA det land som toppar alla listor över oljeförbrukning Nära tre gånger så mycket olja används i USA jämfört med land nr 2 på listan, Kina. Trots detta är det Kina som infört ransonering av bensin, inte USA, där drömmen om frihet är starkt kopplad till den egna bilen.

Om frihet är att köra bil. Om vi vill riskera en allvarlig livsmedelskris till följd av minskade oljetillgångar. Om vi vill se människor som inte har råd med olja dö. Då kan vi spå i sump och hoppas på att olja ska falla som manna från himlen. Om vi däremot väljer att tro på majoriteten av de forskare som hävdar att oljan är på väg att sina så är det dags att agera nu.

Två saker kan vi avslutningsvis konstatera. Den första är att de företag som förbrukar mest olja inte självmant kommer minska sin förbrukning. Den andra är att de politiker vars uppgift är att lagstifta i dessa frågor inte kommer våga göra de kraftansträngningar som krävs utan en stark folklig opinion. Där i ligger utmaningen om vi vill slippa årtusendets baksmälla. Låt oss lämna oljan innan oljan lämnar oss!

2 comments:

Anonymous said...

Mycket bra artikel!
Folk måste trycka på, som du betonar. Det händer grejer, frågan är om det händer tillräckligt mycket?

USA är en miljöbov av stora mått , och någonting säger mig att många av USA´s invånare än medvetan om detta. Om inte så kan det bli problem.

SSK
Johan Nyström

Anton Andersson said...

Bra artikel. För att bli lite konkreta tycker jag vi ska skriva en motion till stockholms AK om att vi INTE skall bytta kringfartsleden. Nya väger = mer bilism = mer energiförbrukning. Vi bygger in oss i i infrastruktur för 1900 talet! Tänk om vi istället satsade pengarna på kolektivtrafik.