Friday, February 27, 2009

Allt gott har ett slut..


som det heter! Även om jag vet inte om jag håller med om detta konstiga talesätt!

Jag kommer blogga mera på min blogg www.radikalsocialdemokrati.nu

Men jag kommer nog inte kunna avstå från att blogga här ibland med.

( SSK´are , ni är ett skönt gäng)

Thursday, February 26, 2009

"Men han är ju sosse"

Jag är bara tvungen. Det här är jättekul:



Ps. Snott från SSU "lenet".

Uttalande angående val till S-studenters förbundspresidium

Följande skrivelse antogs på SSK:s årsmöte 24 februari angående valet av S-studenters förbundspresidium på kongressen/koventet i juni 2009:

_________________________________________

I juni arrangerar Socialdemokratiska Studentförbundet konvent. Som brukligt är kommer en del personval att hållas bland dem val till förbundsordförande, förbundssekreterare och förbundskassör. Med personval kommer också diskussioner om lämpliga kandidater och i sämsta fall även en massa skvaller. Socialdemokratiska Studentklubben i Stockholm är en av förbundets största klubbar och vi är fullt medvetna om att detta innebär att våra åsikter väger tungt. Vi vill därför öppet redovisa våra ståndpunkter.

Idag är Kajsa Borgnäs förbundsordförande, Daniel Gullstrand förbundssekreterare och Linus Samuelsson förbundskassör. Vi har följt deras arbete under mandatperioderna och är mycket imponerade över deras insatser. Vi upplever att förbundet har fungerar mycket väl under deras ledning. Det är ordning i ekonomin och administrationen. Förbundets röst har vuxit i den allmänna debatten såväl som i partiets interna samtal. Förbundets verksamhet fungerar väl och en rad nya klubbar har bildats och anslutits, ofta efter framgångsrika satsningar från centralt håll. Vi anser att utvecklingen inom S-studenter går åt rätt håll och att förbundspresidiet i mångt och mycket är att tacka. Vi anser således att Kajsa, Daniel och Linus har gjort ett utmärkt arbete och att det vore bra om de ställer upp för ytterligare en mandatperiod.

Samtidigt ska tilläggas att våra röster på konventet kommer att läggas på de kandidater som vi anser är bäst lämpade att leda förbundet. Eftersom det ännu inte är klart vilka kandidater som kommer att ställa upp vill vi inte binda oss vid ett bestämt alternativ i detta läge. Men om det finns ett alternativ som står mot Kajsa, Daniel och Linus på konventet, då måste det alternativet vara något alldeles extra för att få våra röster.

_________________________________________


S-studenter om IPRED

Ett vasst inlägg om IPRED kan läsas här!

Bra jobbat!

Tuesday, February 24, 2009

Friheten, idrotten och kriget.

George Bernard Shaw skrev en gång att "frihet betyder ansvar, därför är den fruktad av de flesta människor". Det ligger något i det. Det förtryck palestinierna lever under är enormt, sådär enormt att vi inte kan föreställa oss det. Och även om jag ogillar att tala om människor som fria (begreppet är så diffust) är det ganska givet att vi i Sverige är betydligt friare än palestinierna och det är också israelerna. Vår frihet ger oss ansvar och skyldighet att stå upp för dem som inte tillåts stå upp, att tala för dem som tystats. Det finns givetvis många sätt att göra det och vissa är bättre än andra. Att låta israeliska tennisstjärnor spela för tom arena för att påminna om den israeliska statens brott är ett bra sätt, även om jag önskar att vi gjorde långt mer än så.

Under 2007 och 2008 hörde Folkpartiet till de partier som skrek högst om vikten av att vi aldrig kompromissar med mänskliga rättigheter i internationell politik eller i idrottsevenemang. LUF-ordföranden Frida J Metso var den främsta förespråkaren av en bojkott av OS i Peking i de mänskliga rättigheternas namn.

Men tydligen gäller respekten för mänskliga rättigheter bara diktaturer. Så kallade demokratier som bryter mot mänskliga rättigheter har Folkpartiet inga problem med. Jasplan till Thailand tyckte regeringen kändes som en räsch idé. Det folkrättsvidriga kriget i Irak stöttade liberalerna och nu tycker idrottsborgarrådet i Stockholm, Madeleine Sjöstedt, att Malmös beslut att publikbojkotta tennismatchen då Israels landslag är med är någon typ av yttrandefrihetskränkning. Madeleine Sjöstedt tycker inte att idrott och politik hör ihop, åtminstone inte när det gäller Israel.

Inkonsekvensen i det liberala vurmandet för den israeliska politiken är för mig helt obegripligt. Gäller mänskliga rättigheter in palestinierna eftersom att de röstade på Hamas? Poängen med de mänskliga rättigheterna har jag för mig är att de faktiskt gäller alla, oavsett religion, politiska åsikter eller annat.

I maj för ett år sedan skrev jag och Paula Rasmusson om varför idrott och politik hör ihop, då inför OS i Peking. Jag vidhåller vad jag skrev då. Idrott och politik hör ihop och när vi står maktlösa inför mördandet av palestinier måste vi göra vad vi kan för att skapa opinion och ta ställning. Då tycker jag att en idrottsbojkott är ett utmärkt sätt att visa vad vi tycker om Israels mördande i Gaza.

Det är dessutom betydligt fredligare än att till exempel stötta ett krig i Irak som i slutändan kostar miljoner människors död.

Bloggat: Perjus,

Friday, February 20, 2009

Generation revolution? - På jakt efter den unga socialdemokratin

Finanskris, arbetsbrist, bostadsbrist och hårdare intagningsregler till högskolan.

I en tid då den största generationen sen 40-talisterna växer upp så är tiderna sannerligen tuffa.

Den nya miljon-generationen (dvs. de födda slutet 80-tal början 90-tal) är en lika stor generation som den fyrtiotalistgeneration som 1968 ockuperade kårhuset vid Stockholms universitet och som sedan fortsatte till att skriva om den politiska dagordningen i Sverige därifrån och framåt.

De unga av idag fortsätter dock att lysa med sin frånvaro i medlemsleden på de partipolitiska ungdomsförbunden och detta trotts att de är en generation med all anledning att vara förbannade över sin relativt mörka framtid.

Att unga av idag och unga av igår har en relativt skild verklighetsuppfattning tordes vara rätt troligt.

Det krävs exempelvis idag allt oftare en vidareutbildning för att få jobb och samtidigt blir det allt fler som konkurrerar om det lågkvalificerade arbetet. Mer än 50% av de emellan 18 - 24 år jobbar idag på osäkra anställningar och unga är kraftigt överrepresenterade bland dem som har socialbidrag. För befolkningen i stort minskar andelen med sjukpenning men för unga är det tvärtom. Av dem som får ekonomiskt bistånd, socialbidrag, är 40 procent mellan 18 och 29 år(källa: Ung idag 2008).

När 40-talisterna skulle ut på arbetsmarknaden så vittnas det om att det fanns gott om jobb och när 40-talisterna så skulle flytta hemifrån så byggdes miljonprogrammen.

Nu kan vi konstatera att vi aldrig kommer att hinna bygga tillräckligt för att möta upp den nya miljon-generationen.

Det är onekligen ett allvarligt problem att unga människor med den nya tidens realpolitiska erfarenheter, fortsätter att lysa med sin frånvaro inom politiken. Medelådern bland de partiaktiva är idag hög och den största enskilda gruppen består fortfarande av 40-talisterna.

Frågan är vart felet ligger? Varför engagerar sig inte unga i politik?

Är det vad som möter dem när de går med i politiken som kanske inte tilltalar?

Eller är det vad som kommuniceras i politiken som gör att de känner sig alienerade från det politiska samtalet?

Dessa och många andra frågeställningar kommer vi att tala om på en heldag om ungt politiskt engagemang på 68:an, den 1 mars mellan klockan 11:00 - 16:00.

Alla ni som känner er berörda av frågan om återväxten är varmt välkomna att delta.

Undertecknat:
Josefin Deiving, SSU-ombudsman i Stockholmsdistriktet
och
Jonas Svensson, Ordförande för SSK

Thursday, February 19, 2009

Välfärd


-Är inte en stark välfärd en investering för samhället?
Är det inte så att människor som mår bra, inte bara är gladare utan är mera friska och arbetar bättre?


Kostar inte fattigdomm oerhört mycket?

"... Barn i Stockholms olika stadsdelar lever i helt olika världar. Det är en skam för en så pass rik stad att barns rätt till en bra uppväxt handlar om tjockleken på familjens plånbok, ... "
Läs mer på ETC
--------------
Jag med andra anser att investering i offentlig sektor inte är en kostnad utan snarare en intäkt. Människor som mår bra är en god investering ur ekonomisk och humanistisk synvinkel...

Ibland funderar jag på hur man på allvar kan anse att det är ok att det finns fattigdomm i ett land som Sverige? Något bra svar har jag alldrig riktigt fått. Ett par smulor från bordet, när borgare dricker Champagne på stureplan skapar knappast ett harmoniskt samhälle.

Wednesday, February 18, 2009

Att göra det "omöjliga" möjligt!



Det var möte igår med SSK. Som vanligt hade jag inte hunnit äta innan, glömt matsäck, och lyckade få i mig en tallrik med nudlar medan ett gäng från Chile oväntat kom förbi och hängde i våran lokal ( som vi delar med SSU)



De var här var ett projekt finansierat av Olof Palme centret, och på en krog i närheten ställde jag via Raul alla möjliga och omöjliga frågor. Chile är ett land där det är lite jobbigt; skolan är privat, sjukvården är privat, pensionerna är privata. Typ allt är privat. Många människor har inte råd att betala för tillräckligt bra skola och sjukvård, alltså förutom den rika klick som alltid har råd- i alla länder. Vi skulle med sociologiska termer kunna prata om en extrem stratifiering av befolkningen ( alltså uppdelning beroende på kapital)

Catti så någonting bra, nämligen att vänstern måste våga göra saker som har lite motstånd i sig. Alltså, istället för att hela tiden spela på högerns spelhalva ( sedan 80 talet..) och därmed cementera ett klimat där allting handlar om hur mycket som skall vara privat; istället för att diskutera vad som faktiskt är skillnaden mellan offentligt och privat.

Kort och gott, vilka är det som tjänar på att verksamheter blir privata? Är det verkligen den "vanliga" medborgaren som tjänar på detta, eller är det ett projekt för en lite klick?


Jag har läst filosofi ett bra tag, och även om jag inte har en så bra analytisk förmåga, förstår jag att det viktigaste är att vara öppen och faktiskt prata om vad olika system leder till.

Skolan

Är det inte så att kommunaliseringen av skolan, samtidigt som man tillåter företag att göra vinster genom privata skolor; inte bara ökar skillnader mellan olika kommuner ( kommuner satsar olika mycket på skolan) samt att privata skolaktöter tjänar pengar till aktieägare från skattepengar? Vad är det som är bra, att pedagogiken kan vara annorlunda på en privat skola, även om så ofta inte är fallet ( förutom detta brukar lärare som är intresserade av alternativ pedagogik genomföra det ialla fall)

Vården

Leder inte privata aktörer till att de som har pengar kan köpa sig förbi köer? Privata barnsjukhus på Östermalm kommer knappat hjälpa dem där jag bor. Hela grejen med företag är att maximera vinsten! Så varför skulle inte en privat aktör tänja på gränsen för vad som är möjligt i verksamheten? Alltså öka köer, minska anställlda etcetera.

Omsorgen

Samma sak här. Själva poängen om man skall ha ett privata alternativ i vården, är att denna minskar på allting som går att minska för att skapa maximal vinst. En kapitalist som inte maximerar vinsten, finns snart inte längre..


Det är precis som bilden säger; handlingskraft kräver vilja, förståelse och kontroll.

SAP är ju inget litet parti, så det är viktigt att man tills kongressen pratar om vilken roll det privata skall ha i offentlig sektor, och kanske framförallt vara kritiska mot att klyftorna ökat under de år man varit regeringsbärare. Det rimmar nämligen fundamentalt illa, att fattiga människor har fått det lite bättre medan rika grupper har fått det mycket bättre under en 20 års period.

Annars har man har liksom missat poängen med vad begreppet vänster betyder, att utjämna ekonomiska skillnader

Desto mer SAP accepterar liberala tankegods, desto mer cementeras politiken åt höger och det blir nästan omöjligt att gå åt vänster. Man så att säga, målar in sig i ett hörn utan att fundera på vad man håller på med. Det behöver inte vara så att man antingen väljer Labours socialliberala politik, eller Chavez politik. Det går att välja en blandning.

------------------------
Vi är på väg mot det som sociologer kallar för 2/3 samhället. Detta betyder att 1/3 inte är "med". Det lustiga i sammanhanget är att den gamla marxistiska analysen funkar här ganska bra. Vi ser redan idag tendenser att människor som är sjuka, arbetslösa, har svårare att komma in på arbetsmarknaden, eftersom att specialiseringen inneburit att färre människor behövs. Med en ökad produktivitet kan vi ha hundratusentals människor utanför arbete och ändå ha en hög tillväxt. En lösning skulle vara att minska arbetstiden, detta är dock kontroversiellt eftersom den moderna människan tror sig vara det han eller hon köper. Att köpa är att vara. Varat har förändrats till att handla om djupare frågeställningar, till att handla om hur man kan passa in i ett samhälle som är baserat på extremt hög konsumtion av varor som ligger utanför det primära behovet. Problemet med samhällets konsumtionshets är att klimatet inte funkar. Våran livsstil i väst går inte att applicera på alla människor på jorden, och därmed måste vi ändra livstil; om vi inte vill ha riktigt stora miljökatastrofer i framtiden. Problemet är att vi är kollektiva varelser, att vara utanför det konsumistiska samhället går inte. Att spjärna emot är att leka David mot Goliat.

Saturday, February 14, 2009

Orsak och verkan...

Det finns ett begrepp inom budhismen som kallas för karma- ens handlingar får utslag i detta och nästa liv.

När jag nu trodde att jag kommit någon vart när det gäller att "kontrollera" livet, vad händer. Jo jag får böter på 1200 kr när jag stressar till en buss; på en konferens i Göteborg. Fredagen den 13e...

Vi i politiken fokuserar mycket på vad vi kan göra för samhället; gott, men du skall inte tro att det inte spelar någon om du inte själv arbetar med dig själv...

Ja, jag kanske är moralist. Om detta innebär att jag tror att det är lika viktigt att analysera samhället som att analysera sig själv !

Det etiska livet, är minst lika viktigt som att sitta i nämnder och styrelser. Håller på att läsa en bok som heter " Hur bör vi leva" Av Peter Singer, och han menar att vi i dagens tidevarv har ett större personligt ansvar än tidigare. Det är en sanning, samtidigt som vi inte skall dödsförklara politiken som verktyg att til exempel minska skillnader -eller införa gratis kollekivtrafik genom skatten! (helst igår..)

Vi måste acceptera hur saker är, för att kunna förändra. Att inte se klart, är att förneka världen.
---------
Pratade igår på krogen lite om varför SAP har 25% röster i Stockholms AK förra valet. Det är ju någonting som inte stämmer.. en sak man skulle kunna göra är att gå ut och fråga folk på stan vad de tycker att S borde arbeta med i staden. Det som är säkert, det är att man inte får många röster om man inte har förslag som når ut till folk. Sedan måste folk känna att det spelar någon roll om man lägger sin röst på S. Frågan är alltså vilka förslag som läggs fram i Stockholms Ak... någonting att rota i..

Thursday, February 12, 2009

Ekonomiska klyftor





Fattigdomskarta, där du ser vilka länder som har problem.. och vi i den rika världen kan såklart göra mera.
Dagarna lunkar på! Man gör det man "ska" och saker och ting känns ibland som sirap. Vi söker ständig efter någonting, en transcendens, att vi är utanför oss själva och skapar någonting. Skulle skriva om myter, religion och det moderna,; men så läste jag en artikel från Arbetaren som skickar mail till mig varje vecka. Tja, vad kan man säga; heja det "moderna"....

"...skillnaden mellan den rikaste och den fattigaste tiondelen av befolkningen i 51 länder världen över har ökat med 70 procent de senste 20 åren. Mest märks klyftan i industriländer eftersom det framför allt är rika hushåll som har tjänat på den långvariga tillväxten fram till dagens ekonomiska kris. ... Förra veckan presenterade LO-rapporten Makteliten – mycket vill ha mer. Enligt denna har skillnaderna mellan maktelitens inkomster och en industriarbetarlön aldrig tidigare varit större än nu ...I veckans Arbetaren avslöjas att den facklige representanten för IF Metall i Volvos styrelse röstade för beslutet att dela ut 4 miljarder kronor till aktieägarna – samtidigt som företaget har varslat 7000 anställda. "
Ok...

Facklig representant och smulor från bordet
Jag gillar speciellt uppgiften om att den fackliga representanten har röstat för aktieutdelning med 4 miljarder, samtidigt som man varslar 7000. Kanske han/hon har aktier i företaget?
En tanke är att när tillväxten samlas hos eliten, kommer smularna att ramla ner från bordet och ge de fattigaste en bättre tillvaro. Det är sant att fattigdommen har minskat de senaste åren, det har FN visat. Samtidigt är det lite problematiskt att vi tillåter tusentals barn dö varje dag för att vi i den rika världen inte ens kan ge 0,7% i bistånd ( fåtal länder som Sverige gör detta..)
Räcker det verkligen att smular kommer ner från bordet, till de fattiga. Som du ser på kartan så är fattigdommen enorm i folkrika länder, och om man vill maximera "lyckan" borde vi utrota fattigdommen.
---------------
Den rika världen är egoistisk
Det går inte att komma ifrån att den rika världen är egoistisk, frågan är om det är politikerna som är det, eller folket? Eftersom att jag tänkte skriva om myter och religion, kan vi fundera kring det faktum att mänskligheten genom urminnes tider genom religionen pekat på det viktiga i att känna medlidande med andra varelser. Både djur och människor, känner smärta, och vi bör handla så att vi minimerar smärtan i världen. Alla stora religioner talar sitt tydliga språk; tänk på din nästa!
-------------------
Judendommen " Behandla andra som de vill bli behandlade"
Kristendommen " Behandla andra som du vill bli behandlad"
Buddismen - Lidandet upphör när begären minskar, medlidande med andra gör att den egoistiska fokusen minskar och genom att engagera oss i andra; finns utslocknadet av lidande!
Islam har säkert någon liknande tanke, även om jag inte vet så mycket om Islam.
------------------
Egoismen kanske är omöjligt att uttrota, vi är kanske individfokuserande varelser. Dock så finns det ingen anledning att lära sig att inse att vi hänger ihop ( helon) och när vi hänger ihop- spelar det roll hur våran näste har det! Det går exemepelvis inte att komma ifrån att om kvinnan i lägenheten får spö av sin man, kommer vi påverkas! Om vi inte känner medlidande med andra varelser, så har vi psykopatiska drag.
Att varsla en massa anställda, och sedan ge aktieutdelning pekar på inkonsekvensen i kapitalismens logik. De som inte har skall ha mindre, och de som har skall ha mera.
När skall vi inse att mänskligheten hänger ihop? Att vi är en värld där vi alla tjänar på att minska fattigdom och lidande. Medlidande med andra, meditation över de tustentals barn som dör varje dag, kanske skulle göra att några vaknade upp ur sin törnrosa sömn. Men det sker inte eftersom att vi ofta tenderar att fokusera på oss själva.
------
Gisslet heter egoism; egoism leder till begär, begär leder till förluster, förluster leder till smärta.

Wednesday, February 11, 2009

Radikal frihet?


( "Björn"debatten är sorlig. Tips till Björn är att lägga framm radikala förslag på de nivåer som är möjligt. Ideologisk debat är absolut inte fel; problemet är att nu handlar diskusionen om personer och inte ideologi. Detta var väl inte meningen?)
Jag läste dagens DN; kulturdelen och funderade över vad poeten egentligen sa? Min hjärna söker alltid efter "sanningar" även om jag inser att jag skapar mitt eget opium, genom att välja det jag tror på -Buddism, Socialism, "pragmatism" etcetera.
Den som faktiskt tror att det finns "objektiva" sanningar, skall man vara rädd för. Antingen för lite filosofi, eller för mycket..

Radikal frihet, tror jag han var ute efter; men vad är detta för något?


Frihet är frihet till någonting, eller avsaknaden av någonting. Då kommer frågan, vad vill jag helst, slippa friheten eller få den serverad. Svaret är att jag vill ha både och. Ush vad jobbigt!

Men det går ju inte. Antingen skapar man politiska system som gör individen till beslutande organ, eller så skapar man kollektiva system som är beslutande organ. Populärt är väl att göra en blandning av kollektiva och individuella beslut.

Vad grundar sig samhället på; produktion och konsumtion?
Hur dessa saker skall organiseras är inte givet, det finns ingen naturlag som säger att privat eller offentlig sektor skall vara så eller så stor. Beroende på var vi är i samhället verkar det som att vi tenderar att tycka att vi antingen skall öka privatiseringen eller det offentliga. En inte helt orimlig tanke är att de som tjänar på privatiseringen är de som är mest drivande för att privatisera skolor, sjukhus, sänka skatten med mera. Och att det är tvärtom hos alla övriga, att de vill behålla det offentliga, eller bygga ut det?
Så vad kan man göra, jo i det privata kan man välja att göra som "alla" andra ( vad nu de gör?) eller motsätta sig tankar och handlingar. Eller göra en blandning.
De privata radikala valen, är det svåraste; att peka på vad som är fel i samhället är mycket lätt. Om man vänder sig inåt inser man hur mycket man har att arbeta med sig själv. Herre gud, är jag verkligen sådan?
Jag insåg någonting gång för inte länge sedan att jag faktiskt inte behöver göra som alla andra.
Oj. Snacka om uppvaknande ( du kanske tycker detta är självklart...). Jag behöver inte stressa, köpa en massa prylar, och framförallt behöver jag inte hela tiden tänka på vad andra skall säga eller tänka om jag gör si eller så. Om någon tycker att jag går för sakta i Stockholm, inte springer i tunnelbanan, etcetera. Strunt samma om folk tycker att jag är knäpp som inte gör det eller det, som Kierkegaard påpekat är det viktigt för varje människa att finna sin egen sanning. Min sanning är att dra ner på tempot. Jag har självmant levt i den borliga hetsiga verkligheten för länge. Jag har inte varit ärlig mot vem jag är, vill vara, och i nuet och framtiden kommer vara.
Alla små val, som gör att dagen blir bättre och framtiden ljusare är väl antagligen bra val? Även om det såklart finns dåliga också!
Oj! Jag insåg att jag inte behöver handla en massa grejer. Ingen bryr sig om jag "bara" har 15 skjortor och 20 T-shirts ( hjälp..). Det som spelar roll är ju hur vi är som människor, inte vad vi har på oss!?

Den radikala friheten, handlar kanske om att våga tänka och handla annorlunda?
Ett frö som kan växa till en privat sanning, som existentialla frågor kanske ofta gör.
Vad är din sanning?

Monday, February 9, 2009

Ja, alla kvinnor är sjukt ointresserade av ideologi...

... det är genetiskt. Eller så ställer vi bara högre krav på kvalitet i debatten än ni män...

Björn Andersson har skrivit ett av de märkligaste blogginlägg jag läst på länge. Han frågar på sin blogg om vi kvinnor inte diskuterar ideologi. Eftersom vi inte involverat oss i det han kallar en ideologisk bloggdebatt. Den där ideologiska bloggdebatten han talar om är den där han själv undrar om inte s-bloggarna Laakso och Morian är riktiga sossar.

Mitt svar på din fråga Björn är att jo, det gör vi visst. Jag svarade på ditt inlägg här på SSK-bloggen och jag anser mig höra till de bloggare som när jag hade en egen blogg skrev en hel del om ideologi. Jag vill gärna diskutera hur vi kan föra en socialdemokratisk politik åt vänster på 10-talet. Jag vill diskutera hur vi ska hantera det faktum att utförsäljningar och skattesänkningar radikalt förändrat våra förutsättningar, hur ska vi hantera det. Jag vill diskutera vad som gick fel på 90-talet. Jag vill diskutera växande klassklyftor, fackets behov av internationalisering, folkrörelseproblemen inom arbetarrörelsen och på vilket sätt den ökade blockpolitiken kommer att förändra det ideologiska landskapet. Jag vill inte diskutera ett gäng rätt okända bloggare (för utanför den lilla sfär vi kallar bloggosfären är det, tro det eller ej, ingen som vet vilka vi är).

Den typen av ideologisk debatt som förs på till exempel Fredrik Janssons blogg, i Libertas eller på Tvärdrags ledarsida är intressant och ideologisk. Debatten om vem utav -s-bloggarna som är eller inte är socialdemokrat är vare sig det ena eller det andra. Huruvida två bloggare är "riktiga socialdemokrater" är helt enkelt inte en tillräckligt intressant fråga.

Jag tycker att den debatt du kallar ideologisk förminskar ideologi och ger den ökade personfixeringen plats. Jag tycker att den får socialdemokratin att framstå som en småaktig rörelse med skumma tendenser. Därför är jag helt enkelt inte intresserad av att delta. Och jag slutar helt enkelt läsa bloggar som inleder sina debattförsök med tarvliga personangrepp.

Kom tillbaka med en riktig ideologisk debatt, men kanske är inte du intresserad av ideologi om det inte innebär smutskastning. Om "vi kvinnor" inte är intresserade är det kanske inte oss det är fel på, utan debatten.

En radikal Socialdemokrati!


Cattis efterlyste tankar om Socialdemokratisk politiskt innehåll. Med koffein i blodet tänkte jag skriva av mig lite snabbt vad jag anser SAP bör arbeta för. Here we go.... kaffe intravenöst..

1. Ta bort utgiftstaket. Motivering: För att det hindrar reformer; Assar Lindbeck, högerns superekonom menar att man måste ibland kunna gå ifrån tanken att det hela tiden skall vara ett överskott på 2% i de offentliga finanserna. Varför just 2%, vem kom på denn siffra? Skåne har haft dessa tankar, det blev ett hima liv. Varför? Det blir inte per definition oreda i ekonomin bara för att man går ifrån ett system som har sin grund i 1900 talets kris. JA, visst är det kris nu, en större kris, därmed finns det en poäng att stimulera ekonomin. Nu är jag ingen expert, men räcker verkligen 20 miljarder som SAP vill stimuera ekonomin med?

2. Inför fri kollektivtrafik. Motivering: Vi måste lära oss att ta bussen 9 km istället för att ta bilen. De flesta resor är korta och kollektivtrafiken är genial. Det borde kosta som fan att åka bil små resor. För övrigt så tycker jag Volvo skulle köpa upp norska fabriker som gör el-bilar. De verkar ha kommit länge i Norge på detta område än i Sverige.. eller varför inte göra egna el-bilar?

3. Lägg ner försvaret. Tja, detta är ju inte alls realistiskt, men om 20 000 tusen skall stå emot ryssarna kan vi faktiskt lägga ner försvaret och göra någonting annat för närmare 40 miljarder. Demokratiprojekt i Ryssland kanske ? Istället för att Sverige skall åka omkring och bistå NATO i Afghanistan så skulle Sverige kunna starta andra projekt i området, som inte innefattar hormonstinnade elitsoldater som ändå kommer få rejält med pisk av ryssen; om de anfaller!

4. Öka skatten för medelinkomstagare och höginkomsttagare gradvis. Till strax under 50% som det var på den gamla goda tiden..

5. Utveckla vård, skola, omsorg genom att inte gå på tanken om att marknaden gör saker bäst, utan att det offentliga kan vara lika bra och bättre. Förbjud privata skolor, pedagogiken är nog knappas orginell på alla privata skolor, förbjud privata sjukhus, vi har samma vårdbehov om vi är rika eller fattiga. Förbjud privata aktörer i omsorgen, det blir ju bara vanvård av alltihopa..

6. Utöka biståndet varje år! Peter Singen anser att varje medborgare som kan betala 10% till välgörande ändamål bör göra detta. 1% är inte mycket att snacka om, låt oss satsa mera. Vi har utnyttjat världen tillräckligt.

7. Utveckla alternativa energikälor istället för kärnkraft. Stora satsningar i denna ekonomiska oro skulle kunna kompensera nergångar i arbetsmarknaden.

8. Staten borde gå in som ägare i banker och se till att vansinnigheter som deravatainstrument slängs på soptippen. Staten skulle ( och gud vad jag skulle jubbla) köpa Investor, Wallenebergs maktbolag, så vi slipper ialla fall en kapitalist ägande klass i detta landet. Faktiskt är jag för att staten går in som ägare genom börsen i flera sektorer, helst vill jag avskaffa detta spel, som aktier handlar om, men det sker väl inte på ett par årtionden.

9. Ändra pensionssystemet, med 0 % satsning på aktier. Jag vill inte att brats med champagne bakfylla skall investera mina pengar som jag skall leva för när jag är gammal. Jag vill hellre isåfall att de används som investeringar från statens sida, i tex. utbildning.

10. Höj studiebidraget rejält. Man måste kunna leva som student, och NEJ alla super inte upp alla pengar.

11. Bygg och renovera bostäder. Bygg bostäder där folk har råd att bo. Hyresrätten är grym, den skall vara norm inte satt i någon skamvrå.

12. Vi bör sedan ha stora möjligheter att få arbeta 6 timmar per dag, istället för 8. Inte alla skall behöva göra detta, men staten skall stödja människor som av olika skäl inte pallar med att arbeta 9-17.

13. Med tanke på den avtagande marginalnyttan ( 11, vita skjortan är inte rika rolig som 1a) för prylar; så borde politiken våga gå ifrån tillväxt som mantra och istället skapa ett i framtiden ekologiskt samhälle där våra relationer med andra, konst och musik ligger i fokus för att konsumera taskiga produkter som ändå går sönder. Skatten borde höjas radikalt för vissa artiklar, med avseende på miljöpåverkan. Vi blir främst lyckliga av vänner, kärlek, gudstro och en tanke om att vi har en mening med livet, och att våra arbeten spelar roll. Poltiken skall maximera förutsättningarna för att människor kan leva om fler hundra år, och det FUNKAR INTE att samhällets bas är konsumtion.

14. Kooperativa tankar borde lyftas fram, lokaldemokrati skall uppmuntras. Starka civila samhällen skapar trygghet och när vi engageras oss i andra blir vi faktiskt mer harmoniska - det är inte för inte alla religioner pekar på hur viktigt det är hur vi är inombords som människor, och hur vi behandlar andra.

16. Köttskatt! Artseperationen mellan människor och djur leder till att vi trycker ihop höns i burar som hackar ihjäl varandra. Om vi vill minimera smärtan i livet, bör politiken med kraftiga åtgärder arbeta för ekologiska jordbruk där djuren ( om vi nu skall käka lik) har det bra. Djur känner smärta, och människan borde ha som mål att minimera smärtan för djur och människor.

I min dröm lever vi i ett:
1. socialistiskt, frihetligt samhälle, med blandade former av direkdemokrati och centralstyrning
2. Feministiskt- där mannen och kvinnan en gång för alla tillåter olikheter och att vi inte utnyttjar varandra.
3. Vegetarisk kost med fokus på rejält mycket grönsaker istället för lik på tallriken. Vi käkar nämligen alldeles för lite medelhavsmat som är så bra. Protein käkar vi för mycket, likväl kolhydrater, men det gröna-sköna- missar vi inte sällan. Ett tips i nuvarande koffeinrus är Alfalfagroddor...

PS. Sedan så är lösningen enligt mig Buddhism ( medelväg inte asketism), som handlar mycket om hur vi skall tänka rätt för att leva rätt.. men det tar vi en annan gång, det finns ju gud bevars en morgondag också DS.

2 Ps. Vi skall såklart också lägga ner kungahuset, men det behöver man väl knappt nämna. Släpp Victoria fri för **** " DS.

Friday, February 6, 2009

Politik, person & politik igen

Person och politik hör samman och vi kan inte i alla lägen skilja på dem. Det blir extra tydligt inför EP-valet i juni, då de stora personvalskampanjerna redan är i gång. Ändå är det min övertygelse att vi gör gott i att hålla i sär de två så ofta det bara går, för det politiska innehållets skull.

Det är ett par dagar sedan det senaste påhoppet på socialdemokraterna Jonas Morian och Erik Laakso. Den här gången är det Björn Andersson som står i spetsen och ifrågasätter huruvida ovan nämnda verkligen är socialdemokrater. En fråga som faktiskt är helt ointressant.

Missförstå mig rätt, jag kan lätt förstå att den politik och den ideologiska del av socialdemokratin som de förespråkar provocerar, men jag förstår inte fokuseringen på deras personer. Det är så missriktat och det blir så fel. För vad är det nya och viktiga i det Andersson skriver? Att han inte gillar Morian och Laakso? Att han tycker att (s) vandrat högerut? Det är inte nytt och det har sagts tusen gånger och det leder inte debatten särdeles mycket framåt. Inte om vi inte börjar att fokusera mindre på den politik vi ogillar och mer på vad vi skulle vilja se istället.

Tänk om Björn Andersson och andra bloggare som inte tycker att mångfald i sjukvården (läs privata alternativ), den nya kärnkraftspolitiken, friskolor och så vidare är en bra väg för vare sig Sverige eller socialdemokraterna istället kunde debattera politiska förslag till vänster. Det är enklare att hitta svaren högerut än vänsterut, mycket för att de borgerliga redan gjort grovjobbet. Desto viktigare med en vänsterdebatt kring ideologi och kring hur ideologin bör omsättas i praktiken.

Personligen tycker jag att vi borde förbjuda vinstdrivande skolor och sjukvård. Ett bra sätt att få bort storföretag ur skola och sjukvård, då de faktiskt inte hör hemma där. Ifall högerregeringen går igenom med sina apoteksplaner tycker jag att vi vid eventuell valvinst borde ta bort de statliga subventionerna av medicin till privata apotek, eftersom det skulle bli en helt enorm förlustaffär för staten (och i slutändan så ekonomiskt ohållbart att både högkostnadsskydd och gemensamt ägda apotek skulle li ekonomiskt ohållbart att ha kvar).

Det är sånt vi borde diskutera. Vad som är vänsterpolitik idag. Inte huruvida enskilda personer är tillräckligt goda socialdemokrater eller ej. Det är ointressant.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Alliansen är en PR maskin



Kärnkaft och Centern...

Jag suckar när Maud deklarerar att C har på något vis ändrat ståndpunkt i kärnkraftsfrågan ( är de för nu?). Jag är dock tillräckligt intresserad av vad PR Alliansen håller på med, att jag gav bort min DN till en annan espresso surplande medelåldersman med palestinasjal; på stureplan. Nu sitter jag och inte arbetar med skolan, och med tanke på att jag inte kommer göra politisk karriär i SAP så är jag dumm som ett fån, som skriver en massa arga inlägg. Om jag la ner lika mycket tid på bloggande som på skolan skulle man bli proffessor.. men poltik är som ett gift; det är helt enkelt grymt skoj att skriva en massa inlägg.

Alliansen, trång i mitten?
Vilket parti har tjänt på Alliansen? Du får tänka i 1 sekund. Ja, rätt svar, moderaterna har tjänat på sammarbetet medans de andra förlorat. C som förrut var ett bondeparti, har blivit stureplans parti, som vinder kappen efter vinden. Folkpartiet har glömt socialliberalismen, som SAP börjar sakta ta över, och moderaterna har lagt till sig med oborligt språkbruk som arbetarparti. Men alltså inte Abetareparti, som SAP säger sig vara. Alla gosar i mitten och säg inte utopi när allting kanske slutar med att SAP står mot M. Alliansen är i praktiken redan ett parti, de andra följer bara efter.

SAP- radikaliteten är död på "högre nivåer"

Och så har vi SAP, som läsaren har märkt anser jag att strävan efter att inte vara radikal, retar gallfeber på mig. Tyvärr så är det logiskt. SAP var radikala i början av 1900 talet, blev sedan mindre radikala och slutade tvärt på 80 talet ett vara radikala. Det kan ha att göra med också den tendens att toppen köpte iden om kapitalismen som enda system, på 80 talet..

Det går inte heller rent praktiskt att vara radikal när man fjättrat sig vid ett utgiftstak. Pensionsöverenskommelsen är en annan härlig liberal "seger". Att börsen går upp och ner ville SAP inte fatta för ett par år sedan.. men vad händer nu, jo 400 kr mindre i fickan för pensionärerna nästa år. Leve kapitalismen..

Men hur tänker då alla sossar som är så liberala att de på 80 talet lika gärna kunde tillhört folkpartiet? Jo, man skall inte avskaffa kapitalismen utan utnyttja den maximalt. Alltså, många vill absolut inte ändra ekonomiskt system; endast reglera lite skatter och annat, så att det ser ut som att man kan klättra hur långt som helst, även om man är född i Bagarmossen.
Detta är en teknokratisk syn, snustorr, och grå.

Faktum är att man får vända sig till Syd Amerika om man skal hitta ledare som aktivt strävar efter en annan världsordning, där man vågar fråga sig om kapitalismen har ett slut.

Och kära vänner, allting börjar väldigt tidigt. Kontaknät och dissen av Marx börjar i tonåren och fortsätter sedan genom kommunalpolitiken, SSU etcetera.

Vi vill något mer
Problemet är att folk vill någonting mer. I folkdjupet finns en längtan efter ett samhälle där man tar bättre hand om varandra. Där det inte är konstigt att lämna tidningen till en okänd på ett cafe, prata med en hemlös som i desperation babblar en himla massa, när man frågar hur det går med tidningsförsäljningen. Ett samhälle där det är självklart att man stöttar varandra, inte för att själv tjäna på det främst, utan för att man lärt sig att det är viktigt att man lägger ner energi på andra; inte bara sig själv.

Och; det går inte att döda drömmar. Partieliten kan vilja bränna upp alla Marxistiska och post-marxistiska böcker som finns. 68 an kan göra hur många väljaranalyser de vill. Riksdagsmän kan lära sig att inte tycka själv utan att följa partilinjen, för vi med hjärta kommer att segra.

Ett rött hjärta ger sig inte.

Tuesday, February 3, 2009

De liberala tendenserna i S














( "Är vänstern de nya liberalerna?" Som Olle Svenning ställde frågan i en bok för ett par år sedan. Det kan man undra.. borde kanske läsa boken som samlar damm hemma..)

Det är knappas någon hemlighet att Stockholms Län ( kallat för "lenet") är dels en stark del av socialdemokratin samt en "liberal" del av arbetarröelsen.

Större egenavgifter i vården

När Danielssons Lakejer skriver ..

" För min del får Damberg och Nylund Watz förvisso förespråka ökad avgiftsfinansiering som ett sätt att modernisera vården; det är deras demokratiska rättighet och ingen attack mot Sahlin. Att förslaget i sig är borgerligt och ganska korkat och därför i sakfrågan förtjänar mycket kritik är en annan sak."

... blir jag inte förvånad! Det är helt i Lenets "tradition". Men låt oss gå tillbaka lite i tiden, till ett viktigt begrepp som kanske inte hörs lika ofta, men som är en grundstomme i tanken om att betala privat istället för genom offentlig sektor.

Egenmakt och välfärdens kris

Begreppet heter " egenmakt" och har ett par år på nacken. Poängen ( tror jag?) med egenmakt är att kunna motivera minskad offentlig sektor så att individen själv får bestämma. Rakt ut handlar det om att försöka sno till sig lite liberala tankegods, men att paketera om det så man inte rakt ut säger att liberaler har rätt, för det vore ju jobbigt!

Vad är det då som gör att delar av socialdemokratin vill "sno" liberala tankar? Tja, rent teoretiskt gillar medelsvensken någon sorts socialliberalism. Det är lite lagom. Mest lagom vinner skulle man kunna proklamera..

Poängen med att vilja införa mera avgifter i vården handlar om iden att välfärden kommer få problem i framtiden, för att färre arbetar. Detta stämmer om man tror att BNP tillväxten är det viktigaste måttet. Proffspolitiker som Damberg ( sitter i Riksdagen) har lusläst rapporten om framtiden, och köpt tanken på att vi måste skära ner på den offentliga sektorn, eller i alla fall inte putsa in mer pengar, för vi har inte råd.

ETC och privat och offentlig konsumtion

Det intressanta är att den socialistiska tidningen ETC analyserat hur riksdagspartierna vill öka den offentliga sektorn kontra den privata i framtiden. BARA det lilla vänsterpartiet ökar den offentliga sektorns utgifter sett till BNP resten har budgeterat liten offentlig investering och stor ökad privat konsumtion. Även SAP. Vi har att välja mellan att hela tiden öka den privata konsumtionen när vi har tillväxt, eller att öka den offentliga.


Har vi fått nog med välfärd?

Nu tänker jag vara elak! Är det verkligen så att vi har skapat det perfekta samhället? Är politikens uppgift att bara småjustera lite eller behövs det nya drömmar? Lever politiker i samma verklighet som vi andra? Visst skall vi som Ann-Marie Lindgren påpekat se vad vi kan göra nu, men var är drömmarna?

Har vi slutat att drömma om ett jämlikt samhälle; NEJ! Även om högerförslag ibland kan få det att verka så.

Vi måste börja tänka med hjärtat. Vi har visst råd.

PS. Det finns en jättefin graf där man tydligt ser att SAP inte alls budgeterat så mycket ökade offentliga investeringar ( ok, innan den ekonomiska kraschen) , utan att man däremot kontinuerligt vill ganska kraftigt öka den privata konsumtionen. Problemet är att jag inte kommer in på etc.se Men jag lovar när jag kommer in på sidan att publicera grafen.DS.

Monday, February 2, 2009

Framtidsdagarna- bra jobbat!


Hej, skall fatta mig kort; bra bevakning över framtidsdagarna Cattis och Björn!
EU val, skall bli intressant!
- Hur får man folk att bry sig?
Tillbaka till skolböckerna..

Sunday, February 1, 2009

Något nytt på gång inom (s)?

Hemma från Västerås och Framtidsdagarna har jag lagt mig på soffan och njuter av att ha fått ta av mig skorna och få vila benen. Sömn har varit en bristvara under helgen, men jag är ändå inte så trött som jag borde vara.

Det var fyra saker som stack ut under Framtidsdagarnas sista dag. Wanja Lundby Wedins tal, Mona Sahlins tal, Margot Wallströms tal och Marita Ulvskogs tal. Det var de fyra stora när vi avslutade den här helgen och sparkade igång valkampanjen. Det ska förvisso sägas att talen i sig höll varierande kvalitet, Mona och Wanja är väldigt skickliga retoriker medan Marita Ulvskog än så länge känns ovan i den rollen. Men det var inte det som spelade roll. Det är inte därför jag känner mig pigg efter helgen fastän jag egentligen borde vara trött.

Istället är känslan efter helgen en känsla av att det verkligen är något på gång. Den där energin som vi tappade bort någon gång i början av 2000-talet är där. En känsla av entusiasm och kraft. Och av nytt.

Wanja talade på förmiddagen och på eftermiddagen var det Mona, Margot och Marita. Sedan avslutade Jämtin. Det ska sägas att jag ofta varit den första att kritisera ovan nämndas politik när jag inte gillat den, men det ska lika väl sägas att det som ung socialdemokrat och kvinna spelar roll med dessa skickliga tuffa kvinnor i toppen. Det spelar stor roll. Det är nytt och det är viktigt.

Jag är i princip uppväxt utan några kvinnor som politiska förebilder. När jag var liten var det mest män och åter män. Anna Lindh kom först senare. När jag någon gång i framtiden får se min generations döttrar växa upp vågar jag tro att de aldrig kommer att uppleva detsamma. Nu gäller det också, vilket Margot Wallström mycket riktigt påpekade i sitt tal, att vi ser till att det samma blir gällande i övriga Europa.

Vi måste få in kvinnor i EU och få bort det som Margot Wallström kallade "det tjocka lagret av män" som täpper till hela EU-maskineriet. Jag hoppas att Hillevi Larsson, ung socialdemokrat och riksdagsledamot från Malmö, blir en av dem som är med och tränger igenom det där lagret. Därmed har jag avslöjat vem jag kommer att rösta på i juni 2009.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Bloggat från Framtidsdagarna: [s-buzz], Arvid Falk, Eva-Lena Jansson och Goncharik (som fotat).

Svensk media…

Någon kommer på att socialdemokraternas buskishumoristiska 'S we can' genererar cannabisföreningen Swecan som sökresultat på google, och Aftonbladet och Dagens Nyheter rapporterar det som en nyhet. Samtidigt ertappas utbildningsminister Jan Björklund med att återigen fuska med den statistik som ligger till grund för svensk utbildningspolitik, vilket möts med tystnad.

Opium för folket. Typ.

Fler jobb - inte ökade klyftor

Så var namnet på det sista seminarium jag besökte här på Framtidsdagarna i Västerås. Wanja Lundby Wedin, Thomas Östros och Jan Andersson samtalade under ledning av Berit Högman kring jobben, ekonomin och rättigheterna ur ett EU-perspektiv. Lavall-domen och de tre andra antifackliga EU-domarna stod förstås i fokus, liksom frihandel, finanskrisen, Europafackets roll och hur vi kan arbeta inom EU för att gå från i första hand marknadens union till att bli en i första hand folkets union.

Det var en intressant paneldiskussion, även om mycket av det som sas var gammal skåpmat. Det som framförallt gjorde diskussionen intressant var sammansättningen av panelen. Östros, Lundby Wedin och Andersson är tämligen meriterade socialdemokratiska politiker men med ganska olika erfarenhter och deras olika infallsvinklar gjorde att även gammal skåpmat kändes ganska spännande.

När jag sovit några timmar på tåget och hemma ska jag återkomma med något lite klokare och mer genomtänkt av det vi upplevt under de här dagarna. Nu ska jag gå in och lyssna på Mona Margot och våra EP-kandidater.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Upp till kamp Europa!

Nu är dagens seminarium slut och vi väntar lunch och avslutningstal. Sedan blir det tåg hem till Stockholm och förhoppningsvis hinner jag sova lite på tåget. Det var fest i går, och det känns.

Dagen inleddes då Jens Orback, generalsekreterare, höll ett appell kring krisen i Gaza och vikten av att den svenska arbetarrörelsen nu finns där. Stöttar, samarbetar, bygger upp och utvecklar. Ett viktigt appell.

Wanja Lundy Wedin fortsatte med ett tal som framförallt handlade om Europa och det kommande valet, om vikten av att vi får socialdemokratiska väljare runt om i landet att gå och rösta. Det var ett tal som berörde praktiskpolitiska verkligheter, men som jag främst minns för de ideologiska resonemangen och den viktiga delen om den växande rasism som vi måste, men är för dåliga på att, bekämpa.

Lundby Wedins tal var bra. Till och med jag, morgontrött och sliten, vaknade upp och kände mig ganska manad att sätta igång med valarbetet inför EU-parlamentsvalet. Det är viktigt.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

I övrigt:
Har du väl inte missat S-studenters EU-valblogg Upp till Europakamp.

Aktivism och hur man använder nätet

Charlotta Ulvenlövs emminenta seminarium om hur framtidens aktivism ska utformas har precis avslutats, och hon har ett par viktiga punkter partiet bör ta till sig:

  • Internet kan inte vinna valet - däremot är det en nödvändighet för att organisera arbetet.
  • Partiets hemsida ska vara en verktygslåda, inte en tidning. Att aktivera sig ska vara lätt.
  • Partiet måste i sina kampanjer organisera även icke anslutna. Detta fungerar också som introduktion för framtida medlemskap.
  • Hamstra kontaktuppgifter till folk i samband med möten eller tillställningar. 
Fällen ej modet och segern är vår!

Partiordföranden har ordet

"Ni såg mycket yngre och vackrare ut igår kväll"
Man nödgas nog hålla med henne. Det var ett jävla liv igår.