Tuesday, February 24, 2009

Friheten, idrotten och kriget.

George Bernard Shaw skrev en gång att "frihet betyder ansvar, därför är den fruktad av de flesta människor". Det ligger något i det. Det förtryck palestinierna lever under är enormt, sådär enormt att vi inte kan föreställa oss det. Och även om jag ogillar att tala om människor som fria (begreppet är så diffust) är det ganska givet att vi i Sverige är betydligt friare än palestinierna och det är också israelerna. Vår frihet ger oss ansvar och skyldighet att stå upp för dem som inte tillåts stå upp, att tala för dem som tystats. Det finns givetvis många sätt att göra det och vissa är bättre än andra. Att låta israeliska tennisstjärnor spela för tom arena för att påminna om den israeliska statens brott är ett bra sätt, även om jag önskar att vi gjorde långt mer än så.

Under 2007 och 2008 hörde Folkpartiet till de partier som skrek högst om vikten av att vi aldrig kompromissar med mänskliga rättigheter i internationell politik eller i idrottsevenemang. LUF-ordföranden Frida J Metso var den främsta förespråkaren av en bojkott av OS i Peking i de mänskliga rättigheternas namn.

Men tydligen gäller respekten för mänskliga rättigheter bara diktaturer. Så kallade demokratier som bryter mot mänskliga rättigheter har Folkpartiet inga problem med. Jasplan till Thailand tyckte regeringen kändes som en räsch idé. Det folkrättsvidriga kriget i Irak stöttade liberalerna och nu tycker idrottsborgarrådet i Stockholm, Madeleine Sjöstedt, att Malmös beslut att publikbojkotta tennismatchen då Israels landslag är med är någon typ av yttrandefrihetskränkning. Madeleine Sjöstedt tycker inte att idrott och politik hör ihop, åtminstone inte när det gäller Israel.

Inkonsekvensen i det liberala vurmandet för den israeliska politiken är för mig helt obegripligt. Gäller mänskliga rättigheter in palestinierna eftersom att de röstade på Hamas? Poängen med de mänskliga rättigheterna har jag för mig är att de faktiskt gäller alla, oavsett religion, politiska åsikter eller annat.

I maj för ett år sedan skrev jag och Paula Rasmusson om varför idrott och politik hör ihop, då inför OS i Peking. Jag vidhåller vad jag skrev då. Idrott och politik hör ihop och när vi står maktlösa inför mördandet av palestinier måste vi göra vad vi kan för att skapa opinion och ta ställning. Då tycker jag att en idrottsbojkott är ett utmärkt sätt att visa vad vi tycker om Israels mördande i Gaza.

Det är dessutom betydligt fredligare än att till exempel stötta ett krig i Irak som i slutändan kostar miljoner människors död.

Bloggat: Perjus,

1 comment:

Anonymous said...

Ja, det liknar minst sagt dubbelmoral. Men en liberal anser väl att "alla" palestinier är terrorister och då har man löst den ekvationen..


Johan Nyström
SSK