Friday, February 20, 2009

Generation revolution? - På jakt efter den unga socialdemokratin

Finanskris, arbetsbrist, bostadsbrist och hårdare intagningsregler till högskolan.

I en tid då den största generationen sen 40-talisterna växer upp så är tiderna sannerligen tuffa.

Den nya miljon-generationen (dvs. de födda slutet 80-tal början 90-tal) är en lika stor generation som den fyrtiotalistgeneration som 1968 ockuperade kårhuset vid Stockholms universitet och som sedan fortsatte till att skriva om den politiska dagordningen i Sverige därifrån och framåt.

De unga av idag fortsätter dock att lysa med sin frånvaro i medlemsleden på de partipolitiska ungdomsförbunden och detta trotts att de är en generation med all anledning att vara förbannade över sin relativt mörka framtid.

Att unga av idag och unga av igår har en relativt skild verklighetsuppfattning tordes vara rätt troligt.

Det krävs exempelvis idag allt oftare en vidareutbildning för att få jobb och samtidigt blir det allt fler som konkurrerar om det lågkvalificerade arbetet. Mer än 50% av de emellan 18 - 24 år jobbar idag på osäkra anställningar och unga är kraftigt överrepresenterade bland dem som har socialbidrag. För befolkningen i stort minskar andelen med sjukpenning men för unga är det tvärtom. Av dem som får ekonomiskt bistånd, socialbidrag, är 40 procent mellan 18 och 29 år(källa: Ung idag 2008).

När 40-talisterna skulle ut på arbetsmarknaden så vittnas det om att det fanns gott om jobb och när 40-talisterna så skulle flytta hemifrån så byggdes miljonprogrammen.

Nu kan vi konstatera att vi aldrig kommer att hinna bygga tillräckligt för att möta upp den nya miljon-generationen.

Det är onekligen ett allvarligt problem att unga människor med den nya tidens realpolitiska erfarenheter, fortsätter att lysa med sin frånvaro inom politiken. Medelådern bland de partiaktiva är idag hög och den största enskilda gruppen består fortfarande av 40-talisterna.

Frågan är vart felet ligger? Varför engagerar sig inte unga i politik?

Är det vad som möter dem när de går med i politiken som kanske inte tilltalar?

Eller är det vad som kommuniceras i politiken som gör att de känner sig alienerade från det politiska samtalet?

Dessa och många andra frågeställningar kommer vi att tala om på en heldag om ungt politiskt engagemang på 68:an, den 1 mars mellan klockan 11:00 - 16:00.

Alla ni som känner er berörda av frågan om återväxten är varmt välkomna att delta.

Undertecknat:
Josefin Deiving, SSU-ombudsman i Stockholmsdistriktet
och
Jonas Svensson, Ordförande för SSK

1 comment:

Anonymous said...

Intressant! Vad som gör att ungdommar är minder intresserade av politik är alltid roligt att språka kring.

* Ungdommar och enpartifrågor*

Alltså, ungdommar är intresserade av politik, men det är snarare enfrågerörelser som är intressanta, inte partipolitik!

Att ungdommar dissar ungdomsförbund är inte konstigt, det vore snarare konstigt om unga människor lägger ner hela sin existens för att rädda jorden, istället för att fundera kring vem man själv är. Jag tror visserligen att de flesta unga, är betydligt mera insatta än vad man först tror. Många ungdommar anser nog med rätta, att miljön är ett problem som man måste göra någonting åt. Jag tror också att unga människor anser att det skall finnas bra skyddsnät för de som hamnar utanför.

*Ideologins död*

I det moderna samhället är ideologierna mer eller mindre döda! Den stämning som fanns 68 är inte närvarande, vi unga tror inte på att världen kommer förändras genom revolution, snarare reformation. När jag menar att ideologierna är döda, menar jag att folk tror att det bara är ett system som gäller. Och varför skall man aktivera sig politiskt, sitta på långa möten, om "alla" riksdagspartier har samma inställning- att kapitalismen är den enda fungerbara systemet.
Människor i det moderna, är pragmatiker, det som funkar är bra.

*S är i praktiken liberala*

S är i realiteten ett ganska liberalt parti, som verkar ha accepterat marknaden. Att då inte en massa radikala människor söker sig till S är naturligt. Om man inte vill förändra S, alltså vrida partiet till vänster.

Jag tror det fanns en stämning på 60 och 70 talet där människor drömde om en ny värld. Baksmällan kom och dagens unga generationer är antagligen mera "verklighetsbaserade" än förrut.

Eftersom att S också politiskt cementerats till center-vänster, är det alltså rationellt av dagens ugdommar att skänka 100 kr till Amnesty, än att närvara på möten, där man inser att man kommer ha svårt att i verkligheten påverka.

Och utan att påverka, som man kanske lättare gör i enfrågerörelser, sinar engagemanget.

Även om det är en finanskris, bostadskris, och andra kriser, har ungdommar fullt upp med att klara sig- det finns alltså marginellt med tid.

Promoe sjunger en låt som handlar om att vi är så stressade i nutiden, men att revolutionen kommer, men inte idag... För vi har INTE tid!

Jag tror att här finns det en viktig poäng. Om det dessutom är cirka 2% (SVD) som är aktiva i politiken, är det kanske intressant att se hur de aktiva politiska engagemang ser ut?

Sedan har vi proffesionaliseringen av politiken, men det tar vi inte upp nu, jag har helt enkelt inte tid..

Mvh
Johan Nyström
SSK