Wednesday, February 11, 2009

Radikal frihet?


( "Björn"debatten är sorlig. Tips till Björn är att lägga framm radikala förslag på de nivåer som är möjligt. Ideologisk debat är absolut inte fel; problemet är att nu handlar diskusionen om personer och inte ideologi. Detta var väl inte meningen?)
Jag läste dagens DN; kulturdelen och funderade över vad poeten egentligen sa? Min hjärna söker alltid efter "sanningar" även om jag inser att jag skapar mitt eget opium, genom att välja det jag tror på -Buddism, Socialism, "pragmatism" etcetera.
Den som faktiskt tror att det finns "objektiva" sanningar, skall man vara rädd för. Antingen för lite filosofi, eller för mycket..

Radikal frihet, tror jag han var ute efter; men vad är detta för något?


Frihet är frihet till någonting, eller avsaknaden av någonting. Då kommer frågan, vad vill jag helst, slippa friheten eller få den serverad. Svaret är att jag vill ha både och. Ush vad jobbigt!

Men det går ju inte. Antingen skapar man politiska system som gör individen till beslutande organ, eller så skapar man kollektiva system som är beslutande organ. Populärt är väl att göra en blandning av kollektiva och individuella beslut.

Vad grundar sig samhället på; produktion och konsumtion?
Hur dessa saker skall organiseras är inte givet, det finns ingen naturlag som säger att privat eller offentlig sektor skall vara så eller så stor. Beroende på var vi är i samhället verkar det som att vi tenderar att tycka att vi antingen skall öka privatiseringen eller det offentliga. En inte helt orimlig tanke är att de som tjänar på privatiseringen är de som är mest drivande för att privatisera skolor, sjukhus, sänka skatten med mera. Och att det är tvärtom hos alla övriga, att de vill behålla det offentliga, eller bygga ut det?
Så vad kan man göra, jo i det privata kan man välja att göra som "alla" andra ( vad nu de gör?) eller motsätta sig tankar och handlingar. Eller göra en blandning.
De privata radikala valen, är det svåraste; att peka på vad som är fel i samhället är mycket lätt. Om man vänder sig inåt inser man hur mycket man har att arbeta med sig själv. Herre gud, är jag verkligen sådan?
Jag insåg någonting gång för inte länge sedan att jag faktiskt inte behöver göra som alla andra.
Oj. Snacka om uppvaknande ( du kanske tycker detta är självklart...). Jag behöver inte stressa, köpa en massa prylar, och framförallt behöver jag inte hela tiden tänka på vad andra skall säga eller tänka om jag gör si eller så. Om någon tycker att jag går för sakta i Stockholm, inte springer i tunnelbanan, etcetera. Strunt samma om folk tycker att jag är knäpp som inte gör det eller det, som Kierkegaard påpekat är det viktigt för varje människa att finna sin egen sanning. Min sanning är att dra ner på tempot. Jag har självmant levt i den borliga hetsiga verkligheten för länge. Jag har inte varit ärlig mot vem jag är, vill vara, och i nuet och framtiden kommer vara.
Alla små val, som gör att dagen blir bättre och framtiden ljusare är väl antagligen bra val? Även om det såklart finns dåliga också!
Oj! Jag insåg att jag inte behöver handla en massa grejer. Ingen bryr sig om jag "bara" har 15 skjortor och 20 T-shirts ( hjälp..). Det som spelar roll är ju hur vi är som människor, inte vad vi har på oss!?

Den radikala friheten, handlar kanske om att våga tänka och handla annorlunda?
Ett frö som kan växa till en privat sanning, som existentialla frågor kanske ofta gör.
Vad är din sanning?

No comments: