Tuesday, March 24, 2009

Ett hopp som krossades

Jag hade precis kommit hem från en tämligen trist arbetsdag på fabriken. Hem var då ett barackkomplex på en grusplan där jag bodde tillsammans med ett tiotal andra unga värmlänningar och ett gäng polska lastbilschaffisar. Telefonen ringde och det var något om Burma på tv. Jag slog på text-tv och läste om protesterna mot det höjda oljepriset. Det var första gången jag såg något om Burma på svensk text-tv och insikten om att det var stort infann sig direkt. Det var augusti 2007.

Jag hade inget internet där i baracken i Töcksfors. Fick istället förlita mig på att R. skulle ringa mig och berätta vad som hände ungefär en gång i timmen. Ett uppdrag han för i övrigt klarade alldeles utmärkt. Sista veckorna på fabriken var lättare den där sommaren. För att tankarna konstant var på helt annan plats. Hos vänner och kamrater i Burma.

I februari 2007 var jag i Burma. Åkte genom Rangoon, Mandalay och Myitkyina. Träffade den unga illegala oppositionen och konstaterade att ett uppror trots den unga entusiasmen kändes ruggigt långt borta. Jag minns hur jag gick på de stora gatorna i Rangoon, samma gator som bara ett par månader sedan var värdar för demonstrationer och massakrar, och kände att upproret var långt borta. Jag minns insikten i augusti 2007, inikten om att jag haft riktigt, riktigt fel.

Det uppror som började i augusti och som sedan kom att kallas Septemberupproret eller Saffransrevolutionen var enormt. Det var så stort och jag minns hur vi (i S-studenters Burmautskott) slukades av det och verkligen trodde att de skulle vara början till slutet. Jag minns hur vi grät när vänner arresterades och jag minns hur modstulna vi var när upproret slogs ner. Det var ett och ett halvt år sedan. Det känns som evigheter sen. Att se filmen Burma VJ var som att återuppleva alltsammans för en stund. Hoppet, modet, grymheten och uppgivenheten.

Ikväll visar S-studenters Burmautskott i samarbete med WG Film, Svenska Burmakommittén, PalmeCentret och Biografen Rio filmen Burma VJ. Det är en film som gjordes av de modiga journalister som riskerade och ofta offrade sina liv för att vi skulle få veta vad som sker i Burma, för att de trodde att vi skulle reagera. Jag hade möjligheten att se filmen redan förra veckan och den är bra, den är ruggigt bra. Se den.

Läs mer.

No comments: