Wednesday, March 11, 2009

Feminism. Helt enkelt.

Igår hade SSK seminarium med Gudrun Schyman. Undertecknad var liksom en hel del andra på vår lokal på Wallingatan för att lyssna. Temat var Feminism som politisk strategi. Det var bra och det var spännande även om jag inte kan hålla med om allt. Och hon är en otroligt skicklig retoriker, och politiker.

När jag blev politiskt intresserad "på riktigt" var jag ungefär fjorton år. Det var kaos i Palestina. Det var valet 1998. Det var Gudrun Schyman. Den där fascinerande partiledaren för vänstern som jag tror drog med sig inte bara mig utan en hel generation unga kvinnor in i det där stora som kallas politiken. För att hon var vass. För att hon vågade sätta ord på så mycket av det som jag kände som ung och förvirrad tjej. För att hon var feminism.

Det var nämligen inte bara politiken och socialismen jag upptäckte utan också feminismen. Och det var i sig ingen liten sak. Feminismen hjälpte oss att sätta ord på en massa tankar och känslor om makt och orättvisa som vi hade inom oss. Den satte igång diskussioner och idéer som både enade och skapade konflikter. I skolvalet 1998 skulle jag och två vänner rösta på (v). Eller snarare på Schyman. Jag minns hur det provocerade en del utav våra klasskamrater, så mycket att de höll i oss och slog oss för vår "djävla-kommunismfeminism-djävla-fittor-blablabla" (vilket för i övrigt resulterade i att jag det tog två år innan jag kallade mig feminist igen, men det är en parantes).

Nu var vi förvisso fjorton år och gick på högstadiet och sen blev vi äldre och allt sånt där. Men trots att jag nog inte riskerar att bli slagen för att jag är feminist idag så är provocerar feminismen fortfarande något alldeles enormt. För att den, precis som socialismen, utmanar rådande maktstruktur.

De senaste åren har feminsimen fått rejält på käften. Den har gått för långt, säger en del. Den har varit för agressiv, säger en del. Man kan faktiskt vara för jämställdhet utan att vara feminst, säger en del. Jaha. Joho. Kanske. Kanske inte.

Kanske är det inte alls så. För kanske har vi inte alls kommit tillräckligt långt. Kanske kan vi aldrig nå någonslags jämställdhet utan feministisk analys och strategi. För hur ska det gå till? Jämställdhet mellan kvinnor innebär att en grupp i samhället, män, måste få mindre makt och att en annan grupp, kvinnor, måste få mer makt. Att bara sitta och vara för jämställdhet på pappret kommer inte att göra Sverige eller världen mer jämställd.

Feministiska reformförslag kan tyckas agressiva för somliga, och beroende på hur vi ser på saken är de kanske också det. För att de just tar makt från en grupp och ger till en annan. Men om jämställdhet är en fråga om makt måste ju också reformer för jämställdhet handla om just makt.

Ps. Grymt kul att så många SSK:are, SSU:are och andra kom till seminariet igår. Det blir roligare när vi är fler.

10 comments:

Johan Nyström said...

Ja. det var ju grymt lyckat.
Gillar " Pappa Metall, mamma Kommunal" hon är helt otroligt duktig retoriskt. Om jag skaffat mera minne till kameran hade jag kunna filma altihop och lägga upp på nätet. Nu blev de filmerna jag tog inte så bra, tyvärr!

Anton Andersson said...

Tyvärr är inte våldet en parantes. Jag önskar verkligen att det kunde vara det. Vi i vänstern drabbas ofta av högers våld (se tidigare inlägg) därför att högerns ideologi handlar om den starkes rätt att förtrycka den svage.

Men även rent faktiskt hindras många (vänster)aktivister i sitt utövande på grund av våld. Frågan är om det är rätt eller fel av AFA med flera att ge sig på nazister. Kanske gör de bara situationen för oss reformister svårare. Eller så ger de oss politiskt handlingsutrymme och motar högerextrimisterna i grind. Jag lutar åt att allt våld är dåligt eftersom våld föder våld men ibland är jag osäker.

ps. Detta skriver jag inte för att polimisera mot inlägget utan som en allmän reflektion.

Johan Nyström said...

Anton, eftersom att jag verkligen försöker att bli Buddist; på nått konstigt sett. Kan jag spontant säga; våld är alldrig rätt väg.

Om jag slår någon på käften, så skapar detta en rad orsak-verkan som leder till att världen blir sämre. Nej, jag accepterar inte våld, oavsett i vilka former.

Världen spenderar så mycket pengar på militären i världen, att vi skulle kunna avskaffa fattigdommen.

Jag skulle inte blir arg om Sverige avskaffade försvaret.

Ja, jag är naiv..

Catti Ullström said...

Våldsdiskussionen är intressant. Jag hör till dem som tycker att Sverige inte ska avveckla försvaret och jag är nog inte rakt igenom pacifist.

Med det menar jag att jag inte tror att våld är en väg framåt men ibland tror jag att våld som försvar är ett sätt att hindra att man istället går bakåt. Dvs krig är kanske inte i alla lägen fel, även om det nästan alltid är det.

Sen vad gäller AFA. Jag tror att de gör oss en stor otjänst. Våld föder våld. Eller jag är övertygad. Och det de gör, gör mig så förbannad.

Lika lite som kommunisterna stoppade nazisterna genom att försöka slå spöa skiten ur SA på gatorna kommer AFA att lyckas. Dessutom har deras agerande den otrevliga konsekvensen att det misskrediterar hela den breda vänstern och ger upphov till idiotiska satsningar där man ska kartlägga unga vänsterungdomar etc.

I övrig är jag enig vad gäller högerextremisters politiska våld. Något som vi hade stora problem med i Karlstad när jag gick i gymnasiet, men säkert också senare.

//C

Anton Andersson said...

Ni har kanske rätt. Samtidigt kan jag inte undå att notera att Catti argumenterar för motsatsen fast på nationalstatsnivå?

Catti Ullström said...

Nej, det där är ju att förenkla en del.

I längsta möjliga mån är jag pacifist, men det finns tillfällen, inom och utom nationalstater, då det inte går. Tex tycker jag inte att USA gjorde fel då de gick in i 2:a världskriget. För att situationen var så extrem. Det skulle ju kunna uppstå en lika extrem situation inom ett land och då är jag inte heller i alla lägen emot användandet av våld, även om det finns få bra exempel på när det fått positiva konsekvenser.

I fallet Sverige och AFA tycker jag dock att situatiionen knappast är så extrem att det inte finns ngn annan utväg än våld och jag ser i princip inga positiva konsekvenser av deras våld, däremot en rad negativa konsekvenser.

Någonstans landar jag i att våld bara är bra att använda i dels försvar och dels extremt extrema situationer... och vilka sådana är... är just en sådär bedömningsfråga som är svår. Generellt används våld inom stater, mellan stater etc alldeles för snabbt.

//C

APSE said...

Feminism har åkt på stryk de sista åren av olika anledningar.

Men det viktigaste skälet är ju att feminism, genusvetenskap, queer etc består av bullshit.

En hel del saknar vetenskaplig täckning
helt enkelt.

Feminism är en tankeideologi utan markkänning.

Catti Ullström said...

hur tänker du då?

jag menar, de flesta som dör av våld dör av våld i hemmet (då man slår kvinna), kvinnor tjänar mindre än män för samma arbete, osv.

ser du inget problem i det? och om du ser ett problem, vilken är då din lösning?

John Apse said...

Catti skrev: "de flesta som dör av våld dör av våld i hemmet (då man slår kvinna"

Jag vet inte vad du menar.
Enligt BRÅ dör 17 kvinnor varje år av våld i en nära relation.

Det är hemskt.

Kan du vara lite tydligare?

Och hur många män dör av kvinnors våld?

Catti Ullström said...

Ja inte särskilt många män dör av kvinnors våld.

Gå in och kolla på Fn:s statistik över människor som dör av våld, och se vem som dör och vem som dödar.