Friday, March 27, 2009

Fortsatt diskussion kring SJ

Efter att ha läst Alex artikel nedan upptäckte jag att min kommentar blev allt för lång att skriva i kommentar sidan, därav publicerar jag denna text här.

Jag har tidigare arbetat på SJ, och har haft äran att serva både Stig Björn Ljunggren och andra pendlare inte bara på Uppsalapendeln men också över hela Sverige. Att det finns en allt större miljömedvetenhet bland Sveriges företag, som arbetar för att deras anställda ska ta tåget istället för bil eller flyg kan absolut konstateras med att allt fler av SJs tåg är fulla till bristningsgränsen.
Jag blir förvånad över att Stig Björn Ljunggren tycker att lösningen på tågbekymren skulle vara konkurrens även om jag mycket väl känner till Uppsalapendlarnas missnöje med tågtrafiken. Att den svenska regeringen tycker så är inte konstigt. Det ligger i deras övriga avregleringspolitik att hasta fram privatiseringar även inom bl.a. Apoteket och banksektorn (som till viss del bromsats in nu i och med den ekonomiska krisen). Konsekvenserna kommer Sveriges befolkning få betala under lång tid framöver.

SJ AB är sedan 2001 ett kapitalistiskt bolag under statligt ägo. Målet är helt enkelt att gå med vinst. Och även om jag i många fall kan vara kritisk till SJs personalpolitik och hur man behandlat sina resenärer under många år så är det systematiska felet inte i det statligt ägda SJs monopolsituation. Det systematiska felet ligger i att svensk kollektivtrafik idag byggs på vinstmaximering. Det är inte många år sedan SJ AB höll på att gå i konkurs och att dess ledning därefter tvingats göra om stora delar av företaget, ibland till det bätte, och i många fall till ett hårdare klimat för personal och resenärer beror ju på att ledningen måste bevisa för sin ägare att man klarar av att styra företaget till vinst.

Samtidigt som SJ ska generera vinst ligger det ett statligt och regionalt ansvar hos våra politiker att ha fungerande kollektivtrafik för medborgarna. De som förespråkar fri konkurrens även inom stambanorna och några få andra sträckor (resten av tågtrafiken har redan idag konkurrens i form av upphandlingar) argumenterar för att tåg kan jämföras med flyg eller bussar. Det finns dock en diamentralt stor skillnad mellan tåg och buss. Det finns bara en järnväg och hur mycket man än vill konkurrera på den sträckan kommer man alltid att stå inför att tågrälsen bara klarar en viss begränsad trafik samtidigt. Vi har redan idag stora bekymmer vad gäller spårkapaciteten inom svensk järnväg. Hur ska vi lyckas skapa konkurrens om det inte ens finns plats för existerande tågoperatörer vid Stockholms central?

Det är framför allt i bristen på statliga medel för en utbyggnad av järnvägen som problemet för svensk järnväg ligger. Det är här Ulf Adolphsons uttalande kommer in. Han har varit statens representant i SJ under många år och är till skillnad från regeringen insatt i frågan. Han vet att konkurrens i svensk järnväg kommer att leda till kaos. Regeringens dogmatiska inställning kommer bara förvärra järnvägssystemet ytterligare. Det man i min mening bör göra är snarare det motsatta:

  • Satsa i enlighet med bl.a. vänsterpartiets förslag på att tidigarelägga utbyggnaden av spår.
  • Återför SJ och Green Cargo som statligt verk, med regionala avdelningar, under en gemensam myndighet med statliga skattesubventioner för att förstärka kollektivt åkande och godstrafik.
  • Gör hårda satsningar på att ge bättre förutsättningar och verktyg för ombordpersonal på SJ att göra ett bra jobb.
  • Avskaffa upphandlingar av regionaltrafik men låt pendlartrafiken styras av regionerna (ex. TIM i vår region) så att de som har bäst kunskap om regionaltrafiken operativt också kan styra tågverksamheten, istället för att allt ska styras ifrån SJ eller Banverket.
  • Ökad satsning på snabbtåg mellan de större städerna men också deras flygfält.
  • Fortsätt SJs och SAS samarbete genom att på sikt lägga ned kortare flygtrafik mellan ex. Stockholm-Göteborg och istället fokusera på tågförbindelser mellan flygplatser.
Ja dessa är bara några exempel på saker man kan göra, och saker som ökar det som egentligen borde stå i fokus; det hållbara samhället. Låt staten ta sitt ansvar för kollektivtrafiken istället för att smula ned det till en massa små privata operatörer, kort och gott. För med all rätt har de som är kritiska till dagens system rätt i att det inte fungerar som det gör nu.

1 comment:

Anonymous said...

Tack för bra läsning! Lite mer djupgående och analytiskt än mitt gnälliga inlägg. =) //Alex