Thursday, March 12, 2009

Hushållsnära tjänster & neokolonialsim på lunchen

För en liten stund sedan satt jag och lunchade med några arbetskamrater. Vi hamnade i ett samtal om kvinnor som arbetar i andra människors hem, det som vår svenska regering kallar hushållsnära tjänster. Globalt rör det sig om väldigt många kvinnor och många av dem är migrantarbetare som alltså lämnat stad eller land, och därmed den trygghet familj och socialt nätverk ofta innebär.

I Thailand är andelen burmesiska unga kvinnor och barn som arbetar som hembiträden stor. De är extremt utsatta, mer utsatta än arbetarna i fabrikerna, eftersom de ofta är helt själva eller med sällskap av en eller två andra tjejer. Våldtäkter och psykisk samt fysisk misshandel är chockerande vanligt. Lön för arbetet är lika chockerande ovanligt. Arbetare som arbetar i andra människors hem hör till en arbetargrupp som konstant glöms bort och negligeras. För att de inte syns på samma sätt. För att de är kvinnor.

En av dem jag pratade med under lunchen har bott i Egypten och berättade om hur Egyptens överklass behandlar sina pigor (vilka oftast kommer från Etiopien). Hon berättade om hur de tvingas bära likadana dräkter som slavarna i Sydstaterna innan inbördeskriget bar. Hur de måste ha "jour" 24 timmar om dygnet. Hur de inte får någon lön utan istället mat och husrum. Hur de inte får prata utan tillåtelse. Hur de är hushållsslavar utan rättigheter.

Hon berättade också om hur fort västerlänningar som bosätter sig i Egypten anammar den egyptiska överklassens kultur. Hur det helt plötsligt blir okej att ha obetald eller väldigt lågt betalt arbetskraft i hemmet, "för det är ju så här, här nere, ni vet, man får ju anpassa sig". Hon berättade om hur dessa västerlänningar behandlar hembiträdena som skit, som slavar, som underordnade och hur man som västerlänning förväntas stäma in i skratten när tjänstefolket hånas och förolämpas. Hur den råa strukturella rasismen blir norm och aldrig ifrågasätts.

Hon berättade om hur västerlänningar lever precis som de kolonialherrar och kolonialdamer som vi med ord alltid fördömer (men förvisso alltid ursäktar eftersom "de visste ju inte bättre", "det var ju sånna tider" och bla bla bla).

Nej visst. Det är inget nytt. Jag blir egentligen inte förvånad. Men jag kan aldrig sluta att chockas över den högst levande neokolonialism och rasism som blir så tydlig så fort svenskar flyttar längre söderut än Tyskland. Och jag hoppas att jag aldrig slutar bli förbannad.

12 comments:

Tobias Schelin said...

Det som vår regering kallar för hushållsnära tjänster omfattas av svensk lagstiftning. Personer som arbetar i andras hem (tjänstefolk?) får inte utsättas för övergrepp, kränkande behandling etcetera. Jag tycker att man ska hålla i sär detta från den verklighetsbeskrivning som finns för t.ex. arbetare i Egypten. Annars får man en väldigt missvisande bild.

Det finns tydligen en mycket stor rädsla och omfattande kritik mot hushållsnära tjänster inom arbetarrörelsen. Samtidigt är många fler positiva till att det gamla ROT-avdraget kommer tillbaka. Vad är egentligen skillnaden?

I detta område behöver den svenska arbetarrörelsen moderniserar och förstå att hushållsnära tjänster inte behöver vara något ont. Likaså är det en möjlighet för vanliga barnfamiljer att faktiskt kunna få mer tid med barnen. Vad är så farligt i det?

Anton Andersson said...

Jag tycker det är fel främst ur en fördelningspolitisk synvinkel.
Att underbetalda kvinnor skall städa hemmen hos välbemedlade känns redan det fel men att staten skall subventionera detta är ännu mer fel. Visst kan de städa själva!

Istället borde pengarna satsas på hemtjänsten som utför liknande uppgifter men åt gamla och handikappade. Då utför de så att det kommer alla till del enligt socialistiska principer. dvs efter behov.

Tobias Schelin said...

Skatteavdraget för hushållsnära tjänster gäller inte bara för personer med goda inkomster. Det är en möjlighet för alla - såväl inkomsttagare som personer som kanske har tillgångar på annat sätt. Om Folkpartiet får igenom sitt andra steg så blir det dessutom ännu större möjligheter för ensamstående Lena med två barn, att ta del av skatteavdraget.

Gällande underbetalda kvinnor så borde det rimligtvis vara så att man kan kräva kollektivavtal av de företag som har anställda inom sektorn. Då hamnar det på lika löneläge och lika villkor som personer som arbetar med städning i företag. Fast jag tror ju inte att det är här som skon klämmer även om du gärna gör sken av det, Andersson.

Jag delar inte den "socialistiska principen" i detta ämne.

Catti Ullström said...

Tobias: Har du ens läst inlägget? Det handlar inte om hushållsnära tjänster i Sverige utan utomlands. Kommentera gärna på det inlägget handlar om, och i det här fallet handlar det inte om Sverige men väl om svennar i utlandet.

Vad gäller hushållsnära tjänster som sak handlar mitt motstånd främst om just det sätt som pigor behandlas, min mor är uppväxt i pigrum och det var ingen särskilt positiv miljö.

Vad det gäller avdraget så vill jag gärna höra varför dem som har råd med städhjälp hemma inte har råd att betala skatt?

Och det där med att vem som helst kan ha folk som städar hemma. Var lite konskevent och titta på vilka som gjort avdraget. Det är inte "vem som helst".

//Catti
som är skeptisk mot alla typer av skatteavdrag

Tobias schelin said...

Jag har läst, ja.

Det är inte "vem som helst" som har sökt skatteavdrag, nej. Det är fortfarande en relativt stor utgift för flertalet, vilket är synd. Därför har t.ex. Folkpartiet förslagit ett andra steg som gör att beställaren bara betalar en fjärdedel av priset. Det innebär 75kr om den totala kostnaden är 300kr. Då närmar vi oss ett skatteavdrag som fler har råd med, och som ger mer tid i vardagen.

Skatteavdrag kan vara något som är bra om det används förnuftigt.

Catti Ullström said...

När du skriver: "Då närmar vi oss ett skatteavdrag som fler har råd med, och som ger mer tid i vardagen", vem är det du syftar på då? Vilka är oss?

Tobias Schelin said...

Förslagsvis det svenska folket.

Catti Ullström said...

som homogengrupp då eller?

tror du på allvar att skatteavdraget är ngt som kommer göra livet lättare för "den vanliga svennen"? kommer de som städar hos andra ha råd att betala någon annan för att städa åt dem? eller räknas inte de som en del av det svenska folket?

kanske är det den svenska övre medelklassen och överklassen du borde skriva. för det är de enda som kommer att nyttja avdraget för hushållsnära tjänster.

//catti

Tobias Schelin said...

Folkpartiet föreslog i dagarna ett andra steg i skatteavdraget för hushållsnära tjänster. Detta innebär en kostnad av 75kr/timme om man utgår ifrån att den totala timkostnaden för tjänsten hamnar på 300kr. Detta leder mig givetvis till svaret på din fråga; ja, jag tror att skatteavdraget kan göra vardagen enklare för "den vanliga svensken" som jobbar mycket och som vill ha lite mer tid över till sina barn. Och ja, jag tror mycket väl att de som arbetar inom tjänstesektorn har all möjlighet att ta del av tjänsterna på egen hand.

Skatteavdraget är också intressant ur en arbetsmarknadssynpunkt. Det ska vi inte glömma. I december köpte 255 000 hushålla olika hushållsnära tjänster, vilket är en ökning med 77.000 sedan april 2008. Antalet heltidstjänster uppgick till 6.100, vilket är en ökning med 3.500 sedan 2007. Fortsätter ökningen så kommer man utan problem att nå över de 10.000 nya arbetstillfällen som KI räknade med. Den totala omsättningen är 3,3 miljarder. Synd bara att Socialdemokraterna betraktar dessa 6.100 heltidstjänster som pigarbeten.

Tobias Schelin said...

Ibland känns det bra att ligga i motkraft till det egna partiet och studentförbundet ;) Särskilt när Mona Sahlin och andra ledande socialdemokrater har deklarerat att sådana som förespråkar detta skatteavdrag inte har i Socialdemokraterna att göra.

Catti Ullström said...

Ja, då är vi verkligen av olika åsikt.

Anonymous said...

Håller helt med Tobias Schelin att man inte skall jämföra Sverige med Egypten eller Thailand i fall som till exempel barnflicka eller hembiträde. Lagstiftning måste finnas, det du beskriver är självklart helt oacceptabelt, och får mig att tycka de unga inneboende barnflickorna och hembiträdesflickorna som fanns förr i Sverige hade riktigt bra.

Känner en person i Sverige som då hon var ung arbetade som kombinerad barnflicka och hembiträdesflicka hos en rik. Det var dålig lön och hon fick jobba hårt. Även om arbetsgivaren var ganska hård skulle det aldrig falla in att håna flickan. Hon fick visserligen inte ha på sig det hon ville har hon sagt (har sett bilder på henne, hon hade vit blus och svart kjol men det fick hon finna sig i, inte konstigare än att en servitrisflicka i dag inte får ha vilka kläder hon vill). Men man skall inte jämföra gamla tider med nu.