Tuesday, March 24, 2009

Nej, Wanja borde inte avgå.

I vart fall inte från posten som LO:s ordförande. Men kanske från en del annat.

Jag ska försöka förklara vad jag menar och har tänkt och resonerat kring en hel del nu. Jag tror att Wanja m.fl är uppriktiga när de hävdar att de inte visste exakt vad det var de röstade igenom. Det kan vi tycka är fel. Jag tycker det är fel.

Wanja sitter, förutom att hon är ordförande för hela LO, på drygt 25 olika styrelseuppdrag. Det räcker med att ha varit heltidsarbetande med två eller tre styrelseuppdrag samtidigt för att inse hur omöjligt det är att ha ett heltidsuppdrag och 25 styrelseuppdrag (och framförallt att på bästa möjliga sätt kunna sköta dessa) utöver det. Där ligger felet, inte i uppdraget som ordförande för LO.

Det finns en sådan kultur. I Sverige, inom politiken och lite överallt. En kultur som gör att "pamparna" som vi andra ibland kallar dem sitter på alldeles för många förtroendeuppdrag. Det får inte bara konsekvensen att det upprätthåller och förstärker hierarkier, det får också konskekvensen att styrelseuppdrag missköts.

Att kräva att Wanja avgår är bara populism, och ganska trist sådan. För vilken reell skillnad skulle det göra? Väldigt liten.

Att se roten till problemet, i min mening en absurd styrelsepamp-kultur, är istället politik. Det är att kräva riktig förändring. Gör det istället.

Media: Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet 2, DN, DN 2, DN 3
Bloggar: Johan Lundberg, Karin Berg, Magnus Holst, Mona (nej, inte Sahlin), Helle Klein, Ingerö,

Ps. Och för i övrigt anser jag att ska hon avgå ska det vara till fördel för en statsrådspost. Ta ta!

Uppdaterat: Helle Klein har kommit fram till samma slutsats som jag en dag efter att detta inlägg skrevs.

1 comment:

Mattias Sääksjärvi said...

Ja vissa av oss hade ju önskat ännu högre än statsrådspost men nu ska vi inte gräva oss ned i det där igen ;)
Jag tycker du har helt rätt. Wanja är en oerhört kompetent kvinna men det bör rensas i uppdrag för samma personer både inom LO och inom SAP. Det är ju inget nytt fenomen att en person sitter på en jäkla massa uppdrag medan andra får slåss om en suppleantplats i någon byggnadsnämnd.