Thursday, April 9, 2009

Att vrida tanken ...


Jag vet vänner, det är jobbigt när de dåliga nyheterna står som spö i backen. Klimatkris, ekonomisk kris, arbetslöshet, samt en ganska så passiv opposition med mera ( snällt sagt).

Hur skall man från oppositionen tackla alla problem? Som jag har skrivit i förra inlägget tror jag inte på triangulering- jag faktiskt hatar uber pragmatismen, vilket för mig är jobbigt att erkänna; eftersom att triangulering för tillfället är på modet.

Anne- Marie Lindgren har sagt att oppositionen inte riktigt vet vad de skall hitta på. Mitt svar är som Tvärdrag ageterar för i det nya numret. Lösningen är offentlig sektor. Jag har skrivit en lång kommentar på Alliansfrittsverige.nu där jag hänvisar till Daniel Ankarloos bok "Marknadsmyter" och där författaren på ett övertygande sätt visar att offentlig sektor har minskar sedan 90 talet, även med den senare upprustning som på 2000 skett. Och varför skall vi tollera en offentlig sektor som är mindre än var den på 90 ellet 80 talet? Varför skall färre händer i vården göra mera arbete? Det är speciellt ologiskt med tanke på att svenska folket gång efter gång säger det självklara " Ja, vi vill ha stark offentlig sektor, så länge pengarna går till vård, skola omsorg, och inte en massa politiskt flumm"

Vad är grejen med offentlig sektor? Jo, det handlar ju i grunden om trygghet. En stark offentlig sektor är för medborgaren, som en stark och kärleksfull förälder kan vara för ett barn. Om barnet känner trygghet och vet hur föräldrarna funkar, formas starka individer, som klarar av motgångar och även blir mer uthålliga. Den sociala tryggheten kan alltså kopplas samman med psykologin.

Svensk BNP har ökat kraftigt från 90 talet, så att det inte finns pengar är en ren lögn. Sedan så har politiker alltid ett val- att öka den privata konsumtionen eller den offentliga. Den offentliga är inte lika "sexig" som den privata, den privata konsumtionen glittrar och tindrar. Den är vacker, och lovar oss en massa prylar som vi tror skall göra oss mera lyckliga, eller i alla fall mer harmoniska. Medan offentlig sektor är ganska grå och vars hit är att skapa trygghet och förutsägbarhet, det är inte glittrigt att gå till skolan, men det gör oss till starka medborgare. Och tro mig, när jag säger att starka medborgare är ur ekonomisk vinkel bra men även humanistiskt.

Du och jag hänger ihop, vi är ett helon , i en värld.

3 comments:

mikael_g_mattsson said...

"...där författaren på ett övertygande sätt visar att offentlig sektor har minskar sedan 90 talet, även med den senare upprustning som på 2000 skett. Och varför skall vi tollera en offentlig sektor som är mindre än var den på 90 ellet 80 talet? Varför skall färre händer i vården göra mera arbete?"
Det blir ju rätt patetiskt när du hävdar att välfärden blivit mindre bara för att den offentliga sektorn har minskat. Det finns ju idag mängder med privata alternativ för välfärdstjänsterna. Som i de flesta fall gör det bättre och billigare än den offentliga verksamheten.

Johan Nyström said...

Det är inte jag som säger detta, det är Daniel Ankarloo fil Dr. i ekonomisk historia som säger.. och boken kostar bara 27 kr på bokus, så jag rekommenderar att köpa den och kolla in statistiken själv!

Jag tror heller inte att en verksamhet blir per definition bättre bara för att den är privat, jag är inte heller så säker på att billigare verksamhet går att kombinera med bra standard. Konkurrens utsatt verksamhet tror jag kan leda till sämre kvalitee, och jag betalat hellre högre skatt och är säker på att verksamheten inte är för hårt slimmad.

Jag tror att verksamheter kan vara offentliga, med bibehållen kvalitee och kostnadseffektivitet. Dessutom är det intressant vad de så kallade vårdvalet har lett till i Sthlm. Där har alliansfrittsverige.nu mycket bra analyser. Bland annat att man helt missat den socioekonomiska ersättningen, vilket Filippa i DN senare medgav...detta var ju inte konstigt, till och med läkarna var ju oroliga.

Vi kan också till exempel ta den amerikanska sjukvården som kostar mer per capita av BNP än vad den gör i europeiska länder och ändå lyckas med bedriften att lämna cirka 40 miljoner utan sjukförsäkring.

Det är ju lite synd, speciellt med tanke på att det mer eller mindre råder en fetma explosion i USA som leder till en massa sjukdommar och en massa problem.

Anders said...

Dina påståenden är ju ganska märkliga med tanke på att vi aldrig någonsin tidigare spenderat mer pengar på den offentliga sektorn än under 2008. Skatteintäkterna slog rekord med 1550 miljarder (kommun, landsting, stat).

Istället för att ständigt ropa efter mer pengar kanske man borde fundera över hur befintliga medel egentligen spenderas.

Även om vård i mångt och mycket handlar om "händer och fötter" finns stora möjligheter att höja produktiviteten, exempelvis genom effektivare organisationsformer och bättre IT-stöd.