Thursday, May 14, 2009

Burma och frihetskampen!


Jag har väl inte så mycket att säga om Burma, eftersom att minna kunskaper är begränsade. Det jag dock har förstått är att den kvinnliga oppositionsledaren Aung San Suu Kyi är mycket viktig för alla de som kämpar för att Burma skall bli en demokrati. Sveriges Radio reporterar om att hon nu har förts till ett fängelse för att hon brutit mot husaresten. Om detta stämmer eller inte är egentligen oväsentligt, juntan vill antagligen på något sätt kunna bli av med den kraftfulla ledaren- utan att det blir revolution.

Det finns ett annat starka personer genom världshistorien som symboliserat kampen för frihet och mänskliga rättigheter. Vi har Gandhi, Dalai Lama, Marthin Luther King, Wollstoncraft osv.

Deras storhet ligger främst i att de övervinner sin rädsla för den personliga friheten för att kämpa för alla människor. Det handlar om en insikt om att det egna livet är kopplat till andra, och att diktaturer måste oavsett de personliga konsekvenserna motarbetas. Deras vapen är kärleken till människan, om vapen är starka maktmedel, och pennan är starkar än svärdet, så är kärleken till människan en kraft som inte går att stoppa.

En diktatur lever på rädsla, detta är det största propagandainstrumentet. Utan rädsla finns det ingen anlednning för folk att tollera illa funktionella statet.
Munkarna i Burma, har likt opposítionsledaren ingenting att frukta; eftersom att en Buddhist fundamentalt tror att människan är en god varelse.

Pacifismen är en mycket stark form av motstånd, eftersom att det grundar sig i kärlek till fienden. Detta kanske är mycket svårt för oss västerlänningar att förtå, eftersom att vi tenderar att se saker i dikotomier (motsatsförhållanden). Det den oppostionella ledaren i Burma gör, är den radikala tanken att juntaldarna lider av att förtrycka folket, och till kärlek för alla i Burma kämpar hon för frihet. Denna radikalitet är så stark att juntan inte kan mörda henne, utan måste hålla henne vid liv. Oppositionsledaren blir därmed en symbol för frihet och en sorts boddhisatva- en Buddha som valt att arbeta för att få människor att nå upplysning istället för att nå nibbana. Du kan inte ta död på en Boddhisatva, eftersom att personen är per defintion inte har ett eget jag, utan är sammanvävt med universum.

I våran ilska över juntans beteende, bör vi alltså meditera över våra negativa känslor och fortsätta den inre och yttre kampen för en bättre värld.

------------

I ljuset
går jag vidare
mot ingenstans
de drar mig i håret och spottar på
mig
men jag vänder andra kinden till.
De skriker och slår mig med käppar,
bränner mig kropp med glödande järn.
Men de kan inte ta ifrån mig kärleken till
universums alla levande varelser.
De vill att jag skall hata
men jag älskar och sakta förändras
stenhjärtan.
I ljuset går jag vidare
mot ingenstans
en kort meditation innan tröttheten tar vid
jag suger in all världens smärta och
ber för att de skall finna upplysning.
Jag är inte rädd
Jag är inte rädd,
för mina fiender är mina bästa läromästare.

I nibbana skall jag vila, i livet vilar jag.
Jag är rinnande vatten som flyter framåt,
Jag är rinnande vatten.

2 comments:

John Apse said...

Jag kan lova dig att ingen svensk politiker eller aktivist kan ge ett end exempel på vad Burma:s opposition har på sitt program.

Jag tänker också på Dalai Lama och Tibet där många är engagerade utan att känna till historien.

Bakom Dalai Lama:s leende döljer sig en historia av förtryck av värsta sort.
I Tibet har munkarna styrt fram till 1950 då kineserna dök upp.
Innan dess hade en kvinna samma värde som en sten.
Och stenar finns det många av i Tibet.
Det var ett kastväsende och slaveri som var grymt på alla plan.
Ett fritt Tibet blir en religös diktatur.
Inget annat.
Jag ser dock inte Kina:s styre som bra heller.
Men bättre än det jag beskrev ovan.

Catti Ullström said...

Jo då. Jag kan det. Men oppositionen består inte utav ett utan flera partier som vill olika saker.

ALFP och KNU är både värdekonservativa och federalister som driver för stort självstyre för de olika staterna i landet.

Största partiet NLD driver på för socialliberala reformer och satsningar på sjukhus och så vidare.

Socialdemokratiska DPNS vill ha en mer socialdemokratisk stat med utbyggt gemensamt ägande och så vidare.

Gemensamt för de ovanstående samt övriga inom oppositionen är att de enats kring demokrati i den form som de beskrivits i den konstitution som de tillsammans med den demokratiskt valda exilregeringen (som alltså flydde efter 1990) tagit fram.

Vi är ganska många som vet och det finns mycket att veta om det hela. Uppenbarligen är det du som har ingen koll alls.