Monday, May 11, 2009

Ett sämre Sverige

Går till jobbet. Jobbar på jobbet. Går hem från jobbet. Möten, fikastudenter, en öl med någon någonstans. Hemma. Sover. Allting i Stockholms innerstad.

Det där är väl en väldigt förenklad bild av mitt liv just nu. I tidningarna läser jag om finanskrisen, om hur allt fler går på socialbidrag och om kommuner ute i landet inte har råd. Men i mitt lilla medelklassliv i Stockholm märks det knappt, det känns inte. När jag åker hem till Värmland är känslan en helt annan. Oron är så stark att du nästan kan ta på den. Det påverkar människorna just där och just då och är mer än en finanskris, mer konkret och mer påtagligt.

Det blir konsekvensen av inte bara den kris vi är inne i utan också den krispolitik som regeringen presenterar. Medelklassen i storstäderna drabbas inte nämnvärt, på sikt får de det delvis bättre (ingen ränta på bolånet, lägre skatt och så vidare). I andra samhällsskikt i andra delar av landet blir konsekvenserna helt andra och betydligt värre. Arbetslöshet, socialbidrag med konsekvensen att redan fattiga kommuner blir fattigare och så vidare. Det är ingen vacker bild, det upprör och frustrerar. Känslan av maktlöshet är kanske det allra värsta. Vi skapar ett sämre Sverige där ojämlikheten ökar, men hur arg jag än är och hur högt jag än skriker så förändrar jag ingenting.

Det här var ett deppigt inlägg, men läget i Sverige känns rätt deppigt och dessutom är himlen grå.

11 comments:

Anton Andersson said...

Bra inlägg.

Skulle dock snarare säga att du är arbetarklass men i alla fall.
=)

Anton Andersson said...

Fast nog kan vi förändra mycket. Vi måste bara organisera oss ännu bättre. Och ha en bättre politik som gynnar arbetarklassen mer.

Catti Ullström said...

nja, även om jag tjänar kass med pengar så har jag en familj som kan täcka upp när det brakar. och kulturellt definitivt medelklass. hur som helst, jag håller förstås med dig. men det går så snabbt att bryta ner och tar så mycket längre tid att bygga upp, och det skapar en känsla av maktlöshet.

Anonymous said...

Ja, det är skrämmande hur snabbt skillnaderna mellan folk ökar! Ett annat exempel är pensionerna, nergången på 30% eller vad det nu är, ínnebär att börsen måste gå upp betydligt mera än 30% för att man skall ha gått +-0.
Uppgången är svårare än nergången.
Jag tror verkligen att pensionerna i framtiden kommer skapa debatt. Själv funderar jag på om jag skall sätta pengarna i räntefonder eller inte.

Maktlöshet är inget problem om det inte varar för länge. Man skall inte förneka de saker som händer i världen, samtidigt som det kan förändras. Sedan skall man såklart inte vara possitiv bara för att vara possitiv, antar att det är balans som vanligt.

Detta med balans. Ibland funkar det, ibland funkar det uppenbarligen inte ;)

Vi människor lever radikalt olika världar, som du skriver om. Det är dags som Anton säger, att organisera oss.

/ Johan Nyström

LSSKs said...
This comment has been removed by the author.
Daniel said...

Definitivt arbetareklass. Troligen mellanskikt. Inte medelklass.

Skit i pessimismen, Catti. Om jag äntligen har börjat tro på en socialdemokratisk valseger kan du också det.

Johan och Anton säger: Organisera oss! Ibland har det gått så långt och ibland avskyr man den borgerliga politiken så mycket att man undrar om det snart också inte är dags att i enlighet med Ebba Grön beväpna oss...

Kör hårt!

Bombilott said...

Om det nu saknas pengar till alla kan väl Riksbanken trycka upp lite mer?

Eller så kan vi höja skatterna för medelklassen i storstäderna och fördela ut som allmosor till stackarna i skogslänen. Det är ju synd om folk! Räddar vi Saab blir det fler jobb också, om bara någon ville köpa bilarna?

Eller så kan de arbetslösa flytta från skogen till staden där sannolikheten för att få ett tjänstejobb är högre. Städa hos medelklassen, diska på krogen osv. Nått finns det väl alltid.

Ludde Röd said...

Cattis - ta en latte och varva ned. Se krisen som en naturlig del av strukturomvandlingen, industrin drar österut till Asien osv.

Anton Andersson said...

Ludde röd:
Så låter de borgerliga. Själv hoppas jag att denna kris blir slutet för kapitalismen. Troligen blir det inte så men vi måste i alla fall rädda vad som räddas kan i form av jobb.

Tobias Schelin said...

Jag undrar hur Anton vill rädda jobben. Är det genom att staten ska lägga skattepengar på att köpa upp krisdrabbade företag som SAAB? Eller är det genom att börja beskatta folk och företag mer (som Socialdemokraterna vill göra)?

Denna kris är förmodligen inte slutet för varken kapitalismen eller marknadsekonomin. Det ekonomiska system som vi har idag är det enda som har varit riktigt framgångsrikt i modern tid. Att systemet får "hicka" ibland är beklagligt. Dock tror jag inte att erat socialistiska alternativ kommer att magiskt rädda världen och ekonomin.

Catti Ullström said...

Genom att höja skatten och investera pengarna i offentlig sektor, till exempel.