Tuesday, June 30, 2009


Artikel Som handlar om ett nytt kunskapslyft, helt riktigt, stimulera i dåliga tider och betala av i bättre. Bravo!

"... snabbt starta en ny form av kunskapslyft, för att sedan i lågkonjunkturens slutskede satsa mer på yrkesinriktad utbildning."

Saturday, June 27, 2009

Tänk om...


SAP fick ett par tusen nya medlemmmar? Unga och gamla, offentligt anställda och privat anställda? Tänk om det är möjligt, att SAP vrider utvecklingen och likt en fågel fenix reser sig ur askan starkare? Tänk om vi bara är i början av socialdemokratins framstegssaga?

Men det beror nog på om vi vågar lita på våra tankar om ett jämlikt samhälle. Ett samhälle där vi minskar klyftorna istället för att passivt se de växa!

Vi är fria att växa som människor när vi är trygga. Trygghet kommer från att känna stöd för våran utveckling, en sådan utveckling kan bland annat samhällets instutioner bidra med.

Tänk om..

Framstegens små steg
sakta går vi framåt mot det
okända
tanken snurrar mot det ena
mot det andra.
Böcker öppnas, vi pratar om det som
är
kan bli,
en möjlig framtid.
Vi fylls av energi
när vi
tillsammans löser
problemen,
tillsammans är stark.
Små steg
små steg av förändring
i det inre
och yttre.
Förändringen som börjar
i det
inre
och likt en våg på havet
forsar fram obevekligt.
Vi accepterar inte
fattigdomen
smärtan
ojämlikheten.
Vi binder samman
energi
och kämpar
vidare.

Thursday, June 25, 2009

Den där unga generationen alla talar om men ingen förstår

Det talas ibland om den unga generationen. Om problemen för den unga generationen. Bostadsmarknad och ungdomsarbetslöshet och allt det där. Förvånansvärt sällan hör vi de unga formulera problemen, eller kanske framförallt kraven på lösningarna själva. Det sägs att det är för att vi är 80-talister. Som om det faktum att vi föddes under aerobicsens storhetstid automatisk gör att vi helt enkelt bryr oss. Det sägs ibland att det beror på att vi är uppväxta i en sådan tid. Kabel-tv och snabbmat fördummade och vi blev bortskämda vår uppväxt i en tid när samhällsproblemen inte fanns. Som om 90-talskrisen aldrig hänt.

För när de säger att vi 80-talister inte vill engagera oss partipolitiskt för att vi haft det så förbannat enkelt så är det ett förträngande, eller kanske ännu värre en okunskap, om det samhälle vi växte upp i.

När räntan på huslånet helt plötsligt skenade och vi inte hade råd med ordentlig mat och värme så präglade det oss, även om vi inte var vuxna. När hela familjen fick sova framför kaminen på vintern för att pannan gått sönder och vi inte hade råd att fixa den, då trodde jag aldrig att det var något vi gjorde för att det var mysigt. När vi plötsligt inte kunde leka med alla klasskompisarna för att en del av dem kunde leka var för dyrt för oss andra, så kände vi skillnaden på folk och folk. När mamma och pappa bråkade och bråkade om pengar och pengar och pengar, då lyssnade vi. Vi var där. Vi var med. Det påverkade oss. Och det var inte lätt alls.

Ny demokrati. Lasermannen. Skinnheads. Rasistiska mord. Nynazism. Hela familjen stannade inne 30 november. Inget godis på kvällen för det var farligt att gå ut. Nu bodde jag förvisso i ett super-svennigt område och var blond och blåögd, så mina minnen av rasismen på 90-talet är troligen mildare än många av mina vänners. Men när vänner får sina hus vandaliserade och deras föräldrar får stryk, då gör det ont. Det sätter spår. Det påverkar. Det gör oss förbannade.
När vi började högstadiet blev vi plötsligt vuxna barn. Vi skulle leva som människorna i de fördummande såpoperorna som de säger passiviserat oss. Vi skulle se ut som människorna i såpoperorna. Snygga. Smarta. På fart i karriären. Stresståliga. Och plötsligt slutade vänner. Plötsligt förlorade vi vänner. Maktlösheten vi som tonåringar kände när våra vänner tynade bort i självsvält var total. Systemets oförmåga att hjälpa dem skapade förakt. Okänsligheten inför problemen förstörde förtroendet. Uppskattningar visar att någonstans mellan 10 och 30 % av alla unga kvinnor i Sverige idag har eller har haft ätstörningar. Ändå sågs det som enskilda företeelser. Ändå tystades det. Ändå diskuterades det aldrig som ett folkhälsoproblem. Pressen och ilskan vi alla kände förenade oss. Feminismen hjälpte oss formulera vad vi kände.

80-talisternas uppväxt var ingen dans på rosor, och detsamma gäller givetvis 70-talister, 60-talister och 90-talister. Kalla kriget tog förvisso slut när vi var små men det gjorde oss inte till politiskt ointresserade individualister som föredrar att shoppa framför allt. Det är inte för att vi växte upp på 90-talet som vi inte är partipolitiskt engagerade (och jag skriver vi, även om jag själv hör till fåtalet som faktiskt är det). Om något så bör 90-talet gjort oss tillräckligt ilskna att vilja förändra, men av någon anledning så verkar vi inte tycka att partipolitiken är forumet att förändra samhället.

Kanske är frågan vi borde ställa oss varför det är så?

Och kanske är svaret, åtminstone delvis, att vi (socialdemokraterna) är riktigt dåliga på att släppa fram unga förmågor.

I övrigt:
Så har det här blogginlägget hos Alexandra fått mig att fundera kring ungas roll i partipolitiken och därmed föranlett det här inlägget, så jag tycker du borde läsa det också.

Tuesday, June 23, 2009

Visst betalar vi för välfärden, Per Borg.

Anton har redan skrivit om artikeln på DN Debatt där partimedlemmen Per Borg tycker att vi ska betala en del av vår välfärd själva. Jag håller helt med Per Borg när han i rubriken skriver att Vi måste själva betala en del av välfärden”. Jag gör det redan, varje månad. Det kallas skatt.

Men det är ju inte det Per Borg skriver om i sin artikel. Den handlar om ett regimskifte där vi går från välfärdssystem till grundtrygghetssystem. Allmän skola och sjukvård blir i ett sådant system på en basnivå, och så får medborgaren köpa till saker för att höja kvaliteten. Det har gjorts förut, alldeles för ofta och på alldeles för många platser och alltid med resultatet klassklyftor. Utbildning och vård är bland de viktigaste verktyg vi har för att arbeta emot klassamhället. En människas hälsa och utbildningsnivå är onekligen bland de tydligaste klassmarkörerna.

Nu kommer en och annan som läser det här att invända. För det handlar ju inte om att Per Borg vill göra välfärden sämre, utan om att vi måste vara mer flexibla i en modern värld där människors krav är annorlunda. Nåväl. Jag ska försöka förklara hur jag ser på Borgs förslag genom att kommentera det han skriver. Jag börjar precis där han börjar. I början av artikeln:

”Problemet med den framtida finansieringen har sin grund i två glädjande förhållanden. Vi blir allt äldre och vi blir allt rikare. Den demografiska utvecklingen – att allt fler behöver vård och omsorg – kan klaras med oförändrad skatt, om vi godtar oförändrad standard. När vi blir allt rikare växer emellertid också kravet på höjd kvalitet inom välfärden. Det kravet skapar det största finansieringsproblemet.”

På vilket sätt är det omöjligt att tänka sig att vi faktiskt höjer skatten? Är nuvarande skattenivå målet? Vilket är i så fall egenvärdet i det?

”Sveriges Kommuner och Landsting har visat att orimliga skattehöjningar krävs om välfärdstjänster som vård, skola och omsorg ska utvecklas i takt med den ekonomiska utvecklingen. Förra året publicerade två forskare på DN Debatt (29/7) en studie som visade att ökade kostnader för sjukhusvård inte går att finansiera utan skattehöjningar eller drastiskt ändrad finansiering.”

Men med skattehöjningar?

”Opinionsundersökningar visar att det överväldigande flertalet vill betala för bättre välfärdstjänster. I USA, som på ett helt annat sätt än i Sverige låter marknaden skapa balans mellan efterfrågan och utbud, har konsumtionen av sjukvård och utbildning ökat betydligt mer än den privata konsumtionen.”

Det här är en märklig jämförelse, och en tämligen poänglös sådan, då det amerikanska systemet knappast är eftersträvansvärt. Och vad är det som säger att ”det överväldigande flertalet” vill betala privat och inte gemensamt. Opinionsundersökningar visar ju också att svenskar gärna betalar högre skatt om det innebär ökad välfärd (om jag inte missminner mig helt).

”Om en sådan konsumtionsökning ska nås genom höjda skatter krävs ökad kommunalskatt med cirka 11 procentenheter. Kommunalskatten skulle 2030 överstiga 42 procent i snitt, vilket knappast är möjligt.”

Nåväl. Det kan väl knappast vara omöjligt att utforma skattesystemen på ett tekniskt fungerande sätt. Det finns ju en mängd smarta skattetekniker, inte minst inom vårt eget parti, som säkert skulle kunna bita tag i det. För pengarna finns. ”Vi” blir som sagt rikare.

”Så länge skatterna höjdes kunde också medborgarnas ökande krav tillgodoses...”

Ja.

”...Den möjligheten upphörde under 1980-talet. Skattesatserna ökade inte längre, vilket framtvingade förändringar. ”

Men det är väl på intet sätt skrivet i sten? Det var knappast en naturlag som stoppade skatteökningar.

”Den pensionsreform som beslutades under 1990-talet innebar exempelvis att medborgarna fick ta större eget ansvar för sin pension. ”

Och i ärlighetens namn var det väl en reform som skapat vad jag skulle kalla enormt medborgerligt missnöje? Som dessutom visat sig gynna de som redan har och missgynna de som inte har. På vilket sätt kan det från ett socialdemokratiskt perspektiv vara något att framhålla som ett gott exempel?

”De välfärdssystem som ursprungligen infördes för att främja konsumtion av utbildning och vård skulle tilldelas rollen att begränsa just den konsumtionen.”

För det första ser jag inte riktigt orsak verkan hans resonemang. För det andra konsumerar jag varken utbildning eller vård. Vi konsumerar inte rättigheter. Rättigheterna är redan våra.

”Den offentliga äldreomsorgen och sjukvården är försäkringssystem, som ska garantera hjälp när den behövs.”

Fattigvård alltså. Minimistandard för den som inget har. Så kan de som har tillräcklig ”betalningsvilja” få plusmenyn. Det är inte det samhälle jag drömmer om och definitivt inte ett samhälle som den socialdemokrati jag värnar bör arbeta för. Tvärtom.

Bloggat: Hbt-sossen, Morgan Johansson, Sidvind, mfl.

(S)kojar han? Eller är han köpt? Eller har han bara blivit borgare?

Per Borg tidigare socialdemokrat (?) och statssekreterare skriver idag på DN debatt. Han skriver att välfärden måste finansieras med ökade privata inslag.

Innan jag fortsätter skriva, låt mig vara tydlig på en punkt. Jag är inte av naturen att jag tycker att man kan skall ta på sig skygglappar när det kommer till att diskutera nationalekonomisk förtorkning och utan jag anser att man bör diskutera varje vetenskaplig modell med dess förutsättningar. Detta gäller även diskussionen om välfärdens framtida finansiering.

Det är i alltså i finansieringsfrågan Per Borg ger sig ut till strid för ökad egenfinansiering. Han ser att om välfärden skall fortsätta öka i kvalitet kommer skatten att behöva höjas successivt.
Borg redovisar inte mycket av beräkningar. Ett vanligt argument för ökad privat finansiering är dock den sk baumvolls sjuka. Det bygger på att eftersom de offentliga tjänsterna inte kan öka i produktivitet så blir de relativ sett dyrare inför framtiden vilket kan innebära problem med finansieringen. Anarkloo visar dock i sin kritiska bok "Marknadsmyter" att detta är en tankekullerbytta. Han beskriver detta som att det alltid är bättre att köpa en dvd-sperlare imorgon och gå till tandläkaren igår eftersom dvd-sperlaren utvecklas och kommer vara billigare imorgon.
Man menar att det kommer att bli svårt att finansiera välfärden eftersom det krävs fler och fler dvd-sperlare per tandläkarbesök. Detta är dock bara nonsens eftersom, vistt man får fler dvd-sperlare, men man kan väll knappast hävda att tandläkaren blivit dyrare. Eftersom jag har så många dvd spelaren kan jag inte betala skatt för att gå till tandläkaren? Detta är som läsaren förstår ett märkligt trixande med statistik.

Borg verkar dock inte använda sig argumentationen kring Baumvolls skuka, vilken kanske blivit omodern, utan talar istället om våra ökade krav på välfärden. Eftersom vi kräver mer och mer kan detta inte finansieras av skatter. Detta är som den vakne läsaren märker inte vetenskap utan rent tyckande. Det intressanta blir därför de räkndeexempel Borg använder för att bevisa sin tes. Han räknar på att utgifterna behöver öka 150 miljarden till 2030. Hälften av detta, 75 miljarder, tror han kan nås genom ökad sysselsättning och högre effektivitet. Hälften 75 miljarder måste lösas på annat sätt. Men vänta nu? Känns inte siffran 75 miljarder bekant? Just det. Det är samma summa som regeringen SÄNKT skatten med sedan 2006. Skulle det alltså vara en omöjlighet att höja skaterna till 2006 års nivå? Johan Erenberg har visat i ETC att om man bara höjer skatten till 2000 års kvot istället skulle vi ha 200 miljarder extra att spendera. Då kan vi alltså avvekra Per Borgs 75 miljarder och sedan köra gratis tandvård, fri kollektiv traffik och annat smått och gott på det.

Per Borg har idag visat en sak. Vi har råd med välfärden. Bara vi höjer skatten och vinner valet 2010 och inte då anväder oss av stadsekreterare som uppenbart inte verkar kunna räkna så blir vi säkert återvalda 2014 också. När befolkningen märker att den socialdemokratiska modellen håller. Det är bättre om vi gör det gemensamt.

Två slutsatser alltså:
1. Antäll stadssekreterare som är sossar OCH kan räkna i framtiden (jag känner många och det är inte ett problem).
2. Uteslutning ur partiet bör ske även högerut.

Andra om artikeln:
Bjurström, Peter Andersson,
Bara en moderat kan tycka att artikeln ger en "ärlig" bild och "lyfter varenda sten". Läs här.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Monday, June 22, 2009

Politiken, inte individen...

...är det socialdemokratin borde fokusera på när vi diskuterar valförluster och andra motgångar. Det mediedrev, som vi själva allt för ofta går med i, mot våra förtroendevalda gynnar aldrig oss. Det ökar klyftorna som redan finns inom rörelsen, klyftorna mellan oss här nere och de där uppe. Det blir också ett sätt att skylla ansvaret på ett fåtal, trots att ansvaret rimligen är vårt delade. Om det och annat klokt skriver Unga S-kvinnor Rebellas ordförande Gabriella Granditsky Svensson i senaste AiP.

Vidare har samma Gabriella skrivit lika klokt om den ytterst dåliga artikeln som den socialdemokratiske "förså-sig-påaren" Hans Dahlgren skrev på Newsmill förra veckan. Också Daniel Johansson från Lunds socialdemokratiska studentklubb skriver klokt (och rätt roligt) om samma debattinlägg. De skriver det så bra att jag inte behöver göra mer än att instämma. Jag tycker nämligen inte heller att Sverige behöver ytterligare ett liberalt parti.

Saturday, June 20, 2009

2 problem och 1 möjlighet


Bilden: En pojke som packar träkol.

Jag började dagen mycket tidigt, så jag har tid att skriva lite.

1. 1 miljard hungriga!
2. EU- ett elitprojekt?
3. Det öppna fönstret för en "ny" vänster.

Ett tankeexpriment; låt oss säga att du inte äter frukost, lunch eller middag. Tills lunch klarar du dig, alla äter faktiskt inte frukost. Till middag kommer du dock vara **** sur och om tunnelbanan eller bussen inte kommer i tid är risken stor att du blir mycket arg. Nå, det var en dag. Fundera då hur det måste vara att gå omkring mer eller mindre hungrig hela tiden. Aj, ja det vore ju inte så roligt...

Det har på senare tid rapporterats om att världens konstant hungriga, har överskridit en miljard människor. De flesta lever i Asien men det finns också fattiga i övriga delar av världen...

Nå, detta är inget nytt. Globaliseringskritiker och övriga kritiker, vilken label man nu vill stämpla dem som; brukar framhålla att antalet fattiga ökar i världen, även om antalet % har minskat de senaste, ja 20 åren eller så. Det här kan ju låta lite konstigt men det är det inte alls, det är snarare logiskt. OM befolkningen ökar i världen samtidigt som antalet % får ökad inkomster att köpa mat för, ja då minskar antalet % hungriga även om antalet fattiga kan öka.

Nu kan man ju välja glasögon, antingen anser man att antalet % eller faktiska tal är viktiga. Eller så väljer man båda. Det är såklart strålande att världen har blivit mindre fattig på flera sätt de senaste 20 åren, men samtidigt är det gigantiska problem att när nu livsmedelspriserna ökar, så slår det mot fattiga.

1 miljard hungriga är inte bara ett säkerhetsproblem, utan snarare en humanitär katastrof. Du kanske tycker det skulle var jobbigt att bara käka nudlar eller ris ett par dagar i veckan, men faktum är att just detta, att få äta sig MÄTT är ingen självklarhet. (vilken stolpskott som nu trodde det..)

En annan tanke är att vi i väst inte har råd att rädda världen, nej, rädda hela världen kan ju vara lite jobbigt. Men att kraftigt öka biståndet skulle göra skillnad, skriva av skulder skulle göra skillnad, skippa skydstullar skulle göra skillnad, ha skatt på ekonomiska transaktioner göra skillnad med mera. Att se Asiens fattiga som vårat problem- för gissa vad? Människor hänger ihop (Thatcher har fel). Jag lider när du lider. Om du ser ut som ett benrangel och står framför mig kommer jag må dåligt, där jag står med min feta hamburgare och dricker belgisk Duvel öl. Det är psykopati att inte reagera över att människor har det dåligt, och fantasin är konstruerad så att vi kan känna med fattiga tusentals mil här ifrån. Vissa menar att det finns ett energifält som håller människor samman, inte en gud men energi, om det är energi eller empati är sak samma. Jag mår skit när jag vet att jag blir "arg" över att bara äta ris, medan ett par miljarder i världen LEVER på just ris.

Utrota fattigdomen, gör så att kommande århundrade blir det mest framgångsrika historiskt. Det är ingen utopi, inget krångel, förslagen är oändliga. Alltifrån småkrediter till bönder, till ekonomiska avgifter för de miljarder som snurrar runt jorden varje dag. Det är svårt men inte omöjligt att radera fattigdomen. Det handlar i grunden om viljan till att förändra världen, ett naivt hopp om förändring.

-----------------
EU- den nya superstaten?
EU skall få Irland att rösta ja, så att superstaten EU kan växa ( federalism). Man kommer säker lyckas, det är lika bra att ställa sig in på detta. Är EU ett fredsprojekt eller ett handelsprojekt? Jag tror att svaret ligger i att det är både och. Inte vidare social orienterat blir det ialla fall med en höger som styr. Ibland får man höra av gnälliga sossar som inte tål att folk inte vill vara så liberala, att man skall skippa EU´s vara eller icke vara. Bull shit säger jag. Om JAG fått rösta idag, hade jag röstat NEJ. Av en anledning; EU är främst ett ekonomiskt sammarbete. Laval dommen och framtida integration göra att länder som Sverige måste "harmonisera" skattetryck och annat= benfast liberalism.

Jag är för sammarbete, men inte som det ser ut idag. Om fackets makt minskar vill jag inte vara med. Sedan kan folk snacka om fred och ditten och datten hur mycket de vill. Jag vill inte vara med i en union som vars grund är genomliberaliserad ekonomi. Då spelar det ju faktiskt ingen roll om jag röstar på SAP här hemma i Sverige, eftersom att 60% av lagarna i landsting och kommuner kommer som EU direktiv. Ja, det är typ 60%...

Varför tror du marknaden jublar inför EU? ...

Lösningen... lyser i stjärnorna
Nå lösningen på det hela heter någonting, typ skapa nya allianser och tankegångar i vänstern. Socialdemokraterna borde inte vara för Lissabonfördraget om man inte kan vara säker på att facket inte påverkas. Att gissa är ingen bra ide..
Lissabon är ett steg mot federalism, alltså EU som superstat, vilket ledarna drömmer om. Jag är världsmedborgare hellre än EU medborgare.

Det öppna fönstret som infinner sig i en klimat+ekonomisk+ojämlikhets kris är att människor hör ihop. Människan är en kollektiv varelse och att se till hela gruppen menar jag är evolutionärt "riktigt". Människan utvecklas bäst i gemenskap med andra. Individer som springer omkring separerade och utan koll på vad den andra gör är svag. Det är smart att arbeta tillsammans.

Thursday, June 18, 2009

Uttalanden från S-studenters kongress i Göteborg

Dessa uttalanden togs vid s-studenters kongress i Göteborg förra helgen. Ta för er!

Värna demokratin - riv upp FRA-lagen och IPRED!
I hundra år har Socialdemokraterna strävat mot ett samhälle präglat av demokratisk socialism, ett samhälle där medborgarnas trygghet och personliga integritet säkerställs av ett neutralt och transperent rättsväsende. Så ser det inte ut i dag. Det senaste året har den borgerliga regeringen drivit igenom FRA-lagen, som kränker den personliga integriteten på ett oförsvarligt sätt, och IPRED, som riskerar att lägga rättskipandet i händerna på kapitalet. Båda lagarna går stick i stäv med den socialdemokratiska synen på ett demokratiskt samhälle. Trots det valde den socialdemokratiska riksdagsgruppen att rösta för IPRED!

Dagens övervakningssamhälle, där FRA-lagen är en central del, motiveras med hot om terrorism, grov brottslighet och rysk militärmakt. Från internationella organisationer och remissinstanser har det riktats stark kritik mot ”den skarpaste övervakningslag som någonsin skapats i en demokrati”. Att bemöta hot mot demokratin med odemokratiska medel är oacceptabelt. Socialdemokratin måste alltid arbeta för att säkerställa de demokratiska idealen och ta strid mot lagförändringar vars enda syfte är omotiverat spionage på landets medborgare.
Dagens utformning av upphovsrätten och IPRED står i konflikt med rätten till privatliv på internet. Det neutrala rättsväsendet riskerar att ersättas av en rättskipning styrd av ekonomiska vinstintressen. Sedan IPRED förlorat sin status som EU-direktiv efter en dom i EG-domstolen ökar möjligheten att ta bort lagen på svensk såväl som europeisk nivå. Som socialdemokrater ser vi det som en självklarhet att rättskipningen sköts av staten och inte av kapitalistiska intressen.

Socialdemokratiska studentförbundet kräver att FRA-lagen och IPRED avskaffas vid ett socialdemokratiskt maktövertagande och att en socialdemokratisk regering verkar för att direktivet till IPRED rivs upp på EU-nivå.

Sex timmars arbetsdag - en välfärdsreform
I vår del av världen har det materiella välståndet aldrig varit högre. En stark produktivitetsutveckling har gjort dagens höga levnadsstandard möjlig. Men utvecklingen har sitt pris. Hårdare krav och tuffare tempo på arbetsmarknaden har bidragit till en ökning av stressrelaterade sjukdomar och det faktum att många upplever stora svårigheter med att få vardagen att gå ihop. Tid har blivit en lyxvara.

Som socialdemokrater ser vi livskvalitet som något mer än möjligheten att konsumera. Det handlar i minst lika hög utsträckning om att ha tid och ork för vänner, familj, intressen och för att kunna engagera sig i samhällslivet på lika villkor. Dagens arbetstider begränsar människors möjligheter till detta.

Socialdemokratiska studentförbundet anser därför att en förkortning av arbetstiden är nödvändig. Vi menar också att en sådan reform är fullt genomförbar genom en omfördelning av samhällets resurser, från mer konsumtion till mer tid, och en vilja till att utveckla välfärdsbegreppet. Vi vill därför successivt införa sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. För oss är det en välfärdsfråga.

En jämlik bostadsmarknad!
I dag har många unga svårt att få en första bostad, särskilt i storstadsområdena. Bostadsrätter kräver en stor insats och hyresrätter är därför ofta det enda alternativet.
Unga missgynnas när de privata hyresvärdarna själva kan välja vilka de ska hyra ut lägenheterna till. Det beror på att de unga inte har någon tidigare bostad att byta med, saknar referenser, har otrygga anställningar eller utsätts för fördomar. I dagens system är de utsatta för fastighetsägarens godtycke.

Socialdemokratiska studentförbundet vill ändra på detta. Att förmedla alla hyresrätter genom en kommunal eller regional bostadsförmedling skulle öka rättvisan och minska segregationen. Ett offentligt kösystem skulle behandla alla sökande lika och minska problemen med svarthandel på bostadsmarknaden. Dagens system misslyckas med att komma åt segregationen genom att sökande ofta sorteras bort på grund av till exempel utländskt klingande namn.

Socialdemokratiska studentförbundet kräver att alla hyresrätter ska förmedlas genom offentliga bostadsköer. En sådan förmedling, fristående från de privata värdarnas godtycke, skulle skapa en mer jämlik bostadsmarknad.

Wednesday, June 17, 2009

Sahlin vann debatten men måste tala mer om arbetarklassens vilkor

Mona Sahlin klarade sig mycket bra i debatten. Hon krossade en vilsen stadsminister som inte verkade ha koll på att automatiska stabilisatorer, som han försvarade, främst består av a-kassan som han själv har varit med om att sänka. Försvaret eller ickeförsvaret för regeringens skattesänkarpolitik är pinsamt.

Sahlin klarade sig bra i debatten om jobben och krisen men satsade också på att beskriva unga människors villkor. Detta var bra och viktigt men känslan var att hon bara talade om halva ungdomskullen, de som skall komma att läsa på högskolan. Den andra delen, den framtida arbetarklassen, som är vår kärna berördes inte på samma sätt. Även i debatten om utbildning framstår det, tyvärr, som att Björklund bryr sig om arbetarklassen när han vill satsa på yrkesutbildningen. Vi socialister som står för det klasslösa samhället vet att Björklund driver en klasspolitik inte för arbetarklassen utan för en medelklass som inte vill bli större eller dela med sig av tjänstemanna jobben och löneutrymmet. Socialdemokratins vilsenhet när det gäller klass får det att framstå som att vi inte står upp för arbetarklassen när vi vill att alla skall få bra kunskap.

Naturligtvis blir det en svår balansgång vi alltid måste ta mellan att ta arbetarklassens parti och samtidigt säga att många borde utbilda sig för att inte vara arbetarklass. Båda två är nödvändigheter för en socialistisk politik.

Det kanske kan tyckas vara larvigt att märka ord och resonemang men detta är ett systematiskt fel som partiledningen gör. Det värsta av allt är att det dessutom är ett medvetet val. Man vill satsa på medleklass väljarna i storstaden. Man tror att arbetarklassen med säkerhet kommer att rösta på Socialdemokraterna. De tror att vi medlemmar utan gnissel och gnäll kommer gå ut i valrörelsen och kämpa för vårt alternativ.

Det är inte så. "Suportarar" måste mobiliseras för att komma ut på banan. I senaste EU fick socialdemokarterna endas 45 % av LO sympatisörerna. Även arbetarväljare måste övertygas för att inte rösta på SD eller gå till soffan. SCB:s partisympati undersökning visar att socialdemoraternas nedgång framförallt handlar om att man går till soffan.
Fortfarande har vänstersidan en majoritet av väljarna men det kommer att bli tajt. För att vinna måste vi ha mycket högt stöd bland arbetarna.

Paritets problem är en otydlighet och indetitetslöshet. Vad vill vi? Vad tycker vi? Hur ställer vi oss till socialismen och vad är nästa steg?

Vi behöver hitta tillbaka till identiteten av ett arbetarparti och stå upp för socialistmen och vågar prata om klassamhället. Lösningarna, däremot, måste vara nya.

Andra om debatten:
Ann-Kristine Johansson, S-buzz, SVD,

Om oppinionen:
SVD,

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Tuesday, June 16, 2009

Tankar från S-studenters kongress

Det var längesedan jag var så trött som jag var när jag vaknade igår och insåg att jag försovit mig. Sprang upp (faktiskt) och sprang till jobbet (faktiskt) och hann precis i tid. Var väldigt trött.

Det har varit ett par minst sagt hektiska veckor för S-studenter och för SSK. Kårval följdes av EP-val som följdes av S-studenters 20:e kongress i Sveriges baksida (also known as Göteborg). När kongressen avsutades på söndagen och vi satte oss i bilarna och åkte hem var det inte bara jag som var trött, det var vi allihop. Trötta men förhoppningsvis ganska nöjda. För trots att det varit mycket så har det varit väldigt roligt. Och trots att det känns ganska skönt att vi har sommaruppehåll längtar jag lite tills det sätter igång igen i höst.

De flesta av våra motioner gick igenom, inte minst för att så många SSK:are gick upp i talarstolen och gjorde riktigt bra ifrån sig där uppe. Exempelvis är S-studenter nu (äntligen) för sex timmars arbetsdag och har förändrat sitt allmännpolitiska program så att det är mer offensivt i fråga om skatteavsnittet (med lite hjälp från kamraterna i SEK blev det till och med ännu bättre). Vi vill riva upp IPRED och FRA och vi kommer att ha en konferens kring globala marknader. Och så vidare.

Kongressen var bra. Diskussionerna i plenum var riktigt bra. Besluten i plenum var åtminstone stundtals väldigt bra. SSK-delegationen var den bästa delegationen på plats. Alltid i tid, hela tiden fulltaliga och ofta uppe i talarstolen. Dessutom hade vi, till skillnad från övriga klubbar, uppe lika många kvinnor som män i talarstolen. Det var en målsättning från vår sida, en viktig målsättning vi lyckades med.

Stort tack till alla ombud och ersättare från SSK. Ni var grymma och det är så grymt att ni är det. Extra stort tack till Emmy och Erik som drog ett tungt lass och gjorde det riktigt bra. Johan har skrivit det väldigt bra nedan, alla i delegationen tog sitt ansvar. Det stämmer, och på något vis gjorde alla också mycket mer och såg till att det blev väldigt kul.

//Catti

Ps. Och stort grattis till en av mina favoritbloggare, Johannes Åsberg (Bios Politikos), som fick årets Ola S Svenson-pris. Välförtjänt, helt utan tvekan.

Monday, June 15, 2009

Kajsa Borgnäs ordf. S-studenter

Kajsa Borgnäs blev enhälligt återvald till Ordf. för S-studenter ( socialdemokratiska studentförbundet)

Två tal:
1.Välkomsttal
2. Tacktal

Läs mer än en gång och reflektera.

Hej svejs...

S-studenters kongress i Göteborg 2009



Tack för en supertrevlig helg. Jag har genom de gångna åren jag pluggat varit på en rad kongresser; och även om jag inte kommer ihåg skillnader och likheter mellan de olika kongresserna (mer än de olika ordförandena Åsa, Erik, Magdalena, Kajsa); det var trevligt och bra politiska debatter!

S-studenter är viktiga, för den ideologiska debatten och för att bredda SAP.

Grattis till den nya förbundsstyrelsen samt; Kajsa, Daniel och Linus.
Det hör inte till det vanliga att ordf., sekr. och kassör får sitta så länge som ni gör. Anledningen är skulle jag gissa att ni gör ett bra arbete. Gör man ett bra arbete får man förnyat förtroende.

Det skall bli intressant att följa S-studenter i framtiden. Jag tror att förbundet sakta men säkert kommer växa och bli en starkare röst, och förhoppningsvis påverka socialdemokratin.

En central tanke är att S-studenter skall våga tänka nytt, vågar tänka fritt! Detta är enligt mig den viktigaste funktionen hos förbundet; och det som i längden gör att S-studenter kommer stå starkt i sol och regn.

Tack även till SSK delegationen! Jag är imponerad av Erik, Emmy och Catti. Som proffsigt såg till att rum delades ut, in och utjusteringar fungerade, samt gjorde oss väl förberedda inför kongressen. Alla i delegationen har tagit ansvar.

SSK är en stark klubb, med starka åsikter. När socialdemokratin ibland sätter upp fingret i luften för att känna var vinden blåser; är SSK en radikal klubb med klassanalysen alltid i bakhuvudet. När debatten fastnar i röstmaximering fokuserar SSK på den centrala frågan " Hur kan vi minska skillnader mellan de som har och de som inte har?". Om man vågar vara idealist samtidigt som man ser terrängen får man respekt.

När jag blir äldre..
Det är roligt att få vara med i en dynamisk miljö. Antagligen kommer jag när jag blir äldre se tillbaka på tiden i SSK som en mycket viktig period av mitt liv. Eftersom att klubben vågade tänka fritt, vågade tänka "nytt". Jag som har en ådra av idealism, blir glad när människor vågar tänka utanför de givna gränserna. Det socialdemokratin behöver tror jag är en dos idealism, och tron på att samhället går att förändra. SSK är en blåslampa för att minska skillnader i samhället.

Nästa år är det valår, när jag i ösregnet på väg hem från kongressen samtalade med Kajsa, konstaterade vi att det kommer bli stenhårt men roligt. Socialdemokratin kan inte tro att man kan vinna val genom att 1. Vara passiv!
2. Kopiera motståndaren!

Socialdemokratin måste skapa visionen om ett starkare samhällle; där fler får plats, samtidigt som man kommer med egna lösningar, inte bleka kopior av den blå sidan.

Snart är det valrörelse igen, kamrater, jag kommer ha kraftig ångest över valförlust men med er vid min sida kommer jag orka kämpa för vinst. Med er, kamrater, blir jag starkare...!

Tillsammans är stark.


/ Johan Nyström, ombud på S-studenters kongress 2009 i Göteborg.

Monday, June 8, 2009

Framtidens (S)tockholm..?

Jaha. Det har redan skrivits en hel massa om valet och valresultatet. Vi är många som spenderat lite för mycket arbetstid under dagen åt att älta, fundera och försöka blicka framåt. Det är svårt att låtsas som att det är helt lätt. Det är uppenbart att vi inte har ett recept vi kan följa. Att säga att vi famlar lite i mörkret är kanske så nära sanningen vi kommer.

15 % i Stockholm är inget annat än en katastrof. Därtill kan vi nog alla vara överens. Det kändes inte så dåligt i valrörelsen och jag tror faktiskt att stockholmarna är mer sossiga än de röstat, men det är ett kapitalt misslyckande. Ur ett sådant misslyckande kan det komma både bra och dåliga saker.

Det här skulle kunna innebära att vi förstår att vi måste göra om och göra rätt och helt enkelt vågar lite mer. När jag skriver vågar lite mer handlar det främst om att våga driva lite mer politik, våga lite mer på vår politiska förmåga och att våga prova metoder för kampanj och organisering som är nya för oss. Jag talar om att våga lyfta unga och tänkande socialdemokrater i högre utsträckning och om att våga tala till människor som vore de tänkande människor (vilket jag är övertygad om att de allra flesta är). Organisatoriskt och politiskt finns det en hel del jobb att göra men det krävs också en hel del mod för att våga ta tag i det. Idéerna finns redan, formulerade inte minst av en ung generation socialdemokrater som länge ropat högt om att att organisationen behöver reformeras och politiken formuleras. Frågan är bara huruvida vi kommer att våga. Jag önskar att jag trodde det.

Ett annat scenario är kanske att partiet istället ser att vi inte lyckades kommunicera vårt budskap på ett tillräckligt tydligt sätt. Att de konstaterar att det var EU-kritikernas fel eftersom att Folkpartiet gick så mycket bättre. Att de professionaliserar ännu mer och lägger ner ännu mer pengar på "det rätta budskapet 2010". Att vi tappar tron på styrkan i vår egen politik och pratar ännu mindre politik. Frågan är huruvida vi har råd att vara så dumma. Jag tror inte det.

Någonstans landar jag i att jag tror att kraften och styrkan och allt det där finns inom vår rörelse. Jag tror att vi både vill och kan och jag tror att det går. Men jag tror att vi måste göra det. När jag säger vi pratar jag om alla vi som är unga socialdemokrater i Stockholm. Inte för att de som är äldre nödvändigtvis är sämre, utan för att jag tror att det är den unga socialdemokratin som vinner Stockholm 2010. Det är egentligen bara vi som kan visa att socialdemokratin också bär in i framtiden och jag är övertygad om att det är just det vi måste lyckas göra om vi ska vinna 2010.

Med det sagt ser jag verkligen fram emot det kommande året. Valresultatet från igår sätter en enorm press på oss att mobilisera och organisera och vara ute och prata politik. Det sätter press på oss att göra allt det där som de flesta av oss som är aktiva socialdemokrater brinner för att göra, och det känns ganska bra. Jag tror faktiskt, handen på hjärtat, att vi kommer få väldigt roligt.

Grattis piratpartiet men var står ni idéologiskt?

Piratpartiet blev som väntat valets stora vinnare. De är ett enfrågeparti med stora ambitioner. De säger sig ha en idéologi och detta är delvis sant. De är ett mycket liberalt parti men som består av två delar. En snäll-liberal/anarkist del med attack engagerade andranamnet Amelia Andersdotter i spetsen . Den andra delen, där toppkandidaten och partiledaren ingår, är mer högerliberal och prokapitalistisk. Partiledaren Falkvinge har beskrivit sig själv som ultrakapitalist. En ultrakapitalist och en attck-kämpe i samma parti alltså.

Alla partier har åsiktskillnader, inte minst socialdemokraterna vars idéologiska spännvid kan beskrivas som lika stor som piratpartiets. Skillnaden är att vi berättar vart vi står och vilka vi vill sammarbeta med. Det skall bli intressant när partiet under den närmsta tiden måste ta ställning. Går man med i den gröna eller liberala gruppen? Det är intressant sakpolitiskt men framförallt idéologiskt.

Den grundläggande frågan som väntar på att bli besvarad är hur de ställer sig till kapitalismen. För som att hårdra; för eller emot?

Sunday, June 7, 2009

Därför kryssar jag Anna Hedh (S) idag!

EU är ett projekt skapat av eliten för att genom att sätta marknades främst integrera Europa. Detta måste man förhålla sig till när man går och röstar idag. Lissabonfördraget stärker detta EU utan att åtgärda dess grundläggande problem som är den inbyggda högerpolitik som ligger i själva fördragen.

Därför väljer jag idag att kryssa Anna Hedh. Hedh är både tydligt vänster och strukturellt men konstruktivt EU-kritisk. Hennes syn är att EU i framtiden skall få mer av mellanstatlig karaktär och att länder skall kunna ansluta sig de delar man vill vara med i och avstå andra.

Anna Hedh har bakgrund som fritidsasistens och har jobbat mycket med människor med alkoholprblem. Jag tror det är med bakgrunden av EU:s liberala alkoholpolitik som hennes kritik startade. Hon har hjärtat på det rätta stället försvarar människans hälsa och rätt istället för EU och marknaden. Här kommer några skäl att kryssa Anna:

  1. Anna är en pålitlig EU-kritiker - den enda av 220 socialdemokrater i parlamentet som röstade nej till Lissabonfördraget
  2. Anna tar strid för en solidarisk alkoholpolitik - utsedd till årets parlamentariker i hälsofrågor
  3. Anna kämpar för arbetares och konsumenters rättigheter - ska vi ha en inre marknad ska den regleras
  4. Anna står emot Bryssels gubbklubbar - arbetar för jämställdhet och mot sexslavhandel
  5. Anna arbetar för ett fritt Palestina - motsatte sig EU:s isoleringspolitik som bidrog till Gazakonflikten
Få har drivit kampanj för anna eftersom många som stödjer henne är emot personvalet. Tyvärr riskerar hon därför att falla bort trots att hon har stort stöd.


Om Valet:
SVD1, SVD2, DN,
HBT-sossen, Löwdin, Björn Andersson,

Andra bloggar om: , , ,

Saturday, June 6, 2009

EU valet okänt.. bland många unga!


"Trots att det är EU-val på söndag vet en av fyra väljare fortfarande inte om eller när det är val. Det visar en mätning av Synovate. Valet är mest okänt bland de unga."
http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/var-fjarde-valjare-vet-inte-nar-valet-ar-1.885745

Jag har varit kritisk mot att valrörelsen börjat så sent, och se vad resultat blir. En massa människor vet inte ens om att det är val.... så kan det gå!

Friday, June 5, 2009

Vi föds goda ...


men sedan verkar vi glömma varandra!? Jag var i Göteborg för ett tag sedan, hos min syster och kampanjade även med GSHF. Där kom vi in på att även människor som i vuxen ålder är onda eller inte bryr sig om andra; har i sin barndomm varit "goda". Vi männskor föds antagligen alla goda, barn bryr sig om andra och har känsla för gemenskap. Kompisen skall ha det bra.

Någonstans tappar vi bort tanken på att alla människor skall ha det bra- vi fnyser åt den hemlöse, den psykiskt sjuke, alkoholisten etc...

Men det kunde ha varit du. Glöm inte det. Det kunde visst ha varit du..

Igår delade jag ut rosor, och de som blev i särklass gladast var ett par "pundare".
Inte för att jag tror att de går för att rösta, de fiskar snarare efter ett skjut, men det kändes rätt att inte bara gå ifrån dem för att de hamnat fel i samhället.

Hur mycket kostar inte dessa männniskor i pengar? För att inte tala om att det är en frukttansvärd människosyn att låta slitna människor gå runt likt spöken.

Jag köper inte att det har sig själva att skylla. Människan är god.

Man är socialist för att man har den naiva önskan att alla skall ha det bra. Inte för att man tror att det är enkelt att göra om det kapitalistiska samhället, som lämnar vissa efter.

-----
Jag skriver inlägg
spyr ut mina tankar
på en blogg
där folk är
trötta på
mig.
cirkel,
cirkeln går igen.
Winnebäck går i hörlurna
min granne spelar datorspel.
Jag skriver inlägg
i bristen på lugn och ro.
Hösten
Sorgen.
Känner vändningen på
väg.
Sömn.

Wednesday, June 3, 2009

Skattekvoten spelar roll!


Hej, med risk för att skriva ett sämre och flummigare inlägg i ämnet än Catti, så tänkte jag ialla fall försöka...

Vi kan se två saker sedan 80 talet ur skatte och ekonomisk synvinkel:
1. Ojämlikheten mellan den som har kapital och den som inte har, har dramatiskt ökat!
2. Skattekvoten har sänkts.

Det är intressant att Sverige har haft en av de kraftigaste ökningarna i världen när vi delar upp inkomster i tio grupper. De sista grupperna har kraftigt dragit ifrån, medan de första grupperna inte alls fått en lika hög ökad inkomst. Var jag fått det ifrån, vet jag inte, men det går säkert att hitta om någon tvivlar på att det jag säger är sant.

No Bullshit: Sverige har/är blivit ett genomliberaliserat land där SCB årligen gör fina staplar över hur mycket stapel 7,8,9 ligger stjärnor ifrån stapel 1,2,3.

Skattesatsen spelar roll, eftersom att detta möjliggör en större offentlig sektor, alltså utökad ekonomisk demokrati. Om man har 47% eller 55% i totalt skattetryck innebär tiotals miljarder mer eller mindre pengar till staten. Detta i sin tur innebär att staten kan förbättra för människorna i de första staplarna, de som inte hänger med när ekonomin är starkt liberaliserad.

Att inte säga att små ändringar i skattekvoten spelar roll, är att missa att dessa pengar just kan investeras hos grupper som har en låg levnadsstandard. Det är inte paradiset, men närmare paradiset än innan.

Problemet sägs vara att folk drar om tex. skattetrycket skulle vara 55%.
Jag tror inte detta, jag tror att folk i allmänhet gärna lever i ett tryggt välfärdsland, med avancerad skola, sjukvård, än att dra till något U land med närmare 0% i skattkvot. Trygghet, är en sak som många medborgare värdesätter.

Vi har i Sverige ett överskottmål på 2% av de offentliga finanserna. Detta är att spara pengar, vilket inte är fel, men det är tossigt värre när det är ekonomisk kris. Alltså, om det finns färre händer i sjukvården, kommer fler bli utslitna och det kostar också pengar. Jag har alltid undrar varför det skall vara 2% i överskott, varför inte 1,5% eler 4%?

Att våga i en valrörelse säga att man vill höja skatten och pedagogiskt förklara varför, är att ta tanken om ett mera jämlikt samhälle på allvar. Om man tror att man skall kunan förbättra välfärden utan skattehöjningar, finns det ett problem. Pengarna räcker inte, eftersom att själva grunden i en marknadsekonomi är att det alltid fattas just pengar.

Socialdemokratin kan alltså inte minska den lavinartade skillnad i inkomstökning mellan olika grupper; genom att inte våga göra någontig radikalt, alltså genom att våga gå till val på att höja skatten.


Det handlar om klassrelationer, och om skatter. Så "enkelt" är det!

Monday, June 1, 2009

Tankar från en skatteivrare

Det har diskuterats skatter bland s-bloggarna den senaste veckan. Anders Nilsson, Bengt Silfverstrand, Eva Hillén Alhström och Erik Laakso hör till dem som debatterat. Jag har för att vara uppriktigt läst inläggen sporadiskt och föga nogrannt men ändå har debatten, eller snarare dess tema, etsat sig fast. Höjd skatt, blir alltså temat för det här inlägget. Det ska därför inte ses som ett försök till bemötande av några andra inlägg, det är det inte. Se det hellre som mina egna reflektioner om skatter, fördelningspolitik och ägande.

Det finns inget egenvärde i höga skatter, brukar vi säga. Det ligger förstås något i det, höga skatter ifall de inte ska användas till något vettigt har inget egenvärde, de skulle ju i så fall kunna ekonomiskt stötta diverse fula regimer. Höga skatter i ett progressivt fördelningspolitisk system har däremot ett egenvärde och det egenvärdet är just omfördelning.

Den liberala marknadsekonomin har många problem. Det finns en del ytterst nyliberala som inte skulle hålla med mig om den saken men de är verkligen ytterst nyliberala. Den skapar grova ojämlikheter och den reglerar inte sig själv rättvist, den är de facto så pass orättvis att de flesta svenska liberaler inte heller vill se en helt fri marknadsekonomi. Skatter och regleringar har blivit ett sätt att kontrollera marknaden och göra den lite mer rättvis och lite mer gynsam för några fler. Genom skatter omfördelar vi resurser och stoppar in dem i det gemensamma, till exempel vård och skola, som vi sedan efter behov kan få del av. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

Det där är troligen inget nytt för någon, min poäng är bara att i den omfördelningen finns ett egenvärde.

De som vill ha låg skatt brukar bland annat använda sig av argumentet att höga skatter är att ta från den enskilde. Vi bör själva få bestämma över våra pengar. Det är förmynderi. Eller så handlar det helt enkelt bara om den svenska avundsjukan som inte klarar av lyckade och rika människor.

Nåväl, den svenska avundsjukan vet jag inte om jag tänker hävda men visst handlar det om att ta från den enskilde. Absolut. Skatter är att omfördela ägande. Är det en inskränkning i ditt privata ägande? Ja, det är det. Men det är inte den enda inskränkningen. Privata företag inskränker hela tiden vårt "privata" ägande. När du köper din bil eller dina kläder äger du förvisso just de tingen, men aldrig rätten till dem. När du köper en film köper du just den filmen men inte rätten att visa den hur du vill eller som bekant att sprida den på nätet. Så där kan man fortsätta ett tag, men det är hur som helst ganska enkelt att konstatera att det där privata ägandet egentligen är ganska reglerat och att mycket av det du äger, äger du bara delvis. Inskränkningar i ägande är alltså inget som enbart staten sysslar med via skattesystem, det är något som finns överallt och hela tiden.

Men medan de privata företagens inskränkningar i ditt ägande gynnar dem själva, oavsett om det är bilindustrin eller klädindustrin, så gynnar skattesystemets inskränkning i ditt ägande dina medborgare och allra oftast också dig själv. Det går till satsningar som vi gemensamt tar del av, oavsett om det är infrastruktur eller dagisplatser och det går till människor efter behov. De enorma ägandeojämlikheterna i vårt samhälle, klassklyftorna, kan bara utjämnas med om vi omfördelar själva ägandet. Vill vi ha ett samhälle som är jämlikt, om det är drömmen vi strävar mot, så är omfördelning av ägande ett måste.

Därför höga skatter. Därav fördelningspolitikens egenvärde.

Magkänslan styr...


Jag sitter på en buss till Stockholm. Håller på att läsa en bok som handlar om intution och synkrositet, alltså händelser som inte är direkt orsak-verkan, men saker som inträffar och ofta hjälper en. Ett exempel är att du är tänker på en person och denna ringer precis, eller att du är ute på stan och behöver träffa en person, som du sedan träffar. Ja du fattar, saker som händer och som inte borde hända. Eftersom att sannolikheten är nära 0.

Jag vet inte hur jag skall ställa mig till synkrositet, men det händer ganska ofta. Intutionen tänkte jag koppla till politik, och även magkänslan.

Påstående: det är inte det rationella tänkandet som styr ens politiska åsikter utan är i grunden baserade på magkänslan och intuitionen. Detta kan verka skumt, handlar inte politik om logik? Mitt snabba svar är, nej i grunden handlar politik om en känsla för vad man tror behövs. Det går inte att bevisa för någon annan att jag tror människor hänger ihop, och att ett kollektivistiskt synsätt är befriande för de flesta. Man kan lika gärna säga att människan är individ och mår bättre när det inte finns kollektiva strukturer ivägen. Hur många bevis jag för fram angående att en väl utvecklad välfärd är bra för de flesta, kommer det alltid att finnas motbevis.

Problemet med politik är att det handlar om samhällets organisering- alltså om människan. Och människan kan man se på flera olika sätt. Det går inte att bevisa att människan är kollektiv, ialla fall inte med mer än bristfällig statistik som säger en del och ofta säger ingenting. Mer än att folk åt ena sidan följer mönster och sedan bryta alla mönster. Plötsligt gör X helt annorlunda..

Magkänslan är viktigare än vad vi tror. I torsdags bestämde jag mig 5 timmar innan bussen gick till Göteborg att resa, och detta var inte rationellt, snarare baserat på en känsla. Jag följer faktiskt magkänslan, eller intutionen, betydligt oftare än vad jag vill medge.

Val, ideologi, minska klyftor
Någonting säger mig också att detta val vinns av S, eftersom att partiet har förstått att man måste alltid prata om arbete. Det går inte att sluta prata om arbete, då förlorar man. S har blivit starkare och svagare efter förra katastrofvalet. Åt ena sidan fattas en ideologisk debatt, åt andra sidan börjar framförallt unga att driva ideologisk debatt; för man förstår att utan detta kommer inte partiet att kunna utvecklas, utan stagnera och dö.

Stagnation är privat inte så bra, och inte heller för organisationer. Den stora frågan är hur S skall kunna vrida tillbaka de gigantiska klyftorna som växer?

Man måste erkänna problemen som finns och vara villig att skapa radikal långsiktig politik för att minska glappen mellan olika samhällsgrupper. En sak är skatter, en annan sak är utbildning. Kommunaliseringen av skolan har skapat permanenta problem, problem som man måste erkänna för att kunna göra någonting åt. Det går inte att ha radikalt olika förutsättningar i ubildingsvärlden, den bästa utbildning skall i verkligheten vara nåbar för en strävsamm arbeterklass som förtsått poängen med ubildning som en raket mot en bättre framtid.

Utopin mot ett bättre samhälle, kan nås genom att stärka människors egna livsmöjligheter. livsmöjligheterna skall inte begränsas för att man fötts på en viss ort, i en viss klass.