Monday, June 1, 2009

Magkänslan styr...


Jag sitter på en buss till Stockholm. Håller på att läsa en bok som handlar om intution och synkrositet, alltså händelser som inte är direkt orsak-verkan, men saker som inträffar och ofta hjälper en. Ett exempel är att du är tänker på en person och denna ringer precis, eller att du är ute på stan och behöver träffa en person, som du sedan träffar. Ja du fattar, saker som händer och som inte borde hända. Eftersom att sannolikheten är nära 0.

Jag vet inte hur jag skall ställa mig till synkrositet, men det händer ganska ofta. Intutionen tänkte jag koppla till politik, och även magkänslan.

Påstående: det är inte det rationella tänkandet som styr ens politiska åsikter utan är i grunden baserade på magkänslan och intuitionen. Detta kan verka skumt, handlar inte politik om logik? Mitt snabba svar är, nej i grunden handlar politik om en känsla för vad man tror behövs. Det går inte att bevisa för någon annan att jag tror människor hänger ihop, och att ett kollektivistiskt synsätt är befriande för de flesta. Man kan lika gärna säga att människan är individ och mår bättre när det inte finns kollektiva strukturer ivägen. Hur många bevis jag för fram angående att en väl utvecklad välfärd är bra för de flesta, kommer det alltid att finnas motbevis.

Problemet med politik är att det handlar om samhällets organisering- alltså om människan. Och människan kan man se på flera olika sätt. Det går inte att bevisa att människan är kollektiv, ialla fall inte med mer än bristfällig statistik som säger en del och ofta säger ingenting. Mer än att folk åt ena sidan följer mönster och sedan bryta alla mönster. Plötsligt gör X helt annorlunda..

Magkänslan är viktigare än vad vi tror. I torsdags bestämde jag mig 5 timmar innan bussen gick till Göteborg att resa, och detta var inte rationellt, snarare baserat på en känsla. Jag följer faktiskt magkänslan, eller intutionen, betydligt oftare än vad jag vill medge.

Val, ideologi, minska klyftor
Någonting säger mig också att detta val vinns av S, eftersom att partiet har förstått att man måste alltid prata om arbete. Det går inte att sluta prata om arbete, då förlorar man. S har blivit starkare och svagare efter förra katastrofvalet. Åt ena sidan fattas en ideologisk debatt, åt andra sidan börjar framförallt unga att driva ideologisk debatt; för man förstår att utan detta kommer inte partiet att kunna utvecklas, utan stagnera och dö.

Stagnation är privat inte så bra, och inte heller för organisationer. Den stora frågan är hur S skall kunna vrida tillbaka de gigantiska klyftorna som växer?

Man måste erkänna problemen som finns och vara villig att skapa radikal långsiktig politik för att minska glappen mellan olika samhällsgrupper. En sak är skatter, en annan sak är utbildning. Kommunaliseringen av skolan har skapat permanenta problem, problem som man måste erkänna för att kunna göra någonting åt. Det går inte att ha radikalt olika förutsättningar i ubildingsvärlden, den bästa utbildning skall i verkligheten vara nåbar för en strävsamm arbeterklass som förtsått poängen med ubildning som en raket mot en bättre framtid.

Utopin mot ett bättre samhälle, kan nås genom att stärka människors egna livsmöjligheter. livsmöjligheterna skall inte begränsas för att man fötts på en viss ort, i en viss klass.

No comments: