Wednesday, June 17, 2009

Sahlin vann debatten men måste tala mer om arbetarklassens vilkor

Mona Sahlin klarade sig mycket bra i debatten. Hon krossade en vilsen stadsminister som inte verkade ha koll på att automatiska stabilisatorer, som han försvarade, främst består av a-kassan som han själv har varit med om att sänka. Försvaret eller ickeförsvaret för regeringens skattesänkarpolitik är pinsamt.

Sahlin klarade sig bra i debatten om jobben och krisen men satsade också på att beskriva unga människors villkor. Detta var bra och viktigt men känslan var att hon bara talade om halva ungdomskullen, de som skall komma att läsa på högskolan. Den andra delen, den framtida arbetarklassen, som är vår kärna berördes inte på samma sätt. Även i debatten om utbildning framstår det, tyvärr, som att Björklund bryr sig om arbetarklassen när han vill satsa på yrkesutbildningen. Vi socialister som står för det klasslösa samhället vet att Björklund driver en klasspolitik inte för arbetarklassen utan för en medelklass som inte vill bli större eller dela med sig av tjänstemanna jobben och löneutrymmet. Socialdemokratins vilsenhet när det gäller klass får det att framstå som att vi inte står upp för arbetarklassen när vi vill att alla skall få bra kunskap.

Naturligtvis blir det en svår balansgång vi alltid måste ta mellan att ta arbetarklassens parti och samtidigt säga att många borde utbilda sig för att inte vara arbetarklass. Båda två är nödvändigheter för en socialistisk politik.

Det kanske kan tyckas vara larvigt att märka ord och resonemang men detta är ett systematiskt fel som partiledningen gör. Det värsta av allt är att det dessutom är ett medvetet val. Man vill satsa på medleklass väljarna i storstaden. Man tror att arbetarklassen med säkerhet kommer att rösta på Socialdemokraterna. De tror att vi medlemmar utan gnissel och gnäll kommer gå ut i valrörelsen och kämpa för vårt alternativ.

Det är inte så. "Suportarar" måste mobiliseras för att komma ut på banan. I senaste EU fick socialdemokarterna endas 45 % av LO sympatisörerna. Även arbetarväljare måste övertygas för att inte rösta på SD eller gå till soffan. SCB:s partisympati undersökning visar att socialdemoraternas nedgång framförallt handlar om att man går till soffan.
Fortfarande har vänstersidan en majoritet av väljarna men det kommer att bli tajt. För att vinna måste vi ha mycket högt stöd bland arbetarna.

Paritets problem är en otydlighet och indetitetslöshet. Vad vill vi? Vad tycker vi? Hur ställer vi oss till socialismen och vad är nästa steg?

Vi behöver hitta tillbaka till identiteten av ett arbetarparti och stå upp för socialistmen och vågar prata om klassamhället. Lösningarna, däremot, måste vara nya.

Andra om debatten:
Ann-Kristine Johansson, S-buzz, SVD,

Om oppinionen:
SVD,

Andra bloggar om: , , , , , , ,

No comments: