Tuesday, June 23, 2009

(S)kojar han? Eller är han köpt? Eller har han bara blivit borgare?

Per Borg tidigare socialdemokrat (?) och statssekreterare skriver idag på DN debatt. Han skriver att välfärden måste finansieras med ökade privata inslag.

Innan jag fortsätter skriva, låt mig vara tydlig på en punkt. Jag är inte av naturen att jag tycker att man kan skall ta på sig skygglappar när det kommer till att diskutera nationalekonomisk förtorkning och utan jag anser att man bör diskutera varje vetenskaplig modell med dess förutsättningar. Detta gäller även diskussionen om välfärdens framtida finansiering.

Det är i alltså i finansieringsfrågan Per Borg ger sig ut till strid för ökad egenfinansiering. Han ser att om välfärden skall fortsätta öka i kvalitet kommer skatten att behöva höjas successivt.
Borg redovisar inte mycket av beräkningar. Ett vanligt argument för ökad privat finansiering är dock den sk baumvolls sjuka. Det bygger på att eftersom de offentliga tjänsterna inte kan öka i produktivitet så blir de relativ sett dyrare inför framtiden vilket kan innebära problem med finansieringen. Anarkloo visar dock i sin kritiska bok "Marknadsmyter" att detta är en tankekullerbytta. Han beskriver detta som att det alltid är bättre att köpa en dvd-sperlare imorgon och gå till tandläkaren igår eftersom dvd-sperlaren utvecklas och kommer vara billigare imorgon.
Man menar att det kommer att bli svårt att finansiera välfärden eftersom det krävs fler och fler dvd-sperlare per tandläkarbesök. Detta är dock bara nonsens eftersom, vistt man får fler dvd-sperlare, men man kan väll knappast hävda att tandläkaren blivit dyrare. Eftersom jag har så många dvd spelaren kan jag inte betala skatt för att gå till tandläkaren? Detta är som läsaren förstår ett märkligt trixande med statistik.

Borg verkar dock inte använda sig argumentationen kring Baumvolls skuka, vilken kanske blivit omodern, utan talar istället om våra ökade krav på välfärden. Eftersom vi kräver mer och mer kan detta inte finansieras av skatter. Detta är som den vakne läsaren märker inte vetenskap utan rent tyckande. Det intressanta blir därför de räkndeexempel Borg använder för att bevisa sin tes. Han räknar på att utgifterna behöver öka 150 miljarden till 2030. Hälften av detta, 75 miljarder, tror han kan nås genom ökad sysselsättning och högre effektivitet. Hälften 75 miljarder måste lösas på annat sätt. Men vänta nu? Känns inte siffran 75 miljarder bekant? Just det. Det är samma summa som regeringen SÄNKT skatten med sedan 2006. Skulle det alltså vara en omöjlighet att höja skaterna till 2006 års nivå? Johan Erenberg har visat i ETC att om man bara höjer skatten till 2000 års kvot istället skulle vi ha 200 miljarder extra att spendera. Då kan vi alltså avvekra Per Borgs 75 miljarder och sedan köra gratis tandvård, fri kollektiv traffik och annat smått och gott på det.

Per Borg har idag visat en sak. Vi har råd med välfärden. Bara vi höjer skatten och vinner valet 2010 och inte då anväder oss av stadsekreterare som uppenbart inte verkar kunna räkna så blir vi säkert återvalda 2014 också. När befolkningen märker att den socialdemokratiska modellen håller. Det är bättre om vi gör det gemensamt.

Två slutsatser alltså:
1. Antäll stadssekreterare som är sossar OCH kan räkna i framtiden (jag känner många och det är inte ett problem).
2. Uteslutning ur partiet bör ske även högerut.

Andra om artikeln:
Bjurström, Peter Andersson,
Bara en moderat kan tycka att artikeln ger en "ärlig" bild och "lyfter varenda sten". Läs här.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

17 comments:

Daniel said...

Word. Nu får det väl ändå var någon måtta med högersvammel från socialdemokratiska politruker på DN debatt.

Catti Ullström said...

Suck. Suck. Suck.

Jag orkar inte ens kommentera mer än så.

Anders Nilsson said...

Om vi höjde skatten till år 2000-nivån skulledet leda till att varje inkomsttagare med en inkomst över 13000 månaden före skatt skulle få en skattehöjning på 3000 i månaden. En familj där den ena är vårdbiträde och den andre lagerarnetare på DHL skulle alltså få en skatehöjing på 6000 kronor.

Detta är ett problem. Om man inte erkänner dete så kan man kanpast heller tas för seroiös i denatten. Välfärdens framtida finansiering kräver en bättre debatt än så.

Anonymous said...

Ja, men det är ju inte så att man genast ställer tillbaka skatterna till 2000 tals nivån! Det intressanta är ju att det verkar som att vi hela tiden skall öka den privata konsumtionen, men inte den offentliga. Folk klagar över tex. skolan men tror att de hela tiden skall kunna shoppa loss varje helg.. det funkar inte!

Man måste ibland välja, antingen får då köpa en "skjorta" mindre och ha kortare köer till primärvården, eller så får man köpa "tröjan" och välja bort det offentliga. Man kan inte få både och...

Det är dags att satsa på det offentliga.

Mvh
Johan Nyström
www.radikalsocialdemokrati.nu

Anders Nilsson said...

Förstår inte motsättningen. Menar du på fullt allvar att när 75% av det disponibla löneutrymmet diponeras av staten, det offentliga, att vi inte satsar på det?

På något sätt måste vi få välfärdssamhället att fungera, men att det skulle vara synonymt med ökade skatter är ingen självklarhet. Sanningen är ju den att det bara är under de de senaste åren som någon liten förändring till ökad privat konsumtion skett, istället är det ju så att den privata konsumtionen har skurits ner till hälftenb sedan mitten av 1970-talet utan att man sett motsvarande ökning av välfärden.

Ska vi vara det parti som försvarar skatterna så måste vi också bli det parti som mest värnar om att dessa brukas på ett riktigt sätt. Jag tror snarare att det är inne i de befintliga systemen som resurserna finns. Bara inom sjukvården räknar socialstyrelsen med att 20% (sic!) är "svinn". Anta att det inte är mindre i de andra sektorerna och vi har enorma gömda resurser.

Att stoppa svinn, slöseri, mygel och maktfullkomlighet verkar inte intressera eller engagera.

Men jag lovar att om du går till familjen Vårdbiträde/lagerarbetare och talar om att de konsumerar för mycket privat, så vinner du inte mycket sympati där.

Catti Ullström said...

Vart får du de där 75 % ifrån? jag betalar inga 75 % och jag är ändå höginkomsttagare. Skulle utan problem kunna betala betydligt mer.

Anders Nilsson said...

Facket occh arbetsgivarna förhandlar varje år fram ett löneutryme som skall innehålla lön, skatt, avgifter osv. En normalinkomsttagare utan statlig skatt betalar 32 % i komunal. och landstingsskatt, arbetsgivaren betalar in 32% i arbetsgivaravgifter som är en blandning av skatter och avgifter, återstår så 36%, eller för att göra det enklare 36 kronor på en hundring. Detta betalar du sedan för hyra, mat, resor, dagis osv. Min exempelfamilj förbrukar hela lönen innan nästa månad. På denna förbrukning betalar man 12-25 % moms vilket innebär ytterligare 9 kronor bort från de 36, vilket slutar med att du har 27 kronor kvar. Resten disponerar staten, (jag överdrev lite och sa 75% det skulle vara 73%). Så faktum är att vad du än tror så disponerar staten 73% av ditt produktionsresultat.

Catti Ullström said...

När jag tjänade 14.00 fick jag ut 10.000. Så jag förstår faktiskt fortfarande inte. Den här månaden tjänade jag ca 35.000 och får ut någonstans 24.000

Så vare sig som låginkomsttagare (fram till förra månaden) eller som höginkomsttagare (fick första lönebeskedet igår) betalade jag några 73 %. Och jag måste betalat ganska exakt vad man ska, för jag fick i princip inget alls tillbaka på skatten.

Är jag särbehandlad?

För annars verkar det där lite som hittepå.

Catti Ullström said...

Och för i övrigt finns det en massa möjliga skattetekniska åtgärder som man kan genomföra utöver inkomstskatt. Ett bra exempel sopm jag tycker vore värt att prova är möjligheten att beskatta taxeringsvärde.

Anders Nilsson said...

Där har du helt rätt C, det finns andra vägar till finansieringen av välfärden.

Men för att klargöra det där med skatten. Jag talar alltså om hur stor del som staten Löneutrymmet är den del av produktionsresultatet som facket och arbetsgivaren har kommit fram till finns tillgängligt för att fastställa din lön. disponerar av löneutrymmet. Om du får ut 24000 efter skatt, så motsvarar det ett löneutrymme på ca 73000. Från löneutryummet skall dras inkomstskatt, arbetsavgifter och andra avgifter och slutligen så kommer också din konsumtion att beskattas genom fastighetsavgifter, egenavgifter i välfärdsystemen och framför allt moms. Och detta totalt motsvarar då ca 73% av löneutrymmet.

Det här är inget "hittepå", du behöver inte ens ha läst ekonomi för att beräkna det, det räcker med en vanlig kalkylator :). Så när du bara tittar på ditt lönebesked så talar det inte om allt.

Genom att titta på löneutrymmet så får man en uppfattning om i vilken grad du som skattebetalare betalar för dig för välfärden, men framförallt så visar det på vilken samhällelig dynamik som det nuvarande skatteuttaget tillåter. För även om vi ökade skatteuttaget till 60 eller 90% av löneutrymmet så skulle det genast bli kontraproduktivt, skattehöjningen skulle bli större än löneförhöjningen för lågavlönade i offentlig tjänst, löneförhöjning finansierad genom skatter skulle alltså sluta med lägre lön för de lågavlönade.
Och det är här jag som sosse lägger mitt perspektiv, vad blir utfallet för de lågavlönade? Den stora grupen lågavlönade i svensk ekonomi är kanske det allra största politiska problemet, och en fråga som vi socialdemokragter måste komma upp med en lösning på.

Jag gratulerar dig till att du i dessa dagar har fått ettjobb med en bra lön, men det är inte den gruppen jag oroar mig för. Det höga skatteutaget drabbar i första hand de lågasvlönade. Högre skatter löser det inte, så vad göra? Du föreslår andra skatter, andra konstruktioner av skatterna och det är en bra början, jag föreslår ett högt grundavdrag (3 baselopp) och sanering av de redan använda skatterna, där vi vet att det förekommer ett omfattande missbruk och slöseri. Men det verkar vara ett tabu inom rörelsen för den diskussionen. Alltså överlåter vi den till de borgerliga och missnöjespartierna. Det politiskt kloka i det ställer jag skarpt ifråga.

Jag vet inte med säkerhet vad som är den slutliga lösningen, men menar bestämt att det måste diskuteras, och för att vara en diskussion inom SAP så vill jag understryka behovet av en förutsättningslös diskussion.

Anders Nilsson said...

Och nästa år Cattis kan jag glädja dig med att din skatt stiger till 50% eftersom du med din inkomst kvalificerat dig till statlig skatt.

Catti Ullström said...

nej. det har jag inte, det är bara just den här månaden för att jag tjänat så mkt extra, även om jag tjänar hyfsat.

men jag skulle gärna betala 50 %, om de var din poäng.

Anders Nilsson said...

Nej Cattis, någon poäng var det inte, utan bara ett påpekande att den som tjänar över 380000/år betalar 50% skatt, inte 29% som du betalade den här månaden. Du glömde att upplysa om det.

Nej min poäng är hur stor del som staten disponerar av det löneutrymme som du har jobbat ihop. Och hur stor del som är möjligt att "förstatliga" utan att produktiviteten planar ut och skatten blir kontraproduktiv, tex när skatten lämnar så lite igen att vederörande måste söka bostadsbidrag för att kunna betala hyra. Det kontraproduktivt.

Men intresset för att diskutera verkliga skattefrågor verkar minimalt bland sossebloggare, så är det inte ute i verkligheten det kan jag lova dig.

Catti Ullström said...

i s-studenter diskuteras rätt mkt skattepolitik. till hösten släpps boken nationaldemokrati för vänstern, som vår klubb på handels skrivit och i en antologi som kommer senare under hösten kommer frågorna upp igen, i kapitel också de helt skrivna av våra aktiva medlemmar. precis som i det du kallar verkligheten och lite halvsyrligt antyder att jag inte känner till (nej, för jag som bara varit sosse i tre år är säkert mer påverkad av de politiska världen än du som varit aktiv i vad jag antar är förbannat många fler år).

och fiö skulle jag säga att vi sikuterar skatter på ett rätt mkt trevligare sätt än du som mer tycks vara intresserad av billiga poäng och etiketterande av de du debatterar (vi är alltid vänstertomtar och skattekramare och vad det nu kan vara) med än att faktiskt diskutera. ett faktum som dessutom gör dig rätt trist att diskutera med. kanske är det så ni vuxna politiker tycker man ska göra, jag klarar mig alldeles utmärkt utan dina spydigheter.

Anders Nilsson said...

Alldeles oavsett att jag inte hittar de epitet som du pådyvlar mig någonstas i vårt utbyte, så är det säkert så du vill ha det. Och vad gäller verkligheten, så kan jag bara än en gång konstatera att debatten bland sossebloggare inte återspeglas i den. Och det här är ett stort problem för socialdemokratin. Vill man inte se det eller erkänna det så kommer nog raset bland väljarna att fortsätta.

Rent sakligt verkar du ju inte vilja diskutera skattepolitik med någon som har en annan syn än du. Men konstruera inte några spydigheter som faktiskt inte finns där. Det är att göra det altför lätt för sig.

Catti Ullström said...

skattekramare är det visst vi kallas i ett inlägg där du länkar till inlägget ovan. vänstertomte var för typ ett år sedan, ungefär samtidigt som du satte alla oss som var emot emu i samma båt som diverse otäcka högerextremister.

jag diskuterar gärna skattepolitik, men inte om diskussionen inte är en diskussion.

vi har definitivt olika syn. jag tycker att skatten bör höjas, framförallt för höginkomsttagare likt jag själv. men sedan är jag mer intresserad av andra typer av skatter än inkomstskatten, till exempel ett införande av beskattning av taxeringsvärde. det har jag redan skrivit men du var uppenbart enbart intresserad av att diskutera just inkomstskatt.

jag har som sagt inget problem med att betala mkt skatt, speciellt inte när jag nu tjänar rätt bra. men inte heller när jag tjänade 14.000 innan skatt tyckte jag att det var för mkt skatt (fick ut runt 10.000). det som gjorde det svårt att leva på var snarare den absurda bostadsmarknaden i stockholm där det är svårt att hitta en etta under 8000 eftersom man tvingas hyra i andra hand och det knappt finns några hyresrätter (som är etter) kvar och inte heller planeras någon nybyggnation.

skulle samhälleliga funktioner såsom hyresmarknad och skola och försäkringar fungera väl så skulle man klara sig rätt väl, också i dyra sthlm. problemet blir när de inte gör det, men då är det såsom jag ser det inte framförallt skattesatserna i inkomstskatten som är problemet utan det sätt framförallt 40-talisterna låtit det välfärdssamhälle som byggdes upp åt dem när de var unga förfalla så att vår unga generation får sopa resterna.

Anders Nilsson said...

Ok Jag tror att du förväxlar mig med någon, men ok om jag har förolämpat dig på något sätt så ber jag dig om ursäkt.

Jag är helt enig med dig om att det är den generation som tog över på 70-talet och bestämt färdriktningen till nu, 40-talisterna, som har förstört mycket. Det är också hela poängen och kontentan av allt jag har skrivit i dessa frågor, ett samhällsbygge som har gått snett.

Och det jag med bestämdhet hävdar är att det inte är omedelbart kopplat till hur mycket skatt vi betalar, vore det så så motsäger du dig själv eftersom det goda samhälle som vi 40-talister har förstört betalade mycket mindre skatt än i dag. Så orsakerna står inte att finna i skatten. Med det vill jag ha sagt att ett välfärdsamhälle inte är möjligt utan att vi betalar skatt och ganska mycket skatt tom. Men det är som sagt, ingen direkt förbindelse mellan hur mycket vi betalar och hur mycket välfärd vi får ut. Jag talar om inkomstskatten för att det är den som politikerna vill höja, och där säger jag att det är fel väg att gå eftersom det drabbar låginkomsttagrna hårdast. Det gör nu andra skatter också, nån ska betala dem.

Det är en illusion att tro att den högsta decilen i löneskiktningen skulle betala den, de pengarna finns inte. Skulle vi låta de nya skatterna bäras av den halva som ligger över medianlönen så skulle den genomsnittliga skattehöjningen ligga på 6-7000 kronor i månaden, dvs en sjuksköterska med 24000 skulle utöver de 7500 hon betalar idag betala ytterligare 7ooo kronor alltså totalt 14500 och få ut 9500 efter skatt, oavsett om det är i form av inkomstskatt eller andra skatter. Hon skulle då ha betydligt mindre att röra sig med än en annan löntagare som tjänar 21499 kronor i månaden.De är orimligt. Alltså måste även de lågavlönades skattenivåer justeras upp, och då står vi där med problemen likadana som nu. Därför har jag talat för det som du själv utrycker så här "skulle samhälleliga funktioner såsom hyresmarknad och skola och försäkringar fungera väl så skulle man klara sig rätt väl, också i dyra sthlm. problemet blir när de inte gör det,"