Monday, June 1, 2009

Tankar från en skatteivrare

Det har diskuterats skatter bland s-bloggarna den senaste veckan. Anders Nilsson, Bengt Silfverstrand, Eva Hillén Alhström och Erik Laakso hör till dem som debatterat. Jag har för att vara uppriktigt läst inläggen sporadiskt och föga nogrannt men ändå har debatten, eller snarare dess tema, etsat sig fast. Höjd skatt, blir alltså temat för det här inlägget. Det ska därför inte ses som ett försök till bemötande av några andra inlägg, det är det inte. Se det hellre som mina egna reflektioner om skatter, fördelningspolitik och ägande.

Det finns inget egenvärde i höga skatter, brukar vi säga. Det ligger förstås något i det, höga skatter ifall de inte ska användas till något vettigt har inget egenvärde, de skulle ju i så fall kunna ekonomiskt stötta diverse fula regimer. Höga skatter i ett progressivt fördelningspolitisk system har däremot ett egenvärde och det egenvärdet är just omfördelning.

Den liberala marknadsekonomin har många problem. Det finns en del ytterst nyliberala som inte skulle hålla med mig om den saken men de är verkligen ytterst nyliberala. Den skapar grova ojämlikheter och den reglerar inte sig själv rättvist, den är de facto så pass orättvis att de flesta svenska liberaler inte heller vill se en helt fri marknadsekonomi. Skatter och regleringar har blivit ett sätt att kontrollera marknaden och göra den lite mer rättvis och lite mer gynsam för några fler. Genom skatter omfördelar vi resurser och stoppar in dem i det gemensamma, till exempel vård och skola, som vi sedan efter behov kan få del av. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

Det där är troligen inget nytt för någon, min poäng är bara att i den omfördelningen finns ett egenvärde.

De som vill ha låg skatt brukar bland annat använda sig av argumentet att höga skatter är att ta från den enskilde. Vi bör själva få bestämma över våra pengar. Det är förmynderi. Eller så handlar det helt enkelt bara om den svenska avundsjukan som inte klarar av lyckade och rika människor.

Nåväl, den svenska avundsjukan vet jag inte om jag tänker hävda men visst handlar det om att ta från den enskilde. Absolut. Skatter är att omfördela ägande. Är det en inskränkning i ditt privata ägande? Ja, det är det. Men det är inte den enda inskränkningen. Privata företag inskränker hela tiden vårt "privata" ägande. När du köper din bil eller dina kläder äger du förvisso just de tingen, men aldrig rätten till dem. När du köper en film köper du just den filmen men inte rätten att visa den hur du vill eller som bekant att sprida den på nätet. Så där kan man fortsätta ett tag, men det är hur som helst ganska enkelt att konstatera att det där privata ägandet egentligen är ganska reglerat och att mycket av det du äger, äger du bara delvis. Inskränkningar i ägande är alltså inget som enbart staten sysslar med via skattesystem, det är något som finns överallt och hela tiden.

Men medan de privata företagens inskränkningar i ditt ägande gynnar dem själva, oavsett om det är bilindustrin eller klädindustrin, så gynnar skattesystemets inskränkning i ditt ägande dina medborgare och allra oftast också dig själv. Det går till satsningar som vi gemensamt tar del av, oavsett om det är infrastruktur eller dagisplatser och det går till människor efter behov. De enorma ägandeojämlikheterna i vårt samhälle, klassklyftorna, kan bara utjämnas med om vi omfördelar själva ägandet. Vill vi ha ett samhälle som är jämlikt, om det är drömmen vi strävar mot, så är omfördelning av ägande ett måste.

Därför höga skatter. Därav fördelningspolitikens egenvärde.

15 comments:

Bengt Silfverstrand said...

Och det är precis samma slutsats jag kommit fram till.

http://www.s-info.se/silfverstrand

Anonymous said...

Klockrent skrivet! Välformulerat och utan svammel som jag tenderar luta åt när jag skriver ibland.

Skatter är intressanta, eftersom att de flesta nog är för höga skatter om det går till någonting bra. Tror till och med att de flesta så kallade liberaler kan tänka sig en skattehöjning för att förbättra deras barn skolgång, arbetsmiljö och dylikt.

Det kanske sedan inte är häftigt att betala skatt, som Mona uttryckt det, snarare så är det ett sätt att försäkra sig om andra har det bra- och genom detta att man själv antagligen får det bra.
Egoistisk altruism.

Mvh
Johan Nyström

Eva Olsson said...

Hej Catti,

Naturligtvis är skatter viktiga för dels gemensamma ändamål men också som ett fördelningspolitiskt instrument. Problemet med de höga skatterna är den bristande insynen i hur skattemedlen används och den straffrihet som politiker har när de missbrukar skattemedel eller offentligt ägd egendom. Vissa sektorer i offentlig verksamhet är mycket väl kontrollerade andra är det motsatta. Budgetredovisningar är så krångligt utförda att inte ens styrelsemedlemmar förstår dem. Dessutom kan politiker tydligen aldrig ställas inför rätta hur de än har handskats med skattepengar eller offentligt ägd egendom. Se fallet med skolan i Täby som såldes till vänskaps- eller underpris. Detta visade sig vara olagligt men ingen politiker kan ställas till svars. Vi har precis som Anders Nilsson säger ett nytt frälse här i Sverige - politiker. Bengt Silfverstrand och du diskuterar i generella termer men ni måste faktiskt våga gå djupare och ner i den bistra verkligheten!

Eva Olsson said...

Hej igen Catti,

Jag tror faktiskt att det finns fog för att inrätta någon form av förvaltningsdomstol. Inte ens det nya frälset - politikerna - bör väl kunna vara straffria när uppenbara oegentligheter begåtts? En sådan är ett rött skynke för de flesta partikamraterna med inflytande, men ska politiker ha frihet att begå grova misstag och oegentligheter medan man kräver enorm skicklighet och inte minsta avvikelse av t.ex. olika akademiska yrkesföreträdare? Det är en hund begraven här. När den grävts upp hoppas jag att jag inte ser mig föranlåten att byta parti.

Catti Ullström said...

För det första så tror jag inte att vi har ett nytt frälse i Sverige, en politikerklass eller vad man nu vill kalla det. Däremot går vi delvis åt den riktningen, och det är problematiskt. Det har dock mer att göra med partiernas inre strukturen och att det är så få som är partipolitiskt aktiva. Det har väldigt lite med skatter att göra.

Vad gäller det tekniska kring skatter är det egentligen inte så klurigt, och hade man som mål att människor i geme skulle förstå och få tycka till borde det gå att ordna. Motsättningen mellan höga skatter och mer inflytande och insyn för medborgaren finns inte. Större insyn och inflytande samt deltagande för flertalet bör också vara det bästa sättet att komma runt saker i stil med det som skett när politiker i olika kommuner sålt skolor för låtsaspriser.

Till sist då detta vurmande för en författningsdomstol som hörs på håll inom och utanför socialdemokratin. I det ligger en naiv tro på att juridiken och dess parter på något sätt är objektiva från politik och samhälle i övrigt fristående parter som agerar i rättvisans namn. Så är det inte. Att låta ett fåtal, och nu pratar vi verkligen fåtal, personer få den makt som en författningsdomstol har är att ge en liten samhällsgrupp välbetalda personer från en tämligen homogen (akademoisk övre medelklass) bakgrund orimligt mkt makt. Där skapar du ett nytt frälse, eller vad du nu vill kalla det.

//Catti

Erik Laakso said...

Självklart har omfördelningsperspektivet ett egenvärde sett ur ett solidariskt perspektiv. Att använda skatterna som metod för denna omfördelning är också den väg vi valt. En väg som visar sig fungera utmärkt på många sätt. Jag tycker att du till vissa delar sparkar in öppna dörrar Catti, eftersom jag inte kan se någon i debatten som ifrågasatt den modellen. Därmed inte sagt att det inte är viktigt att hämta hem även dessa poänger med jämna mellanrum för att påminna var och en om varför vi har valt det system vi har.

Däremot blir det lite fånigt att läsa, inte här men på sina håll, domedagsprofeterna som verkar hävda att välfärdens undergång går vid små sänkningar av skattekvoten och att paradiset väntar vid små höjningar av samma skattekvot. Då har man helt tappat perspektiven för demagogiken.

Sen tycker jag att du gör det problematiskt för dig själv när du drar likhetstecknen så skarpa mellan omfördelat ägande och höga skatter och ger det ett egenvärde. Att ha som mål att utjämna klassamhället är rätt mål och det går att nå på olika sätt, ett av verktygen är skatterna men även det måste användas varsamt för att behålla sin legitimitet bland invånarna. Ett annat verktyg är utbildningssystemet och där har vi varit väldigt framgångsrika i vårt samhällsbygge, exempelvis kan arbetarklassungar utbilda sig hela vägen till det man drömmer att utbilda sig till. Kanske till och med till domare som kan ta plats i en författningsdomstol. När i tid ser du ett perspektiv där vår modell har tagit fram tillräckligt många kandidater till högsta domstolsväsendet för att även den ska vara utjämnad? För det kan ju inte vara författningsdomstolen i sig du är emot eftersom du anför ojämlikheten som argument. Eller?
//Erik

Catti Ullström said...

Erik:

1. Som jag skriver är det här inget inlägg i någon debatt, utan enbart mina personliga reflektioner.

2. Ett utjämnande utbildningssystem är ett verktyg men det är dels otillräckligt (högre utbildning bör inte vara ett måste för ett värdigt liv) och dels förutsätter det också skattepengar till utbildning. Ska vi kunna garantera likvärdig skola för alla krävs en väl utbyggd välfärd, den bör i min mening finansieras med skattemedel. Utbildningssystem ser jag som en del i det skattefinansierade systemet, snarare än som ett oberoende verktyg. Ett annat sådant verktyg är givetvis sjukvård, en god sjukvårs och bra försäkringssystem ger en god folkhälsa vilket definitivt är en klassutjämnande faktor, men också den beroende av det system som finansierar sjukvård etc. (Och nej, det handlar ju inte bara om skatter, speciellt inte när vi talar försäkringssystem och liknande.

3. Vad gäller författningsdomstolarna kommer det oavsett om det är människor med arbetarklassbakgrund som sitter där vara enormt mkt makt till ett fåtal. Det är dock inte främst det jag vänder mig emot (kanske var jag där lite otydlig). Snarast är det synen på juridiken som något objektivt och opolitiserat jag inte kan förlika mig med. I den bästa av världar, ja. Men där hamnar vi inte på ett tag, troligen aldrig. Tvärtom tenderar ökad juridikalisering att skapa system som gynnar de och det redan etablerade, och system med författningsdomstolar riskerar att lagfästa ideologiska och politiska system och därmed minska politikens makt och människors inflytande.

//Catti

Eva Olsson said...

Tråkigt att du inte gav dig tid att läsa innantill Catti.

Jag skrev inte ett ord om någon författningsdomstol. Du syns ha reagerat med ryggmärgen. Jag skrev "någon form av FÖRVALTNINGSDOMSTOL". Det är en viss skillnad. Du torde själv vara kompetent nog att ta reda på vilken. Att du sen inte är så gammal som jag och har 35 års erfarenhet av den offentliga sektorn dess budgetar och utgifter är dig förlåtet. Med det finns tro mig en del flathet som orsakar missbruk av skattepengar. Nutek har just ombildats av alliansen till Tillväxtverket.. Har skrivit om det på Anders Nilssons blogg, men nämnde det inte här - för dig -
eftersom du saknar referensramar. Vore tacknämligt om du undvek att gå till attack rent reflexmässigt i fortsättningen.
P.S. Vi tillhör samma parti och FYI så är Täbyaffären småpotatis i sammanhanget D.S.

Roger Svensson said...

Skatter är faktiskt inte att jämställa med de inskränkningar man vad gäller användningen av de produkter man inhandlar. Man har ju alltid rätten att helt enkelt inte köpa produkten, däremot har man inte rätten att välja att inte betala skatt! Skall man jämföra med skatt skulle det vara som att ett privat företag skulle ha rätten att tvinga människor att köpa sina produkter, vare sig de vill ha de eller inte, och vägrar någon så sätts de i fängelse …

Om man erkänner en privat äganderätt, vilket sossarna verkar ha en del problem med, så är skatt faktiskt mer att jämföra med rån eftersom man då med hot avtvingar personer deras privata tillgångar. Då är det är i sig förkastligt och kan enbart rättfärdigas om alternativet är ännu värre. T.ex. är det försvarligt att stjäla en limpa om alternativet är att svälta ihjäl, men det går inte att försvara att råna någon med att rånoffret har mer pengar än en själv och att man bara har ”omfördelat ägandet”! På samma sätt är det försvarbart att ta ut skatt om alternativet är att folk annars dör, men t.ex. inte försvarbart att ta ut skatt för att fd. riksdagsledamöter inte skall behöva arbeta …

Att offentlig monopolverksamhet dessutom uppmuntrar till inkompetens, byråkrati, resursslöseri och ineffektivitet är ett annat skäl till att man skall minimera dess omfattning.

Oscar Peterson said...

Och hur mycket vill ni socialdemokrater höja skatten för, tex en ensamstående undersköterska som tjänar 18000 i månaden? Handlar det om mycket pengar som ska "omfördelas" från henne?
Till vem ska dessa pengar omfördelas?
Vore det inte bättre att se till att låginkomsttagare fick behålla MER, istället för mindre?

Catti Ullström said...

eva: sorry, jag läste inte ordentligt. förklara gärna hur exakt du tänker dig att en sådan förvaltningsdomstol skulle fungera på ett bra sätt. sen får du ju hemskt gärna skippa "vi äldre och mer erfarna-kommentarer". vi unga vet väl att vi inte har samma erfarenhet som er men kan mycket väl ta oss friheten att tänka och tycka ändå.

roger: min poäng är att privat äganderätt inte är fullt så komplett som man tror. och sen är det så att för att en person ska kunna skippa att köpa produkter, eller för den delen köpa hela produkten eller rääten till den, måste personen ifråga vara rik. vi andra är tämligen tvingade, hur överlever vi annars?

sen resonerar du rätt märkligt när du säger att vi inte kan välja att betala skatt eller hur hög eller låg skatt vi vill betala. vi väljer det var 4:e år. det kallas allmänna val.

oscar: för det första är inkomstskatten bara en del av skatterna. för det andra vill vi ha progressiva skattesatser. för det tredje innebär en utbyggt välfärd att den som är låginkomsttagare får ut mycket mer än vad han eller hon betalar in till systemet, givet behovet. den som förlorar stålar är höginkomsttagare som jag själv, men det är inte mer än rätt givet det samhället ger tillbaka till flertalet.

Roger Svensson said...

@ Cattis

Det är en väsentlig skillnad på upphovs/rättighetsinnehav och äganderätt! I princip alla fysiska produkter man köper äger man rätt att efter eget gottfinnande använda som man önskar inklusive att förstöra och sälja dem vidare. Vilka inskränkningar i din äganderätt anser du att du påtvingas om du t.ex. köper en borrmaskin? Att du t.ex. inte köper företaget ”Black&Decker” eller rätten till produktnamnet när du inhandlar en borrmaskin är knappast någon inskränkning i din äganderätt av just den inhandlade borrmaskinen! Vad menar du med att du måste vara ”rik” för att avstå inhandlat av t.ex. en borrmaskin?

Den privata äganderätten är ju dessutom just privat och inget som skall vara underställt allmänna val i en civiliserad rättsstat! Att hålla omröstningar om att beslagta andra personers tillgångar är helt enkelt inte acceptabelt där. Men du kanske anser att om en majoritet i en omröstning anser att dina tillgångar skall beslagtas och delas ut till andra så är detta helt i sin ordning och du tänker följa majoritetens vilja?

Eva Olsson said...

Ledsen att jag var onödigt syrlig Catti, men eftersom jag inte är jurist har jag inte ens försökt tänka på hur politiker ska kunna göras ansvariga för sina politiska handlingar. Det hävdas att olämpliga politiker kan man ju rösta bort, men det är inte särskilt lätt om partierna håller dem om ryggen och fortsätter att nominera dem. Först om de begår ett brott som privatpersoner brukar rygghållandet upphöra. Jag tror att politiker precis som alla andra alla människor behöver veta var gränserna för deras befogenheter går. Det behövs kanske bara en lex politikus och ingen ny förvaltningsdomstol :-) Nu tror du kanske att jag är ute efter straff eller räfst och rättarting, men så är det inte. För mig handlar det som sagt om att alla måste veta var gränserna för ens befogenheter går. Hade Inez Uusmann vetat var gränsen gick hade hon säkerligen avbrutit bygget av tunneln genom Hallandsåsen i ett tidigt skede. Den insatsen som krävdes och som fortfarande krävs för att bygga klar tunneln motsvarar fortfarande enligt min åsikt inte de vinster man kan uppnå. Enbart en kvarts kortare tågresa och undvikande av en slirsituation vid vinterväglag på rälsen på åsen strax före/efter Båstad, något som man säkert tekniskt hade kunnat åtgärda - om MAN hade velat... För mycket länge sedan uppskattade man notan till 15 miljarder skr. Den är troligen en bit över 20 eller kanske t.o.m. 25 nu. Och tunneln är fortfarande inte klar...
Förstår du nu vad mitt resonemang har med skatter att göra? :-)

Catti Ullström said...

Roger: Jag menar så här: Om du vill avstå från att handla nödvändiga varor, käk eller kläder, för att man inte köper hela varan, dvs rätten till varan också, så måste man vara rik eftersom man på något vis behöver varan, ie måste man då ha råd att köpa "hela" varan. Poängen är egentligen inte att jag är emot det utan att äganderätten inte är total när du köper en vara. Det är det inte och du hittar knappast någon forskare på ämnet som skulle hävda det. Det är inget jag suttit och hittat på utan snarare en konsekvens, och i mitt tycke inte en negativ sådan, av vårt system.

Och visst den privata äganderätten går på individuell basis. Den gemensamma äganderätten å andra sidan, går på gemensam basis. Allmänna val är ett utmärkt sätt att hantera den.

Eva Olsson said...

Catti

En mycket enkel paragraf i "lex politikus" skulle kunna göra det förbjudet för politiker att göra privatresor på det allmännas bekostnad. Bo Ringholm hade t.ex. inte vettet av avstå från att använda regeringsplanet för att se på fotboll i Spanien. Likaledes sägs hr Persson med fru ha gjort en liknande resa enligt tidningsuppgifter. Om politiker är så ovarsamma med våra skattepengar i "smått" är de det förmodligen även i stort. Vi har ännu inte den brittiska politikerkulturen här, men visst 17 behövs det ett regelverk och det vore bra om vi kunde ta fram ett socialdemokratiskt förslag INNAN nästa riksdagsval. Det skulle kunna ge oss mycket förlorad kred tillbaka. Sade inte Sahlin att vi skulle reflektera över våra misstag? Att hon använde ordet läxa var olyckligt. Hon behöver ta en kurs i svenska språket :-) En läxa innehåller ju givna svar.