Tuesday, June 23, 2009

Visst betalar vi för välfärden, Per Borg.

Anton har redan skrivit om artikeln på DN Debatt där partimedlemmen Per Borg tycker att vi ska betala en del av vår välfärd själva. Jag håller helt med Per Borg när han i rubriken skriver att Vi måste själva betala en del av välfärden”. Jag gör det redan, varje månad. Det kallas skatt.

Men det är ju inte det Per Borg skriver om i sin artikel. Den handlar om ett regimskifte där vi går från välfärdssystem till grundtrygghetssystem. Allmän skola och sjukvård blir i ett sådant system på en basnivå, och så får medborgaren köpa till saker för att höja kvaliteten. Det har gjorts förut, alldeles för ofta och på alldeles för många platser och alltid med resultatet klassklyftor. Utbildning och vård är bland de viktigaste verktyg vi har för att arbeta emot klassamhället. En människas hälsa och utbildningsnivå är onekligen bland de tydligaste klassmarkörerna.

Nu kommer en och annan som läser det här att invända. För det handlar ju inte om att Per Borg vill göra välfärden sämre, utan om att vi måste vara mer flexibla i en modern värld där människors krav är annorlunda. Nåväl. Jag ska försöka förklara hur jag ser på Borgs förslag genom att kommentera det han skriver. Jag börjar precis där han börjar. I början av artikeln:

”Problemet med den framtida finansieringen har sin grund i två glädjande förhållanden. Vi blir allt äldre och vi blir allt rikare. Den demografiska utvecklingen – att allt fler behöver vård och omsorg – kan klaras med oförändrad skatt, om vi godtar oförändrad standard. När vi blir allt rikare växer emellertid också kravet på höjd kvalitet inom välfärden. Det kravet skapar det största finansieringsproblemet.”

På vilket sätt är det omöjligt att tänka sig att vi faktiskt höjer skatten? Är nuvarande skattenivå målet? Vilket är i så fall egenvärdet i det?

”Sveriges Kommuner och Landsting har visat att orimliga skattehöjningar krävs om välfärdstjänster som vård, skola och omsorg ska utvecklas i takt med den ekonomiska utvecklingen. Förra året publicerade två forskare på DN Debatt (29/7) en studie som visade att ökade kostnader för sjukhusvård inte går att finansiera utan skattehöjningar eller drastiskt ändrad finansiering.”

Men med skattehöjningar?

”Opinionsundersökningar visar att det överväldigande flertalet vill betala för bättre välfärdstjänster. I USA, som på ett helt annat sätt än i Sverige låter marknaden skapa balans mellan efterfrågan och utbud, har konsumtionen av sjukvård och utbildning ökat betydligt mer än den privata konsumtionen.”

Det här är en märklig jämförelse, och en tämligen poänglös sådan, då det amerikanska systemet knappast är eftersträvansvärt. Och vad är det som säger att ”det överväldigande flertalet” vill betala privat och inte gemensamt. Opinionsundersökningar visar ju också att svenskar gärna betalar högre skatt om det innebär ökad välfärd (om jag inte missminner mig helt).

”Om en sådan konsumtionsökning ska nås genom höjda skatter krävs ökad kommunalskatt med cirka 11 procentenheter. Kommunalskatten skulle 2030 överstiga 42 procent i snitt, vilket knappast är möjligt.”

Nåväl. Det kan väl knappast vara omöjligt att utforma skattesystemen på ett tekniskt fungerande sätt. Det finns ju en mängd smarta skattetekniker, inte minst inom vårt eget parti, som säkert skulle kunna bita tag i det. För pengarna finns. ”Vi” blir som sagt rikare.

”Så länge skatterna höjdes kunde också medborgarnas ökande krav tillgodoses...”

Ja.

”...Den möjligheten upphörde under 1980-talet. Skattesatserna ökade inte längre, vilket framtvingade förändringar. ”

Men det är väl på intet sätt skrivet i sten? Det var knappast en naturlag som stoppade skatteökningar.

”Den pensionsreform som beslutades under 1990-talet innebar exempelvis att medborgarna fick ta större eget ansvar för sin pension. ”

Och i ärlighetens namn var det väl en reform som skapat vad jag skulle kalla enormt medborgerligt missnöje? Som dessutom visat sig gynna de som redan har och missgynna de som inte har. På vilket sätt kan det från ett socialdemokratiskt perspektiv vara något att framhålla som ett gott exempel?

”De välfärdssystem som ursprungligen infördes för att främja konsumtion av utbildning och vård skulle tilldelas rollen att begränsa just den konsumtionen.”

För det första ser jag inte riktigt orsak verkan hans resonemang. För det andra konsumerar jag varken utbildning eller vård. Vi konsumerar inte rättigheter. Rättigheterna är redan våra.

”Den offentliga äldreomsorgen och sjukvården är försäkringssystem, som ska garantera hjälp när den behövs.”

Fattigvård alltså. Minimistandard för den som inget har. Så kan de som har tillräcklig ”betalningsvilja” få plusmenyn. Det är inte det samhälle jag drömmer om och definitivt inte ett samhälle som den socialdemokrati jag värnar bör arbeta för. Tvärtom.

Bloggat: Hbt-sossen, Morgan Johansson, Sidvind, mfl.

9 comments:

Anonymous said...

över 60% i skatt för en lägre medel inkomst är för mycket,jag tycker att oavsett hur mycket man tjänar så måste mer än 50% sammanlagt i skatt ses som konfiskation,vilket borde vara olagligt.jonas mentalskötare.

Johan Nyström said...

Du och Anton skriver mycket bra och jag är inte förvånad över att vi än en gång skall behöva höra att vi i framtiden skall betala mera själva...för några år sedan kom den beryktade långtidsutredningen fram till att det kan bli problem i framtiden med välfärden; och vips blev den en diskussion kring hur problematiskt det är att vi lever längre och blir rikare? (what..)
Det är dock som du säger, saker är inte huggna i sten, vad är det för problem om vi blir rikare i framtiden? Det borde ju rimligtvis vara någonting bra att vi lever längre och är rikare.
Jag har på senare år svängt åt att det faktiskt visst är eftersträvansvärt att öka skatten för att finansiera en bättre välfärd, och jag förstår inte varför det finns en sådan skatteoro... det är som att man kan inte kan yttra meningen 55% eller 60% skattetryck förrens någon snabbt räcker upp handen och skriker kommunism...

Om vi blir rikare i framtiden, borde vi som du och Anton påpekar, se till att välfärden, det kan inte vara så att vi hela tiden skall öka den privata konsumtionen och att den offentliga inte skall stiga.

I grunden handlar det om att författaren köper en "borlig" verklighetsbeskrivning. Detta är ett problem, om han är socialdemokrat...

Johan Nyström said...

Jonas---> är du beredd att betala högre skatt för bättre välfärd?

Nosententia said...

Bra bemötande av texten, jag förstår inte var en Socialdemokrat fått det där ifrån, dessutom förstår jag inte var han fått 11 % från. Tilläggas kan att han räknar på en SKL-undersökning, och SKL är i princip uttalat moderat.

Sjukvården i USA kostar för övrigt staten mer än sjukvården i Sverige i förhållande till BNP, så vem har sagt att staten tjänar på privata alternativ?

Daniel said...

Word!

Anonymous said...

Jag har betalt skatt på precis allt i detta land under mer än trettiofem års arbetande och inte fått tillbaka något på långt när för dessa inbetalda skattepengar.Ta mig fan ett rent spel för galleriet där det oavsett hög eller lågkonjuktur bara höjs mer och mer på medborgarnas skattetryck.Jo det är ju klart , ett gäng invandrare har jag väl sponsrat under årens lopp med dessa skattepengar så att de enligt dessa höga herrar och damer i olika regeringar kan fortsätta vara utan arbete fångade i sina lägenheter som det nu tycks fungera i detta land där folk vart fjärde år fortfarande finner sig att bli totalblåsta av dessa regeringar så fort det är valdags med nya suveräna vallöften.FY FAN RENT UT SAGT.

Smulan

Anonymous said...

Fascinerande brist på analys i kommentarerna.

De flesta här verkar tycka att största problemet är att Per Borg är socialdemokrat och inte automatiskt föreslår att man ska höja skatterna.

Suck.

Fundera istället över det faktum att dagens människor börjar jobba vid 25 år och slutar vid 60. Med 35 års arbete ska på något sätt finansieras 25 års ungdom och 20 års ålderdom. Det är ett verkligt bekymmer som måste lösas lite mer kreativt än att höja skatten till 2006 års nivå.

Bättre kan ni.

/Ingemar

Anders said...

@Ingemar

Du sätter huvudet på spiken, det är exakt det du skriver som är grundproblemet. Totalt sett spenderar du mindre än 10% av ditt liv på jobbet och det ska försörja de övriga 90%.

Två lösningar finns:
- Jobba fler timmar = förlängd arbetstid

- Producera mer per arbetad timme = högre produktivitet

ALLA andra diskussioner som höjda skatter och dylikt ger inget svar på hur de totala resurserna ska bli större, utan det handlar enbart om att omfördela en konstant kaka.

Anonymous said...

Ett tredje alternativ är att fler människor kommer in på arbetsmarknaden. Om det inte går frivilligt kan vi ta till lagstiftning.