Thursday, July 9, 2009

Har gamla sossar något ansvar?

Det har via bloggar och facebook förts en diskussion om unga i partiet (läs inom socialdemokratin). Jag har hållit mig på behörigt avstånd men är en sådan satans pillermaja att jag inte kan låta bli. I ärlighetens namn har jag inte läst alla inlägg i debatten. De är för många (och finns bland annat här, här, här, här, här och här).

Bakgrunden till debatten är som jag tolkar det två. Dels valförlusten i Stockholm, där vi helt klart förlorade de unga. Dels valet till kongressombud inför partikongressen där Stockholm skickar en pinsamt gammal delegation.

Att jag inte lagt mig i debatten beror på flera saker. Jag tycker att det kan bli problematiskt när vi talar om unga i partiet som en enhetlig grupp, för det är vi inte. Vi är s-föreningsaktiva, vi är S-studenter, fackligt aktiva eller SSU:are. Eller unga S-kvinnor eller något annat. Vi har framförallt olika politiska åsikter och olika erfarenheter. Vi är mer eller mindre bra och vi är definitivt olika. I en diskussion där man fokuserar på ungas plats eller roll i politiken kan man ibland hamna i fällan med ungdomsalibin, det vill säga man sätter någon eller några unga på en eller flera poster med det indirekta uppdraget att representera de unga. Du förväntas då också framförallt uttala dig om så kallade ungdomsfrågor, vad det nu innebär.

Vad är då problemet med det här?

Dels att man försöker skapa en homogen grupp utav något som inte är det. Dels att unga vill driva politik, inte "ungdomsfrågor". Framförallt att man kommer undan alldeles för lätt.

Så med det här sagt håller jag i princip med Josefin Deiving med flera när de säger att det är dags att ge de unga mer utrymme i partiet. Jag tror att det är en överlevnadsfråga.

Någonstans i debatten skrev Lena Dahlström att SSU:arna har ett eget ansvar för att få med de unga. Absolut. Men det finns flera feltänk i det sättet att argumentera. Först och främst: SSU Stockholm är inte alla unga i Stockholms AK. Det finns fackligt aktiva. Det finns ett ganska stort studentförbund. Det finns unga s-föreningar. Och så vidare. Men visst har vi unga ett ansvar, ett ansvar vi dela med er gamla.

Jag skulle vilja fråga Lena och alla möjliga andra varför de tror att unga blir politiskt aktiva? Nog för att det är kul att kampanja och prata politik, men jag är rätt säker på att huvudanledningen för nästan alla är att vi vill förändra.

Som ung och vänster i till exempel Stockholm idag så skulle jag antagligen vända mig dels till det parti vars politik jag sympatiserar med, dels till det parti där jag antog att jag skulle ges utrymme. Och hur skulle jag då göra en sådan bedömning? Jag skulle troligen titta på om de tydliga generationsfrågorna (bostadspolitik, IPRED och så vidare) getts utrymme. Jag skulle också med säkerhet se till politiker att identifiera mig med. Jag skulle se till de unga i partiet, vilka de var och vad de drev för frågor och vilket utrymme de gavs.

Jag är rätt övertygad om att det är så unga politiskt intresserade gör. Jag tror att det är bland annat därför de går till Miljöpartiet och inte till oss.

Folk från hela Sverige kommer att se bilderna från vår partikongress i höst. De kommer att se en gubblåda. Det är klart det skadar partiet. Det är klart det gör det svårare för SSU, för S-studenter och för alla andra unga i rörelsen när vi värvar medlemmar.

Vi är en rörelse som idag krymper. Andelen unga i vår rörelse (räknar nu unga under 35) krymper. Att vi är många har alltid varit vår styrka. Det som gör att vi trots att vi inte har Näringslivet i ryggen kan vara starkare än högern.

Om vi om 20 år står där med ett litet och marginaliserat parti, då räcker det inte att säga att SSU hade ett ansvar. Då är det samtidigt för sent att inse att vi allihop har det ansvaret. 40-talisterna har ett ansvar för nästa generation, men också för socialdemokratin. Tro det eller ej.

Med det sagt så tror jag knappast, vilket jag ofta sagt, att man kan förvänta sig att den insikten når de där uppe. Jag tror att det är förändring som i slutändan måste komma underifrån.

9 comments:

Alexandra & Åsa Einerstam said...

Klockrent inlägg Catti!

Camilla said...

Jag håller helt med. De äldre måste liksom "hjälpa" de yngre upp. Den äldre generationen ger oss yngre ibland intrycket att vi inget kan och inget begriper. Men de har så fel. För visst har de kunskap om hur det fungerade förr i praktiken och det är en bra kunskap. Däremot tror de att de vet hur det fungerar i nutid och de gör de faktiskt inte, för det vet vi. Och det bevisar att vi måste prata med varandra och ha en fungerande kommunikation.
Vi har alla sett reklamen och rapporterna som säger att föräldrar och deras barn pratar för lite med varandra och man inte längre äter tillsammans. Det kan vi dra nytta av. Låt oss i den yngre generationen och den äldre generationen sätta oss vid politikens matbord och prata om våran dag, våra erfarenheter och hur vi bäst kan förändra världen för våra medmänniskor i Sverige och i världen.

Emilia said...

Det du beskriver är som jag ser det att vi har för lite makt. Grundproblemet är väll egentligen att vi är för få (eller för lite aktiva). Vi är för dåliga på att liksom ta oss plats. Jag menar ombudsvalet. Det var ju inte en person som valde så många gamla utan det var ju pensionärer runt om i stockholm som satt å kryssade de de kände igen. Och vi unga var ju för få och att vi var för få. Problemet har väll också att göra med medlemsregister som inte fungerar som de ska...

Jag tror som du att partiet i Stockholm måste göra mer för att släppa in de unga och de unga måste göra mer för att ta plats.

Catti Ullström said...

Emilia: Håller helt med. Det är som sagt ett dubbelt ansvar. Min poäng är egentligen att det också blir svårare för oss som är unga att rekrytera när partiet ter sig så gammalt för så många. Det är lite av en ond cirkel, som vi bör hjälpas åt för att lösa. Partiets framtid borde någonstans vara allas angelägenhet.

En liten brasklapp. Vi får akta oss för att tro att det bara handlar om att få in unga och ungdomsperspektiv. Så är det rimligen inte. Politiken måste stå i centrum. Och det allra största problemet för s är också troligen just politiken, i Stockholm och på andra platser.

//C

Anton Andersson said...
This comment has been removed by the author.
Peter Karlberg Blogger said...

Glad att du åtminstone i kommentaren ovan för in en liten brasklapp. Jag tror bara att du borde gjort den så ofantligt mycket större. Nu vill jag på intet sätt göra mig till talesman för alla ungdomar vare sig i allmänhet eller i partiet men de jag känner är bara och uteslutande intresserade av politiken. De skiter fullständigt i vem som sitter på taburetterna så länge de har utrymme att diskutera politik och känner att deras röst är lika mycket värd som någon annans.

Catti Ullström said...

peter: jag tycker faktiskt inte alls att det behövs en större brasklapp än så, eftersom att jag skriver om något annat.

nu nämner jag iofs precis samma i själva inlägget. och jag tycker att jag på ett rätt sansat sätt också förklarar varför det finns ett egenvärde i att ge unga utrymme. det handlar inte, absolut inte, endast om poster på olika platser. det handlar lika mkt om att stötta initiativ som tas av unga, även när de går utanför ramen för det traditionella.

och det behövs. för i ärlighetens namn kommer inte unga självklart till ngt som känns gammalt och mossigt. såväl politiskt som rent representativt. det säger sig självt.

som du skriver är nog unga främst intresserade av politiken. absolut. men som jag skriver i inlägget är anledningen att man blir partipolitiskt aktiv att man vill förändra. upplever man inte att det går så kommer man inte med, eller så lämnar man. bra politiska diskussionsklubbar finns också på andra håll.

och kanske är det just det som riskerar hända med vårt parti? ju färre unga vi är, ju färre unga som syns, desto färre blir vi, desto färre vill vara med och känner sig välkomna.

vi har haft ett antal träffar med unga sossar i sthlm där bland annat de här frågorna diskuteras. samtliga har varit rätt eniga om att det är svårt att som ung gå in i en s-förening där man är 40 år yngre än den nästyngsta. då är vi ändå unga som redan är engagerade, i s-studenter och i ssu. man kan ju tänka sig att det är ännu jobbigare för den som är helt ny.

Johan Nyström said...

Väldigt bra skrivet! Det är viktigt att unga får plats i politiken- samt att som du skriver, skapar lösningar som kommer underifrån. Eftersom att rådande maktstrukturer antagligen inte har tid, eller ork att ändra sig. Det är bra att i kritiska inlägg också ge lösningar, vilket jag tex. tenderar att glömma. Och det är ett problem när man klagar utan att ge lösningar-
för då blir man bara bitter utan en tro på förändring, och förändring av olika slag sker ju hela tiden!
/ Johan Nyström

Anonymous said...

Jag tycker att fildelningsfrågan i mångt och mycket är en klassisk vänsterfråga. Vi har en kapitalstark skiv- och filmindustri som till varje pris vill mjölka varje penning från sina immateriella rättigheter. De kan köpa politiker för att stifta de lagar de vill ha. De bekostar professurer för att hävda sin rätt. De skjuter artister och författare framför sig och hävdar att upphovsmän blir bestulna. Motståndet har växt till en folkrörelse, läs flamman:

http://www.flamman.se/opinion.php?id=6138

Folkrörelsen är inte piratpartiet, piratpartiet har kapat fokrörelsen.