Friday, July 10, 2009

Socialdemokratiskt tillbakablickande...

Jag läste nyss Peter Anderssons blogginlägg Gick ni utan oss? Ett läsvärt inlägg där han bland annat diskuterar unga i rörelsen och boken Snart går vi utan er som Tvärdrag släppte i våras.

En liten kommentar han gör, som kanske inte har så mycket med inläggets poänger att göra, har jag hakat upp mig på. I diskussionen kring Snart går vi utan er skriver han: ” Lite väl många citat från förr och lite väl lite bilder om den framtid man drömmer om ”. Jag håller med om att tankarna om drömmarna om framtiden lyser en del med sin frånvaro i boken, liksom i stora delar av den socialdemokratiska debatten. Det jag hakat upp mig på är kommentaren om att det är lite väl många citat från förr. Kanske för att jag har hört ganska många äldre socialdemokrater säga just det om de yngre, att det är för mycket tillbakablickande bland de unga. Att vi ältar sådant som ni redan ältat en gång eller flera.

Innan jag fortsätter vill jag göra det klart att jag också verkligen tycker att det är dags med framåtblickande, och jag tror att det kommer. Nu vill jag emellertid försvara tillbakablickandet.

Jag tror att det inom alla rörelser finns ett behov av att placera sig i sin historia och definiera sig utifrån sin historia, det blir en del av det som inom historievetenskapen kallas historiemedvetandet. Det finns inom alla människor också, behovet av att placera sig i en historisk kontext, som en del av något. Man brukar ofta tala om historiemedvetande som något som konstrueras kring gemensam etnicitet eller nationalitet eller annan grupptillhörighet (politisk, subkulturell och så vidare).. Byggande av sådana känslor eller ett sådant gemensamt medvetande tenderar att bli extra starka när respektive grupp av en eller annan anledning har det svårt. Etniska grupper börjar ofta definiera sig själva som just det när de förtrycks, tvingas på flykt etc. Det nationella historiemedvetandet blir starkare, och ofta mer nationalistiskt, för ett land som av en eller annan anledning är i kris. Det säger sig självt att den här typen av föreställningar om ett gemensamt förflutet kan vara såväl konstruktiva som destruktiva. Konstruktivt så till vida att det kan vara en enande faktor och tillsammans är man starkare, tillsammans är det enklare att ta sig ur kriser, hitta gemensamma mål att sträva mot och så vidare. Destruktivt så till vida att en grupp som enade också kan betyda exkluderande av andra grupper. Jag behöver knappast ta exempel på det, det finns allt för många.

Poängen är att historiemedvetande finns hos alla. Alla, även de mest obstinata individualisterna, identifierar sig med grupper, med en historia och med ett förflutet (eller flera historier, flera förflutna). Det gemensamma förflutna, historien, tenderar att bli viktigare för människor när det av en annan anledning och på en eller annan nivå är tufft. Ett land i kris, eller en rörelse med problem.

Jag tror som sagt att det inom alla rörelser finns ett behov av att placera in sig i historien och att definiera sig själv och den framtid man söker utifrån den historian. Jag tror också att varje ny generation har ett behov av att göra det själva. Det gör att jag tror att unga socialdemokrater har ett behov av att sätta in sig själva och sina idéer i en socialdemokratisk historisk kontext. För även om citaten från förr är från förr och idéerna från förr har ältats av en annan generation, så har inte vår generation hunnit göra det.

Socialdemokratins historia, idéer och idéhistoria återupptäcks av varje generation och den måste få återupptäckas. Det är egentligen ganska naturligt. För oss är det nog nödvändigt. Vi vill ju också förstå vad som hände. 1900-talet var inte så långt. På den korta tiden gjorde den svenska arbetarrörelsen enormt mycket, men den förändrades också enormt mycket under tiden som gick. Det ter sig ganska naturligt att försöka förstå varför och vad som skedde.

Att detta tillbakablickande sker extra mycket just nu (om det nu är så), eller att det i vart fall tar sig uttryck extra mycket just nu, är inte heller särskilt märkligt. Det har undgått få att det finns en frustration bland rörelsens unga. Det har undgått få att de unga inom rörelsen är få. En ung generation socialdemokrater som upplever sig som del av en rörelse vi förvisso älskar men som vi också ser har problem. Precis som i andra liknande sammanhang blir det då naturligt att se till sin historia, till rörelsens historia. Det sker dessutom i en tid som är en kristid. Finanskris och klimatkris som hänger över hela politiken likt mörka moln i kombination med ett svenskt systemskifte som vi känner oss alltför maktlösa inför innebär en annan politisk tid än den som var igår. Politiska ledare världen över (om än inte fullt så mycket i Sverige) har plockat upp historieböckerna och omvärderat gamla teorier. Att unga socialdemokrater gör detsamma kan knappast ses som märkligt. Den rädsla som uppenbarligen finns, för att vi genom att vi läser historia ska bli bakåtblickande, konservativa och destruktiva, är aningen överilad. Visst finns risken. Den finns alltid. Samtidigt känner jag mig mycket tryggare i en rörelse med politiker som kan sin historia och försöker lära av den än med en historielös rörelse. Det sistnämnda är jag övertygad om betyder betydligt större risker än det förra.

Den som ska forma framtiden tjänar på att förstå det förflutna. Det är inte så mycket svårare än så.

_______________________________

I övrigt bör Alliansfritt Sveriges inlägg om Stockholmsprogrammet läsas snarast liksom Alexandras recension av senaste Palmeboken (på tal om tillbakablickande) och Daniel Johansson om europeiska propagandasatsningar.

3 comments:

Johan Nyström said...

Har inte så mycket mer att tillägga än att jag tycker du kraftfullt argumenterar för att det är viktigt att ha blicken framåt, samtidigt som man har kunskap om det som varit.
Att vara flexibel i tänkandet, alltså att klara av att bolla flera bollar i luften är viktigt! Att se nuet, historien och framtiden är viktig. Mvh, Johan Nyström.

Anders Eriksson said...

Finns väl egentligen ingenting att säga mer än hatten av. Du träffar helt rätt när du skriver att varje generation måste erövra sin egen historia, och med den egna historien som startpunkt formulera vägen mot framtiden.

Lysande inlägg.

Peter Andersson said...

har på Sjölanders blogg skrivit följande kommentar ..också för SSK.bloggen..

Även om jag är otroooligt avundsjuk på Sjölanders bloggande från NEW York så kan jag egentligen bara hålla med er alla.
Johans mening om.."istället för de framåtsyftande visionerna" är just en poäng. Utvecklar i ett inlägg. För det är viktigt.

Och bilden "bevara elden, inte att tillbe askan" låter lysande. Just så.

Ska åka från Hemavan på söndag, över östersund - orsa och sen huddinge. Att glömma förankringen i historien är som om jag skulle försöka ta mig neråt landet utan att veta varifrån jag kommer. Ganska svårt :)