Monday, August 31, 2009

Alkoholen leder oss till fördärvet!




Jag gillar öl, vin, whisky, konjak, vodka och allt annat på systemet.
Men jag har slutat att dricka. Tvärt! Jag bara slutade. Anledningen var att - var större än +.

Jag försöker också att vara vegetarian, men där tillåter jag mig att göra "fel". Dock inte med alkoholen där snackar vi 0 konsumtion; för mig handlar alkoholen om väldigt mycket. Någonting som jag insett på senare tid. Man lär sig av sina misstag, så att säga..

Som framtida lärare kommer jag att ha minst två barn i varje klass där minst en av föräldrarna super. Det kan vara den tysta tjejen i bakre delen av klassrummet, eller den utåtagerande pojken som bara är jävligt jobbig. Saken är att 2-3 stycken är mycket, med tanke på att varje klass dessutom har någon som är deprimerad, kanske skär sig, är mobbad, och jag har då inte ens nämnt den stora sannolikheten att någon har ADHD eller någon annan neuropsykologisk sjukdom. Den som trodde att klassrummet bara handlar om kunskaps förmedling vet alltså ingenting...

Alkohol är ett gift som om det uppfunnit idag skulle vara portförbjudet. Det säger en del...
- Misshandel
- Död
- Barn som lider
- Beroendeframkallande
- Dämpa psykiska sjukdomar

Alkohol är politik. Låt mig förklara varför! I helgen var jag hos mamma i Nacka och skulle äta. Vi satte oss vid Orminge Centrum, som ligger några minuter ifrån det lokala "ghettot". Jag såg på ungefär 3 röda att det satt ett gäng alkoholister
( minst en kände jag igen...mitt minne för ansikten är bra!) Vid den lokala krogen bredvid och bad om att få sitta inomhus vid den närbelägda Thairestaurangen. Där satt det en till försupen herre, som jag också såklart kände igen. Det var som att någon ville säga mig någonting...

Nu skall jag vara ärlig, jag bryr mig mindre om vuxna män som super. De jag bryr mig om är deras stackars barn. Jag vet att chansen att få en vuxen alkis att sluta, är ett evighetsprojekt, däremot finns det ingenting som säger att det sociala arvet inte skall kunna brytas; att sonen eller dottern inte dämpar sin ångest i spritångor.

400 000 barn lever i missbrukarfamiljer, och det existerar i alla sociala skikt, även om jag inte ett dugg skulle bli förvånad om arbetarklassen är dominerande. Alkohol har en bra sak, det är att du blir i princip "dum i huvudet"- du tänker med reptil hjärnan (jo!) och du kan vara jätteglad och var bästis med alla, eller så kan du också bli ledsen och ja då är det inte lika roligt.

Jag anser att alkoholister har en sjukdom. Den pappa eller mamma, eller släkting som inte kan sluta att dricka är sjuk. Punkt. Alkohol är fruktansvärt beroendeframkallande. I kombination med psykisksjukdom, vilket inte alls är ovanligt; Dämpar patienten sin oro genom alkoholen. Resultatet blir dock att den psykiska sjukdomen förvärras. Många hemlösa har blandmissbruk, och skulle egentligen behöva intensiv vård för att rena kropp och själ. Att få dessa människor lyckliga kanske är att sätta ribban högt, men man kan ju börja med att dessa stackars människor inte går runt i psykoser mitt i gatan, med alkoholen brinnande i kroppen

Jag blir väldigt ledsen när jag ser hemlösa, för jag tror att jag kunde varit en av dem ( jag kallar dem ibland för mina "kompisar" för mig själv.) om jag inte haft en stabil familj. Om du bryter ett ben får du hjälp, men om du får en akut psykisk kollaps så är det inte säkert att du får hjälp! Det är sjukt!

Vänstern super också på tok för mycket. Det vet folk antagligen redan; men att dämpa ångest och smärta över ett egoistiskt samhälle genom att tänka med reptilhjärnan ett par timmar, är på lång sikt att gå ner i fördärvet!

Jag vet inte lösningen, jag önskar att människor med alkoholproblem kunde få mera hjälp. Att det inte skulle vara så tabubelagt.

Jag önskar helt enkelt mig ett samhälle där människor kan vara glada utan att behöva använda destruktiva kemiska substanser. Men det är väl tyvärr att önska sig för mycket!

Skål!

PS. Om jag varit nykterist ett par år tidigare, hade jag antagligen sluppit en psykisk kollaps som inneburit en massa ***** lidande. Med tanke på hur jäkla tur jag haft med vård , vågar jag knappt tänka på hur det skulle gått om jag gått till en allmän mottagning ( med väntetid). Tack, för att det fanns en specialmottagning i närheten. Tur i oturen.. DS.

1 comment:

Rolf Nilsson said...

Hemlöshet är en diagnos på en vidrig människosyn, inte på individer.
I över 100 år har vi tillåtit en Socialtjänst, kyrkor, föreningar, frivilligorganisationer och dessutom olika aktiebolag bygga upp hela sin grund och sedan växa på att hjälpa hemlösa. Men då hjälpen inte bygger på att hjälpa till med vad en hemlös människas primära behov består av, blir konsekvensen av detta bara att en massa arbetstillfällen åt redan etablerade personer på hemlösa människors bekostnad skapas. För att dessa "hjälpande" system ska kunna expandera behövs självklart ett växande underlag, vilket också det ständigt ökande i antal hemlösa i Sverige påvisar. Detta trots olika försök att dölja detta genom att hela tiden omdefiniera vad hemlöshet egentligen betyder.

Denna mycket uppenbara ickefungerande hjälp omsätter i vårt land bara i skattemedel ca 11 miljarder, vilket är en siffra Lunds Universitet sammanställt utifrån att varje hemlös kostar runt 600 000 om året.
Det är anmärkningsvärt att varje hemlös kan kosta samhället så mycket, utan att bli hjälpt med det primära behovet, ett tryggt hem?

Eller kanske är det just därför kostnaden är så hög?

Ännu mer häpnadsväckande blir om vi ser det från en annan infallsvinkel. Den vinklingen som gör att varje hemlös vi har i vårt land är så mycket värd för alla ”hjälparna” att människor och organisationer som jobbar med att hjälpa hemlösa fördelar 600 000 mellan sig för att hålla dessa människor kvar i hemlöshet!

Är det då inte dags för ett nytt och mänskligt agerande i denna fråga?

Då menar jag inte att den idag avlönade ”hjälpande” personalen ska ges möjlighet att känna sig ännu mer självgoda i sitt jobb än de redan gör idag. Nej, med mänskligt menar jag att våra hemlösa människor ska ges en ärlig chans till möjligheten till ett värdigt liv med ett fungerande privatliv i ett tryggt hem.

Vi kanske till och med skulle kunna göra en unik studie här i Sverige, där människor som idag på nåder lever i något av alla lukrativa villkorade boenden “testades” att klara av ett eget integrerat hem. Denna “test” bör då för trovärdighetens skull genomföras med samma stöd och den “hjälp” människor får idag för att klara av att bo som uteliggare, på härbärgen eller i något av otaliga benämningar på de befintliga vinstdrivande ”boendeformerna”. Det skulle inte vara svårt att finna personer som under många år smittats av ett sjukt och omänskligt samhälle som fortsätter smittas av en “Reinfeldtdeffekt” fortsätter sprida den smittan i vårt land som i folkmun kallas hemlöshet.

I vårt välfärdssamhälle har vi råd med respekten för individen. Vi har råd att respektera den enskilda individens förutsättningar, behov och önskningar om ett autonomt liv. Spelar ingen roll om du är där du är pga. olycka i livet, arbetslöshet, dyslexi, psykos, psykopati, skilsmässa, olycksfall i arbetet eller vilken anledning man kan tänkas hitta på. Respekten för individens behov och förutsättningar har vi i vårt välfärdssamhälle, med grundläggande solidariska värderingar om individens rätt, råd med!

Sluta prata om hemlöshet som om det vore en psykiatrisk diagnos – det är en diagnos på samhället – inte på individen.

Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa