Thursday, September 3, 2009

En orädd journalist bland "fegisar" ?


Jag sitter på KB (Kungliga bibliotket), och skall just börja läsa " Det ohyggliga arvet" Av Catomeris. Så sätter jag på datorn för att kolla mailen, och snubblar på denna intressanta interjvu med Åsa Linderborg. Den är intressant för att intervjupersonen är intressant. Den är ganska kort och jag vill här citera lite för att sedan reflektera.

"...Jag vill inte ha någon plakatjournalik, jag vill vara nyanserad. Jag är aktivist, men också publicist med sanningsanspråk. Som forskare har jag lärt att gå till botten med saker och ting, gräva fram och hitta båda sidorna. Jag lyckas inte alltid, men jag försöker."
AB

Här talar vetenskapsmannen/kvinnan. Linderborg som är skolad efter sin avhandling om socialdemokratin, tror jag det var? Och det är helt rätt att vara analytisk, olika sidor skall få plats. Detta gör henne farlig, för hon är seriös. En annars vanlig tendens bland journalister är att man går efter sin språkliga talang, detta gör inte Linderborg, har jag en stark känsla av. Jag tror hon heller håller käften om någonting hon inte är säker på, än att vräka ur sig något som sedan visar sig vara fel.

"...Vänstern är svag och de intellektuella tysta, jag tror att det finns ett samband där emellan, säger hon, när samtalet är avslutat. "
ETC

Ja, tänker jag äntligen. De som vet att världen inte behöver ännu ett argument för nyliberalism, utan en kritik och granskning av vad den genomliberala politiken i Sverige och övriga världen har inneburit. De intelektuella är tysta, för de vill inte jobba med saker som kan vara "jobbiga". Det finns så många människor som sticker huvudet i sanden och hoppas att någon annan skall göra jobbet. Den hegemoniska bilden där det bara finns en sanning, skapar ett debattklimat som gör att alla som pratar blir på en gång demoniserade som galningar. Man kan säga att Timbro och Svenskt Näringliv med sin massiva kampanjer, inte bara har vridit klimatet från det radikala 60 och 70 talet, utan ävenn tystat de som skulle kunna öppna munnen.
Jag är inte särskilt analytisk av mig, men att sedan LO, alltså facket inte har reagerat på den massiva lobbyverksamhet, förutom med partiinterna tidningar, skapar ett vakum från vänstern.

Vänstern ger upp innan de ens börjat.


Det finns en medialogik som är skrämmande. Även om journalister är vänster, så är inte tidningsmarknaden vänster. Tidningar som ETC med sunda åsikter om att det är porblematiskt med 1000 personer som äger så mycket makt. Det är inte marknader som är problemet, problemet är ägandet. Det går att ha marknader i en vänsterhegemoni också.

Ibland sticker de upp huvudet, de intellektuella. Det finns några som alltid syns.
Just bristen på nytt blod skapar en situation där vänster ses som gammalt, även om socialismen var en reaktion på den ofullkomliga liberalismen, som i sin tur var en reaktion på konservatismen. Den ohistoriska bilden av liberalism som nyare än socialismen och mera verklighetsförankrad, skapar en situation där vi till vänster får debatera orimligheten med vänsterns idegods, istället för att rikta ljuset mot kapitalismens misslyckade funktioner- dom är direkt kopplade till ackumuleringen och den borgerliga, medelklassens världssyn.

1800 talet var borgerlighetens århundrade säger man och 1900 tale arbetarens. Men det verkar som att tiden dras tillbaka, och att de enorma resurser debattörerna på högersidan har, gör att de kan vara ganska dåliga. De klarar sig genom kvantitet inte kvalitee`.


"...Reformpolitiken måste kopplas till en ideologisk diskussion om vad en människa är och hur ett samhälle ska se ut. Vill vi att samhället ska bygga på att vi roffar åt oss eller ska det bygga på att vi är solidariska mot varandra?"
ETC


Ja, det är dags att börja prata. Hur vill vi att samhället skall se ut?
Kanske Åsa Linderborg skulle få resurser för att starta en tankesmedja?

Om inte vänstern gör någonting för att synas och höras, så är vi körda. Big time..

No comments: