Monday, November 30, 2009

Essä om klimathotet



Kanske barnen går omkring såhär i framtiden?

Idehistorikern Sverker Sörlin skriver här om klimatet.

Essän slutar med tanken att problemet egentligen inte handlar om att ändra mönster, det som är problemet är regeringar och globala ledare som är fegisar.

Word!

Vad skall man göra åt ledare som inte vågar se verkligheten? Antagligen får man tjata, litegranna som en lärare får göra i klassrummet. Man säger inte en sak en gång, man säger lite samma sak flera gånger- för att alla skall hänga med och att repetera är kunskapens moder ...

Jag ser framför mig Obama och Reinfeldt i klassrummet, där jag frågar dem vad klimatpåverkan betyder tills de fattar..

Sunday, November 29, 2009

Öka takten, Socialistiskt Forum i vår?

Medan pianomusiken smeker mitt inre, mitt kaffe ryker i köket. Sitter jag i min enrummare och snurrar tankar. Snurrar tankar som jag gör när de inre striderna förbytts mot krigsuppehåll. När det äntligen är lugnt inombords.

Mitt förra inlägg var ganska negativt. Idag tänkte jag vara mer positiv.

När jag reflekterar över Socialistiskt Forum , tar bort mina personliga stormar; så märker man vilken kraft som finns! Ja, vilken kraft det finns att människor möts.

Mitt förslag är därför att Socialistiskt Forum, kokar några liter till kaffe och planerar in någonting tills våren. Det behöver inte vara exakt samma koncept, men jag tror att det är viktigt att öka mötesplatserna. Vänstern behöver mötas, stötas och blötas.

Medan världens ojämlikheter mellan väst och öst, består. Kan vi bara kontinuerligt likt kapitalisterna produktiviteten, öka de mötesplatser som finns.

Att mötas är helt centralt för att skapa någonting nytt.

När jag satt på tunnelbanan igår, ledsen över att jag inte var starkare. Satt det en mörkhyad man framför mig. Tanken slog mig att klimatkriser kommer slå hårdast mot de fattiga i öst, att den rika världen kommer shoppa loss än mer.

Det är ett "krig" mellan kapitalistklassen och arbetarklassen, mellan öst och väst.

Förnärvarande är det kapitalisterna och väst som vinner.

Vi får hoppas att maktbalansen ändras.

Att människor vaknar upp från sina söta drömmar, där livet handlar om att konsumera ännu en pryl. Ett samhälle som redan fått klimatet att flippa ur.

En liten klimatdikt här.

Saturday, November 28, 2009

" Jag vill inte bli mobiliserad"

Jag orkade tillslut inte. Vid seminariet om media och vänstern vid Socialistiskt forum springer jag ut ur salen och sätter mig på toaletten. Det som får mig är att brista är Daniel Suhonens redogörelse kring varför LO och SAP inte vill satsa pengar på media.
Om du undrar vad exakt som får mig att mer eller mindre köra över fem personer som sitter ner, kan du ju prata med Daniel Suhonen.

Det starkaste ögonblicket under Socialistiskt forum, är annars när återigen Daniel Suhonen redogör för när sin pappa som vid ett balkongsamtal säger att han inte orkar bli mobiliserad längre; han säger :

- Jag vill inte bli mobiliserad längre!

Tro fan. Tänker jag. Varför skall man kämpa för någonting när resultatet är konstant ökad ojämlikhet?

Jag skriver detta i en lägenhet med pumpande radio. Som tur är har har jag ingen whisky, annars skulle jag hälla i mig hela flaskan. Anledningen är att Socialistiskt Forum för mig väcker mycket starka känslor. På en liten plats finns det hundratals människor som på allvar vill kämpa för ett samhälle där vi behandlar andra som vi själva vill bli behandlade, med respekt, med värme, omsorg. Helt enkelt ett samhälle med trygghet, istället för rädsla.

Jay Z skriker ut sin röst ur radion, och jag tänker en sekund vilken radikal rörelse musik kan vara.

Åsa Linderborg som också sitter i panelen frågar innan jag rusar ut att det måste finnas nåt syfte med att SAP och LO inte vill starta en tidning? Svaret hinner jag inte höra förrens jag räddat mig själv från att totalt brista.

Förutom "galningar" som jag, är Socialistiskt Forum ett tillfälle för nya bekantskaper, dialog, tankar som bryts. Mitt problem är samhället. Jag och det så kallade samhället kommer inte överrens, vi är djupt oense om vad som är bra för människor.

Socialistiskt Forum är syret för dig som kämpar för ett annat samhälle.

Människor som jag, som snart har slutat att tro på att den ekonomiska och ekologiska globala kriserna skall lösas, är Socialistiskt Forum en plats där ett svart hjärta får syre.

Det handlar inte längre om att hoppas

Det handlar om att kämpa.

Tillsammans är stark.

Nu måste jag skriva en dikt på min sida, läs här.

Thursday, November 26, 2009

En annan typ av samhälle


Ovan ser vi den svenska klassamansättningen från 1968. Notera de 1,6 % oanställda! ingen arbetslöshet här inte. Detta visar att arbetslöshet inte sågs som ett individuellt problem för att människor vara lata utan som ett samhällsproblem. Man konstaterar tort att 1,6 procent av befolkningen ännu inte är anställda. När arebtslösheten nu närmarsig otänkbara 10 % (eller de oanställda närmar sig 10 % kanske vi ska börja säga) börjar man fundera på att vi måste ha något grundläggande fel i vår politik och i det ekonomiska systemet. Förändring krävs och är möjlig, det visar historien.

Wednesday, November 25, 2009

Det logiska tappet!

En gyllene regel är att om man är otydlig köper folk inte vad du säger. En opinionsundersökning (här) från United Minds/ Aftonbladet visar att SAP minskar med 4%.

Om detta är tilfälligt eller inte, är såklart omöjligt att säga. Det som går att säga, är att SAP har problem i alla opinionsundersökningar sedan valet 06. Socialdemokratin i Europa har feber- man är sjuk och vet inte riktigt vad man skall göra.

Svaret är otvetydigt: Bli tydligare med vad partiet vill!

Om vi kopplar in andra partier, så ser vi att de partier som går framåt ( V, Mp, M) är tydliga. Miljöpartiet kommer antagligen att bli nästa valårs vinnare, man har rätt namn. Moderaterna är tydliga i och med att de fokuserar på individens makt kontra staten. Vänsterpartiet är starka eftersom att man ser det motsatta, att individen är stark när staten är stark.

Jag ser det som så att Socialdemokraterna måste fokusera på att stärka välfärden och skapa fler arbetstillfällen. Socialdemokraterna måste våga vara välfärdskramare, samtidigt som man med tydlig hand pekar på att staten måste ta större ansvar för att Sverige skall komma ur rådande kris starkare och inte svagare.
Problemet var inte 06 att folk inte gillade välfärden, problemet var att Socialdemokratin var otydlig med att säga det självklara; Socialdemokraternas första uppgift är och förblir att minska arbetslösheten.

Problemet för Socialdemokraterna är inte Alliansen; det handlar om att hitta tillbaka till en politisk bas som stavas t-y-d-l-i-g-h-e-t!

Om Socialdemokraterna inte vill gå samma väg som i resten av Europa, är det dags att lära sig. Se så kavla upp ärmarna!

Monday, November 23, 2009

Björklund och piskan

I följande artikel i Aftonbladet skriver Olle Svenning bra om det nuvarande kravpartiet och vi-dem folkpartiet.

Olle Svenning skriver

"Björklund, lockad av den europeiska borgerlighetens framgångsrika spekulationer
i underförstådd främlingsfientlighet, gör skillnad mellan människor med invandrarbakgrund. Det finns de onda, de som bränner och kastar sten i Rosengård och så finns det de goda, som allas vår drottning och Zlatan, av Björklund placerad på Balkan. Zlatan spelade en gång fotboll för den lilla föreningen Balkan; han växte upp i Rosengård. Ett område dit polisen, enligt Björklund, bör bege sig med batong och hand i hand med språkkontrollanter.
"

Artikeln är inte riktigt stringent, Olle Svenning har försökt att få med lite för mycket. Men citatet är intressant för jag tror de flesta skulle hålla med om att Folkpartiet genom major Björklund har denna åsikten.

Problemet är att det finns inget vi-dem, det finns bara ett vi. I grunden finns det bara en jord, och några miljarder människor som försöker att finna en säker plats i en tumultartad värld. I de ekonomiska, och miljömässiga kriserna, söker vi efter syndabockar, och vi glömmer lätt att vi själva är en del av problemet. Det är inte bara "dem" långt borta som är problemet.

Den nya världen handlar om att skapa samhällssystem som är ekonomiskt och ekologiskt hållbara. Vi bör vara skoningslösa mot oss själva, och fråga oss: - Hur kan jag förbättra världen genom dagliga handlingar?

Franska revolutionen ekar, frihet, jämlikhet, broder/systerskap!

Sunday, November 22, 2009

Kravpolitiken, invandring och diskriminering!

Folkpartiet är inte samma folkparti som på 80 talet. Socialliberalismen, eller "snällismen" har förbytts mot "krav" politiken. Detta är inte minst tydligt när det gäller hur man handskas med de människor som har invandrat till Sverige.

Folkpartiet har haft ett riksmöte där partiledningen förlorade när det gäller att kräva kurser om det svenska samhället för invandrare.

Det intressanta är inte att Fp numera vill ha språktest, kurser om det svenska samhället eller vad det kan vara. Det ligger tydligt i partiets nuvarande position som det parti i riksdagen som ställer mest krav på de som invandrat.

Det intressanta är att man förbiser den tydliga diskriminering som finns i samhället. Istället för att se diskriminering i till exempel arbetslivet, fokuserar man på hårdare krav. Man anser att mera krav, inte möjligheter skall integrera invandrarna i Sverige.

Jag är lärarstuderande, och kommer inom cirka 2,5 år arbeta som lärare. Jag är väldigt medveten om att man som lärare måste arbeta med både morötter och piska.
Det går inte att säga till en klass att man skall läsa om franska revolutionen och sedan inte alls ha kunskapskontroll. På något sätt måste läraren, kolla att kunskapande har skett. Att eleverna har genom en textmassa, en film eller vad det kan vara har förstått viktiga poänger med själva momentet och själv tänkt till.

Lärarens roll är att planera, genomföra och utvärdera. I planeringsstadiet finns det alltid ett moment som dels handlar om morötter, hur skall man få eleverna att vilja lära sig, samt piskan i form av inlämningsuppgifter, läxor, eller prov.
Om vi kopplar till folkpartiet, får man känslan av att partiet anser att invandrare bara skall utsättas för piskan, men moroten skall utebli.

Man säger indirekt genom språktest och samhällskurser, att invandrarna som i sig inte är en homogen utan heterogen grupp; ni vill inte lära er!

Dessutom är det löjligt att ha en samhällskurs om Sverige, eftersom att Sverige består av en rad olika grupper människor med olika sätt att se på vad som är svenskt och vad som inte är svenskt. Det hela blir löjligt.

Länder bygger på en skapad nationell identitet som inte håller när man pratar med folk. Länder är grupper, med olika sätt att se på saker och ting.

Det folkpartiet borde intressera sig för, är den strukturella rasismen som finns i detta land. Det kan inte vara ok att till exempel utländska namn påverkar ens chans att komma in på arbetsmarknaden. Att ens etnicitet och klasstillhörighet i praktik och teori är så viktig för ens chanser att få ett arbete.

Problemet är helt enkelt inte att en som invandrat inre rabblar alla kungar, vet alla landskap, eller vad man nu tänkt sig i samhällstestet. Problemet handlar om att de som kommer hit och vill arbete, göra en insats. Snabbt får lära sig att deras etnicitet och namn är viktigare för arbetsgivaren än vad de faktiskt har för meriter.

Problemet stavas rasism.

Saturday, November 21, 2009

LO- Våga Vara Vassare!




Det här kan låta för bra för att vara sant, men det är sant! Jag har länge tänkt köpa boken som handlar om Trondheimsmodellen, men eftersom att jag har en del andra böcker att läsa innan, så har det inte blivit av. När jag kollade i bra-ha-rummet där jag bor, ett ställe där man lämnar saker man inte behöver och tar saker man behöver. Hittade jag inte då boken, jo det gjorde jag!

Utan att ha läst boken tror jag att jag fattat den stora poängen. Nämligen att facket skall ställa krav. Vilket känns mäkta konstigt att skriva, för om ett fack inte ställer krav, ja vad har då facket för legitimitet?

Facket skall självklart alltid vara en nagel i ögat på politiken, ställa högre krav och inte anpassa sig.

Om facket accepterar det rådande samhället med enorma skillnader, så kommer politiken att dra ner växlarna. Fackets roll blir också ganska ointressant om man faktiskt inte strävar efter en förändring, utan anpassar sig till det rådande läget.

Problemet med LO är att organisationen just är för lam. Såklart, kan inte LO gå ut och ställa orimliga krav, MEN man kan vara bättre än man är idag. Poängen är inte att vinna alla segrar, poängen är att våga ställa krav som som leder till märkbar förbättring för arbetarna. Jag tror också att LO skulle locka fler medlemmar om man vara lite vassare, lite mera på hugget. Nu är det så att jag förstår att denna diskussion är gammal som gatan, kritiken mot LO´s engagemang har antagligen funnits sedan mycket länge. OM man är intresserad av att utveckla Sverige mot ett mera jämställt land, så finns det dock klara poängen i att våga vara vassare.

Jag menar helt enkelt att det för Sveriges utveckling är helt centralt med ett fack som faktiskt vågar ställa högre mål. Om nu någon undrar, så har Sverige på senare år dragits isär, rent sociologiskt kan vi skönja en bild där 2/3 samhället snart är fullbordat. Människor lever mer eller mindre i separata "öar", beroende på inkomster. 1/3 av samhällets medborgare är riktigt riktigt fattiga.

Det är dags för LO att sätta högre mål; för att bryta den mycket tydliga trenden mot 2/3 samhället.

För jag börjar ärligt tvivla om de så kallade vänsterpolitikerna har energi att göra någonting radikalt, för att använda ett slitet ord.

En tanke som jag länge haft är att politiker som inte ser fattigdommen, inte gör någonting åt den. Om nu politikerna lever i en annan värld än vad de med normala inkomster gör, hur skall de ärligt talat kunna sätta sig in i att som jag inte ha mer än 150 kr att leva på tills på onsdag? Det är ju orimligt.

Jag kan inte tänka mig att vänsterpolitiker förstår hur det är att ha 150 kr på fickan kvar i 3 dagar, när det själva har bankkonton som sväller över av pengar ( kom igen har man ett par tiotusen på kontot så är stressen betydligt mindre).
En riksdagsledamot arbetar förvisso mycket, men lönen är inte direkt låg, snarare hög.

Om man lever i en annan värld ekonomiskt, så blir det såklart svårt att sätta sig in i hur de fattiga, ja hur de med normala inkomster har det.

Detta att det är svårt att sätta sig in i hur det är att ha tuffa eller obefintliga marginaler, leder till att LO´s roll blir än mer viktigt. Eftersom att facket är närmare verkligheten.

Sunday, November 15, 2009

Sjukt bra artikel

Läs här !

"Vi i den rika världen har sedan 1800-talet levt över våra tillgångar och skapat en livsstil, kapitalistisk, som går ut på tillväxt och förödande överkonsumtion."

Ibland gör texter ont, när de är välskrivna. Artikeln skär inre sår i mig...

PS. Vill även tipsa om min korta essä kring filosofin och människan på min hemsida här DS

Vad socialdemokratin vill

Vet inte om jag kan uttrycka det bättre än den gamla inledningen av Wigforss ursprunglingen formulerad till 1944 års partiprogram.

"Socialdemokratins mål är att så omdana det borgerliga samhällets ekonomiska organisation, att bestämmanderätten över produktionen lägges i hela folkets händer, flertalet frigöres från beroende av ett mindretal kapitalägare och den på ekonomiska klasser byggda sam-
hällsordningen lämnar plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande medborgare."

Formuleringen i 1990 års partiprogram är dock nästan ännu finare.


"Vad socialdemokratin vill

Socialdemokratin vill låta demokratins ideal sätta sin prägel på hela samhällsordningen och människornas inbördes förhållanden för att därigenom ge var och en möjlighet till ett rikt och meningsfyllt liv. I detta syfte vill socialdemokratin så omdana samhället, att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer, att medborgarna frigörs från beroende av varje slags maktgrupper utanför deras kontroll och att en på klasser uppbyggd
samhällsordning lämnar plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande människor. Denna den demokratiska socialismens samhällsuppfattning är ut-
tryck för viljan att förverkliga ideerna om frihet, jämlikhet och solidaritet. Dessa ideer har tagits i arv från tidigare kulturtraditioner. De har omformats av nya erfarenheter och ständigt skänkt styrka åt strävandena att bereda människorna ett friare och rikare liv. Sina djupaste rötter har socialdemokratins ideer i övertygelsen om varje människas okränkbarhet och alla människors lika värde.

-------------------

Idag diskuterar S-studenter blandekonomin på sin kurs om kapitalism. Det blir nog intressant. Ser fram emot en tid när vi kanske vågar sätta socialism i rubriken för en kurs.

För er som inte kan vara med på seminiariet finns en intressant text om funktionssocialismens blinda fläck av Fredrik Jansson som jag hittade på tvärdrags sida.

Thursday, November 12, 2009

Ingen komedi direkt

Det är kväll och jag och en vän vandrar hemåt genom Bryssels stadskärna. Plötsligt i en tunnel ser vi människor samlas. De står på led med sänkta huvuden. Min första tanke är att det är en filminspelning, min vän pekar mot en kamera. Men det är ingen komedi som spelas in. Det är ingen film över huvud taget. Det är ett soppkök i hjärtat av det välmående Europa och man bara skäms ända in i märgen.

Kroppen skäms och hjärnan försöker sätta ord på vad som händer. "Som att vara barn och en oerhörd förolämpning / träs över ens huvud som en säck" Skrev Tomas Tranströmer. Det värsta är att det är vi själva som står för förolämpningen genom att runt om i Europa acceptera en socialpolitik utan visioner, utan solidaritet.

Wednesday, November 11, 2009

Kvällen då jag dog ...


Livet är inte rättvist
och det blir ofta inte som man trott. Detta är en (!) av de visdomar man får på äldre dar. Det är bara att gilla läget och köra vidare, om man inte har gjort slut på den inre energin och bara vill ligga i koma ett par år?! Som tur är finns det kvar energi i tanken, i alla fall idag =)

"I svenska SAP ströks Ernst Wigforns formulering , som levt vidare i partiprogrammen om " att lägga produktionen och dess fördelning i hela folkets händer" , vid partikongressen 2001"
Boken: Studier i rött - socialdemokratins ideer, sida 36.

Oj. Vad skall jag säga.. Strök de meningen? Varför? Herre gud, vad var det som var så farligt med den meningen? Det är ju inte så att det står att det skall ske om 10 år! Bilden säger "impossible is nothing" och jag vill tillägga, " if you work hard"

Begreppet katharsis inom psykologi handlar typ om en inre "rening", som innebär att människan når en punkt där en förändring sker. Jag har nog nått den punkten flera gånger.

Jag har accepterat att Socialdemokratin inte alls är den Socialdemokrati jag vill se; kongresser som tar beslut om att det är ok med vinst i välfärden så länge det inte påverkar kvalitén är ologiskt, eftersom att alla vinster i välfärden kan användas i verksamheten på något sätt. Denna mening är central eftersom att den pekar på att Socialdemokratin valde att inte strida, utan enas om ett citat som i sig kan tolkas lite hur som helst.

Det är som min kursare på lärarutbildningen sa: - Göra vinst på barn .... det är ju helt galet! Kanske det bäst jag hört på år och dag!

Det intressanta är dock inte att saker och ting inte är som det borde vara, alltså att Socialdemokratin blir lite radikal och inte accepterar borgerliga skattesänkningar. Det intressanta är att ur intet skapas möjligheter.

Eftersom att jag och många med mig anser att Socialdemokratin anpassar sig för borgerliga tankestrukturer finns det en glädje i att så mycket kan göras. Denna glädje ligger inte i att det är möjligt att genomföra det vi vill genomföra (en Socialdemokrati med jämlikhetsambitioner) utan snarare insikten om att varje handling är radikal. Varje beslut som går emot den rådande ordningen är en seger för att visa att det visst finns andra sätt att se på vad som är gott och eftersträvansvärt.

Därför blir dödens politik livets politik, affirmationens politik där vi säger JA till politiken och dess möjligheter istället för att sjunka ner på havets botten.

Impossible is nothing... if you work hard!

Egna barn och andras ungar - Fallet Vellinge

Kalla blåser jantelagens hårda vindar över Söderslätt i november när de boende i Vellinge samlas för att prata om de barn som inga vuxna har . Rädda för att inte ha någon att vända sig till när ungarna hittar på bus blundar de för möjligheterna att hjälpa en av samhällets med utsatta grupper.

Bristen på solidaritet drabbar inte bara den som står utan hem. Bristen på solidaritet tömmer människor på empati. Kvar står rädda, frusna skåningar och fryser på en slätt. De flesta som någon gång kört in i Vellinge har med säkerhet lagt märke till kommunens slogan: Välkommen till Vellinge kommun, här är friheten större (och skatten lägre). Frågan är om inte rädslan är större än friheten. Låt oss hoppas att världens flyktingbarn slipper Vellinge.

Monday, November 9, 2009

Mellanmjölkspolitiken

Ibland har man hört från triumferande vänstersinnade att marknadens fria lov inte fungerar och vänstern nu äntligen har vunnit- så som vi har väntat! Problemet är att så enkelt är det inte ( aldrig är eller kommer bli). Det är inte så att bara för att kapitalismen har haft en sina kriser, vilket sker lite då och då. Kommer världen se annorlunda ut, för att de handlar i grunden om vad människor gör idag och imorgon.
Om de borgerliga tankesmedjorna, de borgerliga politikerna, den borgerliga median sätter dagordningen så kan vänstermänniskor jubla hur mycket de än vill- för de kommer dränkas i marknadens sorl!

Problemet stavas "determinism" det är inte så att världen är given, snarare så är det så att världen är en produkt av varje människas handling och tanke. Detta leder till att om det inte finns kommunicerande alternativ, kommer folk att fortsätta att tro på kapitalismen som enda system; för de har inte fått alternativen tydligt förklarade.

Den breda vänstern borde därför se till att skapa berättelser kring framtiden lika mycket som man gottar sig åt att kapitalismen är i kris!

Socialdemokratins problem är tro de eller ej inte Alliansen! Socialdemokratins problem handlar om att man inte vet vad man vill, och då blir det svårt att skapa tydliga berättelser. Att skapa mellanmjölks politik är inte svårt, frågan är, vill väljarna ha detta ?

Friday, November 6, 2009

Är det verkligen fred vi vill ha?

Till varje tänkbart pris? Imperiets gamla låt fran 80-talet dyker upp i huvudet när jag läser Daniels senaste blogginlägg (http://lakejerna.blogspot.com/). Att Centerpartiet kan tänka sig att acceptera sänkta löner för unga är i sig ingen nyhet. Var det inte Centerpartiet i Stockholm som senast sa att det är en mänsklig rättighet att få jobba för hur låg lön som helst? Jag tycker mig minnas något liknande. Det häpnadsväckande i sammanhanget är precis som Daniel också skriver den socialdemokratiska talespersonen Berit Högmans kommentar till Centerpartiets utspel:

"Man ska inte alls avfärda den här typen av förslag, men det är A och O att man är överens med de fackliga organisationerna. Nivån vill jag inte ta ställning till, men ingen är ju betjänt av att lönen blir så låg att den inte går att leva på."

Man ska inte alls avfärda den här typen av förslag? Det ska man visst. Vad hände med principen om lika lön för lika arbete? Köttberget måste borja röra på sig. Införandet av sextimmars arbetsdag skulle kunna vara ett steg på vägen.

Det handlar inte enbart om några kronor mer eller mindre i plånboken, det handlar om grundläggande värderingar om jämlikhet som vi inte under några omständigheter bör kompromissa bort. Det är sorgligt att vi måste lägga krut på en sådan här debatt inom vårt eget parti.

Thursday, November 5, 2009

Efter kongressen - Vad nytt under (s)olen?

Förra veckan var det partikongress för Socialdemokraterna. Om detta har det skrivits och sagt ett och annat. Åt mitten säger vissa. Åt höger säger andra. Åt vänster säger några.

SSK:s förhoppningar (och också mina egna) inför kongressen, vårt best case scenario, kan man läsa om i ETC Stockholm. Vi ville ha bättre studentpolitik (rejäla höjningar av studiemedlen och ett återinförande av studenters rätt till a-kassa), stopp för vinster i välfärden, individualiserad föräldraförsäkring, ett ja till arbetstisförkortning och tydligare mål i bostadspolitiken. Föga förvånande blev det inte riktigt så och jag kan förstå att det finns många som känner sig besvikna. På fredagen var jag också besviken, ledsen och kanske till och med lite arg. Nu är jag lite gladare, även om jag är långt ifrån nöjd (och nöjda ska vi aldrig bli).

Anton skrev på bloggen för ett par dagar sedan att kongressen tog ett litet steg till höger. Jag tror inte riktigt att det måste vara så. Jag är inte säker på att det var så även om det kanske var så. Jag ska förklara ungefär hur jag tänker:

Den del som kanske tydligast var någon typ av mittenfåra var för mig delen om jobben. Där saknades det som jag tror att ett parti till vänster i idag verkligen skulle behöva. En rejält reformistisk linje för att stoppa dels långtidsarbetslösheten men också utslagningen på arbetsmarknaden. Där saknades också vettiga förslag för hur vi ska hantera de idag stora grupper som lider utav det som ibland kallas otrygga anställningar (visstidsanställningar, f-skattesedel, bemanningsföretag, provisionsanställda med flera). Vi behöver reformera vår arbetsmarknadspolitik, med andra ord. Finner vi inte lösningar på de problemen kommer vårt vi att få allt svårare att skapa ett socialdemokratiskt Sverige.

En annan stor besvikelse var förstås studentfrågorna. Jag orkar inte ens kommentera dem men det var uppenbart att merparten av ombuden inte varit studenter på väldigt länge. Problemet är inte att den ekonomiska situationen upplevs som pressad, problemet är att den är akut. Sen är det faktum att vi inte lyckades stoppa avgifter för utomeuropeiska studenter givetvis ett skämt, men tyvärr ett upprepat skämt (vi tog nämligen det beslutet också förra kongressen).

Sen då detta om vinsterna i välfärden. Debatten kring friskolorna var förvisso absurd (och helt osaklig) men debatten under lördagen var mer sansad och jag uppfattar det som nu som står i riktlinjerna som att det faktiskt blir möjligt att stoppa vinster (om den politiska viljan finns), och om inte annat begränsa vinsterna. Det måste sägas vara ett framsteg, för vi ska aldrig glömma att det var vi som införde friskolorna och det vinstbejakande system som ligger idag. 2005 var vi för det utan förbehållning, idag är bilden delvis en annan.

Föräldraförsäkringen blev nu tredelad, vilket bör ses som ett steg på vägen även om jag tycker det är ett mesigt steg.

Så på det hela taget upplever jag egentligen inte att partiet gick åt vare sig höger eller vänster, men det är möjligt att jag missat något stort som hänt. Och till sist, lite reklam:

För dig som vill diskutera vidare vad som hände på kongressen och vad det betyder rekommenderar jag att du den 10 november kl 18.00 kommer till Wallingatan 31 i Stockholm. Då gästar nämligen S-studenters ordförande (och representant på kongressen) SSK för att tala om just det. Missa inte "Efter kongressen - Vad nytt under (s)olen?".

Wednesday, November 4, 2009

Välj rätt väg!

Här är en artikel som jag skrev i förra veckans ETC Stockholm.

På Älvsjömässan i helgen stakar Socialdemokraterna ut de politiska riktlinjerna inför valet nästa år. Socialdemokratiska Studentklubben i Stockholm uppmanar partiet att se människor som medborgare – inte konsumenter.

Socialdemokraterna
är nu på kongress. Det är en kongress där vi står vid en rad viktiga vägskäl. Det handlar om politikens och samhällets roll, om synen på välfärdssamhället. I Socialdemokratiska studentklubben i Stockholm har vi läst och funderat över partistyrelsens riktlinjer. Texten nedan får ses som uppmaningar till den kongress som just nu väljer vår väg.
En av kongressens stora stridsfrågor kommer att handla just om vård och skola, om vinster i välfärden. Ska vi ha likvärdig vård, skola och omsorg för alla eller om vi ska ha ett grundtrygghetssystem där de som har råd kan få det lite bättre, lite fortare? Patienter och elever är inte konsumenter utan medborgare. Skola, vård och omsorg hör inte hemma på marknaden. Därför säger vi nej till vinster i välfärden.

Samtidigt är välfärdssamhället mer än vård och skola. Det är ett samhälle där vi har tid och ork för vänner, familj, intressen och demokratiskt deltagande. Partistyrelsen vill ta bort målet om arbetstidsförkortning, ett principiellt viktigt mål för vår syn på välfärden som något mer än direkt materiell levnadsstandard. Ett ställningstagande mot idén om arbetstidsförkortning är också ett avsteg från en syn på välfärdssamhälle där människovärdet står i fokus. Det är ett steg vi inte vill ta.

Välfärdssamhället
strävar mot jämställdhet. En individuell föräldraförsäkring skulle på längre sikt innebära att fler kvinnor arbetar en större del av sitt vuxna liv, och därmed fungera som löneutjämnare och bidra till ett lite mer jämställt Sverige. En extra pappamånad (partistyrelsens förslag) är inte alls tillräckligt.

Menar vi allvar med jämställdheten måste vi börja se män och kvinnor som individer, också inom ramen för äktenskapet. Därför vill vi se en individuell föräldraförsäkring.
Vår utbildningspolitik har tillsammans med fördelningspolitiken varit ett av våra främsta vapen i kampen för jämlikhet. För att så ska förbli krävs att heltidsstudier blir heltidsstudier för alla studenter, oavsett klass och bakgrund samt att studietiden blir tryggare.
Över hälften av landets studenter jobbar idag vid sidan av studierna för att överleva och det går ut över studieresultaten. När den borgerliga regeringen tog bort studerandevillkoret för a-kassan ökade otryggheten för landets studenter.

Partistyrelsen
skriver i sina riktlinjer att studenter upplever sin ekonomiska situation som pressad . Vi menar att problemet är att studenters situation är så ekonomiskt pressad och otrygg att det leder till ökad ojämlikhet inom systemet för högre utbildning.
Det krävs en rejäl höjning av studiemedlet och ett återinförande av studenters rätt till a-kassa.

En stor ung generation ger sig nu ut på en bostadsmarknad i kris. Bostadsbristen minskar människors möjlighet att söka jobb på andra orter, hindrar unga att starta sitt eget liv, möjliggör svarthandel och skapar priser på bostadsrätter som stänger ute stora grupper från bostadsmarknaden. För att få bukt med bostadsbristen krävs att ett kvantitativt mål inkluderas i de riktlinjer kongressen ska anta. Vi måste ta fram ett program som gör det möjligt att bygga bort bristen till 2020, genom att bygga minst 40 000 bostäder varje år.

Catharina Ullström
ordf. Socialdemokratiska Studentklubben i Stockholm (SSK)

EU skall prata med alla stora nationer!





Katrine Kielos på Aftonbladet (en riktigt skarp skribent) gör misstaget att i denna artikel pusha för att EU skall lämna den transantlantiska länken. Hon skriver
"...vår säkerhet är inte längre beroende av amerikanerna på samma sätt och våra intressen sammanfaller inte...Det är dags för Europa att gå vidare. Hitta en egen roll i en ny värld."


Å ena sidan är det inte konstigt att olika slag maktsfärer ändras genom historien. Det är naturlig att USA riktar sig mot Kina, som med stor sannolikhet kommer vara en global spelare mycket snart; om man nu inte redan anser att Kina har gått över tröskeln och blivit en global spelare även om landet ekonomiskt kommer behöva ha en hög tillväxt ganska lång tid för att kunna vara en verklig motvikt mot USA ( förutom att investera i amerikanska statspapper). Å andra sidan , kan man vända på myntet och mena att just för att USA lämnar EU, skall EU klänga sig fast vid USA. Samtidigt som man skapar tätare sammarbete med den övriga världen. Jag menar att EU i en global värld skall utveckla alla sammarbeten, inte avveckla för att amerikanarna har en kommande huvudvärk med minskad makt.

Om det **** klimatet!



BILD: Räkna med högre havsnivå efter att antarktis "gett upp"!

Anton har tipsat mig om att skriva lite kortare och mindre personligt. Det låter som en bra ide, skall köra på det. Texter läses i högre grad när de inte är långa.

Klimatet har problem som vi alla vet. Reinfeldt var i USA där Obama sa föjande:

"– Vi är överens om att öka tempot för att nå framsteg i Köpenhamn, och för att hindra en framtida ekologisk katastrof"
Oj. Nu ramlade poletten ner!

Reinfelt menar att man inte kommer komma överens i kommande klimatmöte i Köpenhamn.

Skall man skratta eller gråta åt vansinnigheterna?

PS. Vill även varmt rekommendera Daniel Suhonens artikel om SAP i Ordfront. DS

För övrigt vill jag rekommendera artikeln om sprutbyte här.

Monday, November 2, 2009

Där marxismen gick ut kom ingenting in: Om besvilkelsen efter S-kongressen

Det är inte främst alla dåliga beslut som får mig att känna mig besviken på mitt parti. Det faktum att partivänstern förlorade eller kom fram till kompromisser i snart sagt varje fråga. Istället är det avsaknaden idédebatt och partiets "vänsterdelegationer" som gjorde mig besviken. Helt enkelt saknaden av en alternativ analys än den halv borgerliga som partiledningen står för. På partiledningen har jag varit besviken sedan den dagen jag gick med och det var inte denna som förvånade.

Jag saknade de ideologiskt motiverade resonemangen som lyfte blicken. Missförstå mig rätt, när säger ideologisk menar jag inte total avsaknad av ideologi utan främst på avsaknaden av en socialistisk eller specifikt socialdemokratis analys, liberal fanns det gott om. Jag tillhör inte de som okritiskt hyllar den marxistiska analysen däremot bidrar den med en maktanalys av kampen mellan arbete och kapital som är omöjlig att bortse från hos ett socialdemokratiskt parti. Det verkar som att där marxismen gick ut kom ingenting utom liberalism in.

Partiet gjorde med detta program en liten men dock högergir. Man accepterar privata alternativ i välfärden. Mot detta tycktes det inte finnas mer synpunkter än specifika invändningar på olika områden. Ett ombud gick kanske upp och la ett radikalt förslag men blev snabbt nedröstad av alla utom den egna delegationen. Ett kraftfullt alternativ saknades. Av en samlad partivänster syntes inte ett spår. Man var dåligt organiserad, dåligt förberedd och med bristande ideologisk skolning. Med positiva ord kan man kalla detta för enighet. Ur min synvinkel är det inte ett enigt utan ett dåligt parti utan idéer, vilja och samhällsanalys. De positiva säger att detta ändå är en förbättring mot tidigare kongresser vilket piggar upp mig något men inte mycket eftersom det visar hur alvarligt problemet är.

Jag kräver inte att paritet skall vara ett under av radikalitet. Jag kräver inte att de ska gå med på lika lön för allt arbete eller en radikal arbetstidsförkortning eller att varje ombud skall rapa marxism från talarstolen. Vad jag kräver är en analys och en vilja till förändring underifrån. Av detta såg jag mycket lite på denna kongress.

-----------------------------------------------------

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ps.1

Mest irriterad är jag på Stockholm och Skåne som skall vara den starka vänstern.
Mest glad är jag över Jönköping som vågade föreslå radikala förändringar.

Ps 2. Läs gärna 10-tals programmets första kapitel om socialdemokratins ideologiska utveckling som komplicerar bilden av det jag ovan kallar liberalism


Ps.3 Kajsa Borgnäs var ett av undantagen som med sitt inlägg i den bostadspolitiska debatten lyfte blicken och gjorde en klockren maktanalys av problematiken. De andra undantagen var en ung tjej från Jönköping och gamla SSU:aren Markus Blomberg från Skåne.

Bra tal av Carlsson på S- Kongressen

Hörvärt tal.

Sunday, November 1, 2009

Tja,



BILD: Tänkvärt!

kompromiss kongressen kallar AB det hela. Läs här.

Eller om man skall vara elak, urvattnad ide debatt. JA, jag är medveten om att det är strategiskt riktigt att "samla trupperna" innan nästa val. Men bara för att jag inte rent analytiskt inte är så sur, innebär det inte att det sticker till i hjärtat att skolor skall kunna ge vinst till aktieägare.

Det är och förblir totalt omöjligt för mig och många andra att acceptera vinster i välfärden, även om vi förstår att det nu gäller att hålla ihop partiet och köra ett gemensamt race i minst ett år.

Hjärnan säger: Jag förstår!
Hjärtat säger: Fy fan!

Det är dubbla känslor som infinner sig...

Föräldraförsäkringen




Som väntat beslutade kongressen om en tredjedelsmodell. Som är ett steg på vägen mot att föräldrarna " i framtiden" delar lika mellan sig.

Det är intressant att man tog beslutet att i framtiden skall det individualiseras mera. När "framtiden" är, kan man fråga sig?

Beslutet rimmar bra med de övriga besluten; en försiktig reformism. Istället för att gå hela vägen, stannar man på halva vägen och är, verkar det som nöjd.

Om man skall sätta ett epitet på kongressen vilket är ganska elakt, så skulle jag säga begreppet " reformistisk pragmatism"

Vilket innebär att man vill reformera samhället, men i väldigt sakta takt. Det är dock skillnad på att i alla fall vilja reformera istället för att stå på status Q.

Problemet med SAP kan vara att man ibland ses som förvaltare, istället för förnyare.
Förnya innebär sedan inte att man slänger alla verktyg som man prövat på skrothögen.
Förnyelse handlar om att använda sig av en större del av verktygslådan.



Vila verktyg kan vi använda för att skapa ett jämlikare samhälle som är starkare ur frihetssynvinkel?


Jag är den förste att "älska" pragmatismens synsätt om det innebär att invånarna där jag bor inte blir fattigare när det gäller möjligheter gentemot innerstaden...

Jag är den förste som kommer jubla åt en tredelad föräldraföräkring om det i "framtiden" faktiskt innebär att man går åt individualisering.

Jag är den förste som kommer jubla åt den försiktiga kameljonten, om den rör på sig!

Ty rörelse kamrater, det är livets essens!


Liv är rörelse,
rör sig partiet?