Monday, November 2, 2009

Där marxismen gick ut kom ingenting in: Om besvilkelsen efter S-kongressen

Det är inte främst alla dåliga beslut som får mig att känna mig besviken på mitt parti. Det faktum att partivänstern förlorade eller kom fram till kompromisser i snart sagt varje fråga. Istället är det avsaknaden idédebatt och partiets "vänsterdelegationer" som gjorde mig besviken. Helt enkelt saknaden av en alternativ analys än den halv borgerliga som partiledningen står för. På partiledningen har jag varit besviken sedan den dagen jag gick med och det var inte denna som förvånade.

Jag saknade de ideologiskt motiverade resonemangen som lyfte blicken. Missförstå mig rätt, när säger ideologisk menar jag inte total avsaknad av ideologi utan främst på avsaknaden av en socialistisk eller specifikt socialdemokratis analys, liberal fanns det gott om. Jag tillhör inte de som okritiskt hyllar den marxistiska analysen däremot bidrar den med en maktanalys av kampen mellan arbete och kapital som är omöjlig att bortse från hos ett socialdemokratiskt parti. Det verkar som att där marxismen gick ut kom ingenting utom liberalism in.

Partiet gjorde med detta program en liten men dock högergir. Man accepterar privata alternativ i välfärden. Mot detta tycktes det inte finnas mer synpunkter än specifika invändningar på olika områden. Ett ombud gick kanske upp och la ett radikalt förslag men blev snabbt nedröstad av alla utom den egna delegationen. Ett kraftfullt alternativ saknades. Av en samlad partivänster syntes inte ett spår. Man var dåligt organiserad, dåligt förberedd och med bristande ideologisk skolning. Med positiva ord kan man kalla detta för enighet. Ur min synvinkel är det inte ett enigt utan ett dåligt parti utan idéer, vilja och samhällsanalys. De positiva säger att detta ändå är en förbättring mot tidigare kongresser vilket piggar upp mig något men inte mycket eftersom det visar hur alvarligt problemet är.

Jag kräver inte att paritet skall vara ett under av radikalitet. Jag kräver inte att de ska gå med på lika lön för allt arbete eller en radikal arbetstidsförkortning eller att varje ombud skall rapa marxism från talarstolen. Vad jag kräver är en analys och en vilja till förändring underifrån. Av detta såg jag mycket lite på denna kongress.

-----------------------------------------------------

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ps.1

Mest irriterad är jag på Stockholm och Skåne som skall vara den starka vänstern.
Mest glad är jag över Jönköping som vågade föreslå radikala förändringar.

Ps 2. Läs gärna 10-tals programmets första kapitel om socialdemokratins ideologiska utveckling som komplicerar bilden av det jag ovan kallar liberalism


Ps.3 Kajsa Borgnäs var ett av undantagen som med sitt inlägg i den bostadspolitiska debatten lyfte blicken och gjorde en klockren maktanalys av problematiken. De andra undantagen var en ung tjej från Jönköping och gamla SSU:aren Markus Blomberg från Skåne.

9 comments:

britta sethson said...

Jag tror att det viktigaste på denna kongress var att inte klösa ögonen ur varann. Det viktigaste i fortsättningen är att lyfta de ideologiska frågorna och se till att nästa kongress tar ett rejält vänsterkliv

jag är tillräckligt korkad för att tro att det är möjligt

Bengt Nilsson, sosse said...

Men vi trogna sosseväljare på gräsrotsnivå, då? Hur länge skall vi behöva svika vår ideologi genom att behöva stödja ett småborgerligt, marknadsliberalt toppat sosseparti som tror att välfärden bäst styrs med okända vinstmagnater som drivkrafter.
Och detta bara för att tillfredsställa en osolidarisk medelklass i Stockholm!
Nej,för mig blir det något parti på vänsterkanten inom det grönröda blocket vid valet 2010 om ingenting drastiskt inträffar ifråga om de socialt demokratiska värderingarna om ett jämställdare och rättvisare samhälle på solidaritetens grunder för alla, säger alla, i samhället!

Arne Roland said...

Bengt Nilsson, även om du skulle byta parti hoppas
jag att du fortsätter kommentera på s-bloggar. Dina inlägg behövs som motvikt till den Stockholms- dominerade högersocialdemokratin. Och då får det föresten lite större tyngd om du fortfarande betecknar dig som socialdemokrat.

Bo Widegren said...

Jag förstår att du är besviken - också jag är besvuiken i många stycken. Besviken blir man när man inte får helt gehör för sina idéer och tankar. När vi nu är ett stort parti så måste det ju finnas många personer som är bevsikna om man inte kan tänka sig den helhet som har en chans att komma i regeringsställning. Vi har alltid fått lära oss att vi i vår stora grupp måste kompromissa med olika vänsterströmningar för att i enighet kunna söka mandat hos väljarna för vår gemensamma linje. Jag gläds åt kongressen där vänstern fick ge vika och där de som drog åt höger fick vika och att vi på så sätt skapade en gemnsam platform. Som man sjöng i SSU på 30-talet: Till Seger!

Anton Andersson said...

Till seger!

Malin Hanson said...

Ah denna medelklass, denna stockholmsfokusering, denna hogervridning! Det kommer att gora partiet gott med en valrorelse. Socialdemokratiska politiker behover se att inte heller medelklassen ar homogen, att det finns en varld utanfor stockholms innerstad och att folk faktiskt ar javligt trotta pa privata vinstintressen i skola och vard. varfor i helvete kunde man inte ga ut med ett tydligt nej till det?

Anonymous said...

"Mest irriterad är jag på Stockholm och Skåne som skall vara den starka vänstern."

Det har aldrig slagit dig att besluten ser ut som de gör inte bara "trots" utan också "tack vare" de distrikt du tycker ska vara "den starka vänstern"?

Eva said...

Ja, rätt besviken är även jag. Besviken på att vår politik i slutändan formas av ett homogent gäng stockholmssossar, som tror att de kan blanda bort korten för både oss medlemmar och väljarna.
Att bagatellisera vinst och vinstintresse och tro sig kunna bekämpa dessa med höga kvalitetskrav och behandla vinst och kvalitetskrav som om det vore en och samma fråga kommer jag aldrig att förlåta. Om den typen av manövrar och dumförklaringar av omgivningen kallas politik är det inte politik jag är intresserad av utan av samhällsförbättringar.
Det ska bli intressant att se om och hur kvalitetskriterierna utformas i välfärden och hur de kommer att mätas och vad det kommer att kosta... Det är lätt att säga tulipanaros...Satsa de resurserna på empowerment av alla dem (jag menar alla - inte bara "våra väljare") som arbetar i vård skola och omsorg i stället. Där gör pengarna bäst nytta.

Johannes Jäger said...

"Jag kräver inte att de ska gå med på lika lön för allt arbete eller en radikal arbetstidsförkortning eller att varje ombud skall rapa marxism från talarstolen."

men varför inte undrar undertecknad!