Thursday, November 5, 2009

Efter kongressen - Vad nytt under (s)olen?

Förra veckan var det partikongress för Socialdemokraterna. Om detta har det skrivits och sagt ett och annat. Åt mitten säger vissa. Åt höger säger andra. Åt vänster säger några.

SSK:s förhoppningar (och också mina egna) inför kongressen, vårt best case scenario, kan man läsa om i ETC Stockholm. Vi ville ha bättre studentpolitik (rejäla höjningar av studiemedlen och ett återinförande av studenters rätt till a-kassa), stopp för vinster i välfärden, individualiserad föräldraförsäkring, ett ja till arbetstisförkortning och tydligare mål i bostadspolitiken. Föga förvånande blev det inte riktigt så och jag kan förstå att det finns många som känner sig besvikna. På fredagen var jag också besviken, ledsen och kanske till och med lite arg. Nu är jag lite gladare, även om jag är långt ifrån nöjd (och nöjda ska vi aldrig bli).

Anton skrev på bloggen för ett par dagar sedan att kongressen tog ett litet steg till höger. Jag tror inte riktigt att det måste vara så. Jag är inte säker på att det var så även om det kanske var så. Jag ska förklara ungefär hur jag tänker:

Den del som kanske tydligast var någon typ av mittenfåra var för mig delen om jobben. Där saknades det som jag tror att ett parti till vänster i idag verkligen skulle behöva. En rejält reformistisk linje för att stoppa dels långtidsarbetslösheten men också utslagningen på arbetsmarknaden. Där saknades också vettiga förslag för hur vi ska hantera de idag stora grupper som lider utav det som ibland kallas otrygga anställningar (visstidsanställningar, f-skattesedel, bemanningsföretag, provisionsanställda med flera). Vi behöver reformera vår arbetsmarknadspolitik, med andra ord. Finner vi inte lösningar på de problemen kommer vårt vi att få allt svårare att skapa ett socialdemokratiskt Sverige.

En annan stor besvikelse var förstås studentfrågorna. Jag orkar inte ens kommentera dem men det var uppenbart att merparten av ombuden inte varit studenter på väldigt länge. Problemet är inte att den ekonomiska situationen upplevs som pressad, problemet är att den är akut. Sen är det faktum att vi inte lyckades stoppa avgifter för utomeuropeiska studenter givetvis ett skämt, men tyvärr ett upprepat skämt (vi tog nämligen det beslutet också förra kongressen).

Sen då detta om vinsterna i välfärden. Debatten kring friskolorna var förvisso absurd (och helt osaklig) men debatten under lördagen var mer sansad och jag uppfattar det som nu som står i riktlinjerna som att det faktiskt blir möjligt att stoppa vinster (om den politiska viljan finns), och om inte annat begränsa vinsterna. Det måste sägas vara ett framsteg, för vi ska aldrig glömma att det var vi som införde friskolorna och det vinstbejakande system som ligger idag. 2005 var vi för det utan förbehållning, idag är bilden delvis en annan.

Föräldraförsäkringen blev nu tredelad, vilket bör ses som ett steg på vägen även om jag tycker det är ett mesigt steg.

Så på det hela taget upplever jag egentligen inte att partiet gick åt vare sig höger eller vänster, men det är möjligt att jag missat något stort som hänt. Och till sist, lite reklam:

För dig som vill diskutera vidare vad som hände på kongressen och vad det betyder rekommenderar jag att du den 10 november kl 18.00 kommer till Wallingatan 31 i Stockholm. Då gästar nämligen S-studenters ordförande (och representant på kongressen) SSK för att tala om just det. Missa inte "Efter kongressen - Vad nytt under (s)olen?".

No comments: