Sunday, November 22, 2009

Kravpolitiken, invandring och diskriminering!

Folkpartiet är inte samma folkparti som på 80 talet. Socialliberalismen, eller "snällismen" har förbytts mot "krav" politiken. Detta är inte minst tydligt när det gäller hur man handskas med de människor som har invandrat till Sverige.

Folkpartiet har haft ett riksmöte där partiledningen förlorade när det gäller att kräva kurser om det svenska samhället för invandrare.

Det intressanta är inte att Fp numera vill ha språktest, kurser om det svenska samhället eller vad det kan vara. Det ligger tydligt i partiets nuvarande position som det parti i riksdagen som ställer mest krav på de som invandrat.

Det intressanta är att man förbiser den tydliga diskriminering som finns i samhället. Istället för att se diskriminering i till exempel arbetslivet, fokuserar man på hårdare krav. Man anser att mera krav, inte möjligheter skall integrera invandrarna i Sverige.

Jag är lärarstuderande, och kommer inom cirka 2,5 år arbeta som lärare. Jag är väldigt medveten om att man som lärare måste arbeta med både morötter och piska.
Det går inte att säga till en klass att man skall läsa om franska revolutionen och sedan inte alls ha kunskapskontroll. På något sätt måste läraren, kolla att kunskapande har skett. Att eleverna har genom en textmassa, en film eller vad det kan vara har förstått viktiga poänger med själva momentet och själv tänkt till.

Lärarens roll är att planera, genomföra och utvärdera. I planeringsstadiet finns det alltid ett moment som dels handlar om morötter, hur skall man få eleverna att vilja lära sig, samt piskan i form av inlämningsuppgifter, läxor, eller prov.
Om vi kopplar till folkpartiet, får man känslan av att partiet anser att invandrare bara skall utsättas för piskan, men moroten skall utebli.

Man säger indirekt genom språktest och samhällskurser, att invandrarna som i sig inte är en homogen utan heterogen grupp; ni vill inte lära er!

Dessutom är det löjligt att ha en samhällskurs om Sverige, eftersom att Sverige består av en rad olika grupper människor med olika sätt att se på vad som är svenskt och vad som inte är svenskt. Det hela blir löjligt.

Länder bygger på en skapad nationell identitet som inte håller när man pratar med folk. Länder är grupper, med olika sätt att se på saker och ting.

Det folkpartiet borde intressera sig för, är den strukturella rasismen som finns i detta land. Det kan inte vara ok att till exempel utländska namn påverkar ens chans att komma in på arbetsmarknaden. Att ens etnicitet och klasstillhörighet i praktik och teori är så viktig för ens chanser att få ett arbete.

Problemet är helt enkelt inte att en som invandrat inre rabblar alla kungar, vet alla landskap, eller vad man nu tänkt sig i samhällstestet. Problemet handlar om att de som kommer hit och vill arbete, göra en insats. Snabbt får lära sig att deras etnicitet och namn är viktigare för arbetsgivaren än vad de faktiskt har för meriter.

Problemet stavas rasism.

4 comments:

Roger Svensson said...

Ja, problemet är faktiskt ”rasismen”. Inte att det skulle finnas någon stor mängd ideologiskt övertygade rasister utan snarast att det vrålas om ”rasism” så fort det framförs kritik av förd invandringspolitik eller av ”kulturella särarter” hos invandrare!

Lika lite som det är ”svaga” elever som gynnas av någon sorts ”snäll” kravlöshet så är det de invandrare som har svårare att anpassa sig till det svenska samhället som gynnas av att en politik där man över huvud taget inte får ställa några som helst anpassningskrav eller framför någon som helst kritik mot dessa stackars hjälpbehövande ”offer” utan att det vrålas om ”rasism”! Verkligheten utanför skolans väggar eller politikers ”mångkultur”-fantasier är ju ALLT annat än kravlös och det finns ingen som helst anledning att låtsas om annat. Lika bra att ärligt säga som det är till de som kommer hit: förvänta dig för det första ingen som helst ”tolerans”, ”acceptans” eller ”förståelse” för din kulturella bakgrund eller sedvänjor, nu är du i ett nytt land och det är DU som förväntas anpassa dig, och för det andra, om du anstränger dig kan du bli respekterad och sedd som en tillgång, men för att bli sedd som svensk krävs oftast genrationers boende här.

Att man som invandrare känner sig osäker och vilsen i ett nytt land är för det flesta infödda helt acceptabelt och personer som visar ett genuint intresse för att anpassa sig bemöts ofta med välvilja även om man gör ”fel”. Däremot blir man i praktiken bara sedd som ett ”problem” om man förväntar sig ”respekt” för, och ”kräver” att få leva efter, sitt gamla hemlands kultur och sedvänjor. Nu får man dock i Sverige över huvud taget inte säga att något är fel, hur skall då någonsin den invandrare som kommer med en vilja att komma in i samhället kunna förstå när man gör något som uppfattas som fel här? Det är ju en väsentlig skillnad att medvetet välja att bryta mot ”spelreglerna” och inse konsekvenserna och att omedvetet bryta mot ”spelregler” för att man inte känner till dessa eller har fått uppfattning att det inte ens finns några! I Sverige skall man ju visa någon sorts falsk ”tolerans” där man utåt förväntas ”acceptera” det mest bisarra beteenden med ”kulturell hänsyn” medan man knyter näven i byxfickan och ser de som kommer hit som oanpassningsbara knäppgökar och otacksamma kravmaskiner som man vill ha så lite att göra med som möjligt.

Det absolut mest destruktiva och passiviserande man kan göra är att, som här, försöka inympa offermentalitet invandrare där de itutas uppfattning att de är ”diskriminerade”, drabbade av ”strukturell rasism” och att det är ”samhällets” i allmänhet och välmenande vänstermänniskor i synnerhet som skall se till att ordna deras tillvaro och försörjning, inte de själva. Se t.ex. denna artikel: Länk
I Sverige skall man tydligen kravlöst pula in ”morötter” i käften på invandrare, vare sig det vill ha dessa eller inte, och skall någon piska användas så är det mot dem som framför någon som helst kritik mot detta …

Johan Nyström said...

Jag kommer fortfarande hävda att det finns en strukturell rasism när det gäller till exempel arbetsmarknaden.
Ett påstående som inte är särskilt sensationellt.

Jag kommer också hävda att det är svårt att definiera vad som är "svenskt". För att skapa "svenskheten" måste man ta bort en massa åsikter om vad som är svenskt, och det rör till allting.
Pratar vi med någon vid stureplan om vad som är svenskt, eller pratar vi med en som bor i norra Sverige, kommer "svenskheten" att vara olika, just för att man antagligen lever olika.

Jag kommer också hävda att det krävs både morötter och piska, i en balanserad form.

Mvh,
Johan Nyström

Roger Svensson said...

Johan Nyström,

Javisst har man som infödd generellt ett försprång på t.ex. arbetsmarknaden framför en invandrare, man kan redan språket, de sociala koderna, har oftast ett breddare kontaktnät osv. Sen föredrar faktiskt de allra flesta, om de själva får välja, att omge sig med människor som i stor utsträckning ”är som de själva”. Det är därför inte mer märkligt att en infödd svensk arbetsgivare tycker det är tryggare och säkrare att anställa andra etniska svenskar än att en invandrad småföretagare, av samma skäl, ofta föredrar att anställa människor från det gamla hemlandet!

Denna ”strukturella rasism”, som ju är minst lika utbredd bland invandrare som svenskar, är helt naturlig. Att försöka lösa detta ”problem” genom att skapa en ”fördomsfri”, ”mångkulturell”, ”kosmopolitisk” människa som ser alla som helt fristående individer är ett lika dödsdömt och destruktivt projekt som kommunisternas försök att skapa en ”klasslös människa” som osjälviskt enbart har ”kollektivets” bästa i tankarna! Naturligtvis är det enbart infödda svenska ”rasister” som måste tvingas genomgå denna nödvändiga metamorfos för att man skall kunna nå det ”mångkulturella samhället” (motsvarigheten till kommunisternas dröm om det ”klasslösa samhället”). Invandrare, i alla fall utomeuropeiska sådana, skall ju ha rätt till en egen kulturell identitet! Det leder också på samma sätt som kommunismen, trots alla goda intentioner, till ett totalitärt kontrollsamhälle där man tvingas ha ”positiva” raslagar där man klassificerar människor för att se till att ingen ”diskrimineras” av svenska ”rasister” (motsvarigheten till kommunisternas ”folkfiender”) pga. sitt ursprung och ”staten” och politiker får oinskränkt makt över den privata sfären och t.ex. har rätten att avgöra vilka en privat arbetsgivare skall anställa.

Om man förnekar existensen av en svensk identitet så måste man ju i konsekvensens namn även förneka existensen av kinesisk, kurdisk, persisk osv. kulturell identitet. Men du skulle antagligen aldrig drömma om att ifrågasätta någon invandrares kulturella identitet och avkräva denne en entydig definition av vad denna kulturella identitet är! Naturligtvis så finns det nödvändiga, men inte alltid tillräckliga, villkor för att någon skall kunna hävda att man tillhör en viss kulturell gemenskap som t.ex. att man behärskar språket och känner till dess gemsamma historia, social koder, traditioner och gemensamma referensramar. Detta är dock, för det allra flesta, något som man känner intuitivt och har svårt att beskriva. Det ungefär lika svårt som att entydigt med ord försöka beskriva hur t.ex. ett hallon smakar för något som aldrig ätit ett, att det är svårt att hitta en entydig definition dock inte att det inte existerar några hallon eller att de inte smakar något! Naturligtvis finns det variationer i ekonomisk status, livsförhållanden, åsikter osv. inom en kulturell grupp (precis som alla hallon inte smakar exakt likadant), det betyder dock inte att den inte existerar. Jag tror nog att både den som håller till på Stureplan och norrlänningen ser varandra som svenskar trots att de inte har samma levnadsförhållanden, däremot är det nog få som anser att t.ex. en nyanländ somalier har svensk identitet även om denne uppehåller sig i landet.

Roger Svensson said...

Forts.

Om du anser att det är uppenbart orimligt att kräva att de som skall erhålla medborgarskap skall kunna svenska språket så kan man ju undra vilka ”piskor” du egentligen avser? Att man skall ”piskas” att besöka socialsekreteraren för att få försörjningsstöd eller? Snarast är det ju så om man INTE har t.ex. språkkrav så ”misstänkliggör” man invandrare i grupp, typ ”ni är i allmänhet så obegåvade/lata att man inte kan förvänta sig att ni skall klara av det, därför är det orimligt att kräva det”. Det är ungefär lika dumt som att hävda att man ”misstänkliggör” studenter vid universitet/högskolor, eller man måste anse att ”de inte vill lära sig”, när man kräver studieresultat för att erhålla fortsatta studiemedel! Naturligtvis finns det legitima skäl till att man inte klarar av att lära sig svenska, t.ex. allvarliga psykiska problem, och i DESSA fall skall det ju finnas möjlighet till undantag, men grundregeln är ju att man skall kräva att man behärskar svenska språket för att erhålla medborgarskap.

Mvh
Roger Svensson