Saturday, November 21, 2009

LO- Våga Vara Vassare!




Det här kan låta för bra för att vara sant, men det är sant! Jag har länge tänkt köpa boken som handlar om Trondheimsmodellen, men eftersom att jag har en del andra böcker att läsa innan, så har det inte blivit av. När jag kollade i bra-ha-rummet där jag bor, ett ställe där man lämnar saker man inte behöver och tar saker man behöver. Hittade jag inte då boken, jo det gjorde jag!

Utan att ha läst boken tror jag att jag fattat den stora poängen. Nämligen att facket skall ställa krav. Vilket känns mäkta konstigt att skriva, för om ett fack inte ställer krav, ja vad har då facket för legitimitet?

Facket skall självklart alltid vara en nagel i ögat på politiken, ställa högre krav och inte anpassa sig.

Om facket accepterar det rådande samhället med enorma skillnader, så kommer politiken att dra ner växlarna. Fackets roll blir också ganska ointressant om man faktiskt inte strävar efter en förändring, utan anpassar sig till det rådande läget.

Problemet med LO är att organisationen just är för lam. Såklart, kan inte LO gå ut och ställa orimliga krav, MEN man kan vara bättre än man är idag. Poängen är inte att vinna alla segrar, poängen är att våga ställa krav som som leder till märkbar förbättring för arbetarna. Jag tror också att LO skulle locka fler medlemmar om man vara lite vassare, lite mera på hugget. Nu är det så att jag förstår att denna diskussion är gammal som gatan, kritiken mot LO´s engagemang har antagligen funnits sedan mycket länge. OM man är intresserad av att utveckla Sverige mot ett mera jämställt land, så finns det dock klara poängen i att våga vara vassare.

Jag menar helt enkelt att det för Sveriges utveckling är helt centralt med ett fack som faktiskt vågar ställa högre mål. Om nu någon undrar, så har Sverige på senare år dragits isär, rent sociologiskt kan vi skönja en bild där 2/3 samhället snart är fullbordat. Människor lever mer eller mindre i separata "öar", beroende på inkomster. 1/3 av samhällets medborgare är riktigt riktigt fattiga.

Det är dags för LO att sätta högre mål; för att bryta den mycket tydliga trenden mot 2/3 samhället.

För jag börjar ärligt tvivla om de så kallade vänsterpolitikerna har energi att göra någonting radikalt, för att använda ett slitet ord.

En tanke som jag länge haft är att politiker som inte ser fattigdommen, inte gör någonting åt den. Om nu politikerna lever i en annan värld än vad de med normala inkomster gör, hur skall de ärligt talat kunna sätta sig in i att som jag inte ha mer än 150 kr att leva på tills på onsdag? Det är ju orimligt.

Jag kan inte tänka mig att vänsterpolitiker förstår hur det är att ha 150 kr på fickan kvar i 3 dagar, när det själva har bankkonton som sväller över av pengar ( kom igen har man ett par tiotusen på kontot så är stressen betydligt mindre).
En riksdagsledamot arbetar förvisso mycket, men lönen är inte direkt låg, snarare hög.

Om man lever i en annan värld ekonomiskt, så blir det såklart svårt att sätta sig in i hur de fattiga, ja hur de med normala inkomster har det.

Detta att det är svårt att sätta sig in i hur det är att ha tuffa eller obefintliga marginaler, leder till att LO´s roll blir än mer viktigt. Eftersom att facket är närmare verkligheten.

No comments: