Wednesday, December 30, 2009

Vi skapar världen!




I en lägenhet hos min syster och hennes pojkvän i Göteborg snurrar tankarna.
Efter att ha storhandlat på Konsum och druckit alldeles för mycket te, känner jag för att skriva ett positivt inlägg som motvikt mot alla negativa.

Vi skapar världen!

En viktig tanke är att världen förändras, till det sämre och till det bättre. Vi som människor skapar hela tiden våran egna värld, mikrokosmos men även makrokosmos. Det jag gör spelar roll för dig, det du gör påverkar min värld.

Den felande länken är att vi inte förstår att världen aldrig är given, världen är i konstant förändring, eftersom att människan som livsform är just förändring. Att inte förändras, är att dö en aning. Du är aldrig en fast konstant, även om just du kanske tror det. Hela ditt liv är grund och botten rörelse på något sätt.

Adolphson och Falk sjunger på sin skiva att människan påverkas av krafter vi inte ser. De fysikaliska grundlagarna som gör livet ens möjligt är någonting som vi tar för självklart, du och jag tar för självklart att gravitationskraften och annat skall fungera på ett sådant sätt som det alltid gjort.

Rymden, kärleken och fysiken

Rymden, fysiken, och kärleken är saker som har gemensamma nämnare. Vi tror att vi förstår världen, men egentligen vet så lite. Du tror att du har koll på hur saker och ting fungerar, men om du går in på partikelfysik nivå, kommer du häpna ( tror jag..).

Din hjärna har mer än 100 miljarder nervceller, du kan inte förstå den siffran. Även om du försöker. I varje sekund sker det kopplingar mellan cellerna som gör ditt liv möjligt. Vid kärlek utsöndras kemiska substanser som får dig att må bra. Naturen har skapat oss så att vi mår bra av att tänka och beröra människor som vi tycker om.
Det är smart ur evolutionens synvinkel att skapa gemensamma band, eftersom att helheten är större än delarna.

Människor som skapar starka samhällen överlever i större grad än samhällen med svagare band, eftersom att just se till helheten är att skapa starka delar.

Mamman och barnet

Mamman har så starka band till sitt barn, att hon är villig att själv dö och rädda sitt barn utan att ens tänka. Impulsen att rädda sitt barn från en brand eller någonting annat är så djupt rotat i oss, att vi tycker det är i det närmaste "sjukt" om inte en förälder i vissa lägen sätter sina barn framför en själv.

Vi är alltså inga atomer fritt svävande i universum, vårat egna liv får sammanhang och mening via den andre. Utan människor som betyder någonting särskilt i mitt liv har mitt liv inget värde. För mamman är det självklart att offra sitt egna liv för barnet, även om det rent filosofiskt kan diskuteras hur smart det är att offra sig för en annan. Ur evolutionsteoretisk mening är svaret dock självklart, det är såklart att avkomman måste räddas. Generna spridas.

När du sitter med din tekopp, och förbannar den onda världen. Kära vän, vrid tanken och tänk också på alla människor som gör någonting gott. Du kanske teoretiserar om det du och andra gör verkligen spelar någon roll, men kära vän; det är sekundärt.

Det viktiga är inte att alltid få bekräftelse på det man gör spelar roll, kärnan, den riktiga kärnan är att våga se verkligheten som den är. Både god och ond!

Gapminder, som en svensk forskare vid KI har utvecklat, skapar statistik över hur utvecklingen sker i världens länder. Graferna och bilderna ger ibland en annan syn än vad vi faktiskt tror.

Ekosystemet och den radikala tanken

Nu kanske du vässar dina tankar och säger att klimatkrisen är faktiskt slutet för hur ekosystemet ser ut i framtiden, och därmed utdöda arter och ändrade livsvillkor för människor i speciellt fattiga länder. Ja och nej blir mitt svar. Så länge människor inte lägger ner tillräckligt med faktiska handlingar på att ändra den situation vi faktiskt är i, kommer det antagligen med stor säkerhet kort och gott " Gå åt helvete".
Det är i sig heller inte intressant att diskutera OM det kommer "gå åt helvete".

Den radikala tanken är att alltid snurra tanken ett extra varv och fråga vad DU kan göra för att omskapa världen på ett sätt som du tror på!

Domedagsprofeter finns det alltid gott om. Det är faktiskt svårare att acceptera läget och se sin egna roll i skapandet av världen, än att kort och gott säga att man inte kan göra någonting.

Politiken och att välja att tro på sin egen kraft

Jag kan inte få dig att tro att du kan förändra världen genom egna handlingar. Kanske du är en sådan som ser politiken som det enda sättet att förändra världen.
( Kanye West " The good life" dunkar i lägenhet.)

Vad skall jag skriva, det är klart att det är valfritt att se stora systemteorier ( tex. socialism) som det enda som kan "rädda" världen. Det är dock lite typiskt västerländskt ( tror jag..) att bara se den stora bilden. Min fråga blir om du bara tror att stora systemteorier kan göra någonting bättre, vad händer om 1 miljon svenskar köper ekologiska varor? Även om det är en droppe i havet, så går det inte att komma ifrån att det är handlingar. Kanske inte tillräckligt, men det är inte det som är poängen. Poängen är egentligen att välja att tro att politiken och det egna handlandet gör skillnad.

Någon underbar människa lämnade boken "Lycka" i min brevlåda, av Dalai Lama
(jag sparade julklappspappret och har ramat in det.. vilket jag även gjorde med ett fint julkort två elever gav mig). Utan att var expert på Buddhismen, även om jag läst ett antal böcker. Kan jag utan att tveka säga att kärnan i Buddhismen är att undvika lidande ( liv är per definition lidande i Buddhismen, som strävar efter utslocknande av lidandet). Detta sker genom 7 vägar, som mycket handlar om hur man tänker. Jag skall inte grotta ner mig i Buddhismen, för du som västerlänning kommer ha svårt att acceptera många tankar. Till exempel att alla begär är till syvene och sist lidande. Det Buddha insåg är att lidande upphör genom att aktivt handla för att just minska lidandet. Medelvägen är det som gäller, och medveten närvara är helt centralt.

Buddhismen är helt inriktad på individen. Även om det är viktigt med gemenskap i Buddhismen, är det alltid individen själv som är ansvarig för den nivå av upplysning man är i. Buddhismen tror vilket är gemensamt med alla religioner, även om Buddhismen är utan gudar (finns det gudar har de sin egen upplysning att jobba på...de har inte tid med människan helt enkelt!) att det personliga handlandet faktiskt spelar roll. Speciellt det man inte skyltar med. Det är inte hur mycket du visar vad du gör, det är faktiskt vad du gör, som spelar roll.

Jag läser en bok ( bland flera) som heter " Wherever you go, there you are" av John Kabat Zinn. Tanken med denna bok är att medveten närvaro är centralt för att må bra och göra goda handlingar. Detta är också en sorts meditation
( författaren säger att man inte skall skylta med att man mediterar för folk förstår sig inte på mindfullness eller meditation, jag gör ett undantag..).

Kära vän, du är där du är; dina tankar kanske är någonstans i framtiden, eller i dåtiden. Att vara där du faktiskt är, är riktigt svårt!

Njut av din kopp te.

Jag väljer att tro att mina handlingar gör skillnad. Detta i kombinerat med politik, inte bara lugnar ner mig, utan verkar vettigt. Världen är precis som du tror, och är helt annorlunda.

Monday, December 28, 2009

Gaza - vi visste vad som hände...




Igår vad jag vid en konsert/gudstjänst vid Immanuelkyrkan vid rådmansgatan, eftersom det var ett år sedan Gazakriget började.

Det var bland annat mycket fin musik och bra tal, men det som fastnade var faktiskt två siffror.

1. 300 barn (!) dog i kriget.

2. Det skulle ta 500 år för att bygga upp Gaza om uppbyggnaden sker i samma takt som det gör idag.

Alltså, många civila dog ( över 1000) och byggnader är ett år efter kriget långt ifrån uppbyggda.

Jag skämdes lite när jag satt i publiken. För det var ett bildspel, som en frilansjournalist visade. Jag tänkte redan innan att det här kommer vara jobbigt, men faktum var att jag inte kände så mycket. Det var exakt lika hemskt som jag föreställt mig, inte värre eller bättre.

Det är ett problem att känna någonting, när man på förhand redan vet att det är fruktansvärt. Man har gått och blivit kall på senare dagar. Eller såhär är det, jag känner visst saker ( för mycket för att vara ärlig) men att få känslor i en kyrka med en massa människor omkring mig passar sig inte. Jag får känslor när jag sitter själv i min lägenhet, eller när krigets galenskap slår mig i tunnelbanan.

Ett problem med Gaza, är att människor vet vad som hände, men det skedde inte så mycket av sanktioner mot Israel eller någonting annat. Det var "business as usual"
Vilket är ett problem, för Israel-Palestina konflikten går att lösa.

Det som krävs är mod att faktiskt göra någonting.

I Palestina konflikten är det faktiskt svårt att hitta hopp.

Jag tror jag slutar nu.

Hoppfull artikel här om att konflikterna i världen har minskat, rekommenderar starkt att du läser den.


----------------------

Till vargen

Hoppet dog och jag visste inte vad man gör då,
för jag har alltid varit den hurtiga som sagt
ALLT löser sig, var inte orolig du med för
stor hjärna!

Du med för stor hjärna.

Hoppet dog och en iskall känsla av vanmakt spred sig
i det lilla rummet som är mitt hem.

Ingen talade och sa att det löser sig, faktum var att det
var helt tyst inombords.

Ingenting.

I sinnet var jag ute i skogen och vandrade vid trädens grenar.
Det susade och mina händer blev kalla. Fåglarna skar himmelen i bitar,
vattnet mediterade.
Träden susade och vaggade ett lidande hjärta till ro.

Plötsligt står en varg framför en och glor, med vassa ögon skådar varelsen
jag som nu naken står i naturen och fryser i hela kroppen. Jag vill springa hem, men
varelsen har en i sitt grepp. Vargen säger väsande,
- Du människa, du människa som förgör för dig själv och andra. Hur står du ut med dig
själv? Hur kan du vara positiv när du ödelägger planeten, dödar arter, torterar , krigar, lemlästar.

Jag skall precis öppna munnen, när ut ifrån min mun kommer en vit duva. Den sätter sig på ett av träden och tittar på oss- den nakna människan och vargen. Duvan säger ingenting utan bara är.

Bara är.

Tuesday, December 22, 2009

Den fascistiska danska polisen

Som bla. Amnesty har påpekat var både förvaringsutrymmena i fabrikslokalen mycket tveksam ur mänsklig rättighets synvinkel, samt att det var vedervärdigt att man i en aktion arresterade helt sonika 1000 personer för att få typ "arbetsro". Den danska polisen tänkte alltså såhär:
- Vi orkar inte finkamma efter potentiella bråkmakare, utan vi tar och går loss på 1000 personer...

Är det bara jag som reagerar? Nej, följande mening får nog de flesta att reagera.

Dessutom fick de som satt på den kalla gatustenen med buntband ( plastband runt handlederna) inte gå på toaletten, och resultatet blev att människor kissade på sig. Man kan ju tycka att gå på toaletten är någonting självklart...

Den fascistiska danska polisen visade sitt fula tryne.

Koppla också detta till att det var problem för klimatorganisationer att ta sig in i till mötet ( systemet fallerade visst helt) så kan man undra om vi lever i en annan tidsålder...

Typ 30 talet.

Att sedan hela **** världen krävde ett avtal, som blev ett icke-avtal. Har jag skrivit om i inlägget innan.

Det behövs ett klimatmöte, igen; NU!

Om ett halvår kommer det vara ett till klimatmöte i Tyskland, och om ett år kommer det vara ett i Mexico. Det skulle dock inte vara fel att ännu snabbare samlas för långvariga samtal tills man kommit på en lösning som gäller.

Det kan vara så att vissa länder är stoppklossar ( USA, Kina) men den här gången handlar det om att inte sjunka som Titanic, och då finns det bara ett sätt att handla. Nämligen mangla dygnet runt tills man kommit fram till ett vettigt avtal som innebär att 2 C graders målet håller.

Det handlar inte längre om att vi kanske måste göra något för att undgå en gigantisk katastrof i framtiden, det handlar om att göra någonting NU!

Den globala opinionen har sagt sitt.
Vetenskapen har sagt sitt.

Nu handlar det om politisk realism, och slita lite till, för att nå ett avtal.

Den globala politiken får inte misslyckas.

Sunday, December 20, 2009

Business as usual, cynismen växer!

Sammanfattning utifrån Naturskyddsföreningens analys av COP 15
Avtalet är ett icke bindande avtal, som inte hindrar I-länder från att prioritera ekonomisk tillväxt över ekosystemens framtid. De fattiga länderna kan komma att få bistånd, men det under tuffa villkor. Det står inte heller vilken maximal nivå som jorden kan klara av, och de vetenskapliga utgångspunkterna har totalt negligerats. Sammanfattningsvis kan man alltså på god grund tala om ett icke-avtal som i sig antagligen innebär, om inget nytt möte hålls, att jordens medeltemperatur kommer öka till en omfattning som på medellång och lång sikt förändrar hela den geologiska bilden av jorden som vi idag vet. Än fler arter kommer dö ut, haven kommer förändras, regnskogen kommer antagligen inte kunna spela den reglator för gifter som Amazonas gjort i tusentals år. Hundratals miljoner människor, främst i utvecklingsländer kommer få flytta på sig, kampen om vattenresurser kommer antagligen starta krig, och polariseringen mellan den fattiga och den rika världen kommer på kort sikt att kraftigt försämras. De politiska ledarna prioriteras således ekonomisk tillväxt på kort sikt, över de möjliga ekologiska förändringar som på medellång och lång sikt gör det svårare för arten människa och andar arter.
Kort slutsats: Politikerna förstår inte och har inte lagt ner den energi för att komma till ett avtal. Även om majoriteten av jordens befolkning anser att just klimatet är ett skriande problem. Det finns en växande klyfta mellan de folkvalda och folket. Man bör understryka att den demokratiska funktionen är kraftigt satt ur spel. Vilket på sikt kan leda till en total utarmning av den politiska kraften, och ersätts av globala företag, med vinstintresse som primärt syfte. Vi kan vid nuvarande positionering av politiken, dra slutsatsen att:

1. Jordens medeltemperatur kommer leda till på lång sikt drastiska förändringar för människan och andra arter. Detta är baserat på vetenskapens resultat och den handfallna icke-politiken. Rent logiskt är vi ännu längre ifrån en temperaturökning på 2 C eftersom att politikerna vid COP 15 inte satte upp verifierbara mål.

2. Den globala politiken kommer få ännu mer problem, då de ekonomiska och ekologiska
kriserna på sikt kommer dra I-länderna och utvecklingsländerna åt mycket lång ifrån varandra.

3. Den demokratiska funktionen är satt ur spel, i och med att en majoritet av världens befolkning anser att miljön måste prioriteras. Politikerna följer alltså inte en globala opinionen, och kan sägas ha misslyckats med att vara folkvalda, och kan i rådande situation vara företagsvalda. Demokratin har alltså satts ur spel, vilket på medellång och lång sikt kan innebära förstärkningsmekanismer när det gäller ekonomiska skillnader och ekologiska förändringar, i och med att globala företag med vinst som främsta mål tar över politikens roll i den lokala, nationella och globala arenan.


------------

Varierar det gröna hälsosamma teet med det svarta, det som kickar igång hjärnan! Det senaste dygnet har jag avsiktligt försökt att inte läsa vilken urvattnad uppgörelse som Köpenhamn resulterade i (Jag måste ta hand om mig själv helt enkelt! Det handlar inte om att negligera verkligheten, utan att inte fastna i negativiteten)

Snart skall jag dock gå in på Svenska Naturskyddsföreningen och läsa om det sk. icke avtalet ( Gud var inspirerande).

Mozart spelas på Sveriges radio, det lungna pianostycket vaggar mitt inre till ro.
På senare tid har jag insett hur viktig musiken är, musik lyfter taggtråden från hjärtat och låter solen skina in. Musik är en motpol mot den "sjuka" icke-politiken, politiken som verkligen behöver gå i "terapi" och inse att "den-enda-vägens-politik" kanske inte är just den enda vägen. De likbkleka armanikostymerna är inte "friska" ( vad nu friskt är?) de ser inte "verklighetens" problem, och om de gör det, agerar de inte efter hjärtats röst. Det som säger att nu får det faktiskt vara nog.

Problemet med män-med-makt är att de totalt missat poängen varför de började med politik. Det handlade då om en vision om ett bättre samhälle, inte om att stressa igenom ett icke-avtal som ingen är nöjd med, innerst inne.

Kapitalismen som broms
Det sorgerliga i det hela är att jag faktiskt inte alls är förvånad över att det inte blev något avtal. Det grundar sig i insikten om att kapitalismen inte tillåter intervention för att hindra systemets uppbyggnad och fortplantning. Inte för att kapitalismen i sig "lever"; men de människor som tror att detta system är det bästa för människan, har mycket makt och pengar. De är hungriga och vill exportera systemet till de få områden i världen som inte kapitaliserats. De tror att mer kapitalism kommer lösa problemen i världen, när det just är kapitalismen som skapat problemen med en värld som håller på att få 40 graders feber. Man kan ju tycka att detta är mer än lovligen naivt, men i argumentationens värld är naivitet inte ett hinder, det intressanta är om mer kapitalism faktiskt kan hindra (?) att världen går mot ekologisk permanent katastrof.

Smaka på de härliga orden. Permanent-ekologisk-katastrof!


Albert Einstein och allmänliberal politik
Albert Einstein har sagt att man inte kan lösa problem med samma tänkande som skapade problemet, det kanske några nyliberaler och även allmänliberaler ( riksdagsmännen/kvinnorna) borde ta till sig. Den allmänna liberala politiken i Sverige är ganska ointressant, som ett skrattretande sympton på sjukdommen kan man till exempel ta det faktum att Socialdemokraterna lyckas med bedriften att vara för
vinst i välfärden, om det inte påverkar verksamheten. Vilket är rent logiskt helt galet, eftersom att vinst i välfärden per definition påverkar just verksamheten.
Så kan det låta i det allmänliberala klimatet, från en rörelse som sägs vara anti-kapitalistisk! Några frågor?

Analys av icke-avtalet

Naturskyddsföreningen har en bra analys, läs här.


Långt citat från Naturskyddsföreningen.
" 1. Gav Köpenhamnsmötet det legalt bindande avtal som planeten behöver?

Nej. Förhandlingarna fortsätter med Copenhagen accord som en bas men också med Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod och texter från det så kallade Konventionsspåret.

2. Är avtalet ambitiöst nog att ge utsläppsminskningar som hamnar så långt under 2 grader som möjligt?

Nej. Inte ens bindande utsläppsmål för i-länderna till 2020 och 2050, globalt mål till 2050, när utsläppen ska nå sin topp. "

Den här sista meningen är just det jag varit rädd för, icke- avtalet blir per definition ett icke-avtal om man inte har några som helst bindande utsläppsmål.

Det är för att vara ärlig ett flum-flum avtal. Problemet är att världen inte direkt mår bra av flum-flum. Det är ok när enskilda individer flummar, människan har rätt att flumma, men när det gäller ekosystemets framtid flummar man inte. Punkt!

Nedanför mer jublande kommentarer från Naturskyddsföreningen.

Långt citat från Naturskyddsföreningen

"3. Innebär överenskommelsen att u-länderna får finansiering som ger möjlighet att anpassa sig till klimatförändringarna och utvecklas klimatsmart?

Nej. Det finns en lös överenskommelse om kortsiktiga pengar och inget som säkrar långsiktig finansiering på medellång sikt annat än en lös siffra som är alldeles för låg, som man inte vet hur man ska uppbåda och där det finns tuffa villkor på u-länderna för att få tillgång till pengarna...


2. Är avtalet ambitiöst nog att ge utsläppsminskningar som hamnar så långt under 2 grader som möjligt?

Så här blev det:
Det sägs att temperaturen ska hejdas under två grader, men det står bara att det är en vetenskaplig utgångspunkt. Det är inget mål i egentlig mening.

Det sägs inte att temperaturen behöver hejdas en bra bit under två grader och inte heller vilka utsläppsminskningar vetenskapen anser att man behöver genomföra globalt, inom i-länderna till 2020 och 2050, inom u-länderna, när de globala utsläppen senast behöver nå sin topp (peak) för att därefter kraftigt minska eller hur stor koncentration av växthusgaser planeten kan antas klara av att hantera."

Saturday, December 19, 2009

ETC El, Den eviga tillväxten och lite mer om lyckoforskningen

Lyssnar på Sveriges Radio. Dricker ljummet kaffe, och funderar på om jag har betalat medlemsavgiften till SSK. Läser en färsk ETC och bestämmer mig för att byta till deras el, Greenpeace har väl inte fel..äh vad fan jag blir medlem i Greenpeace också. De var ju för sköna på COP15 mötet, när de vecklade ut banderollen.

I like..

Jag läser på Kajsa Borgnäs blogg om tillväxten och klimatet och kan såklart inte mer än hålla med om precis allting. Vi kör ett par citat.

" Hur en sådan ekonomi ser ut, som inte grundar sig på det evigt ökande resursutnyttjandets praktik, måste därför vara grundläggande för den ekonomiska diskussionen under de kommande åren. "

Ja, om det är så att vi måste minska utsläppen i våran värld för att inte katastrofala saker skall hända, är grön tillväxt helt centralt. Faktum är att detta är mycket svårt, för som Borgnäs skriver, så är hela samhället baserad på tanken om att öka den materialla standarden hela tiden. Vilket såklart skapar enorma problem, vilket forskning pekar på.

Ännu konkretare hur tokig situationen är, kan vi läsa av nästa citat.

"Av de 4,7 hektar mark som krävs för att producera det som en medeleuropé konsumerar under ett år, samt ta hand om avfallet för detta, finns bara 2,3 hektar inom Europas gränser"

Även om man är taskig på siffror ( jag tex.) så förstår man att om befolkningen i Europa gör av med 4,7 hektar mark, och det bara finns 2,3 hektar mark inom Europa så måste det tas någon annanstans. Oj, slutsatsen blir såklart att det sker en form av kolonialism, där rika använder fattiga människors jord. Jag kan inte på något sätt finna ett logik som säger att detta är ok!

"De förbättringar som gjorts på miljöområdet har ätits upp av växande volymer; större bilar, mer konsumtion, slit-och-släng."

Ja, det är klart att det gör sak samma om man gör saker mer miljövänliga om man sedan använder mera grejer. Det är nästan så man skrattar och gråter på en gång...


"Och här finns ju, naturligtvis, möjligheten. I vetskapen om att marknaden inte är av Gud given. Att politiken behövs...Man kan inte effektivisera fram jämlikhet och hållbarhet, man måste reglera och omfördela – därför är det offentliga avgörande och avreglerings- och spekulationsideologin ett onödigt ont. "

Ja, man kan ju hoppas att marknaden inte är gud given ( om gud nu inte är nyliberal..). Precis, det krävs jämlikhetspolitik för skapa trygga samhällen där människovärdet inte bara ses utifrån konsumtion, offentliga investeringar tex. kollektivtrafik för att minska trafiken och inte förbifart Stockholm.

"Vår ekonomi har misslyckats. En ny ekonomisk-politisk (överlevnads-)strategi behövs. Människans makt över klimatförändringarna är av nödvändighet också människans makt över ekonomin."

Ja, den har i alla fall misslyckats för de flesta. Att 20% av jordens befolkning gör av med 80% av konsumtionen, visar att det är en djup orättvis värld vi lever i.

Jag är inte ett dugg positiv. Jag tror inte att västerlandet är kapabla att ändra den mentala bilden av att prylar inte är livets mening. Jag hoppas på den världen vi idag kallar för "fattiga".

Någonstans i Asien sitter en munk och mediterar över den egoistiska västerlänningen. Munken försöker förstå hur man kan skita i andra- hur den gyllene regeln om att behandla andra som man själv vill bli behandlad, negligeras av den litterata och rika befolkningen i väst.

Jag ställer mig själv samma fråga. Det går utanför mitt förstånd hur man inte kan se utanför sig egen atomistiska värld, se att jaget hänger ihop med duet, att ditt liv påverkar mitt, att mitt liv påverkar ditt.

Jag lever uppenbarligen i fel kultursfär.

Ps. I en bok om lycka av en forskare ("Lyckans verktyg") står det att det är själva den mentala inställningen som är viktigast för om man är lycklig, ett disciplinerat sinne och en strävan efter harmoni leder till just harmoni. Eller som talesättet säger " Det är inte hur man har det, det är hur man tar det" DS

-------------
Jag ser alla egoister vandra omkring
och jag tycker synd om deras stenhjärtan
synd om en rik materiell värld
så fattig på medkänsla
så fattig på kärlek till den andra.

Jag ser alla egoister vandra omkring,
vad gör de hela dagarna? Själva i sina
skal av ensamhet?

Jag vänder mig utåt mot verklighetens slutande plan
tittar på trädet utanför mitt fönster.
Ser hur snön glittrar.

De är så fattiga i hjärtat.
Jag önskar jag kunde skaka om dem.

Jag ser alla egoister vandra omkring,
vad gör de hela tiden, när de fokuserar på sig själva?

Jag går inåt, reser in mot stadens pulserande liv,
ser människorna stressa när de är lediga,
shoppar julklappar istället för att vara med nära och kära.

Buddha, dharma.
Buddha dharma.

Du är ingenting utan den andre.

Friday, December 18, 2009

Den autonoma vänstern, parlamentarism och våld som lösning?

Så blev det som väntat, inte bara att Köpenhamns mötet skulle i sista sekund försöka rädda ett avtal, utan även den sk. autonoma vänsterns naiva framfart.

Det finns en rädsla av att vara ärlig, dock så är den autonoma vänstern, som legitimerar våld för att lösa problem farlig, för den är i grunden fundamentalistisk!

Den skarpa gränsen mellan en reformist och en revolutionär, är att reformisten tror på stegvisa förändringar som finner starkt stöd, medan revolutionären skakar på huvudet och anser att reformisten är naiv. En som är revolutionärt inriktad, borde hata tex. Socialdemokraterna mer än de borgerliga, för att denna rörelse naivt tror att man måste arbeta långsamt och stegvis. Socialdemokraterna som växt samman med staten och blir en del av förtryckarapparaten istället för som de flesta ser, en rörelse som strävar efter sakta förändring mot ökad jämlikhet.

Problemet med den autonoma vänstern, är att delar av rörelsen faktiskt tror att våld löser problem. Istället för att se att de skapar problem. Jag skojar inte, om du frågar mannen/kvinnan på gatan kommer de vara skeptiska till att använda våld för att uppnå förändring, men frågar du delar av den autonoma vänstern, får du ett kalt JA. Våld kan ibland legitimeras. Smaka på tanken, att slå folk på käften är alltså ok enligt vissa på vänsterkanten?

Med komplexa teorier förkastar man staten och kapitalismen som förtryckande organismer, som måste bekämpas med alla medel. Totalt insnöade i ett teorikomplex som är cirkulära i sin form, de har lösningar på alla problem, åker man ner för att storma mötet som hålls.

Det är inte så att jag anser att den demokratiska världen är perfekt, såklart finns det maktmmissbruk och avarter, men det jag vänder mig är den naiva tron att våld kan lösa problem. Om något är naivt, så är det att tro att hela samhället skulle förändras snabbt.

Som tur, är den autonoma rörelsen marginell. Den är en liten rörelse som ses som bråkmakare istället för några som förändrar.

Olof Palme frågade sig vad som kommer efter en snabb revolution? Frågan är berättigad. Om vi river ner staten imorn, hur kommer dagen efter se ut?

Det komplexa teorikomplexet, som inte köper den parlamentariska demokratin, utan vill ha vad man kallar "direktdemokrati", är inte problematisk så länge den håller sig till en imaginär verklighet, en utopi. Problematiskt blir det dock, när man höga hästar förkastar majoritetens syn på hur förändringar bör ske i samhället, och i stället drar den slutliga slutsatsen att det borgerliga samhället i grunden inte kan förändras utan en revolution.

Som tur är, anser de flesta att våld inte är lösningen.

Man får väl vara glad så länge rörelsen är marginell...

Wednesday, December 16, 2009

Den gyllene regeln och politiken

Jag ser mig inte som religiös, även om jag många gånger känner att det skulle vara en befrielse att ha en tro. Däremot så tror jag inte att gud/ar bryr sig om individen kallar sig för religiös eller inte, jag tror det är tanken och handlingarna som är det som spelar roll.

Den gyllene regeln vilket finns i alla religioner, säger oss att behandla andra som vi själv vill bli behandlade. I den andre ser vi oss själva, och den ärliga människan ser både svagheter och styrkor hos sig själv och andra.

Jag är inte religiös, men jag kan finna frid i de religiösa systemen. I tanken på att andra människor är viktiga, i tanken på att den andre på sätt och vis gör mitt eget liv möjligt. Att vi hänger ihop!

Mycket ledsen blir jag, när världen brinner av klimatkaos, när politiker i högerblocket tvingar sjuka människor att söka arbete. Jag blir mycket ledsen, för jag tror inte de har stenhjärtan, jag tror bara att de inte förstår.

Det är då, jag kanske tittar mot himmelen och undrar hur människan kan vara så ond.
Samtidigt som jag vet att människan lever efter den gyllene regeln, är det så lätt att bryta den. Jag bryter själv mot den gyllene regeln många gånger per vecka.

Politik, kära kamrater, handlar om att vilja se ett samhälle där människan mår bättre. Där vi tillsammans skapar någonting istället för att riva ner.

Jag längtar efter en kyrka, inte för att jag är religiös, utan för att jag tvivlar så på människan. Hon verkar så många gånger inte förstå den enkla sanningen att vi alla hör ihop, att jag blir till genom dig. Mitt egna liv är ingenting värt om det inte kopplas till en gemenskap, Jaget blir aldrig till utan den andre.

Jag ber en stilla bön,
men den som kan höra mig, hör mig inte.
Kanske tvivlaren är den starkaste av troende?

Kanske smärtan hos människan är en del av att vara människa; insikten om den gyllene regeln som tar bort såret som gnuggas mot såret, och lindrar med plåster?

Politik handlar om den naiva tron att det går att göra bättre. Inte att hoppas, utan att kämpa.

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)

Följande från:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Den_gyllene_regeln

Judendomen
"Det som är dig själv förhatligt, skall du inte göra mot din nästa. Detta är hela Torahan. Det övriga är förklaringar. Gå och läs!"(Hillel)

Islam
Ingen är rättrogen förrän han älskar sin broder som sig själv.

Bahá'í-tron
Var alltid vänlig mot dina medmänniskor, var deras tjänare och älska dem med ren ande även om de är din fiende. ('Abdu'l-Bahás tolkning av Jesus kärleksbud).

Sikhismen
Döm andra så som du dömer dig själv.

Hinduismen
Detta är summan av plikterna: Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig. (Mahabharata 5:17)

Jainismen
I lycka och lidande, i glädje och sorg bör vi se på alla varelser som vi ser på oss själva och bör därför avstå från att tillfoga andra sådana skador som vi inte önskar tillfoga oss själva. (Cogashastra 2:20)

Buddhismen
Plåga inte andra med det som pinar dig själv. (Udanavarga 5:18)
Om man vill bli lycklig, måste man också hjälpa andra, eftersom ens egen lycka är beroende av andra. Det är inte konstigare än så. (Tenzin Gyatso, den 14:e Dalai Lama)

Konfucianismen
Finns det någon grundsats som bör tillämpas under hela livet? Säkert är regeln om kärleksfull godhet en sådan. Gör intet mot andra vad du inte vill att de skall göra mot dig. (Analekterna 15:23)

Taoismen
Anse din grannes vinst som din egen vinst, och anse din grannes förlust som din egen förlust. (Tai Shang Kan Ying P'ien)

Zoroastrianismen
Endast den karaktär är god som inte mot andra gör något som inte är bra för honom själv. (Dadistanidinik 94:5)

Lyckoforskning och materialismen

Jag har ganska länge varit intresserad av lyckoforskning, som är en ganska ny disciplin inom akademin. En av de mer kända forskarna i Sverige, Bengt Brulde
(filosof från Göteborg) har skrivit den pedagogiska boken " Lycka och lidande" där han tar upp viktiga poänger från lyckoforskningen.

En tanke med stigande tillväxt är att det gör oss lyckligare, en högre möjlig konsumtion skall göra oss människor potentiellt lyckligare. Att så ofta inte är fallet, negligeras i dag, eftersom att bland annat lyckoforskningen inte existerat tidigare.
För det lyckoforskningen bland annat säger är att materialism på ett plan gör oss lyckliga, men på ett annat plan spelar mindre roll. Låt mig ta ett exempel.

Det finns någonting som heter "avtagande marginalnytta" vilket i ekonomi innebär att för varje pryl du köper av samma sak , desto mindre blir nyttan av just den prylen. Detta är ganska självklart, jag har ungefär 20 skjortor hemma ( Myrorna..) och när jag skall hitta en ny skjorta så är det inte lika viktigt för mig att köpa 21 skjortan än min andra skjorta. Konsumtionen spelar mindre roll, när man redan har en viss minimistandard, skulle man kunna säga.

En annan poäng är att materiella saker oftast är väldigt roliga i början, men sedan börjar det inte bli lika roligt, skimret runt prylen försvinner, och om prylen inte har någon funktion vi faktiskt använder, är risken att grejen hamnar i någon låda.

Det som faktiskt lyckoforskning visar är ganska självklara saker; som att trygghet, närhet, mening, kärlek, vänskap spelar roll för en människa på ett annat sätt än materiella saker.

Det paradoxala med lyckoforskningen är att den slår hål på en rad myter, som att den som är jätterik alltid är lycklig, eller att arbete alltid är tråkigare än fritid.

När jag läst och funderat kring lyckobegreppet, har det fått mig att inse att lycka är en känsla som snabbt infinner sig och snabbt försvinner. Lycka är många gånger oberoende av de saker man har, utan snarare en känsla av att någonting trevligt väntar en. Att sedan till exempel kommande julledighet antagligen kommer vara stundtals tråkig tänker jag inte på nu, eftersom att jag i nuet ser framför mig att kunna göra ingenting ett par dagar, slappna av!

Lyckan är alltså en känsla som är svår att framkalla snabbt, utan är snarare ett resultat av handlingar och sinnesstämning, som handlar om att vi i nuet finner mening med vad vi gör och ser fram emot någonting som helt enkelt får oss att må bra.
Om det sedan handlar om att träffa kärlek, äta en god middag, läsa en god bok, eller bara sova är i sig sekundärt.

Det typiska med lyckoforskning är att det som ett brev på posten får en massa böcker som skall göra en lyckligare. Och visst, det finns generella tips som att till exempel vara mer extrovert, alltså utåtriktad istället för att sitta på sin kammare. Å ena sidan kan lyckoforskning vara givande eftersom att det ger generella tips , å andra sidan måste individen faktiskt vara tillräckligt intresserad och skicklig på så sätt att personen själv inser vad som får en att känna mening och lycka, och efter att ha analyserat detta sträva efter detta. I och med att vi människor är lika och olika, går det inte att säga vad alla skall göra för att öka lyckograden, alla råd som antagligen komma tätare och tätare. Skall alltid kopplas till hur jag som person fungerar.

Politiken kan alltså lära sig att tillväxt är överdrivet, samtidigt som trygghet för de flesta skapar grund för en ökad nivå av lycka. Därför är tråkiga saker som försäkringssystem, A-kassa, och annat helt centralt för att motverka att människors negativa stress ökar.

För politiker handlar lyckoforskning enligt mig om att inse att otrygga människor lider, och att skapa samhällen som hänger ihop istället för att slitas itu. Jämlika samhällen är trygga samhällen, där tilliten är hög och människor vet att de inte är ensamma vid sjukdom eller arbetslöshet.

Tuesday, December 15, 2009

Kapitalismen och den sociala skiktningen




























Först hade jag velat döpa rubriken till " klassamhället lever" men jag vet att många skulle gäspa och surfa vidare. Därför valde jag en mindre upprorisk titel...

För att förstå det moderna samhället funkar måste vi förstå hur de sociala relationerna är uppbyggda. I förkapitalistiska samhället var det ganska enkelt, vi hade en liten liten elit bestående av adel, präster, kungar och borgare, som skapade ett litet skikt av styrande. Så när den kapitalistiska samhällsordningen kickade igång cirka 1780 i England, skapades nya samhällsrelationer. För det intressanta är egentligen inte att prata om klassamhället existerar eller inte, för det gör det! Om vi med klass menar att den sociala position man föds in i spelar mycket stor roll hur ens liv kommer utspela sig ( vilket det gör statistiskt, rent sociologiskt! Inte totalt determinerande men det finns en mycket stark koppling till social grupp och hur man lever sitt liv, tex. arbete)! Om man vill kalla det för klasskiktning eller någonting annat är helt irrelevant.

Det intressanta är ju hur den sociala positions betydelse är starkare eller svagare genom årtiondena, och hur det ser ut idag?

Ett vanligt missförstånd handlar om att arbetarna bara skulle få det sämre i klassamhället, men faktum att just den rikedomsskapande biten som är kapitalismens centrala nerv också såklart gör livet bättre för arbetarna. För vad är kapitalismens styrka och svaghet?

Jo, styrkan handlar om att kapitalismen skapar bättre processer för tillverkning av saker, genom att det finns ett starkt intresse av att tjäna pengar, vilket man gör vid en effektivare produktion!

Svagheten med kapitalismen är att dessa pengar tenderar att hamna hos en liten grupp människor, så kallade kapitalister ( vilket i sig är ett neutralt ord vilket betyder ägande av produktionsmedlen, att ordet har fått en viss "smak" är en annan sak). Argumentet för att pengarna skall hamna hos ägarna och inte arbetarna handlar till syvene och sist om att de som investerat i en osäker verksamhet skall få avkastning för pengarna.

Det intressanta blir för de grupper som motsätter sig denna bild av kapitalackumulation, men samtidigt inte ser ett problem med att i princip hela börsen styrs av ett antal få procent av befolkningen. Nej, det går ju inte ihop riktigt!

Så, nu har vi alltså dragit slutsatsen att kapitalismen är en jäkel på att skapa effektivare produktionssytem, men samtidigt inte tar hänsyn till det faktum att några procent av befolkningen blir tokrika. Om man anser att det inte är problematiskt med att några är tokrika i samhället, då tycker jag man kan köpa min syn på samhället, eftersom att det inte finns några moraliska förhinder.

Nu är det ju så att jag personligen har problem med att några blir tokrika, och att den sociala position man föds in i spelar så stor roll för hur ens "liv" kommer gestalta sig. Arbete är helt centralt i livet, och att det spelar stor roll vilka föräldrar man har för vilket yrke man väljer, borde inte komma som en sensation för någon - allra minst för de som har studerat vid högre utbildning, där det är tämligen homogent.

Man brukar prata om livschanser, vilket är ett populärt ord för att säga att klassamhället kommer typ "alltid" vara kvar så det är lika bra att skapa flera livschanser för folk.

Personligen har jag lite svårt för att begreppet "klass" ses som unket, när det i själva verket är helt galet aktuellt, genom hur Sverige ökat de sociala skillnaderna i landet genom ett antal år. Det låter ju fint att man skall öka livschanserna, men i själva verket har det blivit hårdare på senare år, även när det satt en Socialdemokratisk regering vid makten. Ett grundproblem här är de rent ekonomiska. En minskad stat innebär mindre möjligheter till förändring av människors livschanser. Det finns en hegemoni som säger att 50% är maximalt det staten skall ha i skattetryck, även om ett högre skattetryck skulle innebära mindre sociala skillnader.

Det handlar (tyvärr) om ekonomi, och en situation där Socialdemokraterna har låst fast sig vid liberala system, i och med överskottsmål och annat. Det går inte att trolla med händerna, och skall Sverige bli ett mera jämlikt land, krävs det att liberala påfund skrotas.

Nu tror jag inte det kommer ske, Socialdemokraterna kommer låta som att de vill göra massiva förändringar, vilket de i och för sig vill, problemet är att pengarna inte räcker till, och man är ovillig att höja skatten till den nivå som skulle krävas för att bryta den tendens mot 2/3 samhället som blir allt tydligare.

Sunday, December 13, 2009

36% är vi nöjda nu?




En lättnadens suck på lucia, de rödgröna leder klart över Alliansen. Att de rödgröna leder när arbetslösheten är hög, samt att regeringen sparkar på de som ligger ner, är inte konstigt; det tragiska är att många inom S kanske är nöjda? ( om jag har fel blir jag kalasglad)

Men låt mig förstöra partyt. Skall man verkligen vara nöjd med 36%? Jag ser det som en stor motgång om inte S ligger över 40%, vilket man inte gör i nuläget och inte har gjort på väldans länge. Varför jag ser det som en motgång, har att göra med att jag faktiskt tror att S skulle kunna klättra över 40% om man vågade skapa politik.

Problemet är inte att man leder, det är väl bra, problemet är att jag tror många vilket är felaktigt anser att S inte kan bli lika stora som förr i tiden. Men varför inte?
Som jag ser det har S virrat omkring och att väljarna litar på ett virrigt parti, är enligt mig konstigt. Om det fortsätter som det gör idag, tror jag inte att S kommer nå över 37% nästa val.

Att skapa politik handlar om att ha en vision om vad man vill med Sverige, förutom någon halvblaskig liberal sörja. S kan mer!

Det var skönt att tredje-vägen politiken, vilket kan rakt av kategoriseras som social liberalism, slutade att vara populärt i S lägret; spöket finns dock fortfarande.
Kampen mellan traditionalister och förnyare är inte över, och det finns tankar inom S som menar att det inte spelar roll vilken utföraren är i offentlig sektor är, bara det är av hög kvalitet. Det låter ju bra, pragmatiska synsätt kanske man vinner val på, men om man inte har visioner som sträcker sig längre än ett par månader så förtjänar man inte att vinna.

Det är liksom inte ok att Alliansen vill sänka skatten lite mer än vad de rödgröna vill, staten bör håva in mer pengar för att omfördela starkare. Politiken de senare åren har abdikerat från tanken om ett samhälle som hänger ihop, jag menar till syvene och sist att skattepolitiken är själva fundamentet för politiken. Det är skatterna som gör att man kan skapa starkare samhällen, mellan olika grupper. S har 20 miljarder mer till statskassan än Alliansen i senaste budgeten, och då skall man komma ihåg att Alliansen har sänkt skatten med i runda tal över 100 miljarder. Staten har alltså betydligt mindre att röra sig med idag än innan 2006.

Ett problem blir alltså om de rödgröna vinner, men på lång sikt inte vågar vässa skattepolitiken för ett mera jämlikt Sverige. Det är sant att man inte kan vrida tillbaka saker snabbt, men man kan ha en uttalad vision om detta. Att faktiskt säga vad man tycker, och strunta i att innerstads befolkningen i storstäderna blir lite arga. Ett högre skattetryck möjliggör mer politik, och i ojämlikhetskrisen och miljökrisen är det just mer politik som behövs inte mindre.

Nu tror jag inte att det blir som jag hoppas, att S vågar öka skattetrycket, antagligen kommer några ekonomer och det pragmatiska synsättet anser att det skadar partiet.
Det intressanta är dock inte alltid vad man tror, utan även att man vågar argumentera för en annan linje, än den man tror kommer vinna.

Ett radikalt mål, vilket faktiskt skulle vara radikalt, vore att sträva efter ett skattetryck på strax under eller över 50%. För att sedan gå vidare och argumentera för att staten kan utjämna ännu mera, och skapa trygga samhällen vid ännu högre skattetryck, till exempel 55%. Det är sedan inte skattetrycket i sig som spelar roll, eftersom att tillväxten i landet på senare år har inneburit att den totala kakan har vuxit skulle en mindre % kunna vara ok.

Om man på allvar diskuterar möjligheten att i framtiden kunna införa socialismen i landet, då måste man också våga skapa politik som närmar sig målet; ett i det närmaste klasslöst samhälle.

Det kanske verkar vara en utopi, men varje steg vi kommer närmare att socialgrupp 1 kommer närmare socialgrupp 3, då har vi lyckats med att täppa till de orättvisor som skapas utifrån de sociala grupper man föds in i.

Det är ok med skillnader när man kämpat av egen kraft, men inte beroende på att man fötts in i en specifik social klass. Detta borde vara Socialdemokraternas politik!

Thursday, December 10, 2009

Strunta i opinionssiffrorna !


BILD: Mona Sahlin























Nu kanske vissa partistrateger på 68an tror att de kanske kan slappna av på fredagarna ( slappa kan ni göra på söndagarna!) Svaret är tyvärr att det kan ni inte alls, alla i det rödgröna laget måste maxa tills sista dagen. Även om SCB idag visar på siffror som visar att vänstern med det gröna partiet får 50%; samt att professorn Sören Holmberg påpekar att 10 utav 11 val brukas vinnas om man leder vid denna undersökning, samt att Alliansen bara får 30% av de ungas röster ( vilket kanske inte är så konstigt...)

Men allvarligt, jag skall vara rent krass. OM man vill vara på den säkra sidan så skruvar man sakta upp tempot de kommande månaderna, för att maxa totalt när det är ett par veckor kvar. Och ja, jag vet att det är svårt att mobilisera folk, men det är i sig ingen ursäkt för att inte försöka få fler aktiva kommande val.

För jag tänkte berätta en sak, och det handlar om att nästa val 2014 antagligen kommer vara högkonjunkur, och att regeringen, den klantregering som sitter idag, har ett gyllene läge att skapa ett borgerligt fundament för årtionenden vid nästa val. OM inte de rödgröna vinner.

Detta kommande val handlar alltså inte om 4 år till i opposition, det handlar antagligen om ett annat Sverige. Där jag som blivande lärare, i medelklassen,, inte kommer ha det bättre. För jag kommer vara orolig över att bli sjuk eller arbetslös, med en hets regering som sätter blåslampor hos dödssjuka!

Jag skulle utan att tveka påstå att Mona Sahlins kommande valrörelse, är det viktigaste på flera flera val. Jag tror att vi är i en brytpunkt, där folk håller på att i sitt undermedvetna håller på att köpa egoism politiken, för de tror att ingenting annat fungerar.

Mona Sahlin sa vid partikongressen att hon skalla arbeta 16 timmar om dagen när hon blir statsminister, tyvärr Sahlin, men du bör börja redan NU!

Visa ledarskap genom att få en insomnad organisation att gnista, visa att du är den ideologiska politiker som jag tror att du i grunden är.

Att vara partiledare för Sveriges största parti är ingen " walk in the park" men slut då ögonen och drömma dig till en valseger, där du visar motståndarna att du kunde.

Du fick igång en organisation tidigare än vad andra partiledare gjort.

Tuesday, December 8, 2009

Den sjuka regeringen!

Nej, folk anser inte att man skall ligga på sofflocket om man är frisk, om det finns arbete ( vilket i rådande ekonomisk kris inte är givet). Däremot så har den här regeringen gjort den makabra analysen att det är helt ok att riktigt sjuka människor skall arbeta, det är regeringen som är "sjuk" inte folket!

Någon gång får det vara nog, och denna gång har regeringen haft både dåligt omdöme och kallt hjärta. Det är en sak att skapa regler som innebär att människor med arbetsförmåga ställer sig till förfogande hos arbetsgivare, det är en helt annan sak att cancerpatienter skall behöva söka arbete. Vi kan konstatera att huvudet inte varit på skaft, samt att ansvarig minister antingen inte förstått vad de galna reglerna som nu införs innebär, eller att ministern faktiskt hör och häpna anser att riktigt sjuka människor skall arbeta. Att skriva detta får en att undra om vi är tillbaka till medeltiden?

Det galnaste i det hela, är att humanismen totalt försvunnit, man kan nästan tro att regeringen anser att livets mening är att arbeta, och att även sjuka skall ha mening.

I själva verket har några personer gjort ett slarvigt jobb, de har inte förstått vad de håller på med.

Problemet är inte de riktigt sjuka, som kämpar för att bli friska. Problemet är regeringen, som verkar både ha fått kraftig feber och yrsel!

Om detta är den "nya" arbetslinjen, så ställer jag i alla fall inte upp! Helt enkelt för att det är omänskligt. Punkt!

Monday, December 7, 2009

Ett historisk toppmöte och en värld utan politik

Nu närmar sig den där stora dagen då vi ska ner och demonstrera i Köpenhamn. Det kommer säkert att bli kul. Det kommer säkert att bli något jag kommer att berätta om för min relativt nyfödda systerdotter när hon blivit äldre. Det kommer säkerligen bli en stor besvikelse. Det kommer aldrig fattas tillräckliga beslut.

Det är kanske inte läge att låta så pessimistisk, men det är svårt att låta bli. Det är svårt att inte förstå varför så många inte orkar att bry sig om politiken, när politiken framstår som så oförmögen att leverera agerande. I boken Reformismens möjligheter skriver Anders Nilsson och Örjan Nyström om vår tid som en kommunitär tid, just en sådan tid som fanns i Sverige för nästan 100 år sedan. En tid då människor ledsnat och tappat tron på sin tids politik och politiska system och söker något nytt, en ny politisk kraft. Jag tror de har poänger i det de skriver, politisk kraft är precis det jag längtar efter. Med det menar jag att det jag längtar efter är förändring och en väg jag tror förändrar och just idag känns den där vägen väldigt dimmig och diffus.

Vi vet att vårt samhälle och vår värld har problem. Vi vet att klimatet är hotat. Vi vet att vi är en del av en liten, liten global överklass. Vi gör ingenting åt det. Jag överdriver. Det r inte sant att vi inte gör något. V för något, vi gör alldeles för lite. Känslan av att vi gör ingenting, att vi egentligen inte bryr oss, är näst intill total. Längtan efter politik är lika total.

Någon skulle kanske säga att jag inte bara ska gnälla utan istället agera. Jo, visst. Vi borde alla agera. Men när inte våra valda ledare gör det, hur lätt är det? När ingen verkar tro på framtiden, hur lätt är det? När politiken verkar ha förlorat sin styrka, hur lätt ät det då?

Saturday, December 5, 2009

Julklappshysterin

Så är vi i den moderna konsumtionstokiga världen igång igen. Vi shoppar tills fötterna blöder och huvudet värker av alla extrapriser. Själv är jag nästan klar med julklapparna, ett fåtal är kvar ( min syster är viktigast)! Förra året slogs det rekord i att köpa grejer till nära och kära, detta krisens år, tror handeln att vi kommer shoppa för närmare 60 miljarder. Vilket såklart är, har du nog redan räknat ut - rekord!

Det finns bakom fasaden av rött papper någonting allvarligt med konsumtionshysterin. Problematiken är egentligen inte att folk gör av med sina surt förvärvade pengar, utan snarare att vi i en tid där klimatkrisen ökar, inte ändrar våra vanor utan snarare förstärker klimatrisen genom att prata si men göra så.
Om alla köpte klimatsmarta julklappar skulle jag slås på fingrarna, men allvarligt, hur många tänker på miljön när de står i en varm galleria?

Masskonsumtionen är en integrerad del av hur livet ser ut för bortskämda människor i väst. Det ses som moralhysteri att argumentera för att shoppa för mindre, vi är vad vi shoppar! Detta att vi ses utifrån våran potentiella materiella konsumtion, skapar klimat där det är nästintill är omöjligt att säga stopp-nu-räcker-det!

Det går inte säga till folk att bli mera klimatsmarta, genom att handla mindre. Det man dock kan göra är att få människor att reflektera vad ett gott liv är, handlar det goda livet inte mer om relationer med människor än vad du har för väska eller klocka?
I en värld som snurrar allt snabbare, blir det centralt att vi stannar upp ett par sekunder och vågar gå inåt. Att vi följer våran inre längtan av mening i en värld full av ondska.

Den modiga människan vågar gå inåt, ifrågasätta det självklara och skala bort sanningarna som prånglats in från andra. Den modiga människan, sträcker tanken ett steg längre bort och säger för sig själv " Jag är myndig, att följa en inre längtan efter min egen mening". I denna djupa reflektion över livets kaos, går det att bottna och skapa fundament som stärker oss vid motgångar.

För alternativa julklappar för dig som vill göra livet bättre för barn runt omkring i världen gå till exempel in på unicef.se

Jag tänkte ge bort ett skolpaket till en släkting.

Fackets svaghet och EU

Det är hårda tider, kylan lägger en hinna över ångesten som vill komma ut- det inre skriket fastnar i halsen. Idag läste jag på morgonen via min mobil (SR) att fler företag använder bemanningsföretag istället för fast anställda. Detta i kombination med Lissabonfördraget och domen i Waxholms målet visar var anställningstryggheten är på väg. Facket har på senare tid gått in i en permanent kris. Krisen handlar om att facket sakta men säkert smulas sönder av hur samhället ser på relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Istället för att sträva efter en arbetsmarknad där de anställda är trygga, har det på senare tid blivit mer populärt att sträva efter maximal flexibilitet. Å ena sidan är detta förståeligt, arbetsgivaren vill kunna möblera om snabbt. Å andra sidan skapar detta kraftigt försämrad trygghet för de anställda, de vet inte om deras jobb snart görs av en inhyrd. Otrygghet är aldrig bra, och det man på kort sikt vinner, förlorar man antagligen på längre sikt. Sveriges styrka har just varit det faktum att det varit ordning och reda på arbetsmarknaden, det vill säga att både facket och arbetsgivarna satt upp klara ramar utifrån man agerat från. Den svenska modellen, smulas sakta sönder, inte bara genom en borgerlig regering som strävar efter sänkta löner och uppluckrad LAS. Utan även av ett EU som med sina direktiv om den fria marknaden, skapar nya ramverk där liberalismen blir en integrerad del av EU bygget.

Liberalismen som lagstadgad del av Lissabonfördraget innebär antagligen på sikt att den svenska modellen som vi är vana vid transformeras till någonting annat. Även om till exempel skattepolitiken inte blir en del av det framtida federala EU, kommer länder som sätter de sociala rättigheterna före de ekonomiska rättigheterna att få problem. Vi kan fråga oss om det teoretiskt är möjligt att som exempel ha ett skattetryck på strax över 50%?

I grunden handlar dock problemen inte om EU, eller den borgerliga regeringen. I grunden, om vi analyserar det undermedvetna; handlar fackets problem om ett ovilligt Socialdemokratiskt parti ( som inte hindrat liberalismens "framsteg") samt en handlingsförlamad och stel fackföreningsrörelse. Som inte lyckats mobilisera kraft för att motverka den liberala hegemoni som så länge härjat på kontinenten.

Det går att klaga på andra, den mogna människan är dock "stenhård" mot sig själv. Fackets och Socialdemokraternas problem är den bristande insikten att man får skylla sig själv vid "icke-politikens" ruiner.

Nietzsche ropar att begrepps ackumulerandet, skapar osäkerhet! Inte som vi tror att "sanningar" på "sanningar", alltid blir en starkare sanning!
I det galna skrattet, visar han vetenskapens osäkerhet inför kosmos, vi vet så litet.
På subatomär nivå gäller inte de fysikaliska lagar vi är vana vid.

Dags att lägga icke-politiken på skräphögen och Socialdemokratin att verkligen komma ut. Fåglarna sjunger om ett par månader, då är det snart vår.

Friday, December 4, 2009

Post-kolonialismen lever!



Är de verkligen villiga att dö?


Jag har snart en kurs som handlar om post-kolonialism. Det skall bli roligt. Som vanligt kommer jag antagligen bli upprörd, men litteraturen är beställd och skall manglas, pronto!

Afghanistan är ett land där det har varit krig i flera årtionden. Ryssarna försökte kontrollera landet på 80 talet, det gick helt åt pipsvängen.
När nu USA skall skicka 30 000 soldater till behöver man inte vara historienörd för att le snett. Det räcker med att veta att USA till exempel grävde ned sig i Vietnamn, samt att det på ett mera teoretiskt plan är mycket problematiskt med att skicka mer trupp. Anledningen är; motståndaren är för bra! Gerillaförband är mycket svårslagna (lättrörliga, fanatiska, nivåer i attacker) USA skulle alltså i teorin kunna skicka så många som 100 000 soldater, antalet i sig spelar ingen roll om man inte förbättrar det civila samhällets institutioner. Det är inte det totala antalet soldater som spelar roll, hela Afghanistan problematiken bygger på en felande länk mellan vad landet behöver och vad man i praktiken skapar genom utländsk närvaro.

USA har ett pikärt problem. Afghanerna är mäkta trötta på utländsk närvaro. Detta är inte sekundärt utan primära problem. USA ses helt enkelt som en ockupationsmakt
(kolonialism).

USA´s president sa bokstavligen att det handlar om USA´s säkerhet. Vilket du som läsare inte skall förvånas över. USA kommer alltid först för alla amerikanska presidenter och poängen är inte att Obama är annorlunda, snarare en kopia av de andra.

Själv anser jag det problematiskt att väst är ute på missioner efter att den formella delen av kolonialismen är över; problemet är bara att detta är ett tankefel. Kolonialismen är inte alls över, rent mentalt finns det en brygga mellan västerlandet och övriga delen av världen, och denna bryggan har på senare tiden inte minskat utan ökat.

Genom det skriande klimathotet har avståndet mellan den fattiga delen av världen och den rika delen ökat. Samtidigt vet vi att samarbete över påhittade nationsgränser är det enda sättet att skapa universell säkerhet, för alla, rika som fattiga.

Wednesday, December 2, 2009

En tanke bort

Aristoteles har sagt att om man verkligen förstår att en handling är fel, så gör man det inte igen. Att bara nästan förstå räcker alltså inte.

Jag tänkte bjuda på ett par drömmar.

Min vision om världen är i korthet att I länderna drar ner på sin konsumtion, drar ner på tillväxten som det enda måttet på framgång; ökar biståndet kanske 10 gånger och börjar avrusta kärnvapen.

Detta kan verka som en utopi, någonting som inte går att nå. Samtidigt så är detta ett tänkande som tyvärr är för vanligt. Vi säger slappt " Det går inte" men vad är det som egentligen inte går? Menar vi på allvar att det inte skulle spela någon roll att vi djupt reflekterar över våran värld för att sedan försöka omforma den?

Handlingar föregås av tanken, genom denna insikt skapas oändliga förändringar. Inte för att dessa förändringar är lätta, utan snarare för att de på ett teoretiskt plan är möjliga. Det är möjligt att I världen skapar andra mått på vad som är ett bra samhälle, utan att stirra sig blinda på BNP utvecklingen. Det är faktiskt möjligt att I länderna ökar biståndet rejält, för att hjälpa hungrande och sjuka barn.

Igår ville jag sitta i en kyrka. Inte för att jag är religiös, utan för att nå lugn.
Funderar till och med på att bli medlem i Svenska Kyrkan igen, för att ha någonstans att reflektera- fysiska rum med lugn är oerhört viktigt för mig.

Världen är inte varken eller. Världen går inte åt helvete eller blir en perfekt plats. Världen blir vad vi skapar den till.

Detta radikala , faktiskt riktigt radikala tänkande, är en motsats mot det dystoptiska. En kraftfull maning till handling. Det är inte ok att säga att världen går åt helvete, och inte göra någonting, om just handling omformar världen.

Det kanske inte är lätt att se att handlingar, små och stora kan göra skillnad. Men tala om för mig vad då förändring är? Tala om för mig hur jag skall kunna leva i en värld där det inte går att påverka. Det blir för mig en total omöjlighet.

Jag måste tro att om jag ger pengar till Läkare Utan Gränser, att dessa används på ett förnuftigt sätt, att om jag är delaktig i den politiska processen, att detta spelar roll.

Jag kan ju inte veta om det man gör spelar roll, men jag kan tro.