Friday, December 18, 2009

Den autonoma vänstern, parlamentarism och våld som lösning?

Så blev det som väntat, inte bara att Köpenhamns mötet skulle i sista sekund försöka rädda ett avtal, utan även den sk. autonoma vänsterns naiva framfart.

Det finns en rädsla av att vara ärlig, dock så är den autonoma vänstern, som legitimerar våld för att lösa problem farlig, för den är i grunden fundamentalistisk!

Den skarpa gränsen mellan en reformist och en revolutionär, är att reformisten tror på stegvisa förändringar som finner starkt stöd, medan revolutionären skakar på huvudet och anser att reformisten är naiv. En som är revolutionärt inriktad, borde hata tex. Socialdemokraterna mer än de borgerliga, för att denna rörelse naivt tror att man måste arbeta långsamt och stegvis. Socialdemokraterna som växt samman med staten och blir en del av förtryckarapparaten istället för som de flesta ser, en rörelse som strävar efter sakta förändring mot ökad jämlikhet.

Problemet med den autonoma vänstern, är att delar av rörelsen faktiskt tror att våld löser problem. Istället för att se att de skapar problem. Jag skojar inte, om du frågar mannen/kvinnan på gatan kommer de vara skeptiska till att använda våld för att uppnå förändring, men frågar du delar av den autonoma vänstern, får du ett kalt JA. Våld kan ibland legitimeras. Smaka på tanken, att slå folk på käften är alltså ok enligt vissa på vänsterkanten?

Med komplexa teorier förkastar man staten och kapitalismen som förtryckande organismer, som måste bekämpas med alla medel. Totalt insnöade i ett teorikomplex som är cirkulära i sin form, de har lösningar på alla problem, åker man ner för att storma mötet som hålls.

Det är inte så att jag anser att den demokratiska världen är perfekt, såklart finns det maktmmissbruk och avarter, men det jag vänder mig är den naiva tron att våld kan lösa problem. Om något är naivt, så är det att tro att hela samhället skulle förändras snabbt.

Som tur, är den autonoma rörelsen marginell. Den är en liten rörelse som ses som bråkmakare istället för några som förändrar.

Olof Palme frågade sig vad som kommer efter en snabb revolution? Frågan är berättigad. Om vi river ner staten imorn, hur kommer dagen efter se ut?

Det komplexa teorikomplexet, som inte köper den parlamentariska demokratin, utan vill ha vad man kallar "direktdemokrati", är inte problematisk så länge den håller sig till en imaginär verklighet, en utopi. Problematiskt blir det dock, när man höga hästar förkastar majoritetens syn på hur förändringar bör ske i samhället, och i stället drar den slutliga slutsatsen att det borgerliga samhället i grunden inte kan förändras utan en revolution.

Som tur är, anser de flesta att våld inte är lösningen.

Man får väl vara glad så länge rörelsen är marginell...

1 comment:

MrPerfect72 said...

Bra inlaegg. Det var intressant.

MEN, jag har foerstaaelse foer den autonoma vaenstern som ser hur hoegervridningen av samhaellet inte verkar ta slut.

Alla maenniskor har en nivaa de kommer till naer de inte accepterar foertrycket laengre och vill goera revolution.

Jag anser att socialismen i Socialdemokraterna dog med Olof Palme, samt att demokratin dog kraftigt med EU-valroerelsen och intraedet i EU.

Vi aer paa vaeg att foerlora demokratin. Det aer daerfoer jag roestar paa www.aktivdemokrati.se Vi aer det parti som socialdemokraterna borde vara, anser jag.

Naesta logiska steg aer faktiskt direktdemokrati i balans med representativitet.