Tuesday, December 15, 2009

Kapitalismen och den sociala skiktningen




























Först hade jag velat döpa rubriken till " klassamhället lever" men jag vet att många skulle gäspa och surfa vidare. Därför valde jag en mindre upprorisk titel...

För att förstå det moderna samhället funkar måste vi förstå hur de sociala relationerna är uppbyggda. I förkapitalistiska samhället var det ganska enkelt, vi hade en liten liten elit bestående av adel, präster, kungar och borgare, som skapade ett litet skikt av styrande. Så när den kapitalistiska samhällsordningen kickade igång cirka 1780 i England, skapades nya samhällsrelationer. För det intressanta är egentligen inte att prata om klassamhället existerar eller inte, för det gör det! Om vi med klass menar att den sociala position man föds in i spelar mycket stor roll hur ens liv kommer utspela sig ( vilket det gör statistiskt, rent sociologiskt! Inte totalt determinerande men det finns en mycket stark koppling till social grupp och hur man lever sitt liv, tex. arbete)! Om man vill kalla det för klasskiktning eller någonting annat är helt irrelevant.

Det intressanta är ju hur den sociala positions betydelse är starkare eller svagare genom årtiondena, och hur det ser ut idag?

Ett vanligt missförstånd handlar om att arbetarna bara skulle få det sämre i klassamhället, men faktum att just den rikedomsskapande biten som är kapitalismens centrala nerv också såklart gör livet bättre för arbetarna. För vad är kapitalismens styrka och svaghet?

Jo, styrkan handlar om att kapitalismen skapar bättre processer för tillverkning av saker, genom att det finns ett starkt intresse av att tjäna pengar, vilket man gör vid en effektivare produktion!

Svagheten med kapitalismen är att dessa pengar tenderar att hamna hos en liten grupp människor, så kallade kapitalister ( vilket i sig är ett neutralt ord vilket betyder ägande av produktionsmedlen, att ordet har fått en viss "smak" är en annan sak). Argumentet för att pengarna skall hamna hos ägarna och inte arbetarna handlar till syvene och sist om att de som investerat i en osäker verksamhet skall få avkastning för pengarna.

Det intressanta blir för de grupper som motsätter sig denna bild av kapitalackumulation, men samtidigt inte ser ett problem med att i princip hela börsen styrs av ett antal få procent av befolkningen. Nej, det går ju inte ihop riktigt!

Så, nu har vi alltså dragit slutsatsen att kapitalismen är en jäkel på att skapa effektivare produktionssytem, men samtidigt inte tar hänsyn till det faktum att några procent av befolkningen blir tokrika. Om man anser att det inte är problematiskt med att några är tokrika i samhället, då tycker jag man kan köpa min syn på samhället, eftersom att det inte finns några moraliska förhinder.

Nu är det ju så att jag personligen har problem med att några blir tokrika, och att den sociala position man föds in i spelar så stor roll för hur ens "liv" kommer gestalta sig. Arbete är helt centralt i livet, och att det spelar stor roll vilka föräldrar man har för vilket yrke man väljer, borde inte komma som en sensation för någon - allra minst för de som har studerat vid högre utbildning, där det är tämligen homogent.

Man brukar prata om livschanser, vilket är ett populärt ord för att säga att klassamhället kommer typ "alltid" vara kvar så det är lika bra att skapa flera livschanser för folk.

Personligen har jag lite svårt för att begreppet "klass" ses som unket, när det i själva verket är helt galet aktuellt, genom hur Sverige ökat de sociala skillnaderna i landet genom ett antal år. Det låter ju fint att man skall öka livschanserna, men i själva verket har det blivit hårdare på senare år, även när det satt en Socialdemokratisk regering vid makten. Ett grundproblem här är de rent ekonomiska. En minskad stat innebär mindre möjligheter till förändring av människors livschanser. Det finns en hegemoni som säger att 50% är maximalt det staten skall ha i skattetryck, även om ett högre skattetryck skulle innebära mindre sociala skillnader.

Det handlar (tyvärr) om ekonomi, och en situation där Socialdemokraterna har låst fast sig vid liberala system, i och med överskottsmål och annat. Det går inte att trolla med händerna, och skall Sverige bli ett mera jämlikt land, krävs det att liberala påfund skrotas.

Nu tror jag inte det kommer ske, Socialdemokraterna kommer låta som att de vill göra massiva förändringar, vilket de i och för sig vill, problemet är att pengarna inte räcker till, och man är ovillig att höja skatten till den nivå som skulle krävas för att bryta den tendens mot 2/3 samhället som blir allt tydligare.

No comments: