Wednesday, December 16, 2009

Lyckoforskning och materialismen

Jag har ganska länge varit intresserad av lyckoforskning, som är en ganska ny disciplin inom akademin. En av de mer kända forskarna i Sverige, Bengt Brulde
(filosof från Göteborg) har skrivit den pedagogiska boken " Lycka och lidande" där han tar upp viktiga poänger från lyckoforskningen.

En tanke med stigande tillväxt är att det gör oss lyckligare, en högre möjlig konsumtion skall göra oss människor potentiellt lyckligare. Att så ofta inte är fallet, negligeras i dag, eftersom att bland annat lyckoforskningen inte existerat tidigare.
För det lyckoforskningen bland annat säger är att materialism på ett plan gör oss lyckliga, men på ett annat plan spelar mindre roll. Låt mig ta ett exempel.

Det finns någonting som heter "avtagande marginalnytta" vilket i ekonomi innebär att för varje pryl du köper av samma sak , desto mindre blir nyttan av just den prylen. Detta är ganska självklart, jag har ungefär 20 skjortor hemma ( Myrorna..) och när jag skall hitta en ny skjorta så är det inte lika viktigt för mig att köpa 21 skjortan än min andra skjorta. Konsumtionen spelar mindre roll, när man redan har en viss minimistandard, skulle man kunna säga.

En annan poäng är att materiella saker oftast är väldigt roliga i början, men sedan börjar det inte bli lika roligt, skimret runt prylen försvinner, och om prylen inte har någon funktion vi faktiskt använder, är risken att grejen hamnar i någon låda.

Det som faktiskt lyckoforskning visar är ganska självklara saker; som att trygghet, närhet, mening, kärlek, vänskap spelar roll för en människa på ett annat sätt än materiella saker.

Det paradoxala med lyckoforskningen är att den slår hål på en rad myter, som att den som är jätterik alltid är lycklig, eller att arbete alltid är tråkigare än fritid.

När jag läst och funderat kring lyckobegreppet, har det fått mig att inse att lycka är en känsla som snabbt infinner sig och snabbt försvinner. Lycka är många gånger oberoende av de saker man har, utan snarare en känsla av att någonting trevligt väntar en. Att sedan till exempel kommande julledighet antagligen kommer vara stundtals tråkig tänker jag inte på nu, eftersom att jag i nuet ser framför mig att kunna göra ingenting ett par dagar, slappna av!

Lyckan är alltså en känsla som är svår att framkalla snabbt, utan är snarare ett resultat av handlingar och sinnesstämning, som handlar om att vi i nuet finner mening med vad vi gör och ser fram emot någonting som helt enkelt får oss att må bra.
Om det sedan handlar om att träffa kärlek, äta en god middag, läsa en god bok, eller bara sova är i sig sekundärt.

Det typiska med lyckoforskning är att det som ett brev på posten får en massa böcker som skall göra en lyckligare. Och visst, det finns generella tips som att till exempel vara mer extrovert, alltså utåtriktad istället för att sitta på sin kammare. Å ena sidan kan lyckoforskning vara givande eftersom att det ger generella tips , å andra sidan måste individen faktiskt vara tillräckligt intresserad och skicklig på så sätt att personen själv inser vad som får en att känna mening och lycka, och efter att ha analyserat detta sträva efter detta. I och med att vi människor är lika och olika, går det inte att säga vad alla skall göra för att öka lyckograden, alla råd som antagligen komma tätare och tätare. Skall alltid kopplas till hur jag som person fungerar.

Politiken kan alltså lära sig att tillväxt är överdrivet, samtidigt som trygghet för de flesta skapar grund för en ökad nivå av lycka. Därför är tråkiga saker som försäkringssystem, A-kassa, och annat helt centralt för att motverka att människors negativa stress ökar.

För politiker handlar lyckoforskning enligt mig om att inse att otrygga människor lider, och att skapa samhällen som hänger ihop istället för att slitas itu. Jämlika samhällen är trygga samhällen, där tilliten är hög och människor vet att de inte är ensamma vid sjukdom eller arbetslöshet.

No comments: