Alkoholen leder oss till fördärvet!

Jag gillar öl, vin, whisky, konjak, vodka och allt annat på systemet.
Men jag har slutat att dricka. Tvärt! Jag bara slutade. Anledningen var att - var större än +.

Jag försöker också att vara vegetarian, men där tillåter jag mig att göra "fel". Dock inte med alkoholen där snackar vi 0 konsumtion; för mig handlar alkoholen om väldigt mycket. Någonting som jag insett på senare tid. Man lär sig av sina misstag, så att säga..

Som framtida lärare kommer jag att ha minst två barn i varje klass där minst en av föräldrarna super. Det kan vara den tysta tjejen i bakre delen av klassrummet, eller den utåtagerande pojken som bara är jävligt jobbig. Saken är att 2-3 stycken är mycket, med tanke på att varje klass dessutom har någon som är deprimerad, kanske skär sig, är mobbad, och jag har då inte ens nämnt den stora sannolikheten att någon har ADHD eller någon annan neuropsykologisk sjukdom. Den som trodde att klassrummet bara handlar om kunskaps förmedling vet alltså ingenting...

Alkohol är ett gift som om det uppfunnit idag skulle vara portförbjudet. Det säger en del...
- Misshandel
- Död
- Barn som lider
- Beroendeframkallande
- Dämpa psykiska sjukdomar

Alkohol är politik. Låt mig förklara varför! I helgen var jag hos mamma i Nacka och skulle äta. Vi satte oss vid Orminge Centrum, som ligger några minuter ifrån det lokala "ghettot". Jag såg på ungefär 3 röda att det satt ett gäng alkoholister
( minst en kände jag igen...mitt minne för ansikten är bra!) Vid den lokala krogen bredvid och bad om att få sitta inomhus vid den närbelägda Thairestaurangen. Där satt det en till försupen herre, som jag också såklart kände igen. Det var som att någon ville säga mig någonting...

Nu skall jag vara ärlig, jag bryr mig mindre om vuxna män som super. De jag bryr mig om är deras stackars barn. Jag vet att chansen att få en vuxen alkis att sluta, är ett evighetsprojekt, däremot finns det ingenting som säger att det sociala arvet inte skall kunna brytas; att sonen eller dottern inte dämpar sin ångest i spritångor.

400 000 barn lever i missbrukarfamiljer, och det existerar i alla sociala skikt, även om jag inte ett dugg skulle bli förvånad om arbetarklassen är dominerande. Alkohol har en bra sak, det är att du blir i princip "dum i huvudet"- du tänker med reptil hjärnan (jo!) och du kan vara jätteglad och var bästis med alla, eller så kan du också bli ledsen och ja då är det inte lika roligt.

Jag anser att alkoholister har en sjukdom. Den pappa eller mamma, eller släkting som inte kan sluta att dricka är sjuk. Punkt. Alkohol är fruktansvärt beroendeframkallande. I kombination med psykisksjukdom, vilket inte alls är ovanligt; Dämpar patienten sin oro genom alkoholen. Resultatet blir dock att den psykiska sjukdomen förvärras. Många hemlösa har blandmissbruk, och skulle egentligen behöva intensiv vård för att rena kropp och själ. Att få dessa människor lyckliga kanske är att sätta ribban högt, men man kan ju börja med att dessa stackars människor inte går runt i psykoser mitt i gatan, med alkoholen brinnande i kroppen

Jag blir väldigt ledsen när jag ser hemlösa, för jag tror att jag kunde varit en av dem ( jag kallar dem ibland för mina "kompisar" för mig själv.) om jag inte haft en stabil familj. Om du bryter ett ben får du hjälp, men om du får en akut psykisk kollaps så är det inte säkert att du får hjälp! Det är sjukt!

Vänstern super också på tok för mycket. Det vet folk antagligen redan; men att dämpa ångest och smärta över ett egoistiskt samhälle genom att tänka med reptilhjärnan ett par timmar, är på lång sikt att gå ner i fördärvet!

Jag vet inte lösningen, jag önskar att människor med alkoholproblem kunde få mera hjälp. Att det inte skulle vara så tabubelagt.

Jag önskar helt enkelt mig ett samhälle där människor kan vara glada utan att behöva använda destruktiva kemiska substanser. Men det är väl tyvärr att önska sig för mycket!

Skål!

PS. Om jag varit nykterist ett par år tidigare, hade jag antagligen sluppit en psykisk kollaps som inneburit en massa ***** lidande. Med tanke på hur jäkla tur jag haft med vård , vågar jag knappt tänka på hur det skulle gått om jag gått till en allmän mottagning ( med väntetid). Tack, för att det fanns en specialmottagning i närheten. Tur i oturen.. DS.

Den varma tanken

" Åt den som har skall vara givet!" Bibeln

"– Ska de betala hyra, skicka barnen till skolan, ska de ha råd med läkarräkningar eller bara få ihop till vad de behöver för att äta de närmaste månaderna, säger Gabrielle Menezez."
SR

FN vädjar om mer pengar för att kunna hindra en kommande hungerkatastrof i Kenya. 10% av befolkningen kommer antagligen att lida av undernäring om ingenting görs. Om jag kommer ihåg rätt har andelen fattiga ökat med mer än 100 miljoner sedan ekonomikrisen, poängen är oavsett ekonomisk kris eller inte att det finns en massa länder som är mycket fattiga!

Det är således lite dystert. Eller om man vill vara ärlig, det är åt *******.

Det finns dock hopp.

""57. Till dem som äger godhet,
som lever i omsorg,
som frigjort sig med rätt kunskap,
finner Mara inte vägen."
Dhammapada ( Buddhistisk text)

Världens rika länder har stora resurser , right? Att världen ser ut som den gör idag, är ett aktivt val av varje medborgare som röstar på partier och handlar/ icke handlar för att personligen minska fattigdomen/lidandet i världen. Vi har i väst ett kollektivt ansvar som också är ett ansvar på individnivå. För det är som Dhammapada lär oss i aforism 57, smärtan kommer inte till en person som äger godhet, lever i omsorg om sig själv och andra, den som har kunskap om sig själv och verkligheten utanför.

Kunskapen om den rika världen, är att vi skulle kunna ge så mycket mera i bistånd och utvecklingsresurser, än vad vi gör idag. Nu när fattigdomen ökar, bör vi öka kraften för att minska fattigdomen.

Egoism är smärta, att tänka på andra ger frid! Detta är en evig sanning.

Rent logiskt kan vi välja att minska skillnaderna i världen eller öka dem.

Eftersom att vi lever i en egoistisk tid (västerländsk mentalitet...) kommer skillnaderna med stor chans att öka i världen. Egoism är dock inte vägen framåt.
Man behöver inte vara ett geni för att förstå att för stora skillnader mellan människor är problematiskt. Den extrema situationen är att fattiga människor tar till våld för att överleva. Som de militanta sufregeterna i England som svälte sig till döds för att påtala kvinnans situation under senare delen av 1800 talet.

" Lev för varandra" Buddha

" Lycka är att ta saker och ting som de är" Buddha

Glöm aldrig att egoismen inte är ett naturgivet tillstånd, det är en tankekonstruktion av från ekonomen Adam Smith som handlar om att när folk bryr sig om sig själva och skiter i andra, så utvecklas samhället på bäst sätt- genom konkurrens!

Alternativt är att släcka egoismen, utveckla samhället tillsammans.

Dikotomin är tydlig. Man väljer egoismen eller jämlikheten.

-----------------------

Buddha sitter under bodhiträdet.
Buddhor vandra runt omkring i världen,
sjuksystrar och läkare kommer till
Palestina, barnet som förlorat hela sin
familj i Gaza bombningarna får prata.
Buddhor sitter i kostymer vid ett möte
i Washington och försöker skapa fred i ett plågat land.
Buddhor ber om fred i meditationsställning.
En nunna spelar flöjt vid plattan för Estlands pensionärer.
En man bestämmer sig för att bli medlem i Amnesty.
En hindu med hög kast ser fattigdomen i den indiska slummen,
inser sin egoism. Startar en verksamhet med mikrokrediter.
Munkar skyddar civilbefolkningen i Burma där slaveri och internationella
företag samverkar. Munkar blir torterade och skjutna, men du kan aldrig
döda godhet.
Burmas kvinnliga ledare sitter i husarrest, mediterar och binder sin tid.
Du kan inte döda en framtida Buddha.
Buddha sitter under bodhiträdet och sprider sin visdom.
Egot är smärta, tanken om den andra är frihet.
Ännu en ung människa inser värdet av jämlikhet.
Den egoistiska mannen med guldklocka gråter över sin frus död,
i en sekund av insikt inser han att han skulle ha gett alla sina ägodelar för att hon skulle,
levt en dag till. Men det är för sent. Sinnet har vaknat för sent, långa arbetsdagar som tagit en sådan stor del av livet.
Vakna upp ur din dröm, vakna upp ur din dröm.
Se verklighetens stillhet och släck dina begär.
Släck dina begär och bli fri.
Bli fri.

Heja Europa!

Läser i SvD att Italiens fotbollslandslag numer inte tänker tillåta homosexuella par spela i landslaget. Ett fullt rimligt beslut eftersom bögar spelar sämre fotboll. Framförallt om de också är kära i varandra... Eller hur var det nu? Skämt åsido är beslutet givetvis helt galet och fel på så många plan att det är svårt att veta om jag ska skratta eller gråta.

Det är som bekant inte bara i Italien som de mänskliga rätterna förlorar mark, det sker också i andra av Europas länder. Rasism, homofobi med mera. Otäck utveckling är bara förnamnet. Samtidigt glöms det bort. Samtidigt som det rapporteras om övergrepp talar vi fortfarande inte riktigt om det. Det förminskas till enstaka företeelser och något som hände någonstans rätt långt bort. Jag önskar att det vore sant men det kan det knappast räknas som. Europa är ute på villovägar. Europa är inte en liten ö av fred, frihet och demokrati mitt i en värld av vilsenhet. Vi är snarare del av samma vilsenhet som alla andra. Inte för att Europa någonsin varit en sådan ö, men ibland talar vi som det vore så. Föredömet Europa. Föredömet Europa där alla är så säkra på att vi är så bra att vi blundar när det börjar gå helt åt skogen.

Det skrämmer.

Bloggat: Lindahl, Hbt-sossen, Rasmus, Mona for president,

Offentlig sjukvård mer effektiv?

Svaret är JA!

Läs Esbati inlägg här.

" Länder som har hög andel offentlig finansiering använder mindre pengar till sjuk- och hälsovård. Samtidigt har de inte färre sjukhussängar eller praktiserande läkare. Däremot betydligt lägre barnadödlighet."

Om vi tänker på USA där den nya sjukvårdsreformen antagligen kommer att vara totalt urvattnad, så är det intressant att man ka argumentera för offentlig sjukvård genom empiri! Det vi kan säga är att USA skulle ekonomiskt tjäna på att ha ett system som i Europa, för att inte tala om att de 40 miljoner amerikaner som inte har försäkring skulle inkluderas. Ett samhälle som har en väl fungerande sjukvård är ett bra samhälle!

PS. angående förra inlägget. Jo, tyvärr Catti det finns en tendens att på internet skriva vad som helst, hur som helst! Det är såklart inte fel att debattera "tufft"; men det finns en gräns för vad som är konstruktiv kritik och vad som bara är skitsnack! Detta är dock inget nytt, och vi kommer nog få leva med att internet till en viss del är en sophög. Det är en fin gräns mellan att skriva inlägg som är kritiska med sakinnehåll, och att i hetten häva ur sig vad som helst. DS.

Lägg ner alla s-bloggar med omedelbar verkan

Ja, så känner jag just nu. Jag är arg. Jag undrar om den socialdemokratiska bloggosfären gör mer skada än nytta. Förhoppningsvis är det inte så. Men ibland undrar jag vad som är fel. För något är ordentligt fel i vår rörelse när partikamrater är mer intresserade av att bete sig som tonårsmobbare än av att diskutera politik.

Att socialdemokratiska manliga, och ofta aningen äldre än undertecknad, bloggare brukar roa sig med att basha varandra så mycket som möjligt är inget nytt. Det kommer och går med jämna mellanrum och det är nästan alltid ungefär samma personer involverade. Tydligen går märkligt många vuxna män igång på det där. Jag tänker inte skriva vilka jag syftar på, och det kommer säkert provocera en del, men ärligt talat: Ni vet vilka ni är och jag har ingen lust att gynna era dumheter med länkande.

Jag undrar ibland varför de är politiskt aktiva, de vars hela engagemang verkar gå ut på svordomar, elaka etiketter och allmänt bråkande (nästan alltid utan intellektuella inslag). Kanske har de blivit skadade av ett allt för polariserat debattklimat där elakheter belönas mer än klokheter. De vet kanske helt enkelt inte hur man för debatt. Det låter förstås nedlåtande, men jag orkar inte bry mig. Deras småaktigheter förstör också för alla oss andra. När den socialdemokratiska bloggosfären blir sandlåda för förvuxna bråkstakar så hämmar det den socialdemokratiska debatten och det skrämmer bort folk från socialdemokratin.

Titta på bilden nedan och på rubrikerna bland s-bloggars mansdominerade topplista. När jag ser det där så tänker jag att det skrivs en del klokt men det försvinner in i sörjan. Jag tänker att det där är en rörelse jag aldrig skulle gå med i ifall jag inte visste att det fanns delar som är något helt annat. Jag tror inte jag är ensam. Jag tror att ni alla om ni vågar vara ärliga förstår precis vad jag menar.

Vore jag blå skulle jag älska dessa bloggande bittra s-män. Det är de blå som gynnas av "debatterna" kring vem som är tjockast och vem som är fulast (läs vem som kan bli hårdast nedtryckt). Men nu är jag röd och jag är arg. Ordet är fritt och det har vi kämpat för. Ta lite ansvar och använd utrymmet till något vettigt. Eller gå hem och dra ett stort lager filtar över er.

Jag har gått ur högstadiet. Jag vill inte gå det igen. Som s-bloggar.se ser ut idag undrar jag om det inte är en stor djävla årskurs 7 jag är med i och varför jag och en hel massa grymma och drivna människor lägger flera timmar om dagen på vår rörelse när det sitter en massa bittra gubbar och lägger sin politiska energi på att tära ner allt vi vill bygga upp.

Fan ta er, faktiskt.

Och sen håller jag med Ola också. Och är helt medveten om att jag också sätter elaka epitet och bashar för fullt i det här inlägget. Ändå gör jag det.

Demokratin Israel

Det är givetvis problematiskt det som nu händer mellan Israel och Sverige. Det hade kunnat undvikas om Aftonbladets redaktion gjort sitt jobb lite bättre. Men vi har trots allt yttrandefrihet i Sverige, och Israels regering reagerar fel när de kräver en ursäkt. Det kan vi inte ge dem.

Nu måste vi försöka återuppbygga relationerna med Israel så att de förstås att alla svennar inte är nazister och antisemiter, vilket givetvis är en rimlig tolkning av en artikel där det insinueras att israelisk militär begår grova övergrepp. Nu kanske någon skulle invända att det trots allt är belagt att israelisk militär ofta begår övergrepp, även om organstöld absolut inte är belagt, och det måste vi ju får rapportera om. Förvisso sant men det handlar om enstaka företeelser, som i och för sig sker lite då och då. Men det är också en komplex situation, terrorismen ständigt hotande och så vidare. Man får förstå Iraels situation, även om vi också ska värna vår yttrandefrihet.


Jag vill förtydliga att givetvis är det beklagligt att Aftonbladet väljer att publicera något så provocerande, även om de har rätt att göra det. Beklagligt.

Fast vi lär ju inte få den här typen av problem igen. Nu portas nämligen svenska journalister från Israel så att obehaglig rapportering kan undvikas. Alla svenska journalister som ska in i landet ska först kontrolleras, så att man kan se till att de inte skrivit något obehagligt som kan störa Israels regering.

Det är klart att den här typen av begränsningar av yttrandefriheten är problematisk, men vi måste ändå försöka förstå det ur den israeliska regeringens perspektiv...

... stopp.

Och vilket är det perspektivet? Kanske är hån mot yttrandefriheten ok när "alla israeler" står enade i frågan (man undrar om de frågat Israels palestinska befolkning?)?Vad är det för vettiga principer som gör att man väljer att helt gå ifrån en av demokratins mest grundläggande principer?

Förklara för mig, för jag fattar verkligen inte.

Eller jo, jag fattar. Jag är bara nyfiken på att höra det eviga Israel-har-alltid-rätt-i-allt-de-gör-gängets taffliga försök att förklara det hela.

__________________

Bloggat: Ulrika, Alliansfritt, Blogge, Helle Klein, Utrikesbulletinen,

Fred eller barbari....

"5. Aldrig någonsin upphör här
hat genom hat.
Blott genom kärlek upphör det.
Detta är evig dhamma."
Dhammapada, Buddhistisk text.

Cattis har i förra inlägget skrivet mycket bra om den nuvarande snurren mellan Sverige och Israel. Fingrarna kliar dock rejält! Själv är jag egentligen inte så förvånad över situationen ( världen är konstant galen, framföralt kraftiskt egoistisk, så länge vi inte slutar upp med vårat ego kommer ingenting i grunden förändras!!) snarare förvånad över att Calle Bildt reagerade så sent som han gjorde! Den som startade dumheterna på högre nivå, om vi bortser från Bonniers (!) är ju högermannen Liebermann, han har visst gjort en del lustiga uttalanden förut; om man skulle läsa hans "extrem" partis program så skulle man nog inte vara förvånad... jag skulle gissa att han anser att nuvarande ockupation är helt ok och att Israel i framtiden skall sträva efter att utöka landområdena och utveckla det främsta maktmedlet i det sönderkrigande områden- militären!

"21. Omsorg är odödlighetens väg.
Försumlighet är vägen till döden.
De omsorgsfulla dör inte.
De försumliga är som döda."
Dhammapada

( Som att man kan lösa konflikter genom mer våld. Tror Israeliska regeringen att palestinierna bara kommer stå och titta på när de lever konstant nära döden? Vi bör erinra oss historien där krig genom årtuseenden framförallt inneburit ett levande helvete för främst barn och kvinnor. Krig, även lågintensiva mosar den sociala infrastrukturen och innebär kraftiga fysiska och psykiska mer eller mindre permanenta skador )

Nu skall jag göra avbön innan den svensk-israeliska lobbyn dricker kaffe och kommer igång; skall senare kolla på Esbatis blogg :=) Jag har ingenting emot Judar som folk, men jag tycker att den nuvarande Israeliska regeringen inte direkt verkar jobba för fred; om de nu vill ha det?? För den nuvarande situationen är inte direkt harmonisk!
Jag lider faktiskt med den israeliska och palestinska befolkningen, mest med den palestinska eftersom att de är kraftigt "underdogs" i nuvarande läge.

"28. När den vise driver bort
försumlighet med omsorg
och gått upp på vishetens höjd,
då betraktar han sorglös de sörjande.
Som man från ett berg betraktar folket på slätten,
så ser den faste på dårarna."
Dhammapada

Eftersom jag börjat på allvar praktisera Buddhistisk filosofi/psykologi ( tror dock inte på Nirvana och kan därför inte lämna mig till de Tre Juvelerna Buddha-Dhamma-Sangha) och därmed skall dagligen meditera kring någonting; kommer Libermann på första plats! Att meditera över fiender och ovänner är ett bra sätt att utveckla sitt medlidande med andra människor. Som Dalai Lama många gånger sagt.

"42. Mer än fiende gör fiende
eller hämnare hämnare
vållar ett illa inriktat sinne
ännu större skada."
Dhammapada

Problemet är alltså att tänkandet är fel hos de Israeliska politikerna- de ser inte verkligheten för de har ett kraftigt orent sinne. Det orena sinnet handlar om hat, och en vägran att inse att man måste lösa konflikten med palestinierna. Att hata är inte en långsiktig lösning, att hata ett annat folk är detsamma som att hata sitt eget folk; eftersom att det nuvarande lågintensiva konflikten skadar främst barn och kvinnor på båda sidorna.

De isrealiska politikerna måste rensa sitt sinne och fundera över följande två citat ur Dhammapada.

"50. Inte andras fel,
inte vad andra gjort eller inte,
utan de egna
må man betrakta."
Dhammapada



"103. Om någon besegrade tusen sinom tusen
män i strid
och en annan sig själv,
då vore han överlägsen krigaren."
Dhammapada

Egot som problem
Människans problem är i grunden egot. Egot som döljer sanningen om att alla människor hänger ihop och att landsgränser bara finns i sinnet. Egot som kräver uppmärksamhet och vill synas, egot som konkurrerar med andra och blir arg när saker och ting inte går som egot vill. Egot som döljer upplysningen som finns hos alla. Ett upplyst sinne som innebär att man vill andra gott, för att jag och du hänger ihop.

"66. Dum dåre vandrar
som sin egen ovän,
utför onda gärningar
som bär bitter frukt."
Dhammapada

"112. Bättre än leva hundra år
lat och kraftlös
är en dags liv
med kraftfull insats."
Dhammapada

( Vill du läsa Dhammapada ( finns på Bokus för 40kr), en av de populäraste Buddhistiska texterna. Klicka här)

Tänk om... (reflektioner kring Israel-krisen)

"Expressen publicerar en artikel om hur systematiska våldtäkter av burmesiska kvinnor används som vapen av den burmesiska militären. Artikeln upprör juntan i Nyipidaw. De kräver en ursäkt av Carl Bildt. Hur kan detta få publiceras i svenska tidningar? Det är utan tvekan fråga om propaganda från de etniskt baserade gerillagrupperna i Burmas östra stater. Juntan jämför det hela med den västerländska kolonialismens mord och brott i landet, vilket tilläts ske utan protester från svenskt håll. En ursäkt är ett måste.

Den burmesiska juntan lämnar in diplomatiska protester. De hävdar allt möjligt. Carl Bildt förklarar att han inte tänker be om ursäkt. Svensk yttrandefrihet ska accepteras.

Samtidigt uttalar sig svenska ambassadören i Bangkok (som också ansvarar för Burma). Han säger sig vara lika upprörd över artikeln i fråga som den burmesiska juntan. Hans uttalande förvånar, men han får sitta kvar.

Den svenska regeringen arbetar hårt för att återuppbygga de diplomatiska relationerna med Burma. De har nämligen skadats."

Nåväl, det ovan nämnda skulle ju inte hända. Den burmesiska juntan är så van att fördömas av Sverige att de knappast bryr sig längre. De är vana att deras brott och deras militärs brott rapporteras, både i fall det är mer belagt (som ifallet med våltäkterna) och i de fall där det inte kan bevisas (som i fallen med militärens invlandning i heroinhandeln). De bryr sig knappast ens om att förneka anklagelserna längre. Svenska ambassaden i Bangkok skulle dessutom aldrig vara så dumma, och det skulle aldrig accepteras av en svensk regering.

Och nej, jag säger inte att den burmesiska juntan och den israeliska regeringen är varandras gelikar. Jag säger bara att att en svensk ambassadör aldrig skulle döma svensk rapportering om vad som händer i Burma, även om det byggde på indicier och personliga berättelser. Jag säger bara att det finns en inkonsekvens i behandlingen av Israel, och den inkonsekvensen är obehaglig.

För när det gäller Israel är det helt plötsligt en helt annan sak. Israeliska uppenbara förakt för yttrandefrihet bekymrar tydligen inte alls på det sätt som vore natuligt. Ambassadör Bonniers uttalade stöd för Israels icke-demokratiska principer ignoreras. Ambassaden står för det absurda uttalandet, och har tydligen ingen känsla för att ambassader förväntas värna svensk grundlag. Nu kommer dessutom uppgifter om att svenska UD ska ha ok:at uttalandet.

Den svenska artikeln i fråga anklagar egentligen inte, den återberättar och analyserar. Den har inte bevis för att den israeliska militären verkligen har handlat med organ. Den påstår sig heller inte ha det. Ändå denna storm. Denna diplomatiska kris. Alltihop är absurt. Och när jag tittar igenom de olika blogginlägg som kommenterar saken tycker de flesta inte alls att Israels regering har en galen demokratisyn, istället tycker de bara att Aftonbladet är antisemitiskt.

Vilken slags regering reagerar på ett sånt här sätt över en artikel? Inte genom att bemöta eller ignorera anklagelserna utan genom att kräva att kritiken tystas? Det är rimligen en regering som borde kritiseras mycket hårdare och mycket oftare.

Det värsta är att det hela inte alls orsakar den upprördhet det borde göra. Vi borde vara arga. Vi borde fråga oss själva vilken yttrandefrihet som egentligen finns i "Mellanösterns enda demokrati" om svensk journalistik orsakar diplomatisk kris. Men nejdå. Vi förväntas bara vara tacksamma att den svenska regeringen är tillräckligt demokratiska för att inte fördöma artikeln i Aftonbladet.

Nu måste vi ligga lågt, så att den diplomatiska krisen inte förvärras. Och hålla käft såklart. I alla lägen. Om allt. Allt annat är dåligt för diplomatin.

____________________________________

I övrigt:
Håller jag för ovanlighetens skull med Sydsvenskans mörkblå tyckare. Tycker jag som så ofta att Gunnar Hökmark är Sveriges kanske otäckaste politiker (han får mig för i övrigt att tänka på Afzelius-låten Svarta gänget, personifierar den på något vis). Tycker jag att Peter Andersson resonerar klokt om Hökmarks dumhet. Rekommenderar jag lite poesi om den vite mannen, by Roya.

Bloggat: Peter Hultqvist, Magnus Andersson, Westerholm, Helle Klein, Ulf Bjereld, m.fl.

Höstens ute- och innelista (enligt Catti)

När jag var liten gjorde jag, likt många andra barn, listor över allt möjligt. Snyggaste killarna, Bästa lekarna, Sämsta skolämnena, Bästa lärarna, och så vidare. När jag blev lite äldre märkte jag att tidningar som Veckorevyn har ungefär samma grej. Innelistan och utelistan tror jag de hette när jag var 13-14. Jag tänkte kopiera konceptet och presentera min egen Höstens inne- och utelista. Eventuell bitterhet och fantasiöshet får ni leva med. Inne är alltså sådant som känns hippt och fräscht (dock inte nödvändigtvis något jag gillar speciellt mycket). Ute är det som känns segt och mossigt (nödvändigtvis sådant jag ogillar). Så att vi inte missförstår varandra.

Innelistan:

1. Ekonomisk politik är det nya svarta och vi kan vänta oss ett år fyllt av diskussioner om finanskris, kapitalism, marknader, skatter, budget, transfereringar och systemreformer. Ekonomi har blivit hett och reformism sexigt. Kombinationen av de två kan bli coolt på riktigt.
2. Green Peace som är ute och lägger i stenar och räddar världen tillsammans med Grön Ungdoms Maria Ferm. Bra för haven. Sjukt rätt i tiden. Helt rätt för ett ungdomsförbund.
3. Studiecirklar och liknande har ett major uppsving för tillfället. Efter ett par decennier i bakvattnet börjar det helt plötsligt kännas fräscht att låsa in sig och diskutera böcker och ideologi. Framtiden tackar för det.
4. Politik gone web. En partiledare som håller tal utan att det livesänds via webben 2009 får enorm bakläxa. Det är inte så det funkar längre. Politik är kul och folk vill se politik. 7000 personer kollade på webb-tv när SSU-kongressen direktsändes. Det är fler än antalet medlemmar i SSU. Det var dessutom riktigt kul att titta på. Det är på alla sätt helt rätt.
5. Politiska festivaler är the shit. Tyvärr har inte så många insett det än. Men ett gäng tält, massa bra seminarier på dagarna och bra musik på kvällarna är fett. Det kommer. Vänta bara så ska ni få se.
6. Queer is queen. Också denna höst är det helt rätt att vara queerfeminist. Normkritik och individualism i femoinistisk form. Vi som inte riktigt köper det får vänta tills nästa höst. Då kanske, kanske.

Utelistan:

1. New Labor. Systemnedmontering istället för systemreformering. Gammalt värre. Det har helt enkelt aldrig varit mer fel. Känns fel, känns gammal, känns mossigt. Drar tankarna till fantasilösa gråa män i omodernt skurna kostymer. Fönyelse kan vara kaxigt framåt, kan vara att bygga om, bygga upp och bygga nytt. Rivning är ute. Fel, helt enkelt.
2. Namninslamlingar och facebookgrupper för politisk påverkan. Är det någon som har koll på alla grupper och insamlingar man är med i och skriver på? Det finns alldeles för många av dem, för det första. Och sen känns det ju fruktansvärt fantasilöst. Vi ska bedriva en kampanj. Vad ska den gå ut på. Vi samlar folk i en facebookgrupp. Jaha? Nej, tack. Då är det bättre att göra som Green Peace och kasta sten i sjön. Betydligt mer 2009.
3. Medveten antiintellekualism såsom när dumma argument används, trots att de är dumma och ibland inte ens är argument, för att demonisera debattmotståndare eller förvrida fakta (inte för att debattören egentligen är dum, utan för att han/hon plockar poäng på att inte föra en intellektuellt hederlig debatt). Björklunds svartmålande av skolan är ett utmärkt exempel. Att försöka putta in vänsterns EU-kritiker i samma fack som nationalister är ett annat vanligt sådant. Det är fett ute och fett trist, men tyvärr mycket vanligt. Framförallt, verkar det som, bland män över 40.
4. 40-talister. Det är inte 40-talisternas fel att de föddes på 40-talet. Det är inte deras fel att de är så många. Det är däremot deras fel att de valt att montera ned de reformer som gjorde deras liv enklare. När de kom ut på bostadsmarknaden byggden en miljon bostäder, när de gick i skolan genomfördes 60-talets skolreformer, när deras barn skulle in i förskolan byggdes den ut. Sen monterade de ner och dagens unga har det ack så tufft. Det känns gammalt och det känns mossigt med 40-talister. De är helt enkelt fett ute.
5. Blogg-hybris. Det är djupt osexigt med politiska bloggare med storhetsvansinne. Missförstå mig rätt, jag hör ju till de som gillar den politiska bloggosfären och tycker att det finns åtminstone tio väl läsvärda bloggar, men ärligt talat, det är lite av en klubb för inbördes beundran. Ta det för vad det är.
6. Kristdemokraterna. Inget nytt under solen här. Konservatismen blir aldrig het. Inte i någon förpackning. Kristdemokraterna är och förblir fett ute. Det enda plus i kanten de möjligen kan få är att de har en värmlänning som partiordförande, men inte ens det kan lyfte dem. De är ute, de ska ut ur Riksdagen.

Bye Bye Burma(utskottet) - Nästa år i Rangoon

Det låter alltid lite lätt högtravande att tala om beslut som livsavgörande eller livsförändrade. Ändå är en del beslut just sådana. Det är dock relativt sällan det är de beslut vi tror förändrar våra liv som faktiskt gör det, det är de andra.

I början av 2006 gick jag, trött på plugg och kanske lite trött på allt möjligt, med i S-studenter. Ett drygt halvår senare utannonserade S-studenter Burmautskott, som jag inte hade någon aning om vad eller vilka de var, en volontärtjänst. Ett halvår längst den thai-burmesiska gränsen med den burmesiska demokratirörelsen. Jag sökte. Jag fick tjänsten. Jag åkte.

Jag vet inte vad jag förväntade mig när jag satte mig på planet till Thailand. Däremot vet jag att jag inte väntade mig att mitt liv de kommande tre åren skulle fokuseras mer eller mindre helt kring Burma och kring S-studenters Burmautskott. Jag förväntade mig absolut inte att alla mina prioriteringar skulle komma att kastas om. Jag förväntade mig inte att det skulle vara så förbannat kul att få jobba med Burma. Jag hade ingen aning om att politik kunde vara så kul som politiken är med Burmautskottet.

Men saker och ting förändras och så ska det vara. I lördags avgick jag och Paula som koordinatorer för Burmautskottet efter ett och ett halvt år som radarpar. Det innebär också att jag, då jag numer har lyxen att få jobba heltid med Burma, lämnar utskottet helt och hållet. Att lämna det som varit så stor del av mitt liv de senaste tre åren känns tungt och märkligt, det lämnar en sorts tomhet som är svår att riktigt greppa. Att lämna något som faktiskt förändrade hela livet känns lite overkligt. Någon skulle här inflika att jag fortfarande kommer att jobba med Burma och inom Burmarörelsen, och det är sant.

Men att lämna Burmautskottet innebär även om jag inte lämnar Burmafrågan att jag lämnar det direkta samarbetet med Student & Youth Congress of Burma. Det innebär att utskottskvällar där vi efter eller under middagen hetsar upp oss och bråkar om sanktioner, turistbojkotter, internationell policy och väpnade uppror kommer att bli mer sällsynta. Det innebär slutet på helgmöten med långa diskussioner och stora planer, som vi ibland genomfört. Det innebär att ag inte kommer att sittta och skriva rapporter på Expen till klcokan fem på morgonen. Det innebär att jag inte längre kommer att behöva läsa hundra olika mail från utskottare på daglig basis. Det innebär att antalet lediga helger kommer att fördubblas.

Det innebär framförallt att jag inte längre, åtminstone inte på samma sätt, kommer att få arbeta ihop med det galnaste och grymmaste gänget unga sossar jag träffat. Och det kommer jag att sakna.

Med det sagt vill jag givetvis önska utskottet, och framförallt de två nya koordinatorerna Frida Perjus och Henrich Harder, lycka till. Ni kommer såklart fortsätta göra ett grymt jobb och det kommer bara att bli grymmare och grymmare. I år i Mae Sot. Nästa år i Rangoon.

Liberal ursäktar högervridning med "realism"

Häpen läser jag ett inlägg från Erik Scheller en förbundsstyrelseledamot från liberala ungdomsförbundet. Han beskriver den högervridning som skett hos "liberalerna" där man kastar ut socialliberalismen genom att "beslut har tagits om att slopa våra tidigare krav om två procents bistånd och höjda tak socialförsäkringarna, och vi accepterar numera att ersättningsnivåerna arbetslöshetsförsäkringen måste vara återhållsamma." Detta uppfattar han som realistiskt eftersom det kan spara 100 miljarder till statskassan. Jag noterar att dessa hundra miljarder är ungefär vad den borgerliga regeringen sänkt skatten med. Vilket i den borgerliga logiken tydligen är fullt realistiskt.

Han kallar också SSU orealistiskt eftersom man vill " att kollektivtrafiken, sjuk- och tandvården ska bli gratis. Först för unga och sen för alla. Karensdagar ska slopas, arbetslöshetsersättningen ska fortfarande uppgå till 90 procent och statliga subventioner ska ge jobb åt unga. Alla ska ha rätt till 30-timmars arbetsvecka med bibehållen lön och löntagarfonder ska leda till ekonomisk demokrati."

Jag tycker att den socialdemokratiska ungdomsorganisationens krav är fullt realistiska och samtidigt visionära. De leder kanske inte till socialsim under 2010-2014 men det är att återuppta vägen i den reformistiska andan. De är hur som helst fullt realistiska. Något annat kan bara en folkpartist blind av nyliberalism tro.

Andra bloggar om: politik, ssu kongress, liberalism, ssu, luf, folkpartiet, ekonomi

Suu Kyi och drömmen som krossades - igen

Ni vet hur det är när man ser en film man sett förut och man vet att det ska sluta illa. Ändå kan man inte låta bli att hoppas att det ska gå på ett annat sätt. Rättegången mot Daw Aung San Suu Kyi, den burmesiska demokratirörelsens ledare, har varit precis så. Vi visste alla hur det skulle gå, att chansen inte fanns. Ändå kunde jag inte låta bli att hoppas. Ett sånt där 'tänk om', som aldrig vill försvinna.

Det är något mycket speciellt med Daw Aung San Suu Kyi och det hon förmedlar. Jag kan egentligen inte sätta ord på det alls, men det är något otroligt mäktigt med henne. Egentligen är det kanske så att det inte alls är hennes person som är det mäktiga i sammanhanget, utan den dröm och den kamp hon är symbol för.

Jag kan aldrig se en filminspelning med henne utan att börja gråta. Det har irriterat mig en del, känts lite konstigt. Ju mer jag tänkt på det desto mer inser jag att det troligen beror på det hopp hon innebar, början på den kamp hon skulle leda och som så många trodde så mycket på. Varje gång jag ser henne påminns jag om hur hårt juntan gång på gång krossat det hoppet och den kampen. När hon döms idag är det inte oväntat, det var en oundviklig utgång, men det är ändå ännu ett slag, ännu en påminnelse om att den frihet våra vänner i Burma kämpar och dör för är långt borta.

Men att tro att något annat skulle skett är bara naivt och dumt. Att hoppas på att juntan på eget bevåg, utan reell press, ska ge henne frihet är bara onödigt. Daw Aung San Suu Kyi brukar själv säga att hon inte tycker om ordet hopp, vi måste jobba för förändring om vi ska nå den. Det är bara att ge henne rätt.

Jag orkar inte riktigt skriva om hur det internationella samfundet svarat. Men jag gör en kortis. USA ska skärpa sina sanktioner, EU ska också skärpa sina sanktioner och Gordon Brown har gått ut i ett personligt och starkt fördömande (som gör mig lite avundsjuk på alla britter).

Media etc: DN, DN2, Mizzima, Irrawaddy, EU, SvD, SvD (Lintner),
Bloggar: Frida, Tomas,

Vad vill SAP?

"Vårt mål är ett samhälle utan över- och underordning, utan klasskillnader, könssegregation
eller etniska klyftor," Sida 1 . Socialdemokraternas senaste partiprogramm

Tack kongressombud! Nu kan jag vara stolt socialdemokrat!

Frågan blir sedan, hur raderar man klasskillnader? Eller i alla fall minska dem? Vad leder till exempel friskolor till? Kan det leda till ökad segregation? Hur minskar vi den sociala skiktning som sker i Stockholm, Malmö och Göteborg? Vad leder en pension som är baserad på spekulation på börsen till, leder till säkerhet eller osäkerhet?
Skall staten äga fundamentala funktioner som vård, skola, omsorg?

Vad tror du?

Själv tror jag att en dellösning innan socialismen ( om X antal hundra år) är kraftigt utökad offentlig sektor, som finansieras genom höjda skatter. Folk vill ha bättre service, den privata konsumtionen kan minska till fördel för den offentliga.

Mer gemensamt ägande alltså. Inga konstigheter! Utöka demokratin till att gälla de ekonomiska delarna av samhället.

Säg inte att det inte går. Klart det går! Om vi gemensamt vill, kan vi flytta berg. Det handlar om inställning och att vara seg i kampen för ett raderande av klasssamhälet!

Vad innebär mittenpolitik?

Läs recension av boken " Om det politiska" här, har du stålar KÖP boken! :=) länk till Tankekraft som har lägre pris än Bokus hittar du här.

"Ska det vara någon vits med demokrati måste vi ha något att välja mellan, inte bara två versioner av samma mittenpolitik!... Jakten på mittenväljarna hotar också demokratin som sådan, enligt den belgiska teoretikern Chantal Mouffe. "

Ja, det är viktigt att det finna verkliga alternativ i politiken som folk känner. Det räcker inte med att politiskt insatt vet att det är skillnad på de rödgröna och Alliansen ( för skillnader existerar som tur är), det som faktiskt spelar roll är hur "svensson" ser på politik! Kopplingen att mittensörja leder till högerpopulism är också intressant.

Tankar om Pride och humanism

BILD: Stockholm Pride

Jag skulle plugga lite och tyckte att det var väldigt mycket folk på stan, det visade sig att det var Pridetåget idag. Eftersom att jag inte snackat med några om att hänga på, så sitter jag några meter ifrån på KB och skriver ett litet inlägg :=)
Lite surt är det att inga har hört av sig, men men.. jag kunde själv ha ringt runt!!

Jag läste också en artikel här, som handlar om att det inom HBTQ rörelsen kanske inte bara är frid och fröjd. Och varför skulle det vara det; undrar jag medan trummorna hörs utanför fönstret!? Det är mer eller mindre självklart att en grupp människor som har olika förhållningssätt till HBTQ rörelsen har olika åsikter. En champagnedrickande bög från Djursholm funkar kanske inte helt med en Anarkafeministisk lesbisk kvinna. Även om de kämpar för att öppet i samhället få visa sin kärlek!

I de bästa av världar skulle inte Pride behövas. Pride skulle så att säga vara varje dag! Det skulle vara lika normalt att vara lesbisk, transa, eller vad man nu vill kalla sig, som någonting annat! Vi skulle inte se ner på kärlek utan lyfta framm kärleken, som någonting som gör att livet får en djupare mening. Kärleken till våran nästa, oavsett om det är man eller kvinna eller bortom det heterosexuella språkbruket; som skapar dikotomier där allting placeras in i kvinna eller man. Där vi fastnar i genuskategorier!

Man kan förhålla sig lite olika till Pride, jag väljer att se på arrangemanget på flera sätt. Å ena sidan är det helt nödvändigt att HBTQ människor samlas och finner styrka, liksom arbetarrörelsen gör den 1 Maj. Å andra sidan känns alltihopa väldigt kommersiellt, vilket kanske är att kraftigt svära i kyrkan!? Men jag tycker faktiskt att 500 kr för ungdommar för att komma in på Pride house, ÄR på tok för dyrt!! Faktiskt är att priserna känns exkluderande, vilket inte kan vara meingen? Ett konkret tips för nästa år, sänk avgifterna, så att jag som fattig student med svaga kopplingar till HBTQ rörelsen också kan få gå in....för allvarligt nu har jag inte råd! Och det är väl inte rätt? Om man kan öppna grindarna och låta alla få komma in, då har man verkligen skapat ett inkluderande arrangemang som kan få konservativa att ändra uppfattning om HBTQ.

Nu säger den kloka, att här har vi en vit heterosexuell man som inte kan låta bli att klanka ner på arrangemanget! Mitt svar blir att det är är fantastiskt att 50 000 människor går i ett tåg som för inte så länge sedan skulle klassificerats som sinnesjuka av psykiatrin och majoritetsamhället. Tittar vi i våran omvärld så är HBTQ hårt ansatta, i många länder döms man till döden (!) eller får långa fängelsestraff! Jag tror att det kan vara svårt för många att förstå att HBTQ i många många länder och städer ÄR omöjligt. Lagstifningsmässigt och åsikter i folkdjupet.

I länder där religionen är stark, finns det ett stark motstånd från framförallt katolska kyrkan mot HBTQ ( katolska kyrkan är starkt representerad i många länder!). Den Svenska Kyrkan är inte signifikativ för kristendommen; vilket gör att jag personligen är med i organisationen humanisterna.

Religionens roll i världen handlar indirekt och även direkt om att inskränka de mänskliga rättigheterna; speciellt de kvinnliga rättigheterna som tex. abort!! Eftersom att de religiösa skrifterna ( tänk inte själv följ en bok..) fördömmer HBTQ gruppen, om man faktiskt läser vad som står i de religösa skrifterna. Och inte som Svenska Kyrkan struntar i bokstavstolkningen. Svenska Kyrkan känns ofta inte alls religiös, det känns lite som att man kan säga vad som helst. Att fluffa till det är att försöka vara folkliga, även om det finns krafter som menar att Svenska Kyrkan tappat sin "själ".

Man kan som Ted Harrys i en video med Christer Sturmark (humanisterna.se) säga att man inte har tid med dessa inskränkta människor. Som har en mer bokstavstroende syn på Bibeln ( typ som Livets Ord). Ted Harrys är präst i Svenska Kyrkan och orkar inte inse att även om hans kristendomm handlar om kärlek till sin nästa, respekt, medlidande etcetera. Så hjälper inte detta HBTQ människor i Syd Amerika! Varför jag tjatar om religion handlar om att religionen som den ser ut faktiskt inskränker människors kärlek. ( Jo det gör den, om du ser verkligheten runt omkring dig!)

Humanismen bejakar människan, tror på människan! Har inga dogmer från böcker som man måste följa! Humanismen som livsåskådning har inga som helst problem med HBTQ människor, eftersom att vi benfast tror på människans egna förnuft! Vi tror på kärlek, vetenskap, konst, och framförallt människan i sig själv som bärare av mening! Inte bara för att människan alltid är rationell, utan för att människan själv tillsammans med andra är ansvarig för sitt liv. I den radikala friheten långt från gudomliga diktat, väljer människan väg i livet. Inte för att man är rädd för en Gud som skapat oförändliga lagar, utan för att ens moral säger så. En moral som baseras på det sunda förnuftet och den personliga moralen.De finns de som säger att utan en Gud är allt tillåtet, jag vill inte vara kompis med en som resonerar så...

Humanismen som inte ser ner på kärlek, är inte självklar utan en historisk anomali. Humanismen, som tror på människan utan en dömande gud; är i våran tid hårt ansatt av lobbygrupper som vill bestämma över andra (främst USA)! Den sekulära staten, som är neutral i religiösa frågor och som separerar stat från kyrka är hårt ansatt! Det vi kan hoppas på är att människor väljer sitt eget ratio, förnuft, istället för att ge sitt liv till en fiktiv gud. Kampen för frihet har knappt börjat! Kampen för att få vara kär i människor oavsett vad de har mellan benen, har bara börjat. Vårt århundrade kan skapa tollerans och medmänsklighet som aldrig funnits. Frågan är om människan är villig att titta inåt och befria sig från religionens diktat. Att i ett slag spränga bojorna, titta mot skyn och säga " Jag är myndig att tänka själv. Jag är min egen filosof!"