Sunday, January 31, 2010

Vänster och höger i politiken

Det finns två alternativ i svensk politik. Den ena sidan vill minska de skillnader som finns mellan de som har, och de som inte har. De rödgröna vill dra tillbaka den utveckling som vi ser idag, som handlar om att samhället dras isär. Högeralliansen däremot tycker det är helt rimligt med större skillnader, man anser att de sjuka och arbetslösa skall betala skattesänkningarna som getts till de som har.

Jag personligen har svårt att förstå hur man kan anse att sjuka och arbetslösa skall få det tuffare, är det verkligen smart att göra det svårare för de som istället behöver hjälp? Är det humant?

Nej, såklart är det inte humant. Det är dumt att dra isär samhället, istället skulle vi behöva en politik som drar ihop gapet mellan människor. Bara för att vi är så vana vid stora ekonomiska skillnader och därmed ojämlikhet i material standard i samhälllet, behöver inte detta innebära att detta är rätt!

Ett smart samhällsbygge handlar om att få med sig så många som möjligt. Inte att dra isär samhället. Det är oekonomiskt och icke humant att göra det svårare för de som redan har det svårt, istället för att tänka egoistiskt bör vi bära varandras bördor.

Att utveckla välfärden, istället för att avveckla den. Handlar inte bara om att skapa ett mer harmoniskt samhälle, utan kan dessutom innebära att satsningar på miljöområdet kan göras. Vilket det är dags för, ekonomin måste anpassas till miljön inte tvärtom.

Thursday, January 28, 2010

Gör som Malmö!

I en artikel från ETC läser jag att Malmö satsar att bli den första svenska staden att helt klimatkompensera för sina utsläpp. Det är utmärkt, rent av strålande! I en tid när miljön krisar och den globala politiken visar sitt ointresse, kan en stad göra skillnad. Och framföralt visa att det går att skapa städer som är miljövänliga, istället för att säga att det inte går.

Det går om man vill! Små förändringar när det gäller miljö blir stora förändringar.

Frågan är, vågar Stockholm sätta upp samma mål?

Wednesday, January 27, 2010

Den radikala utopin om någonting annat!



Bild: ljus i mörkret














Så satt jag där i soffan hos min granne. Vi båda har haft en konstig dag, vi har inte gjort så mycket alls. Själv har jag visserligen skickat iväg ett pirrigt meddelande på Facebook och lånat en skönlitterär bok som jag skall läsa i skolan. Håller på att tvärläsa en del böcker ( Alice i underlandet är för go).

Den radikala utopin handlar om att se det som inte är, att tro på någonting bättre. Jag har börjat inse att förändra världen, är nästan omöjligt, att förändra sig själv är betydligt lättare. Samtidigt får man inte tappa hoppet, det är viktigare att tända ett ljust i mörkret än att se allt det mörka.

Just detta, att tända ett ljus i mörkret är någonting som vi människor ofta är för dåliga på. Vi tenderar att bara se mörkret, oja oss, slå över till en annan TV kanal och uppgivet säga " Vilken jävla värld". Det vi inte förstår är att det i all ondska finns godhet. I den kakafoniska världen av nonsens, där så mycket skit kommer in i huvudet att det blir system fel, finns det de som faktiskt gör gott. Det räcker inte, men det är alltid någonting, bättre än ingenting!

Katrine Kielos skriver i AB om sjukfrånvaron om konstaterar att ny empiri ger en annan bild av varför sjukfrånvaron steg. Läs!

Detta är ett typexempel, man tror att det inte finns fakta som går emot rådande tankar, men så kommer det en hel bok som vederlägger sega tankestrukturer. Mera sånt!
Fick ett mail om att Karneval förlag ger ut den uppmärksammade boken ( The Spirit lever) som jämfört länder och kommit fram till att jämlika är bättre länder. Är nära på att köpa den, även om jag faktiskt behöver en dos skönlitteratur och mindre facklitteratur.

Summa sumarum: Läs Aftonbladet artikeln, lär Karnevals bok som översatt The Spirit level.

Den radikala utopin lever , det gäller att tända ett ljus i mörkret.

Därför är jag socialist!

Den enkla anledningen till att jag är socialist är att kapitalismen uppenbarligen inte fungerar, samt att jag tror att människor hänger ihop! När jag menar att kapitalismen inte fungerar, tänker jag på de inkomstklyftor som skapas, samt att fattigdom finns. Vilket jag inte accepterar.

För poängen är att kapitalismen innebär att få människor som äger mycket får så mycket makt genom sitt ägande i produktionen, medan poängen med socialismen i grunden handlar om att människor tillsammans skall förändra det man anser skall förändras!

Att borgarna gör det svårare för sjuka och arbetslösa, är alltså inte konstigt. Det är en naturlig del av borgerlighetens tankar om att hela tiden premiera de som har mot de som inte har. Detta innebär ett kallare samhälle, ett samhälle där det är större skillnad mellan den som har och den som inte har! Är detta rimligt?

Människor hänger ihop, jag menar att starka människor är människor som är i en kollektiv massa, människan finner styrka hos varandra.

Kapitalismen skapar samhällen där få människor har mycket makt över själva produktionen, detta gilla inte jag. Jag kan faktiskt inte riktigt förstå hur man kan anse att det är ok att Wallenberg som exempel har så mycket makt som de faktiskt har.
Jag anser att man skall se till hela samhällets bästa, och att socialismen innebär att man tänker på helheten istället för delarna. Som SAP haft som slogan " Alla ska med". Och då menar jag alla, inte 80% eller nått...

Socialism handlar om att se människor som sammanhang istället för separata atomer. Medan kapitalismen ser människan som bara delar, ser socialismen människan i sin rätta natur; i kollektivet! Strävandes att skapa bättre liv för alla, inte bara några!


Därför är jag socialist!

För människor hänger ihop.

Monday, January 25, 2010

Att sparka på dem som ligger..

Vad är borgerlighetens politik?

Svaret är enklare än vad man tror, det handlar i grunden om att dra isär samhället.
"Åt den som har skall vara givet" som det heter i Bibeln.

Det Alliansen lyckats med att göra är inte bara att sänka skatterna mest för de rika 60% av sänkningarna har gått till 10% av befolkningen. Man har också pajat A-kassan, nedmonterat finansieringen av välfärden genom skattesänkningar och till råga på allt skapat ett system som gör att cancersjuka måste arbeta!

Jag skojar inte. De är sant!


Hur tänker man då?

Jo, tanken är att den som arbetar skall få mer och den sjuke och arbetslöse skall få mindre. Det kan man ju tycka är bra, om man arbetar. Men är det verkligen bra att dra isär samhället, är inte problemet att samhället är för ojämlikt, behöver vi mer ojämlikhet?

För helt ärligt, vad är viktigast att ge ett par hundralappar till de som redan har, eller ge samma pengar till den sjuke eller arbetslöse?

Självklart är det så att om man inte är egoist så menar man att de som har det tufft, skall inte betala skattesänkningarna. De som har det tufft skall få mer hjälp inte mindre..


I ett vettigt samhälle tänker man på det som har det tufft. INTE sparkar på dem.

Höj skatten för de som tjänar bra, ge till de fattiga. Var en människa!

Samhället avgörs hur de som ligger i ränstenen har det.

Mina vänner, de hemlösa, de psykiskt sjuka, de arbetslösa. Hur lever de?

Bryr vi oss varandra eller trampar vi på andra för att komma någonvart.

Socialism eller barbari.

Rösta vänster!

Rösta för att dra ihop samhället och göra livet lättare för sjuka, arbetslösa, hemlösa ja alla de människor som inte klarar tempot.

För helt ärligt,
DU ( ja JUST du,) kunde varit den hemlöse som sålde tidningen en sen kväll, hungrig och smutsig.

Det handlar om ägande!

Jag har läst bitar av Åsa Linderborgs doktorsahandling " Socialdemokraterna skriver historia" och kan verkligen rekommendera den ( finns på många bibliotek). Den pekar på ett antal saker som jag delvis kommer ta upp nu, på min lunchtid.

Linderborg menar kort att Socialdemokraterna har kämpat för intern och extern hegemoni. Man har alltså från partitoppen velat styra i vilken riktning pariet går, samt skapa ett samhällsklimat där Socialdemokratisa ideer ses som naturliga. Alltså att skapa hegemoni. Gräsrötternas åsikter har väl knappst i realiteten aldrig tagits på allvar, och i så fall som en i framtiden gällande fråga.

Det intressanta är att Socialdemokraterna skapade sin mothegemoni i samband med att samhället var djupt borgerligt, och Linderborg menar att SAP så småningom kom att köpa en del av de borgerliga tankegodset; mer specifikt att bygga folkhemmet men inte röra ägandet!

Detta är rent historiskt ganska naturligt, att helt gå emot de rådande är alltid svårt, lättare då att också inkorporera tankar som man anser verkar vara givande.

Det som jag får mest ut av boken är tanken på att SAP under de senaste åren inte diskutetat ägande, utan fokuserat på utjämning. Linderborg menar att en sorts " socialliberalism" varit SAP främsta märke, inte att utifrån socialistiska premisser försöka socialisera ägandet.

Hon är såklart någonting på spåren, det intressanta anser jag vara tanken på att SAP å ena sidan arbetat för att skapa ett samhälle där arbetarna får det bättre, men att göra detta på ett sådant sätt att ägandestrukuterna inte nämnvärt förändras.

Tänkte vi på Saltsjöbadsavtalet så förstår vi att SAP gjorde med LO och näringslivet en kompromiss. Kapital och arbete skulle gå hand i hand! Hur socialistiskt det är, kan vi verkligen fundera över!

Eftersom jag är socialist blir det såklart beklämmande att Linberborg lägger fram ganska så starka argument för varför SAP inte tagit tag i ägandet. För själva grunden i de orättvisor som finns, handlar i grunden om ägande av produktionen.

De försökt till fonder på 80 talet som falerade visar på svårigheten för SAP att diskutera och ta ställning när det väl gäller. Man kan alltså konstatera att det SAP är lättare att manövrera skatter och fördelningssystem, än att i grunden byta samhällets ekonomiska system. Nu är det många inom Socialdemokraterna som faktiskt anser att kapitalismen är ett problem, och bör på sikt bytas mot någontin vettigare.

Problemet är att denna debatt, som handlar om möjligheten till andra samhällekonomiska system lyser med sin frånvaro. Kanske man på Socialistiskt Forum hör tankar om att socialisera näringslivet, men det är väl främst där.

Det behövs en debatt kring ägandet i Sverige, en förutsättningslös diskussion som grundar sig i att Socialdemokraterna i grunden är ett anti-kapitalistiskt parti som på sikt vill skapa ett samhälle där jämlikhetstanken styr inte penningpungen.

I den interna hegemonin måste man släppa taget och låta diskussionen få förekomma, för att samtidigt styra upp partiet så att det är någon ordning. Balansen är dock fin, och ett parti utan diskusion, är i min mening ett dött parti.

I grunden handlar frågan om makt, och vilka det är som bör ha den? Flertalet eller fåtalet?

Som det ser ut idag är den reella makten hos ett fåtal! Är vi nöjda med det?

Saturday, January 23, 2010

Det räcker inte!

Så har kampanjen med Carin Jämtlin kicka igång och jag har på några ställen sett afficherna ute på stan. S är om jag inte är ute och cyklar (vilket jag inte tror) ett parti i nuläget runt 36%. Det kanske inte säger så mycket för den som inte har koll på siffror, men om jag säger såhär då:
- S ligger på samma nivåer som vid katastrofvalet 2006!

Då blir det hela lite tydligare.

Slutsats: Någonting är fel, någonting måste ändras.

I dagsläget är det Mp som gör att de rödgröna är större än Alliansen, S har inte klättrat över 40% vilket borde vara ett minimun mål för en rörelse som säger sig nå "alla". Vilka "alla" sedan borde vara, borde vara en sak att diskutera.

Framförallt är S svaga i de tre storstäderna Malmö, Göteborg och Stockholm. Med en riktig kalldusch när det gäller opinionsläget i Stockholm.

Problemet är enligt mig och ganska så många andra, att partiet inte är tydliga nog med vad man vill. Genom att behaga alla väljargrupper blir det hela utsmetat och i slutändan ganska ointressant. Det är ganska solklart att det blir svårt att ta en rörelse på allvar, som är såpass osäker på vad man vill.

För vad vill S?

Jag själv är inte helt säker, och då har jag ändå varit med ett tag.
Minskade klyftor ja, men sedan då? Vilka utopier har S? Vilka mål har man för framtiden?

En sak är i alla fall klar, det räcker inte med vad man gör.

Nu är det så att man tror att rätt kommunikation kanske skulle lösa problemen, då tror jag att man kört av vägen för länge sedan. För kommunikation kan bara kommuniceras om man har någonting att kommunicera. Om man inte har (tydliga) visioner blir det alltså lite svårt att med avancerade budskap komma någonvart.

Jag menar att om S skall klättra över 40% så borde man våga vara lite mera radikala, för att använda ett slitet ord. Jag tror helt enkelt att den förlust i mellanskiktet med lätthet vägs upp av de väljare som väljer soffan, alltså våra väljare. För de som inte går och röstar är många gånger vänster väljare, och de i förorten skulle också gå ut och rösta om de på allvar trodde att det skulle ske förändringar.

Nå, det här kommer ju knappast att ske. Av den enkla anledningen att de som har makten på toppen inte tror på min analys. De som har makten gillar helt enkelt inte tanken på att S borde rikta sig mera till arbetarklassen och inte vara fixerade vid Stockholms innerstad. Man har en långt gången teori om att utan medelklassen så är det kört. Därför positioneras politiken på ett sådant sätt att denna medelklass skall känna sig välkomna, och detta går stick i stäv mot tanken som handlar om att S är starka när man vågar vara radikala.


Kampen mellan traditionalister och förnyare kommer fortgå många år framöver. Och bör faktiskt mer eller mindre uppmuntras att fortgå. Problemet är heller inte att jag faktiskt helt ärligt föredrar 1975 års partiprogram gentemot 2001, problemet är om jag som är traditionalist och andra tex. förnyarna inte kan stöta och blöta olika åsikter. För det är solklart att det finns olika åsikter i ett parti som faktiskt ligger nära 40%. Annars vore någonting grovt fel!

Min något dystra analys, är att så länge S inte vågar vara mer av ett vänsterparti, iställt för ett mitten-vänster parti, så kommer man fortsätta att ha stöd av ganska få. Att S har stöd av så få när det är världens ekonomiska kris och ekologiska kris, är intressant.

Att S inte lyfter när det är ekonomisk kris och ekologisk kris, visar att väljarna inte vet var de har partiet.

Det som gör att de rödgröna antagligen vinner nästa val är tack vare Mp, som därmed kommer stärka både liberala och miljömässiga tendenser i svensk politik.

Om jag får drömma kommer 1975 års tankar tillbaka. Men det är nog bara drömmar...

Monday, January 18, 2010

Den hälsosamma ilskan



BILD: Rädda Barnen.

Jag sätter på musiken hemma för att stoppa den inre blödningen. De inre såren läker aldrig, världen är för mycket smärta. Jag mediterar vid tunnelbanans perrong, känner lungorna dra in den kalla luften.

Tankarna kommer krypande, som prickskyttar som siktar mot sitt mål, för att släcka ännu ett liv någonstans i världen. Kulan går in i hjärnan och trasslar till systemen.

Denna värld är för mycket. Huvudet gungar medan rappen smeker hjärteroten.

Den unge är den gamle
Han sitter varje dag vid pappas grav, i Gaza. Den svenska journalisten intervjuar, honom. Han sitter varje dag en liten stund och pratar med sin döda pappa. Han känner att han är närvarande.
¨
300 barn dog i Gazakriget.
Mer än 1200 civila dog.
I samma takt kommer uppbyggnaden av Gaza ta mer än 500 år.

Jag sträcker upp mina händer och hytter åt himlen. Även om jag inte tror på gudar och om de finns verkar de inte bry sig.

Han sitter varje dag vid pappas grav, han är 8 år. Citerar första suran i Koranen.
Så ung, så gammal, tänker jag när jag läser om det hela vid fåtöljen.
En ung människa som inte får vara barn, utan slängs ut i verklighetens glassplitter direkt.

Små kulor av ondska penetrerar kroppen, hans son sjunker ner. Fotografiet fotar precis det ögonblicket när pappan förstått att sin son är död. Fotot av två palestiner som gömmer sig i ett hörn vid en skotlossning mellan israelisk militär och beväpnade palestinier.

Läkaren gråter.

Barnen sitter apatiska vid det förstörda huset i Haiti. Läkaren gråter för det handlar inte om att rädda liv, det handlar om att välja vilka som skall leva.

Hon tittar rakt emot mig och glassplittret fastnar i ådran, blodet slutar att pumpa och jag blir helt kall.

FN konvojen lämnar byn i Rwanda, de belgiska soldaterna har fått order om att lämna området. Ett par kilometer i närheten finns mobben, men knivar och manchete.

Det oerhörda rör mig.

Läkaren gråter.


Den hälsosamma ilskan slår mig.

Jag accepterar inte världen.
Jag säger NEJ till världen.

Nej, jag vägrar att acceptera en mänsklighet som strular till det för sig hela tiden.
Den hälsosamma ilskan baddar mitt inre, splittrets kanter rundas av. Blodet i kroppen pumpar återigen.

Politik är inte att vilja,
politik är detsamma som liv, en desperat vädjan om att grabben vid graven skall få psykologhjälp! En vädjan om att Haitis barn skall få vara barn.

Politik går inte att särskilja från livet,
allting du gör är politik.

Den hälsosamma ilskan handlar om att säga NEJ till världen. Och säga ja till utopin, tanken om en värld där fattigdom inte finns. Där klimatet tas på allvar.

Barnen säger
- Rör inte min kompis!

När mobbaren kommer i närheten.

Barnen, naturliga änglar med tanken om att kompisen skall ha det bra.

Tror du barn skulle vilja att vuxna arbetade 6 timmar istället för 8?
Tror du att barn och ungdomar förstår mer än vad vi så kallade vuxna förstår?

Jag säger JA till utopin.

En utopi som grundar sig i solidaritet gentemot den andre, en utopi som grundar sig i att lyssna på barnen.

För de har rätt.

Men kom igen nu...

Jag tänkte jag skulle aktivera mig i SAP. Men det visade sig svårare än väntat!
Jag skall inte nämna vilka områdesföreningar jag tänkte skälla ut, men ett tips till alla som vill ha medlemmar överhuvudtaget är att se till att vara tydliga med NÄR och VAR det är möten. Annars blir det liksom lite svårt att ens gå dit..

Politik handlar om att förändra och unga människor tror jag fixar att umgås med äldre om de känner att det händer nått. Om det dock inte händer nått, då går vi unga någon annanstans.

Det handlar alltså om att få chansen att påverka i politiken, i partiet, inte att spejsa till det och göra det roligare eller nått.

SÅ kom igen nu, vill SAP ha fler medlemmar, var tydliga med information och ge unga människor möjligheten till makt.

Man kan inte heller utgå ifrån att unga inte kommer vilja sitta och hänga med äldre på möten, att det är kört. För då BLIR det en självupfyllande profetia.

Poängen är att våga fråga och aktivare människor som visar intresse? Annars har man förlorat en medlem innan man ens försökt.

Saturday, January 16, 2010

Religion, politik och myten!

Meditation är politik, politik är meditation!

Jag har hittat en ställning i min sköna fåtölj som gör att jag kan helt slappna av, ja eller i alla fall så mycket som är möjligt i en stol. Helt slappna av gör man ju bäst i en bra säng. Läste om meditation, och insåg att jag anser mig meditera bäst när jag sitter i den sköna fåtöljen och titta på mitt ljus som jag brukar tända i fönstret. Levande ljus är viktiga för mig.

Att inte göra någonting speciellt, att vara istället för att göra är ju grunden i meditation, sedan kan man bli kvacksalvare och lura stackars naiva västerlänningar att meditation är det mest svåra man kan hålla på med ( och ta redigt betalt dessutom!). Poängen är att det handlar om vara i ett avslappnat mentalt tillstånd genom att placera kroppen på olika sätt. Saken är inte att det är svårt, svårigheten är att göra det som är mest naturligt för oss till en vana - nämligen att vara djupt koncentrerad i nuet!

Att förändra sig själv, är att förändra världen. Att skapa vågor som är positiva istället för negativa. Det är också politik, på mikroskalan. Anser i alla fall jag.

Religion, myter och politik
Det "luktar" religion tänker många kanske nu; det här med meditation är ju någonting österländskt eller hur? Jaha, visserligen för det verkar som att man i Indien var väldigt tidiga med att meditera, men helt ärligt, är de österländskt att vara koncentrerad i nuet, att låta varje ögonblick gå över till ett annat? Jag skulle vilja säga att det är någonting allmänmänskligt.

Religion, meditation, och politik hör faktiskt ihop. Att vi i vårat sekulariserade samhälle ser religionen som någonting gammalt och mossigt, är intressant, eftersom att religion ser annorlunda ut beroende på vilka som är utövarna, tankestrukturerna kan vara både befriande och instängande.

Kristendomen, Islam, Judendomen, Buddhismen, eller vilka religioner vi nu diskuterar har många positiva saker men även negativa. Problemet är antagligen inte religionerna i sig, utan hur människor tolkar de religiösa skrifterna.

Det jag tänker på när jag lyfter fram de positiva sidorna, handlar främst om kärleken till den andre. Tanken på att människor hör ihop, vilket också är ett bärande tema i socialismen.

Politiken menar jag faktiskt behöver religionens visdom på så sätt att dessa strukturer genom årtusenden varit djupt involverade i hur samhället faktiskt ser ut. Det är klart att man kan slänga iväg alla gamla tankar, att säga att dessa gamla myter och berättelser är onödiga och att vi "moderna" människor inte har behov av gamla myter.

Jag tror dock att myter håller ihop samhällen, att myter är en central del i skapandet av samhällen som på lång sikt överlever.

I slutändan menar jag handlar politik om berättelser och myter som kommunicerar ut hur vi behandlar varandra och vilket typ av samhälle vi vill ha.

Religionerna tror jag har berättelser och myter som är värda att tänka på.

Miljö, mattematisk statistik och "smarta" människor utan riktig makt!

Så sitter jag hos min kära kompis som läser ren matematik på Universitet. Vi båda har haft tenta tidigare på dagen, han på någonting som jag inte förstår, jag på post-koloniala studier. Maten smakar gott, i vanlig ordning har han lyckats (MVG) med maten och bubblet som han köpt smakar perfekt till maten. Vi kommer såklart in på politik efter ett tag och min smarta men något naiva mattematik kompis utbrister " Varför styr inte vetenskapsmännen ?" Jag replikerar med att fråga om det i sig skulle göra saker bättre, men kör sedan ett resonemang som handlar om att problemet handlar väl att politiker inte tar hänsyn till forskning. Där har vi det riktiga problemet.

Även om forskning visar att ojämlika samhällen är sämre än jämlika, att miljön krisar, att man tjänar ekonomiskt och humanistiskt på att minska hemlösheten
( hemlösa är riktigt dyra rent ekonomiskt, speciellt när de knarkar. Problemet är att man inte har resurser för att göra ordentliga hjälpinsatser, det blir halvdant istället).

Ett dygn senare sitter jag vid datorn och slösurfar. Eftersom att jag är den nyhetsknarkare jag är, läser jag via SR att dödsiffran i Haiti väntas stiga till 200 000 döda. Sedan fastnar ögonen vid en rubrik lite längre ner på SR sida. Det handlar om att EU inte kommer minska utsläppen med 30% som man tidigare utlovat, utan satsar istället på blyga 20%. Anledningen är att andra länder och kontinenter inte varit lika motiverade som EU. Inte helt förvånad läser jag nyheten.

Min vän som läser mattematik och som tycker att vetenskapen skall få mer makt skulle antagligen påpeka att det är konstigt att världens politiker går emot all forskning, som visar att mänskligheten faktiskt måste göra någonting åt miljöproblemen. Övertygande, mängder av forskning pekar på det ohållbara i att inte göra någonting.

Det är både en ekologisk och ekonomisk kris.

Det är helt enkelt stolligt att inte ta miljöproblemen på allvar. Det är ologiskt och icke rationellt. Det är kortsiktigt, icke vetenskapligt, tänkande med kraftiga skyddslappar, samt inte minst icke demokratiskt ( världens medborgare vill i opinionsundersökningar göra någonting åt miljökrisen).

Det finns en tanke om att människan är en rationell och intelligent varelse. Ja, och nej blir väl svaret. Intelligens behöver inte vara detsamma som visdom, och att förstöra planeten pekar inte på någon större visdom.

Jag brukar ibland säga att om kackerlackan som faktiskt har levt längre än människan överlever den dagen människan tar död på sig själv, så är faktiskt kackerlackan rent evolutionsmässigt intelligentare.

En stor hjärna behöver alltså inte vara bäst ur evolutionens synvinkel...

...Och intelligens är inte samma sak som visdom.

---------
"Optimisten och pessimisten har lika ofta rätt, men optimisten har fan så mycket roligare så vägen."

( Ja, så kan man ju se det..)

Friday, January 15, 2010

Fel inriktning vänsterdebattörer!

Det har startat en debatt på Aftonbladets kultursida angående skriften Arena innehåll.

Den ena sidan ( Suhonen , Jofesson) menar att tidskriften Arena helt har tappat klassanalysen, medan Arena å sin sida menar att de är en "bred" tidskrift.

Min åsikt är att problemet i sig inte är att Arena är en bred tidskrift eller inte, utan snarare att problemet är mera akut. Problemet handlar snarare om att vare sig man anser att Arena skall intressera sig mera för klass eller inte; vänstern når inte ut.

Jag skall vara pragmatisk. Jag anser det inte det vara ett problem att det finns olika vänstertidningar, men lite olika fokus. Det är väl bra att tidningar är olika? Samtidigt kan jag förstå ilskan över att facket lägger ner pengar på en ganska så udda tidning som kanske inte riktigt rimmar med vad facken bedriver som kärnan i dess verksamhet. Men, helt ärligt, facket får väl lägga pengar på vad de vill, de har jag faktiskt inte att göra med. Jag är inte med i facket och uppriktigt sagt är jag glad om man gör någon som helt investering för att starta diskussioner!

Jag är faktiskt riktigt kluven till hela grejen. I grunden är jag trött på att vänstersidan och högersidan hos den breda (!) vänstern aldrig verkar kunna mötas. Å andra sidan så vore det så klart skönt om vänstern kunde vara vänster och inte semiliberala. Alltså just negligera klassperspektivet.

Men jag undrar, vad blir resultatet av denna diskussion? Vad är det som händer långsiktigt när vi istället för att lyfta upp att vänstern har olika sidor, stänger inne oss och ser våran "syn" som den riktiga?

Jag är inte så säker på att det hela är konstruktivt. Leder det här framåt?

Kanske man istället skall fokusera på att skapa fler mötesplatser för människor som anser att vänstern har någonting att komma med. Än att diskutera vad man skall diskutera!

Jag gillar helt inte debatten, och svaret är inte svart eller vitt.
Svaret handlar för att vara PK om att det skall såklart finnas tidskrifter för olika vänstersinnade, och att oavsett om man gillar Arena eller inte, så har de rätt i att vara hur "breda" som helst.

Som en not kan tilläggas att jag inte läser Arena dock läser jag regelbundet Tvärdrag, som jag hoppas växer i framtiden.

Slutligen vill jag tillägga att problemet inte handlar om att vänstersinnade ibland glömmer ( medvetet, omedvetet) klassperspektivet, även om Arena intresserade sig mera för klass ligger vänstern långt ifrån högern när det gäller media.

Kort och gott, vänstern suger hårt när det gäller media och kommunikation!

Där har vi det riktiga problemet!

Thursday, January 14, 2010

Haiti, bistånd och fattigdom

Jag är inne i en period där jag funderar en del på gud. Haiti katastrofen gör mig oerhört upprörd. Om det finns en gud, hur tänker denna varelse då?

Nå, det skall bli intressant att se hur världen agerar, Obama har via Vita Husets blogg sagt att USA kommer hjälpa till med katastrofhjälp, och Sverige skall också skicka hjälp.

Ett grundproblem är dock att det globala biståndet inte räcker på långa vägar. Andelen fattiga människor i världen har rent procentuellt minskat de senaste åren, men ser vi till antalet så har fattigdomen ökat i antal människor. Det är ett problem att de rika länderna inte kan nå upp till Milleniummålet som 2015 inte kommer nås. Detta är en skam och för att förstå varför man skall vara solidarisk mot människor på andra sidan jordklotet, handlar i grunden om att vi alla är människor.

Du kunde ha levt på Haiti!

Den rika delen av världen, tar inte sitt ansvar, vare sig det gäller klimat eller fattigdom. Adrenalinet pumpar hos mig...

Aftonbladet skriver också bra här.


Vill du hjälpa till för att minska lidandet för barnen på Haiti, skänk en gåva här.

Monday, January 11, 2010

Reinfeldts pressekreterare i bjasskandal

Edvard Unsgaard pressekreterare till Fredik Reinfeldt skrev följaande i sin facebookstatus

"tycker invandrare och invandrarföretagare är otroliga. Någon idiot hade i natt gjort det lite större behovet i vårt trapphus (och lagt sin halsduk där...). Jag ringde vårt städbolag som drivs av invandrare som på en halvtimme skickade över en ryska som städade och sanerade trappen. Det är arbetslinjen det, att på en halvtimme en söndag få fram en duktig städerska som gör ett fantastiskt jobb!"

Lite klassanalys kan vara på sin plats. Vem är det som torkar bajs i vems trappus och till vilket pris? Har alla möjlighet till denna snabba och utmärkta service?

Vi har idag en arbetsmarknad där folk skall vara stand by att rycka ut om chefen sms:ar att man behövs. Tusentals människor, företrädelsevis ungdomar och invandrare, måste vara flexibla och utan säkra anställningsvilkor och trygga löner. Ständigt beredd att rycka ut om det behövs att man på en söndagmorgon torkar bajs i någon rik mans trapp.

Jag menar inte att nedvärdea lokalvårdaryrket, tvärt om. Jag undar bara om det är ett gott samhälle för folkflertalet (arbetarklassen) att man skall behöva vara så tillgänglig och villig till arbete? Jag vet att det är bra för rika gubbar på Östermalm. De är ju de som lagat ihop denna illaluktande politik!

Andra om detta:

yttrandefrihet, ftw:
"Dock bör Unsgaard få en eloge för att som moderat ovanligt nog tala svenska och inte Schlingmannska, så att man till sist förstår vad borgarnas politik går ut på. Arbetslinjen innebär alltså att invandrare med en halvtimmes varsel, oavsett tidpunkt eller veckodag, ska kunna torka exkrementer åt de välsituerade klasserna. Logiskt sett borde det bekräfta den misstanke som grott sedan 2006, att "det nya arbetarpartiet" vänder sig till dem som har råd att ha pigor arbetande åt sig. "

Esbati skriver bra:
"Arbetslinjen innebär alltså att arbetslösheten ökar och jobbtryggheten dalar, samtidigt som det sitter invandrare på helspänn någonstans och väntar på att skickas ut på sådant de antas vara bäst på: snabbutryckningar till förmögna servicebehövande."

Bella:
"invandrare torkar bajs på nolltid",
Alliansfritt


SVD, Sydsvenskan,
Andra bloggar om: , , , ,

Saturday, January 9, 2010

Dalai Lama och den radikala tanken om jämlikhet

" Jag tror det är första gången jag träffar de flesta av er. Men för mig gör det i vilket fall som helst inte stor skillnad om de människor som jag träffar är gamla vänner eller nya, eftersom jag anser att vi alla är lika; vi är alla människor. Naturligtvis finns det skillnader ... men vi är alla människor med en kropp och en mänsklig själ."
S. 17

Dalai Lama vid ett besök vid Arizona State University ur boken " Lycka".

Nu när det är på modet att i talesättet "alla lika- alla olika" bara betona olikheterna mellan människorna tänkte jag ur ett filosofiskt plan diskutera människan.

Människan och olikheterna

Människor som vi ser till vardags är olika i den "rika" världen. Det kapitalistiska systemet har gjort det möjligt för människor att klä sig olika, skapa olika bilder av sig själva. Vi säger att människor är olika, vi har olika temprament och smak, den ena lyssnar på kristen rock medan den andre föredrar klassiskt. Den ena är insnöad i politik, medan den tredje är inne på dans.

Människor är olika , för att vi uppmuntras att finna oss själva i "unikheten". Nå, så unika är vi inte, faktum att det finns ett antal kategorier av människor som går igen, och vi kan sociologiskt placera in människor i olika fack.

Det lättaste är att säga att vi är olika, men lika. Vissa kategorier är fasta, som att vi alla måste sova och äta. Arbeta och känna att vi har en mening med våran vistelse denna kort tid på jorden.

Människan och likheterna


Själv, skulle jag vilja påstå att det mellan människor finns mera gemensamt än olikheter, och att detta synsätt förpliktar. Om det är så att människor har fler gemensamma drag än olikheter, innebär detta att man inte måste behandla alla schyst?

Och vad innebär det att behandla andra schyst?
Snabbt utan djupare reflektion, anser jag att detta innebär att människor skall ha chans att utvecklas som människor, med en antal grundrättigheter. Människor har även skyldigheter, men framförallt rättigheter som människa.

Varje människa har rätt att finna lycka, genom livets snåriga väg.


Hur är det idag?


Även om vi alla i princip erkänner att människor är mycket lika, så innebär detta att vi accepterar gigantiska ojämlikheter. Eftersom att kapital, pengar, är det som i många fall gör livet lättare eller svårare, är det intressant att vi accepterar en sådan skev fördelning av kapitalet i Sverige. Det faktum att 2% av befolkniningen äger närmare 98% av alla aktieposter på börsen- som i sin tur påverkar arbetsmarknaden och annat.

Vi lever i ett gigantiskt ojämlikt samhälle, fast vi alla accepterar att människor är så lika?

Hur kunde det gå såhär?

Jag vet inte, i så fall skulle jag säkert inte sitta i en etta i en fattig förort..

Bilden är att vi är för jämlika, när aktieägandet på börsen visar precis tvärtom.

Kapitalet är fast hos en liten grupp människor.

Det spelar heller ingen roll om det är Dalai Lama som jag citerar i början eller ett barn på 4 år. Poängen är OM det stämmer! Är människor lika? Har vi ett behov av att leva i ett mänskligt sammanhang med mening? Har vi behov av närhet? Har vi behov av trygghet och kontinuitet? Har vi behov av att känna oss behövda?

Mitt oradikala svar är JA. Vi människor är lika, oerhört lika, och om du frågar en expert i psykologi så kommer de säga att människor har vissa sätt att handla vid vissa situationer och att vi alla inte är så unika som vi tror. Vi har en rad handlingsmönster som vi följer, just för att vi är människor.

Unikheten finns, jag säger inte att vi ALLA är PRECIS likadana, men om det visar sig i psykologiska och sociologiska forskning att människor reagerar liknande, vad betyder detta?

Politiken kanske har för lite koll på psykologi, sociologi, de mjuka disciplinerna. Vi är så fasta vid nationalekonomiska modeller som talar om den rationella individen fast vi alla vet att så vidare rationella är vi kanske inte alla gånger, och inte 100% av tiden ... om några är det, så är det ett fåtal!

Nationalekonomin har tagit över arenan och skapar modeller som inte passar människor.
Psykologin förpassas, vi skrattar år gubben Freud som blev förvånad när han ställde "konstiga" frågor till hård snörda överklasskvinnor.

För är det inte så att vi alla egentligen vet, att den hemlösa kunde varit jag?
Att narkomanen eller alkoholisten kunde varit jag? Att de avskyvärda människorna som vi motdefinierar bort, är en del av vårat mörka jag?

Det mörka jaget, som är det mörka istället för det ljusa.

Jag ser människor på tunnelbanan ibland, de luktar illa, de super, de knarkar, de är hemlösa och är förpassade till en fejkad verklighet där vi gör att de överlever men inte lever. Ett liv utan innehåll.

Jag ser mig själv. Jag kunde vid fel omständigheter varit en av "dem" - de avskyvärda!
En av de förpassade i samhället, de som vars knogar blöder av kyla när -10 äter upp deras värme, som de fått vid soppköket!

...Medan överklassen klagar när tunnelbanan mot Mörby C är försenad med 3 minuter.

--------------

" What lies behind us and what lies before us are tiny matters to what lies in us"
Oliver Wendell Holmes
ur boken Wherever you go, there you are.

Sunday, January 3, 2010

Jämlika samhällen= lyckligare!

Storstad har i två 1 2 inlägg diskuterat en bok som via empiri visar att ojämlika samhällen "mår" sämre än jämlika.

" Genom att analysera data från 23 rika länder, samt data från USA:s delstater, så visar de på område efter område att ojämlikhet är korrelerat med en rad sociala problem. Alltså: Klyftor kostar. Stora inkomstskillnader i ett i-land (eller en amerikansk delstat) är förknippade med sämre hälsa, mer våldsbrottslighet, sämre skolresultat, fetma, sämre tillit människor emellan, etc, etc."
Storstad


Jag vill tipsa om att läsa inläggen, Marika Lingren Åsbrink har mycket bra grafer som tydligt visar vad hon skriver om.

Min tanke är att vässa till ytterligare diskussionen kring ojämlikhet. Det finns nämligen forskning som visar att rikedom inte gör en människa lyckligare på längre sikt ( se boken "Lyckans Verktyg" för aktuella forskningsreferenser). Detta är mycket intressant, för om det visar sig att människor vänjer sig vid en högre materiell standard ( vilket inte verkar vara en helt otrolig tanke) typ. lyxbilar, mer kläder, större hus etcetera. Så faller hela iden med att ens tillåta mycket stora inkomstskillnader. Det är helt enkelt inte rationellt.

Istället för att låta en liten grupp ha en massa pengar som används till onödig lyxkonsumtion kan man använda detta till att höja minimistandarden hos de fattigaste, som faktiskt blir mer lyckliga av en materiell höjning än vad lyxkonsumtion har. Alltså om man vill öka lyckan i samhället så minskar man lyxproduktion och ökar de fattigas basbehov. En Porsche mindre och färre hemlösa är ur lyckoforskning logiskt.

Om man sedan inte vill öka den totala lyckan i samhället är en annan sak...

Man kan ju faktiskt anse att lyxkonsumtion har ett värde, att även om psykologisk forskning visar att personerna inte blir lyckligare av denna konsumtion, så har människan rätt till lyx; även om det inte ger så mycket!

Min position när det gäller ojämlikhet, är alltså att rikedom inte gör en människa lyckligare, för att personen vänjer sig vid rikedomen. Och att denna summa pengar kunde används för att minska fattigdomen i samhället. I sammanhanget bör det tilläggas att jag faktiskt anser att den totala lyckan i samhället är viktigare än enskilda individers lyxkonsumtion- vilket forskning visar på sikt inte gör människan lyckligare på grund av att man vänjer sig snabbt vid nya omständigheter.

Vi kan grovt sett ha två positioner här.
1. Maximera samhällets totala lycka.
2. Maximera individens lycka.

Problemet för den som har position 2, är att forskning ( se igen boken " Lyckans verktyg ") pekar på att det är mångt och mycket icke materiella saker som faktiskt gör en människa på längre sikt lycklig. Relationer ( minst tre nära vänner), arbete, graden av positivt tänkande ( är glaset halvtomt eller halvfullt) etcetera.

Att maximera samhället totala lycka, handlar om att se till att maximalt många individer kan nå maximalt många mål som de strävar efter. Staten kan såklart inte göra människor lyckliga, men det staten kan göra är att skapa förutsättningar för lycka, som till exempel flera chanser till skolgång, sjukvård, fritid, arbete etcetera.

Det intressanta är att vi med ekonomisk tillväxt tror att människor blir lyckligare, men det som faktiskt gör människor lyckliga handlar mer om att personen känner att hon eller han känner att de lever i ett socialt sammanhang, är trygga, litar på andra.

Politikerna borde alltså istället för att ha ekonomisk tillväxt som mål, istället ha lycka som mål.

Hur skapar vi samhällen där maximalt många kan bli lyckliga?


Mitt svar är att beskatta rikedom och högre inkomster högre, för att det för det första inte gör personen lyckligare på sikt och för det andra för att dessa resurser kunde används till att hjälpa någon i riktig nöd.

Man skulle kunna tillägga det moraliska argumentet, som handlar om att det faktiskt är vedervärdigt att det finns människor som bor i lyxhus och kör dyra bilar, när andra människor är hemlösa. Tanken om att behandla andra som man själv vill bli behandlad omöjliggör lyxkonsumtion när det finns fattiga.


PS. Jag tittar igen på en av mina verkliga lärare i livet ( helt ärligt!) John Kabbat- Zinn, när han undervisar vid Google om Mindfullness, som handlar om att vara i nuet. Ett tips är att du tar dig minst 10 minuter och ser vad du tycker om vad han säger, du kan bli uppriktigt förvånad! DS.