Saturday, January 23, 2010

Det räcker inte!

Så har kampanjen med Carin Jämtlin kicka igång och jag har på några ställen sett afficherna ute på stan. S är om jag inte är ute och cyklar (vilket jag inte tror) ett parti i nuläget runt 36%. Det kanske inte säger så mycket för den som inte har koll på siffror, men om jag säger såhär då:
- S ligger på samma nivåer som vid katastrofvalet 2006!

Då blir det hela lite tydligare.

Slutsats: Någonting är fel, någonting måste ändras.

I dagsläget är det Mp som gör att de rödgröna är större än Alliansen, S har inte klättrat över 40% vilket borde vara ett minimun mål för en rörelse som säger sig nå "alla". Vilka "alla" sedan borde vara, borde vara en sak att diskutera.

Framförallt är S svaga i de tre storstäderna Malmö, Göteborg och Stockholm. Med en riktig kalldusch när det gäller opinionsläget i Stockholm.

Problemet är enligt mig och ganska så många andra, att partiet inte är tydliga nog med vad man vill. Genom att behaga alla väljargrupper blir det hela utsmetat och i slutändan ganska ointressant. Det är ganska solklart att det blir svårt att ta en rörelse på allvar, som är såpass osäker på vad man vill.

För vad vill S?

Jag själv är inte helt säker, och då har jag ändå varit med ett tag.
Minskade klyftor ja, men sedan då? Vilka utopier har S? Vilka mål har man för framtiden?

En sak är i alla fall klar, det räcker inte med vad man gör.

Nu är det så att man tror att rätt kommunikation kanske skulle lösa problemen, då tror jag att man kört av vägen för länge sedan. För kommunikation kan bara kommuniceras om man har någonting att kommunicera. Om man inte har (tydliga) visioner blir det alltså lite svårt att med avancerade budskap komma någonvart.

Jag menar att om S skall klättra över 40% så borde man våga vara lite mera radikala, för att använda ett slitet ord. Jag tror helt enkelt att den förlust i mellanskiktet med lätthet vägs upp av de väljare som väljer soffan, alltså våra väljare. För de som inte går och röstar är många gånger vänster väljare, och de i förorten skulle också gå ut och rösta om de på allvar trodde att det skulle ske förändringar.

Nå, det här kommer ju knappast att ske. Av den enkla anledningen att de som har makten på toppen inte tror på min analys. De som har makten gillar helt enkelt inte tanken på att S borde rikta sig mera till arbetarklassen och inte vara fixerade vid Stockholms innerstad. Man har en långt gången teori om att utan medelklassen så är det kört. Därför positioneras politiken på ett sådant sätt att denna medelklass skall känna sig välkomna, och detta går stick i stäv mot tanken som handlar om att S är starka när man vågar vara radikala.


Kampen mellan traditionalister och förnyare kommer fortgå många år framöver. Och bör faktiskt mer eller mindre uppmuntras att fortgå. Problemet är heller inte att jag faktiskt helt ärligt föredrar 1975 års partiprogram gentemot 2001, problemet är om jag som är traditionalist och andra tex. förnyarna inte kan stöta och blöta olika åsikter. För det är solklart att det finns olika åsikter i ett parti som faktiskt ligger nära 40%. Annars vore någonting grovt fel!

Min något dystra analys, är att så länge S inte vågar vara mer av ett vänsterparti, iställt för ett mitten-vänster parti, så kommer man fortsätta att ha stöd av ganska få. Att S har stöd av så få när det är världens ekonomiska kris och ekologiska kris, är intressant.

Att S inte lyfter när det är ekonomisk kris och ekologisk kris, visar att väljarna inte vet var de har partiet.

Det som gör att de rödgröna antagligen vinner nästa val är tack vare Mp, som därmed kommer stärka både liberala och miljömässiga tendenser i svensk politik.

Om jag får drömma kommer 1975 års tankar tillbaka. Men det är nog bara drömmar...

2 comments:

Emilia said...

Måste säg att jag tycker Carin kampanjen är klockren, snygga affischer och faktiskt tydliga budskap, vitsigt framförda.

Jag tycker din analys har många poänger som har lyfts av många länge, men jag tycker du hamnar fel när du menar att kampanjen genomlyses av dessa. Kampanjen är kritisk till förskolor, för fler fritidsgårdar, för en aktiv arbetsmarknadspolitik och tydligt kritisk till synen på en utbudsstyrd arbetsmarknas som fått råda länge, viktiga frågor för att minska klassklyftorna i Stockholm!

Johan Nyström said...

Ja du har säkert rätt, har inte analyserat kampanjen vidare djupt.

Min kritik gäller Socialdemokratin i stort, men det är klart om det har skett lite förändringar.

/ Johan Nyström