Sunday, January 3, 2010

Jämlika samhällen= lyckligare!

Storstad har i två 1 2 inlägg diskuterat en bok som via empiri visar att ojämlika samhällen "mår" sämre än jämlika.

" Genom att analysera data från 23 rika länder, samt data från USA:s delstater, så visar de på område efter område att ojämlikhet är korrelerat med en rad sociala problem. Alltså: Klyftor kostar. Stora inkomstskillnader i ett i-land (eller en amerikansk delstat) är förknippade med sämre hälsa, mer våldsbrottslighet, sämre skolresultat, fetma, sämre tillit människor emellan, etc, etc."
Storstad


Jag vill tipsa om att läsa inläggen, Marika Lingren Åsbrink har mycket bra grafer som tydligt visar vad hon skriver om.

Min tanke är att vässa till ytterligare diskussionen kring ojämlikhet. Det finns nämligen forskning som visar att rikedom inte gör en människa lyckligare på längre sikt ( se boken "Lyckans Verktyg" för aktuella forskningsreferenser). Detta är mycket intressant, för om det visar sig att människor vänjer sig vid en högre materiell standard ( vilket inte verkar vara en helt otrolig tanke) typ. lyxbilar, mer kläder, större hus etcetera. Så faller hela iden med att ens tillåta mycket stora inkomstskillnader. Det är helt enkelt inte rationellt.

Istället för att låta en liten grupp ha en massa pengar som används till onödig lyxkonsumtion kan man använda detta till att höja minimistandarden hos de fattigaste, som faktiskt blir mer lyckliga av en materiell höjning än vad lyxkonsumtion har. Alltså om man vill öka lyckan i samhället så minskar man lyxproduktion och ökar de fattigas basbehov. En Porsche mindre och färre hemlösa är ur lyckoforskning logiskt.

Om man sedan inte vill öka den totala lyckan i samhället är en annan sak...

Man kan ju faktiskt anse att lyxkonsumtion har ett värde, att även om psykologisk forskning visar att personerna inte blir lyckligare av denna konsumtion, så har människan rätt till lyx; även om det inte ger så mycket!

Min position när det gäller ojämlikhet, är alltså att rikedom inte gör en människa lyckligare, för att personen vänjer sig vid rikedomen. Och att denna summa pengar kunde används för att minska fattigdomen i samhället. I sammanhanget bör det tilläggas att jag faktiskt anser att den totala lyckan i samhället är viktigare än enskilda individers lyxkonsumtion- vilket forskning visar på sikt inte gör människan lyckligare på grund av att man vänjer sig snabbt vid nya omständigheter.

Vi kan grovt sett ha två positioner här.
1. Maximera samhällets totala lycka.
2. Maximera individens lycka.

Problemet för den som har position 2, är att forskning ( se igen boken " Lyckans verktyg ") pekar på att det är mångt och mycket icke materiella saker som faktiskt gör en människa på längre sikt lycklig. Relationer ( minst tre nära vänner), arbete, graden av positivt tänkande ( är glaset halvtomt eller halvfullt) etcetera.

Att maximera samhället totala lycka, handlar om att se till att maximalt många individer kan nå maximalt många mål som de strävar efter. Staten kan såklart inte göra människor lyckliga, men det staten kan göra är att skapa förutsättningar för lycka, som till exempel flera chanser till skolgång, sjukvård, fritid, arbete etcetera.

Det intressanta är att vi med ekonomisk tillväxt tror att människor blir lyckligare, men det som faktiskt gör människor lyckliga handlar mer om att personen känner att hon eller han känner att de lever i ett socialt sammanhang, är trygga, litar på andra.

Politikerna borde alltså istället för att ha ekonomisk tillväxt som mål, istället ha lycka som mål.

Hur skapar vi samhällen där maximalt många kan bli lyckliga?


Mitt svar är att beskatta rikedom och högre inkomster högre, för att det för det första inte gör personen lyckligare på sikt och för det andra för att dessa resurser kunde används till att hjälpa någon i riktig nöd.

Man skulle kunna tillägga det moraliska argumentet, som handlar om att det faktiskt är vedervärdigt att det finns människor som bor i lyxhus och kör dyra bilar, när andra människor är hemlösa. Tanken om att behandla andra som man själv vill bli behandlad omöjliggör lyxkonsumtion när det finns fattiga.


PS. Jag tittar igen på en av mina verkliga lärare i livet ( helt ärligt!) John Kabbat- Zinn, när han undervisar vid Google om Mindfullness, som handlar om att vara i nuet. Ett tips är att du tar dig minst 10 minuter och ser vad du tycker om vad han säger, du kan bli uppriktigt förvånad! DS.

No comments: